Skillnad mellan versioner av "Pantomimserie"
OlaHe (diskussion | bidrag) |
OlaHe (diskussion | bidrag) m (länkfix) |
||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
De vanligast förekommande pantomimserierna är [[humorserier]] i [[dagsstripp]]-, eller [[söndagssida|söndagssidesformat]] med enkla visuella skämt. Dit hör t.ex. klassiker som "[[Hasse]]", "[[Ferd'nand]]" och "[[Alfredo]]". | De vanligast förekommande pantomimserierna är [[humorserier]] i [[dagsstripp]]-, eller [[söndagssida|söndagssidesformat]] med enkla visuella skämt. Dit hör t.ex. klassiker som "[[Hasse]]", "[[Ferd'nand]]" och "[[Alfredo]]". | ||
På senare år har det dessutom blivit vanligare med experimentella serier och alternativserier som berättas stumt, däribland "[[Frank]]" av [[Jim Woodring]]", "[[Boerke]]" av [[Pieter De Poortere]] och "[[The System]]" av [[Peter Kuper]]. | På senare år har det dessutom blivit vanligare med experimentella serier och alternativserier som berättas stumt, däribland "[[Frank (Jim Woodring)|Frank]]" av [[Jim Woodring]]", "[[Boerke]]" av [[Pieter De Poortere]] och "[[The System]]" av [[Peter Kuper]]. | ||
Även andra genrer flirtar ibland med den stumma formen, t.ex. ett avsnitt av [[Batman]]äventyret "The Many Deaths of the Batman" av [[John Byrne]] och [[Jim Aparo]] från amerikanska ''Batman'' nr. 434 (1989). | Även andra genrer flirtar ibland med den stumma formen, t.ex. ett avsnitt av [[Batman]]äventyret "The Many Deaths of the Batman" av [[John Byrne]] och [[Jim Aparo]] från amerikanska ''Batman'' nr. 434 (1989). | ||
Versionen från 31 mars 2006 kl. 13.28
En pantomimserie eller stumserie är en serie som berättas med bilder utan text.
Termen är emellertid tillräckligt bred för att inkludera olika grader av "ordlöshet". De mest renodlade pantomimserierna använder inga ord, pratbubblor eller textplattor överhuvudtaget. Vissa (som "Birger Barbaren") använder sig av pratbubblor innehållande symbolbilder, medan ytterligare andra tillåter sig att visa text på i serien avbildade skyltar, bokomslag och liknande.
Många pantomimserier är inte heller hundraprocentigt konsekventa. "Adamson" är ett exempel på en serie som använder pratbubblor vid enstaka och sparsmakade tillfällen.
De vanligast förekommande pantomimserierna är humorserier i dagsstripp-, eller söndagssidesformat med enkla visuella skämt. Dit hör t.ex. klassiker som "Hasse", "Ferd'nand" och "Alfredo".
På senare år har det dessutom blivit vanligare med experimentella serier och alternativserier som berättas stumt, däribland "Frank" av Jim Woodring", "Boerke" av Pieter De Poortere och "The System" av Peter Kuper.
Även andra genrer flirtar ibland med den stumma formen, t.ex. ett avsnitt av Batmanäventyret "The Many Deaths of the Batman" av John Byrne och Jim Aparo från amerikanska Batman nr. 434 (1989).
Nämnas bör också Lynd Wards banbrytande grafiska romaner, "Gods' Man" från 1929 och "Mad Man's Drum" från 1930, berättade helt i träsnittsbilder.
Exempel på pantomimserier
- "Adamson" av Oscar Jacobsson
- "Alfredo" av Jørgen Mogensen och Siegfried Cornelius
- "Arzach" av Moebius
- "Birger Barbaren" av Åke Rosenius
- "Boerke" ("Dickie") av Pieter De Poortere
- "Djurgården" ("Boes") av Wil Raymakers
- "Enok" av Gösta Gummesson
- "Ferd'nand" av Henning Dahl Mikkelsen
- "Frank" av Jim Woodring
- "Gods' Man" av Lynd Ward
- "Gon" av Masashi Tanaka
- "Gus" av Gunnar Persson
- "Hasse" ("Henry") av Carl Anderson
- "Kulman" ("Bunion") av George Martin
- "Lille Kungen" ("Little King") av Otto Soglow
- "Ludvig" ("Louie") av Harry Hanan
- "Mad Man's Drum" av Lynd Ward
- "Mer än ord" av Sergio Aragonés
- "Pappa Pervers" av Gotlib
- "Pappa Y-front" av Simon Gärdenfors
- "Quino" av Quino
- "Der Mondgucker" av Ulf K.
- "Stig & Martha" av Mårdøn Smet
- "The System" av Peter Kuper
- "X & Y" ("Spy vs. Spy") av Antonio Prohias
- "Den Älskvärde Herr Mops" av Hergé
