Darkwing Duck
"Darkwing Duck" är en disneyserie baserad på den animerade tv-serien med samma namn.
Animation
Den animerade serien omfattar 91 avsnitt, vilka premiärsändes i amerikansk TV 1991-1992, och fick svensk premiär i tredje säsongen av "Disneyklubben" i september 1993. SVT slutade dock sända serien i november 1994[1], och ersatte den med Bumbibjörnarna[2], efter det så kallade Siljefallet i oktober samma år där en femårig flicka i Trondheim dödades efter lek med två sexåriga pojkar, vilket ledde till en stor debatt i Danmark, Norge och Sverige om våld mellan barn.[3][4]
Handling och figurgalleri
Serien följer den maskerade ankan Darkwing Duck i dennes kamp mot staden St. Carnards brottsliga element. Dagtid är Darkwing den alldaglige och ensamstående villaförortspappan Drake Mallard, och vid sin sida har han adoptivdotter Gåsalin (orig. Gosalyn), och vännen och sidekicken Sigge McKvack (Launchpad McQuack) ursprungligen skapad för "DuckTales".
Grannar med Drake bor familjen Fummelfot, bestående av pappa Allan Fummelfot (Herb Muddlefoot), mamma Doris (Binkie), äldsta sonen Bert (Tank) och yngsta sonen Ture (Honker), som är Gåsalins bästa vän. I rollen som Darkwing arbetar han ofta tillsammans med underrättelsetjänsten S.H.U.S.H., under ledning av P-G Boss (J. Gander Hooter), och med agenter som agent Gryzlikoff (Agent Grizzlykoff) och doktor Sara Bellum (Dr. Sara Bellum). Han har även en handlingskraftig flickvän, den transylvanska häxan Morgana MacAber (Morgana McCawber).
Bland seriens galleri av superskurkar utmärker sig främst Negaduck, Megavolt, Kvickrot (Bushroot), Kvackerjack (Quackerjack) och Vattenskräcken (The Liquidator) – kollektivt kallade Fasliga Femman (Fearsome Five) – samt spionorganisationen F.O.W.L., bland annat representerade av Järnnäbb (Steelbeak) och Ammonia Klorén (Ammonia Pine).
Serieversionen
"Darkwing Duck" har även förekommit som tecknad serie, som omfattar samma persongalleri som tv-serien.
Seriedebuten skedde när Disney Comics 1991 gav ut John Blair Moores fyra nummer långa miniserie "Brawl in the Family". Därefter, 1991-1996, publicerades serien regelbundet i Disney Adventures, och tidiga avsnitt från denna tidning samlades 1992 i två volymer av Disney's Cartoon Tales. 1994-1995 var serien dessutom ett bärande inslag i Marvel Comics' kortlivade antologitidning Disney Afternoon.
Under 1990-talet publicerades Régis Maines och Santiago Barreiras "Mystermask règle l'addition" i europeiskt albumformat, och en handfull kortare avsnitt producerades både i Frankrike (med manus av François Corteggiani) och i Danmark.
2010-2011 återupplivades serien av Boom! Studios, som publicerade den i egen tidning utgiven med 18 nummer (varav de två sista var en crossover med förlagets "DuckTales"-tidning) samt en annual. Denna inkarnation skrevs primärt av Ian Brill och tecknades av James Silvani.
Silvani tecknade och skrev tillsammans med Aaron Sparrow även manus till Joe Books' produktion, vilken utgavs i en egen tidning med 8 nummer 2016-2017. Majoriteten av Silvanis Darkwing-serier samlades även trade paperback-utgåvor, och nästan hela Boom!-produktionen är utgiven i en samlingsvolym på drygt 400-sidor: "Darkwing Duck – The Definitively Dangerous Edition" (ISBN 978-1-926516-04-2).
Den tecknade serien är i det närmaste opublicerad på svenska, men Boom! Studios' "DuckTales"-crossover, vilken bland annat omfattar de två avslutande utgåvorna av deras Darkwing Duck-titel, publicerades med titeln "Slajmtajm i St. Carnard" i Ankeborgs Samlarpocket nr 4 2018.
Källor
Fotnoter
- ↑ Johan Rhen (1997). "Darkwing Duck" (på svenska). Disneyania. https://www.d-zine.se/tv/darkwing.htm. Läst 27 juli 2018.
- ↑ "Bumbibjörnarna" (på svenska). Disneyania. 1997. https://www.d-zine.se/tv/bumbi.htm. Läst 27 juli 2018.
- ↑ Emilia Tingström och Linus Axelsson. "Varför bestiga berg?" (på svenska). Linköpings universitet. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:624013/FULLTEXT01.pdf. Läst 27 juli 2018.
- ↑ Lisa Jakobsson. (1 augusti 2009). "Vi laddade ner illegalt långt före Kalle Anka" (på svenska). Exrpessen. https://www.expressen.se/gt/kultur/vi-laddade-ner-illegalt-langt-fore-kalle-anka/. Läst 27 juli 2018.
