Björnligan

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Många björnbusar finns det. Exempel på numreringen. Från "Farbror Joakim och den tokige professorn" ur Uncle Scrooge nr 8 (1954) av Carl Barks. Historiekod: W US 8-02 © Disney

För den svenska pocketserietidningen, se Björnligan (serietidning)


Björnligan eller Björnbusarna eller Björnbröderna. Orig: The Beagle Boys. Disneyfigurer, antropomorfa beaglehundar och ärkefiender till Joakim von Anka. De misslyckas nästan alltid med sina kupper, ofta riktade mot Joakims pengabinge.

Historik

Björnligan från debuten i "Terror of the Beagle Boys" av Carl Barks, ursprungligen publicerad 1951 i Walt Disney's Comics (and Stories) nr 134 © Disney

Björnligan skapades av Carl Barks 1951. [1] De olika björnligemedlemmarna, vars antal varierar från serie till serie men under 1960-talet började uppställningen stabiliseras till att vanligtvis omfatta tre, identifieras med hjälp av fångnummer på tröjan. De vanligast förekommande numren är 176-167, 176-671 och 176-761. Vanligen (men långt ifrån alltid) har även övriga björnbusar nummer som börjar med 176.

I ett par serier av Carl Barks figurerar en äldre björnbuse, kallad Grandpa Beagle (fångnummer 186-802) [2] och Blackheart Beagle (inget nummer) [3]. Don Rosa tog på 1990-talet upp och utvecklade denna tråd, och förklarade att Grandpa och Blackheart var samma person – ligans grundare. I samband med detta fick han det svenska namnet Björn Bandhund, och översättaren Stefan Diös gav därmed en förklaring till det något missvisande svenska namnet (en liga av hundar (beaglar) som heter Björnligan). Enligt Rosas seriesvit "Farbror Joakims Liv"[4] möttes Joakim och Björnligan första gången i Mississippi under ångbåtseran på 1880-talet. De moderna björnbusarna mötte Joakim under julen 1947.

Redan 1962 hade Grandpa Beagle plockats upp och gjorts till en återkommande figur i de italienska disneyserierna, då med namnet "Nonno Bassotto", och texten "Grazia" på skylten för fångnummer. När dessa serier översatts till svenska har han fått heta Björnfarfar och skylten bär texten "Nåd" (eller i undantagsfall "Benådad" eller "1"). Vid samma tid etablerade de italienska serierna dessutom Björnligans tax, Ottoperotto (på svenska vanligen kallad Max), med fångnummer 64 (därav hans italienska namn; otto per otto betyder åtta gånger åtta).

1964 utkom det första numret av The Beagle Boys (1979 ersatt av The Beagle Boys Versus Uncle Scrooge) i vilken björnbusarna spelar huvudrollen och ett flertal mindre vanliga släktingar dyker upp – bland de mest frekvent återkommande märks brorsönerna björnglina (The Beagle Brats).

Under 1980- och 1990-talet figurerade i den danskbaserade produktionen även Björnligans farmor, Björnfarmor.

I flera serier har Björnligan beskrivits som en enorm kriminell organisation med "filialer" över hela världen.

Duck Tales

Björnligans familjeporträtt, från Duck Tales © Disney

I "Duck Tales" har de olika björnbusarna unika namn och personligheter och dessutom olika längd och kroppsstorlek. De har individuella namn som i original börjar på bokstaven "B", och i svensk översättning vanligen slutar på "-äng". De vanligast förekommande är sju till antalet, men det är sällan som samtliga medverkar i samma avsnitt – oftast förekommer de i en grupp på tre.

Big Bäng, Kräng, Däng och Fläng är vanligast förekommande, serien igenom, medan Gamäng, Bergspräng och Bebop förekommer sporadiskt under den första säsongens 65 avsnitt, och medverkar för sista gången i den femdelade följetongen "Super Duck Tales", en av två följetonger som inleder den andra säsongen (och som även introducerar Fenton Spadrig, alias Gizmo-Kvack).

Ofta förekommande, serien igenom, är också björnbusarnas mamma, Mamma Buse (Ma Beagle), skapad med den amerikanska brottslingen och ligaledaren Kate "Ma" Baker som förebild.

Härutöver förekommer ytterligare björnbusar i enstaka avsnitt.

Värt att notera är också att i serietidningsserierna med Duck Tales förekommer vanligen (men inte alltid) bara de "vanliga" björnbusarna, utan egennamn och separata personligheter.

Original Svenskt namn Nummer Kommentar
Bigtime Big Bäng 167-671 Huvudsaklig ledare, och den kortaste av björnbusarna.
Burger Kräng 761-176 Har bitmärke i sin nummerskylt och är svag för all sorts mat.
Baggy Fläng 617-716 Har säckiga kläder, och förefaller vara den minst intelligente björnbusen.
Bouncer Däng 716-167 Saknar en tand – starkaste björnbusen, nästefter Bergspräng.
Bankjob Bergspräng 671-167 Alternativ ledare. Längst och starkast av björnbusarna.
Babyface Gamäng 176-167 Kortväxt, med en propeller på kepsen, och utan skäggstubb. Är björnbusen med djupast röst.
Bugle Bebop 671-761 Utmärker sig genom sitt intresse för musik och poesi. Har beatnikklädsel och solglasögon. Kallas "Bebop" i ett avsnitt (vilket också är enda gången han nämns vid namn i den svenska dubbningen).

Enskilda Björnbusar

  • 176-167
  • 176-671
  • 176-761
  • 176-666: världens mest skarpörade skurk.
  • 777: Knitter
  • Björnfarfar / Björn Bandhund
  • Björnfarmor
  • Björnglina
  • Broder nedräkning: kassaskåpssprängare
  • Farbror 001
  • Farbror Noll
  • Gilmeh Eradok
  • IQ-176: Björnbuse av lite högre intelligens
  • Omen-1313: Världens mest olycksdrabbade skurk
  • P-1

Mini sverige.gif Svenska serietidningen Björnligan

1986–1995 hade Björnligan en egen serietidning i pocketformat. Den innehöll mestadels italienska disneyserier.

Mini sverige.gif Namnet Björnligan

Det finns flera teorier om varför The Beagle Boys heter Björnligan I Sverige, men då översättaren Axel Norbeck inte längre kan tillfrågas så är det svårt att få fram svaret. En teori är att namnet skall ha kommit ifrån dagspressens beteckning på ungdomsgäng som under slutet av 1940-talet höll till i parken Björns Trädgård i Stockholm och kallades för "Björns-ligorna". En annan teori, kanske med mer kött på benen är att det svenska namnet Björnligan kommer från deras danska namn Bjørne-banden. Det är också möjligt att det är en kombination av flera influenser.

Enligt gängse (svensk) kontinuitet så kommer namnet av att den förste Björnligeledaren hette Björn Bandhund och att bandet således är uppkallat efter honom.

Björnligan på olika språk

Språk Namn
Mini brasilien.gif Brasiliansk portugisiska Irmãos Metralha (ung. Bröderna granatsplitter)
Mini chile.gif Chilensk spanska Los Chicos Malos (ung. De Dåliga Pojkarna)
Mini colombia.gif Colombiansk spanska Los Chicos Malos (ung. De Dåliga Pojkarna)
Mini danmark.gif Danska Bjørne-banden
Mini usa.gif Engelska The Beagle Boys
Mini estland.gif Estniska Penipoisid
Mini finland.gif Finska Karhukopla
Mini frankrike.gif Franska Les Rapetou
Mini grekland.gif Grekiska Μουργόλυκοι (ung. Vargligan)
Mini nederlanderna.gif Holländska Zware Jongens (ung. De tunga/hårda pojkarna)
Mini island.gif Isländska Bjarnabófar
Mini italien.gif Italienska Bassotti (ung. Taxarna)
Mini japan.gif Japanska ビーグルボーイ (transkribering av det amerikanska "Beagle Boys" och uttalas ungefär likadant.)
Mini republiken kina.gif Kinesiska 庀兄弟
Mini kroatien.gif Kroatiska Braća Buldozi (ung. Bröderna Bulldog)
Mini lettland.gif Lettiska Suņapuikas
Mini mexiko.gif Mexikansk spanska Los Chicos Malos
Mini norge.gif Norska B-gjengen
Mini polen.gif Polska Bracia Be (ung. Bröderna Be)
Mini portugal.gif Portugisiska Irmãos Metralha (ung. Bröderna granatsplitter)
Mini ryssland.gif Ryska Братья Гавс (Brat'ja Gavs)
Mini sapmi.gif Samiska Bierdnaboját
Mini slovenien.gif Slovenska Buldogi
Mini spanien.gif Spanska Los Golfos Apandadores
Mini tjeckien.gif Tjeckiska Rafani
Mini turkiet.gif Turkiska Karabela Çetesi
Mini tyskland.gif Tyska Die Panzerknacker
Mini ungern.gif Ungerska Kasszafúrók

Fotnoter

  1. "Terror of the Beagle Boys", publicerad 1951 i Walt Disney's Comics and Stories nr 134. Historiekod: W WDC 134-02. I Sverige ursprungligen publicerad utan titel i Kalle Anka & C:o nr 6/1952 och därefter som "En så'n kanonbra idé" i 16/1970, 13/1986 och 27/1994 samt i Kalle Ankas Bästisar nr 8.
  2. Uncle Scrooge nr 21 (1958). Historiekod: W US 21-02
  3. Uncle Scrooge Goes to Disneyland (1957). Historiekod: W USGD 1-02
  4. Avsnittet "The Master Of The Mississippi" (sv. titel "Mississippis betvingare") av Don Rosa ursprungligen publicerad i en bilaga till Donald Duck & Co nr 43/1992.