Snobben

Tidigt figurgalleri i "Snobben" av Charles M. Schulz. © United Feature Syndicate.

Amerikansk dagsstrippserie skapad av Charles M. Schulz och publicerad för första gången under namnet "Peanuts" den 2 oktober 1950.

Historik

Seriens ursprung kan spåras tillbaka till Schulz' skämtteckningar om barn som 1947–49 regelbundet publicerades i tidningen St. Paul Pioneer Press under namnet "Li'l Folks", men när Schulz fick kontrakt med syndikatet United Features omarbetades den till en dagsstrippserie samtidigt som titeln på syndikatets begäran ändrades till "Peanuts" (efter det populära barnprogrammet "Howdy Doody Show", där sektionen med barnpublik kallades "the peanut gallery").

Serien blev inte alls någon omedelbar succé och riskerade i början t.o.m. att läggas ner. Kanske var det ett problem att den inte hade någon egentlig huvudperson (ett arv från dess tid som skämtteckning), och många av de tidiga skämten byggde mest på att figurerna var skrattretande små i en värld i vuxenstorlek. Trots sin blygsamma början var "Peanuts" en av de första dagspresserierna att ges ut i bokform: det sägs att en förläggare på förlaget Holt, Rhinehart & Winston var så förtjust i serien att man där publicerade en första samlingsvolym redan 1952. Under hela 1950-talet utkom bara ytterligare två Peanuts-titlar, men idén att regelbundet ge ut dagspresserier också i bokform kom ju därefter att få många efterföljare.

Med tiden utvecklade Schulz sin serie så att huvudfigurerna fick levande och väl avrundade personligheter, samtidigt som den lilla beaglen Snoopy fick en alltmer central position. Han fick tidigt tankeförmåga; 1958 reste han sig för första gången på bakbenen, och i samband med detta började han snart utveckla det rika fantasiliv som bidrog till seriens enorma genomslag på 1960-talet. I och med att Snoopy tilläts iklä sig olika "roller" som flygaräss, författare, snabbköpskassör eller hockeyproffs fanns nu en obegränsad möjlighet till situationer och miljöer för nya skämt.

Serien blev under 1960- och 1970-talen enormt stor i kommersiella mått mätt - den såldes till så många dagstidningar att den konkurrerade om titeln som "världens mest lästa serie", och avsatte dessutom en mängd licensprodukter. De första tecknade filmerna med "Peanuts" producerades redan 1957, just i samband med en reklamkampanj för bilen Ford Falcon. Ansvarig för dessa filmer var animatören Bill Melendez, som sedan också kom att leda arbetet när tecknade TV-filmer med "Peanuts" började produceras några år senare. "A Charlie Brown Christmas", den första TV-filmen från 1965, är än idag en jultradition på amerikansk TV, och närmare 80 halvtimmeslånga filmer och fyra tecknade långfilmer har sedan dess producerats i samma stil.

Flygarässet från första världskriget över fiendens linjer, av Charles M. Schulz. © United Features Syndicate.

Samtidigt kom serien att också stå sig ovanligt väl i "finkulturella" och intellektuella sammanhang. Umberto Eco skrev ett beundrande förord till den första samlingsvolymen i Italien (1963) och argumenterade för att Schulz var en "poet" så god som någon. I Sverige skrev Åke Runnqvist om serien i Bonniers Litterära Magasin 1964 och tog med Schulz i sin presentation av "Moderna utländska författare" 1965 (där Schulz och Jules Feiffer är de enda serietecknarna). Teologen Robert Short lanserade samma år sin första, mycket uppmärksammade kristna uttolkning av serien, i boken "The Gospel According to Peanuts" (publicerad på svenska som "Snobben eller Ett sätt att möta livets bedrövelse").

Schulz drog sig av hälsoskäl tillbaka från serietecknandet i november 1999 och avled den 12 februari 2000, bara några timmar innan den allra sista söndagssidan med Peanuts publicerades i dagstidningarna. Redan 1979 hade syndikatet kommit överens med Schulz om att serien skulle betraktas som upphovsmannens skapelse och egendom, och alltså inte kunna fortsättas av någon annan tecknare efter Schulz' död. Ett stort antal tidningar har dock valt att fortsätta med repriser av serien, antingen från ca 1995 och framåt eller från 1975 och framåt.

Sverige

Till Sverige kom serien så tidigt som 1954, då söndagssidan dök upp som utfyllnadsserie i tidningen Blondie under titeln "Vårat gäng". Dagsstrippen dök upp i Fickjournalen under titeln "Pelle och Lisa". Det var dock Vecko-Revyns redaktör Mikael Katz som gav serien och dess figurer de svenska namn som skulle bli de "riktiga" – Snobben, Karl, Gullan, Leonard etc. Dagsstrippen började i kvällstidningen Expressen den 6 juli 1959; översättaren Olle Petrini övertog då figurernas svenska namn från Vecko-Revyn, men själva serien kom av någon anledning att under mer än sex år bära namnet "Jätten".

Figurer

Snobben (Snoopy) – Vit beagle.
Karl (Charlie Brown) – Neurotisk pojke med runt, kalt huvud. Misslyckad drakflygare och besatt av tanken på att ingen tycker om honom. Husse till Snobben.
Linus – Filosofisk pojke, alltid med sin älskade snuttefilt vid sin sida. Väntar förgäves varje år på att Pumpagubben ska komma vid Halloween.
Gullan (Lucy) – Svarthårig, auktoritär flicka. Obesvarat kär i Leonard. Storasyster till Linus och Reprisen.
Leonard (Schroeder) – Ljushårig pojke som dyrkar Beethoven och spelar ständigt hans och andra klassiska kompositörers musik på sitt leksakspiano.
Sally – Karls enerverande lillasyster. Obesvarat kär i Linus.
Woodstock – Gul liten fågel som ofta är tillsammans med Snobben och som har oräkneliga släktingar.
Lortis (Pig-Pen) – En ständigt smutsig pojke som alltid har smuts och damm efter sig vart han än går.
Reprisen (Rerun) – Lillebror till Gullan och Linus. Är nästan likadan som Linus fast har ganska ofta en karaktäristisk overall på sej. Reprisens största skräck är att sitta bakom sin mamma på cykeln, något han ändå ofta blir tvungen att göra.
Franklin – Svart pojke som kom med i serien 1968 som upphittaren av Karls badboll.
Herman (Shermy) – vän till Karl i de tidiga avsnitten. Försvann kring 1970.
Lila – Snobbens matte innan han övergick i Karls ägo.
Peppiga Pia (Peppermint Patty) – Pojkflicka; en relativt bra basebollspelare men får alltid dåligt betyg i skolan. Kallar alltid Karl för Kalleponken (på eng: Chuck). Bästa kompis med Maja.
Maja (Marcie) – Glasögonprydd tjej som alltid hänger runt med Peppiga Pia och kallar henne Magistern (på eng. Sir).
Belle – Snobbens syster.
Spike – Snobbens bror som skulle vara likadan som honom om det inte vore för Spikes mexikanska mustasch och sombrerohatt samt att han är betydligt smalare.

Artiklar i Bild & Bubbla

Håkan Boström: "Duger försöka? – Om tema och idéer i Snobben" (B&B nr 1/2001, s. 50–62)
David Haglund och Peter Nilsson: "Snobben på film" (B&B nr 1/2001, s. 55)