Joakim Pirinen

Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.

Socker-Conny © Joakim Pirinen.

Joakim Pirinen (född 1961) är en av Sveriges mest kända serietecknare, och är även erkänd som bildkonstnär, illustratör, författare och dramatiker. Hans första seriealbum var "Välkommen till sandlådan" 1983. Genombrottet kom två år senare med den gravt vedervärdiga figuren Socker-Conny i albumet med samma namn, vilket öppnade upp den nya svenska seriescenen. Sedan dess har Pirinen successivt sökt uttrycka sig i mer abstrakta former.

I albumet "Den universella bristen på respekt" ingår en tecknad självbiografi.

Biografi

Joakim Pirinen föddes den 28 maj 1961 och växte upp på Lidingö utanför Stockholm. Mamma var studierektor och pappa tandläkare. Familjens ursprung kan spåras till Savolax i Finland.

Pirinen har berättat att han läste mycket serier som barn. De titlar han nämnt inkluderar Kalle Anka & C:o, Seriemagasinet, X9, Serienytt och "Comics – den stora serieboken". Från sin morfar fick han tillgång till OA:s skämtteckningar och serier, vilka gjorde ett djupt intryck på honom.¹ I tonåren fick han smak på importerade vuxenserier och underground, vilka kunde inhandlas på Hörnan, en bokhandel vid Stureplan. Här fastnade han bl.a. för "Freak Brothers". ("Zap förstod jag inget av.")¹ Senare tillkom bl.a. Robert Crumb, Mark Beyer, Raw och Weirdo till den regelbundla läsningen. Även "Krazy Kat" var en stor favorit.

Han var aldrig någon älskare av eskapistisk litteratur, deckare och liknande. I tjugo–tjugofemårsåldern läste han gärna lyrik och dramatik som Lars Norén, Caesar Vallejo och Stig Larsson.²

Tecknandet och målandet kom in tidigt i livet. ("Jag målade på spånskivor när jag var liten. Sedan fick jag ett staffli. Efter det har jag inte kunnat måla alls.")³ Tecknandet var ingen yrkesambition i barndomen, snarare ett eget rum att gå in i, ett sätt att vara självständig.² Konstnärer som Pirinen tidigt nämnde som inspirationskällor inkluderar Einar Nerman och Aubery Beardsley.¹

Som barn ville Pirinen bli läkare. Innan han inledde sin serietecknarkarriär på heltid arbetade han bl.a. som långvårdsbiträde och brevbärare.

Galago och Tago

Huvudartikel: Galago

Galago nummer 27 (3/1990). Omslag av Joakim Pirinen. © upphovsmannen.

---

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Via en kamrat kom Pirinen 1978 i kontakt med Rolf Classon, som också bodde på Lidingö och hade en musikförening där. Även Classon var intresserad av tecknade serier. Inspirerade av de amerikanska serietidningarna som de inhandlade i bokhandeln Hörnan, startade Classon och Pirinen tillsammans med Olle Berg och Kerold Klang tidningen Galago 1979. Efter ett års förberedelser kom det första numret ut 1980. Grundplåten till tidningen, 8 000 kronor, var pengar som de dragit in genom att sälja öl, mackor och anordna poesiuppläsningar. 8 000 var mycket vid denna tid, och de hade också planer på att använda pengarna som en grundplåt till ett hus i Frankrike. Men det blev istället till en tidning. Det första numret av Galago spreds bland annat från Tehuset i Kungsträdgården. Succén lät vänta på sig. Grundplåten tog slut och det verkade inte kunna bli några mer nummer, men bland annat tack vare en positiv recension i Dagens Nyheter och stöd från Konstfackselelever, och till slut även Statens Kulturråd, kunde tidningen fortsätta.

Galago gavs från början ut av Föreningen Galago, sedermera Tago Förlag.

Tidningen skulle under många år bli en av de huvudsakliga hemvisterna för Pirinens alster. Sedan 1984 är han tecknare (och allkonstnär) på heltid.

Genombrott

Pirinens serier publicerades även i tidningar som Kannibal, Mammut och fanzinet Skunk. 1984 kom en Skunk Special med enbart serier av Pirinen. Han medverkade också i Medusas antologi "Elektriska Zerier" från 1983. Tidigt lyftes han fram som ett av de lovande unga hoppen inom serie-Sverige, i dåtidens hippa tidningar som rocktidningen Schlager och Aftonbladets bilaga UNG.

Den egna albumdebuten skedde 1983 på Tago Förlag. Albumet "Välkommen till sandlådan" rosades av en närmast enig kritikerkår och introducerade såväl De små rackarna i sandlådan som Socker-Conny. Den sistnämnda figuren skulle senare föräras ett eget seriealbum och innebära Pirinens stora genombrott som serieskapare.

Figurerna i sandlådan dök även upp i dagsstrippen "Sandlådan", som fick inleda Dagens Nyheters satsning "DN:s gästserie" 1 april–4 maj 1985.

Joakim Pirinen har hävdat att det statliga seriestödet från Statens Kulturråd har varit avgörande för hans konstnärliga och kommersiella utveckling och säger i en intervju i Svenska Dagbladet 1992: "Det är otänkbart att 'Välkommen till Sandlådan' och 'Socker-Conny' skulle kommit till utan Kulturrådet, det där att bra saker kommer fram ändå, oavsett ekonomiskt stöd, är inte sant annat än i teorin. Kommersiella serieförlag är för fega för att stödja och upptäcka nya saker." ⁴

Socker-Conny

Huvudartikel: Socker-Conny

1985 gavs seriealbumet "Socker-Conny" ut på Tago Förlag. Här hade Pirinen utvecklat den figur som först dök upp i engångsserien "Socker-Conny hälsar på" från albumet "Välkommen till sandlådan", och gett honom huvudrollen i en albumslång historia. Socker-Conny är en barnslig, våldsam, brutal och till stora delar tragisk figur, en bärsärk som bryter mot de flesta tabun som finns i samhället med deviser som "Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!" Ändå hade figuren tonats ned något i sitt eget album jämfört med debutavsnittet, där han tar livet av både vuxna och barn.

Albumet "Socker-Conny" blev en succé med vuxenseriemått mätt (sålde ca 12 000 exemplar under det första året)³, och gick i bräschen för den nya svenska vuxenserievåg som kom i mitten av 80-talet. Många som inte läste vuxenserier visste åtminstone vem Socker-Conny var (något som i viss mån är sant ännu tjugo år senare). I Pirinens kölvatten slog en mängd andra svenska serieskapare igenom.

Till albumets releasefest övertalade den stockholmsbaserade teatergruppen Sputnik Pirinen att skriva en pjäs om figuren, vilket han gjorde på två veckor. Sputnik repeterade i ytterligare två veckor och spelade sedan 200 föreställningar av "Socker-Conny" med Bengt Rydén i titelrollen.⁵ Figuren blev också frontfigur ("statsöverhuvud") i det nystartade skämtpartiet Galagopartiet De Glada 1988.

Socker-Conny dök upp i ytterligare ett fåtal korta serieepisoder, såsom "En första lektion i svensk poesi", "Socker-Conny Super Star" och "Socker-Conny lussar upp grannarna". Men Pirinen blev till slut trött på sin skapelse. I Galago nr 3/1989 publicerade han en intervju med Socker-Conny som här är inlagd på sjukhus efter en hjärtinfarkt, stillsam och försynt och dessutom samhällsanpassad, nyfrälst, gift och flerbarnsfar. Han har också återtagit sitt dopnamn Zacharias Konrad. Efter intervjun nämns i en fotnot att Socker-Conny strax därefter "avlidit i hjärtinfarkt på Sjösaladalens sjukhus i en ålder av tjugoåtta år." ⁶

Slutet av 1980-talet

"Gas" 1987

Beppo

Animerade filmen "Dagen bräcks" 1985

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

1990-tal

I början av 1990-talet hade Tago Förlag skulder på drygt en miljon. Rolf Classon och Joakim Pirinen hade tagit privata banklån för att utgivningen skulle kunna fortsätta, men det blev ohållbart. Ekonomin var körd i botten och för att rädda verksamheten sökte man ett större förlag som kunde tillföra pengar och resurser, först blev detAtlantic Förlags och därefter Ordfront.

"Familjen Bra" m.fl. teaterpjäser

"Den sjunde björnen" 1992

"Split Vision", 1995

"Den universella bristen på respekt, 1999

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

2000-tal

"Den svenska apan" 2001, prosadebut.

Efter några år med Ordfront lämnade Rolf Classon 2004 Galago för att satsa på sitt förlag Kartago. I samma veva försvann även flera av de "gamla" kreatörerna från Galago. Pirinen gick vidare till Norstedts som gav ut hans album "Ingens bästa vän" 2004.

Kapten Stofil

Återkomst till Galago 2006.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Återkommande serier och figurer

"De små rackarna i sandlådan" av Joakim Pirinen. © Pirinen

• De små rackarna i sandlådan
• Socker-Conny
• Beppo

Utgivna alster

Serier

Seriealbum

• "Välkommen till sandlådan", 1983
• "Socker-Conny", 1985
• "Gas", 1987
• "Kvarteret Kniven", 1989
• "Split Vision", 1995
• "Stora boken om Socker-Conny", 1998
• "Den universella bristen på respekt, 1999
• "Ingens bästa vän", 2004

Medverkan i serieantologier

• Mammut nr 5, 1983.
• "Elektriska Zerier", 1983
• "DN-Serien", 1986
• SERIER!, 1986
• "Serieboken", 1986
• "Gare du Nord", 1997

Medverkan i tidningar

Pirinen har medverkat regelbundet i tidningar som Aftonbladet, Galago, Kannibal, Ordfront och Kapten Stofil. Hans serier har även publicerats i Svenska Serier, Dagens Nyheter, Mammut, Comet, KRUT och Larson!.

Medverkan i fanzin

• Non Bob
• Skunk
• Skunk Special

Prosa

• "Den svenska apan", 2001

Dramatik

• "Socker-Conny", 1985
• "Familjen Bra", 1993

Film

• "Ett rum", 1984 (manus)
• "En film om en sten", 1985 (manus)
• "Dagen bräcks", 1985 (manus)

Illustrationsböcker

• "Den sjunde björnen", 1992

CD

• Joakim Pirinen & Mikael Strömberg: "Afrika", 2005

Utställningar

• Utställning i Malmö Konsthall 1986
• Separatutställning på Moderna Museet 1992
• Utställning av serieoriginal på Seriegalleriet 2 apr–4 maj 2005

Skrivet om serier

• "Den tecknade seriens grafiska dräkt" i "Boken om Serier", Hammarstöm & Åberg, 1986

Övrigt serierelaterat

Joakim Pirinen har tidigare varit ledamot i Svenska Serieakademin.

Priser och utmärkelser

• Svenska Serieakademins Adamsonstatyetten 1986
• Seriefrämjandets pris Urhunden 1988, för 1987 års bästa originalsvenska serialbum "Gas"
• Aftonbladets Axel Liffner-pris 1996
• Stockholms Stads Stora pris 2001
• Bildkonstnärsfondens stora stipendium 2005
• Ugglepriset, Humanistiska Föreningen vid Stockholms Universitet, 2006

Referenser

• 1. "Allt går mot svart – men jag är glad ändå" (intervju i Bild & Bubbla nr 5/1983, s. 33–35)
• 2. MarieLouise Samuelsson: "Socker-Connys pappa tillbaka i stan" (intervju i Svenska Dagbladet 1 april 1987)
• 3. Marie Oskarsson: "Socker-Conny är bäst – ändå tänker Joakim Pirinen döda sin hjälte..." (intervju i Expressen 21 november 1986)
• 4. Svenska Dagbladet 4 maj 1992.
• 5. Betty Skawonius: "Årsta får ny teater", artikel i Dagens Nyheter 5 oktober 2007 [1]
• 6. "Det sista samtalet med Socker-Conny", Galago nr 3/1989, s. 14–15.

Artiklar i Bild & Bubbla

• "Allt går mot svart – men jag är glad ändå" (B&B 5/1983)
• Lars Thulin: Socker-Conny analyserad (B&B 1/1987)
• Daniel Atterbom: Joakim Pirinen har tröttnat på mig (B&B 1/1987)
• Henrik Gundenäs: Fyra tecknares serier skärskådas (B&B 4/1998)

Recensioner i Bild & Bubbla

• Inger Edelfeldt: "Socker-Conny" (B&B 1/1985)
• Olof Siverbo: "Gas" (B&B 1/1987)
• Hans Anders Wallin: "Kvarteret Kniven – samlade serier" (B&B 3–4/1989)
• Isabella Nilsson: "Den sjunde björnen" (B&B 5/1992)

Externa länkar

• Presentation på Norstedts officiella webbplats

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!