Atlantic Förlags AB

Atlantic Förlags gav under 70-, 80- och 90-talen ut en mängd serietidningar på svenska. De är mest hågkomna för sin svenska utgivning av Marvelserier.

Marvelutgivningen

Atlantic började sin utgivning av svenska Marvelserier 1978 då förlaget köpt rättigheterna till svensk Marvelutgivning. Stora delar av utgivningen (kanske hela) var ett samarbete med andra europeiska länder, varför innehållet ofta är detsamma som i andra europeiska länders Marveltidningar från samma tid.

Utgivningen startade i januari 1978 med Spindelmannen och Atlantic-Serien (som innehöll "Fantastiska Fyran"). Sedan tidigare utgav förlaget också Tarzan, som vid denna tid var en Marvel-serie, men det är osäkert exakt när denna titel övergick från material från andra förlag. Senare under året tillkom John Carter. Den sistnämnda titeln lades dock ner redan året efter.

1980 bytte Atlantic-Serien namn till Fantastiska Fyran. Hulk tillkom som ny titel. Atlantic Special, en titel som tidigare hade varit en samlingstitel för olika serier utgivna av Atlantic, återuppstod 1981 som en ren Marveltidning innehållande "Daredevil", "X-männen" (X-Men), "Spökryttaren" (Ghost Rider) och "Järnmannen" (Iron Man). Senare under 1981 lades Fantastiska Fyran ner. Den blev för en tid andraserie i Spindelmannen, men försvann sedan helt.

1982 bröts "Daredevil" (nu med titeln "Våghalsen") ut ur Atlantic-Serien och till den egna tidningen Marvel Special. Denna blev dock kortlivad. Redan samma år lades den ner och blev andraserie i Hulk. Då hade Atlantic-Serien redan gått ur tiden. Ännu en ny titel detta år var Miss Hulk (She-Hulk). 1983 startade Ka-Zar.

1984 förlorade så Atlantic rätten till Marvels serier. I augusti och september utkom de sista titlarna under förlagets flagg. De var Spindelmannen (som var enda tidning som överlevde från början till slut), Hulk, Ka-Zar, Miss Hulk och den nystartade Tarantella (Spider-Woman). Tarzan fortsatte utkomma på förlaget ytterligare några år, men den hade troligen redan långt tidigare övergått till att publicera material som inte var från Marvel.

Under perioden utgavs också ett femtiotal album och pocketar med flera av ovanstående serier ("Tarzan" oräknat).

Atlantic återkom för en kortare period 1991 och 1992 till Marvel då förlaget utgav Punisher efter att den titeln hade lagts ner av SatellitFörlaget.

Kritik mot Marvelutgivningen

Det har, särskilt i efterhand, riktats stark kritik mot Atlantics redaktionella principer i samband med Marvelutgivningen. Bland annat översättning, färgläggning, angivande av serieskapare och bortklippta sidor har kritiserats. Denna kritk har i viss mån varit berättigad, men också tämligen onyanserad och delvis felaktig. Det bör påpekas i sammanhanget att eftersom tidningarna utgavs i samarbete med flera europeiska länder var Atlantics möjligheter att påverka sannolikt begränsade.

Den starkaste invändningen brukar vara att publiceringen skedde i fel ordning. Detta stämmer delvis eftersom man ibland gjorde stora hopp i publiceringen, men sett ur ett större perspektiv var dessa få. Spindelmannen får statuera exempel. De första två numren innehöll lösryckta historier, men från och med tredje numret och till och med sista (9/84) publicerades The Amazing Spider-Man nummer 140 – 227, nästan komplett och nästan i rätt följd. Men eftersom Atlantic publicerade två till tre amerikanska avsnitt varje månad så var man flera gånger nära att komma ifatt den amerikanska utgivningen. Då var man tvungen att antingen gå tillbaka och publicera gamla avsnitt (vilket skedde i två omgångar med början 4/79 respektive 4/80) eller hämta innehållet från Peter Parker, the Spectacular Spider-Man (under en lång period 2/82 – 6/84).

Översättningen har ibland kritiserats, men var varken särskilt mycket bättre eller sämre än serier överlag under denna tid. Den var definitivt bättre än hos flertalet tidigare svenska Marvelutgivare. Till saken hör att minst en översättare som jobbade för Atlantic, Christer Follin, gick över till Semic och fortsatte översätta Marvel för dem.

Färgläggningen gjordes om, och detta gjordes av trycktekniska skäl. Den nya färgläggningen gjordes i Ungern för att vara så lik originalet som möjligt. Resultatet var att de svenska tidningarna hade en färgkvalitet som var vida överlägsen de amerikanska utgåvorna från samma tid.

Atlantic tog bort sidor från originalavsnitten för att kunna passa in två eller tre amerikanska standardavsnitt (17 till 20 sidor under den aktuella perioden) i en svensk standardtidning (32 eller 48 sidor). Denna kritik är sakligt korrekt och naturligtvis störande för en samlare som önskar en komplett samling. Dock klippte Atlantic på det hela taget inte mycket mer än efterföljaren Semic. Endast under kortare perioder, i synnerhet slutet av 1979 och mitten av 1981, var denna bortredigering av sidor mycket omfattande. Obekräftad information gör för övrigt gällande att Marvel vid denna tid hade ett system med drop pages, det vill säga enstaka sidor som inte förde handlingen framåt, just för att de europeiska förlagen skulle ha något att klippa bort.

Den mest berättigade kritiken är att namnen på serieskaparna, liksom även amerikanska originalnummer, mycket sällan angavs. Detta började dock förbättras mot slutet av utgivningen.

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!