Lars Magnar Enoksen

Från Seriewikin
Version från den 2 december 2009 kl. 08.44 av Bnw (diskussion | bidrag) (Det här är bättre, då jag antar att brottningen faktiskt heter så. Citationstecknen såg ut som ett smeknamn eller nåt.)
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Lars Magnar Enoksen (eller Lars Enoksen), född 1960 i Malmö, grundare av Serieskolan i Malmö, svensk serieskapare och serieskribent. Även populärhistorisk författare, svensk mästare i glima (fornnordisk brottning) och f.d. punkmusiker i bandet Kabinett Död.

Har sedan 1980-talet undervisat barn och ungdomar i serieskapande på olika håll i Skåne.

Serieskapande

Enoksen har som serieskapare huvudsakligen verkat inom två områden: Dels gjorde han en mängd Disney-seriemanus för Gutenberghus/Egmont under 1980- och 1990-tal, dels tecknade han några album/fanzin med innehåll inspirerat av fornnordisk mytologi; "Ärans blod" (1988), "Starkaters sista nidingsdåd" (1989) och "Nattens drottning" (1994). 1982 skapade han "Hark Edgad",[1] publicerad i seriefanzinet Splitt från Studieförbundet Vuxenskolan.

Provtecknade en "Bamse"-sida för Rune Andréasson vilket dock inte ledde till vidare engagemang som tecknare.[2] Assisterade vid framställning av färganvisningar åt Bamse under senare delen av 1980-talet.[3] Kontrakterades som manusmedarbetare till Semics orealiserade serietidning Klassen av Bo Michanek (6 nr/år) i början av 1990-talet.[3]

Kunskapsförmedling

Sporadiskt frilansande serieskribent i Kvällsposten 1986–1989.[4] Sedan 1988 lektör av facklitteratur om serier åt Bibliotekstjänst.[5] Enoksen var från 1988 och flera år framöver studiecirkelledare i serieteckning för ungdomar inom Studieförbundet Vuxenskolan i Malmö.[6]

Konsulterad serieexpert för den permanenta museiutställningen "Bamse – världens starkaste björn" (Höganäs museum, 1998–2005).[7] Startade Serietecknarskolan (nuvarande Serieskolan) i Malmö 1999, där han verkade som huvudlärare den allra första terminen. Kom tidigt i kontakt med Seriefrämjandet[8] och satt i dess styrelse under 90- och 00-tal.[9]

Anlitades som runskiftskännare i skapandet av ett nyproducerat verk för den svenska Duckomenta-utställningen 2006.[10]

Serieutmärkelse

Mer information

Recensioner

  • Ingemar Bengtsson: "Ärans blod" (Bild & Bubbla nr 3-4/1989, s. 58)
  • Ingemar Bengtsson: "Starkaters sista hemlighet" (Bild & Bubbla nr 3-4/1989, s. 58)
  • Johannes Nilsson: "Nattens drottning" (Bild & Bubbla nr 1/1995, s. 48)

Fotnoter

  1. 1.0 1.1 Thereese Karlsson, "I Lars serier lever figurerna ett eget liv", Malmömagasinet augusti 1988(?), Seriefrämjandet Skånes klippsamling, Svenskt Seriearkiv.
  2. Per Anderberg, "Kalle Anka-författare satsar på teckningarna", Skånska Dagbladet 1988-10-26
  3. 3.0 3.1 Simon Bülow, "Bo Michanek", Bamsebiblioteket vol. 23, Egmont Kärnan (2008)
  4. Bibliotekstjänsts referensdatabas ArtikelSök (läst 2009-11-23)
  5. Presentation på Författarcentrum, sista stycket under rubriken "Beskrivning".
  6. Bengt Eriksson, "Serier på schemat", [publikation okänd], Seriefrämjandet Skånes klippsamling, Svenskt Seriearkiv; Ingemar Bengtsson, "Serieskolan i Malmö", Bild & Bubbla nr 4/1992, sid 5
  7. "Höganäs museum storsatsar Permanent Bamse-utställning planeras", Helsingborgs Dagblad 1996-11-20.
  8. Se Thud nr 16 (2/1972) sid 20.
  9. Seriefrämjandets årsberättelser 1997, 1998, 1999 och 2000.
  10. Fredrik Strömberg, "Duckomenta Malmö", sekventiellt.se hösten 2006: "Texten på stenen skrevs av oss tillsammans och översattes till runor av Lars Magnar Enoksen, vår lokale runexpert."
  11. Jonas Harrie: "Seriegalna Lars en Malmös Disney?", Arbetet 1988-09-09.