John Carter

"John Carter of Mars", även kallad "John Carter, Warlord of Mars", är en serie som baseras på den viktigaste huvudpersonen i romansviten "The Mars Series" eller "The Barsoom Series" (efter marsianernas eget namn på Mars), en serie äventyrliga böcker i science fiction-genren.

Bakgrund

Böckerna i "The Mars Series" skrevs av Tarzans andlige fader Edgar Rice Burroughs och den första, "A Princess of Mars", utkom 1912 (på svenska 1924 som "Prinsessan av Mars" och 1975 som "John Carter och marsfurstinnan"). Mars-böckerna har hamnat lite i skuggan av Burroughs' succéfigur Tarzan, men har periodvis varit väldigt populära. Totalt skrev Burroughs elva böcker i serien, även om första halvan av sista boken allmänt anses vara skriven av hans son John Coleman Burroughs.

Förutom John Carter förekommer flera andra huvudpersoner i böckerna, men med undantag för prinsessan Thuvia har dessa sällan eller aldrig blivit föremål för serieadaptioner.

Figuren John Carter

John Carter, en man som inte tycks åldras och med ett gåtfullt förflutet, är kapten på sydstatssidan i amerikanska inbördeskriget. Efter kriget blir han mystiskt transporterad till planeten Mars, där han möter många märkliga varelser och efter åtskilliga äventyr kämpar sig till titeln som krigsherre. Han blir också förälskad i, och gifter sig så småningom med, den marsianska prinsessan Dejah Thoris, den vackraste kvinnan på två världar.

Burroughs har understundom kritiserats för att hans hjältar var tämligen tvådimensionella och utan personlighet. Det kan därför vara svårt att konkretisera John Carters karaktärsegenskaper, men ord som "hjältemodig", "ridderlig" och "karismatisk" ger en relativt god beskrivning.

Serierna har skrivits av en mängd olika författare under olika tidsperioder och seriefiguren är därför inte helt okomplicerad. För det mesta är den dock relativt lik den litterära förlagan.

Publikationer

John Carter har förekommit som tecknad serie i åtskilliga versioner:

• En egen serie i nummer 36–50 av den amerikanska serietidningen The Funnies i slutet av 1930-talet, huvudsakligen tecknad av John Coleman Burroughs. Löst baserad på de tidiga böckerna.
• En söndagssideversion för dagspress, återigen tecknad av John Coleman, 1941–1943. Delvis baserad på "A Princess of Mars", delvis originalhistorier. Denna har återutgivits flera gånger, men hittills aldrig i färg.
• Ytterligare en söndagsserie i brittiska The Sun Weekly 1959. Manus av D R Morton och teckningar av Robert Forest. Baserad på "A Princess of Mars".
• Tre egna nummer av Dell Comics tidning Four Color 1952, tecknade av Jesse Marsh (senare återtryckta av Gold Key). Baserade på de tre första böckerna. Ett fjärde nummer påstås ha slutförts av Russ Manning, men utkom aldrig.
• I två omgångar i den tjeckiska barntidningen ABC, först 1968–1969 och sedan 1971–1972. Manus av Vlastislav Toman och teckningar av Jiří Veškrna och Milan Ressel. Baserade på "A Princess of Mars" respektive "Thuvia, Maid of Mars" (1916; på svenska 1976 som "John Carter och Marsjungfrun"). Dessa serier återtrycktes 2001 i första numret av serieboken Velká Kniha Komiksů.
• Som andraserie i DC Comics' Tarzan nummer 207–209, 1972. Baserad på "A Princess of Mars".
• Som en av serierna i DC:s tidning Weird Worlds nummer 1–7, 1972–1973. Löst baserad på "A Princess of Mars" och "The Gods of Mars" (1913, på svenska 1975 som "John Carter och gudarna på Mars").
• Som andraserie i DC:s tidning Tarzan Family nummer 62–66, 1975. Huvudsakligen originalhistorier.
• Som egen tidning publicerad av Marvel Comics, utgiven i 28 reguljära nummer och tre årliga annuals åren 1977–1979. Huvudsakligen originalhistorier.
• I "team-up"-seien "Tarzan/John Carter, Warlords of Mars", utgiven i fyra nummer av Dark Horse 1996. Originalhistoria.
• Som följetong i den finska science fiction-tidskriften Portti, tecknad av Kari Leppänen. Baserad på "A Princess of Mars".
• En femnummers miniserie av Dan Taylor och Ted McKeever var planerad för 2006 av amerikanska IDW Publishing, baserad på "A Princess of Mars". Denna har skrinlagts och ser inte ut som om den kommer att publiceras.

Gästspel

• Ett gästspel gjorde figuren 1996 i söndagsserien "Tarzan", tecknad av Gray Morrow. 2000–2001, i några av de sista stripparna av "Tarzan" lät Morrow och författaren Don Kraar Tarzan åter stifta bekantskap med flera varelser från planeten Mars, men John Carter själv figurerade inte.
• John Carter figurerade även i "League of Extraordinary Gentlemen", vol. 2, tillsammans med åtskilliga andra Mars-relaterade romanfigurer.

Marvelversionen

I mitten av 1970-talet valde ERB, Inc. (företaget som äger rättigheterna till Burroughs' figurer) att inte förnya DC:s rättigheter att göra serier om Tarzan och John Carter. Ett tag var det meningen att ERB, Inc. skulle producera sina egna serier och Marv Wolfman, som hade varit en av författarna på John Carter för DC, skrev ett manus som tecknades av Alex Nino och som började tecknas om av Dave Cockrum (eftersom redaktören hade varit missnöjd med Ninos version). Projektet skrinlades dock när Marvel förhandlade till sig rättigheterna, och serien är ännu idag opublicerad.

Marvel valde att för första gången ge ut John Carter som en regelbunden serie i egen titel, John Carter, Warlord of Mars. Wolfman fick förtroendet att fortsätta som manusförfattare och blev också redaktör. Som skissare anlitades Gil Kane. En mängd olika tecknare alternerade som tuschare under seriens existens, men flertalet av de tidiga numren (till och med 16) gjordes av Rudy Nebres.

Wolfman valde att inte bygga serierna direkt på böckerna, utan förlade dem till en period som bara antyds i "A Princess of Mars". De första tio numren bestod av en lång fortsättningsserie, uppbyggd i traditionell Burroughs-stil med rappt berättartempo och oväntade vändningar. Wolfmans eget tillägg till stilen var att lyfta fram bifigurerna mer.

Kane lämnade serien efter denna första historia och nummer 11 skissades av Cockrum, de tre följande numren av Carmine Infantino och nummer 15 av Walt Simonson. Dessa fem nummer innehöll kortare episoder.

Från och med nummer 16 påbörjades ytterligare en lång fortsättningsserie i och med att Roger Stern blev seriens redaktör och Chris Claremont tog över som författare. Ernie Colón blev samtidigt ny skissare, men under en period var det en ny tuschare i varje nummer, vilket skadade seriens kvalitetsmässiga kontinuitet.

Claremont förstärkte Wolfmans intention med starka bifigurer, vilket framträder tydligast i nummer 18, som är ett soloäventyr med Tars Tarkas. Detta nummer är dessutom känt för att Frank Miller var gästtecknare. Det var hans första jobb för Marvel.

Serien skulle egentligen ha lagts ner efter nummer 24, men efter endast en månads uppehåll fick den sedan fortsätta till nummer 28, vilket tillät Claremont att med nummer 27 avsluta sin långa fortsättningsserie. Sista numret skrevs av Peter Gillis och tecknades av Larry Hama och Ricardo Villamonte.

Parallellt utgavs också tre annuals. Den sista publicerades efter att den ordinarie serien hade lagts ner.

Figurgalleri

Flertalet viktiga figurer i Marvelversionen var hämtade ur Burroughs' böcker.

• John Carter
• Dejah Thoris
• Tars Tarkas (kallas Tars Tarkar på svenska)
• Kantos Kan
• Sola
• Woola
• Mors Kajak
• Tardos Mors

På svenska

Marvels version gavs ut på svenska i tidningen John Carter med undertiteln "människa på Mars" av Atlantic Förlags 1978–1979. Tidningen, som var en europeisk samproduktion av flera länder, kom ut med totalt 13 nummer, vilka täckte in merparten av det amerikanska materialet. Endast annual nummer 3 utgavs ej på svenska.

Som vanligt i Atlantics produktion klipptes många sidor bort från originalserierna för att två till tre amerikanska historier skulle få plats i en svensk tidning.