Karl-Alfred

"Karl-Alfred" av E.C. Segar. © King Features.

"Popeye" i original. Från början hette serien "Thimble Theater". Skapad av E.C. Segar.

Den amerikanska serien

Den amerikanska dagspresserien "Thimble Theater" skapades redan 1919 av E.C. Segar. Den 17 january 1929 dök den råbarkade och enögde sjömannen Popeye (Karl-Alfred) upp för första gången på seriesidan och inom ett år hade han tagit över hela serien.

Segar dog 1938 i leukemi. Dagspresserien har därefter tecknats av, i tur och ordning, Charles H. Winner, Bela Zaboly (med manus av Tom Sims och Ralph Stein), Bud Sagendorf, Bobby London och Hy Eisman. Sedan 1992 nyproduceras endast söndagsversionen av serien.

Sagendorf gjorde även en serietidningsversion av serien som publicerades 1948-62.

Handling

Figurgalleriet i "Karl-Alfred" av EC Segar. © King Features.

[...]

Figurgalleri

Karl-Alfred (orig. Popeye) – spenatätande, superstark matros
Olivia (orig. Olive Oyl) – hans fästmö
Castor Oyl – hennes bror
Cole Oyl – Olivias pappa
Nana Oyl – Olivias mamma
Ham Gravy – hennes förra pojkvän
Frasse (orig. J. Wellington Wimpy) – hamburgarätande latmask
Rågren (orig. Rough House) – råbarkad kock
Lill-Pär (orig. Swee'Pea) – hittebarn
Pappis (orig. Poopdeck Pappy) – Karl-Alfreds återfunna pappa
Farmor (orig. Granny) – Karl-Alfreds farmor, introducerades efter Segars död
Eugene the Jeep – ett fantastiskt underdjur från Afrikas djungler; inspiratör till Marsupilami
Bluto/Brutus – skurk, Karl-Alfreds återkommande fiende
Sjöhäxan (orig. The Sea Hag) – också en återkommande fiende
The Goons – Sjöhäxans trälar/torpeder; bl.a. Alice the Goon, som blev Karl-Alfreds vän
Geezil – öststatsinvandrad skomakare och surpuppa
Oscar – halvknasig matros
Toar – monstruös bjässe som är tusentals år gammal, fiende till Karl-Alfred som bytte sida och blev en lojal vän
Professor Watasnozzle – småfnattig professor och uppfinnare
Kung Blozo (orig. King Blozo) – kung över det fjärran landet Ezofagusta
Bernice the Whiffle Hen – magisk höna vars fjädrar gav Karl-Alfred hans styrka (det var innan spenaten introducerades)

Den svenska tidningen

Karl-Alfred nr 40/1950. © Allers förlag

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Serietidningen version 1: 1946–53

Tidningen Karl-Alfred gavs ut med början i januari 1946 av Allers. Formatet var dagstidningsstorlek och den utkom en gång i veckan. Varje serie fick högst en sida vilket gav en stor mångfald, men också gjorde att äventyrsserierna hackades upp avsevärt. När fler serietidningar började dyka upp på den svenska marknaden med avslutade avsnitt fick Karl-Alfred svårt att hävda sig i konkurrensen. Det sista året, 1953, bytte tidningen format till vanlig serietidningsstorlek, men behöll upplägget med högst en seriesida per serie (oftast uppförstorat över 2 tidningssidor). Totalt utgavs 409 nummer. Bland serierna som ingick fanns, förutom titelserien "Rip Kirby", "Mandrake", "Blixt Gordon", "Prins Valiant", "Garth", "Mästerdetektiven X-9" och "Pär och Polly".

Ett nytryck av Karl-Alfred 1/1946 medföljde Knasen 1/2006.

Serietidningen version 2: 1967–70

Gavs ut av Semic Press. 1967–68 hette tidningen egentligen Kul med... och vartannat nummer ägnades åt "Karl-Alfred" och vartannat åt "Åsa-Nisse". 1969 fick de både figurerna istället varsin tidning, men Karl-Alfred-versionen gavs bara ut ytterligare ett år.

Serietidningen version 3: 1980–83

Serietidningen version 4: 1988–89

Under titeln Kul med... delade "Karl-Alfred" och "Blondie" tidning 1988. 1989 bytte tidningen namn till Blondie & Karl-Alfred, där serierna samsades om innehållet istället för att turas om i vartannat nummer som det varit tidigare.

Övrig utgivning på svenska

Serietidningar

Serien "Karl-Alfred" har publicerats i diverse andra svenska serietidningar under årens lopp.

Bela Zabolys version har gått i tidningen Blondie på 1960-talet.
Bud Sagendorfs version gick i Serie-Pressen 1971–72.

Seriealbum

Karl-Alfred medverkade i "Comics – den stora serieboken" nr 1 (1970).
Albumet "Karl-Alfred: Kungen av Alfredien" gavs ut av Semic 1973.
Hemmets Journal gav ut två album med Bud Sagendorfs version av Karl-Alfred i serien Skrattoteket 1977–78.
EC Segar-äventyret "Karl-Alfred och det stora råkurret" gavs ut som seriealbum i serien Stars & Strips av RSR Epix 1994.

Veckopress

Bud Sagendorfs version gick i veckotidningen Allers på 1980-talet.

Dagspress

"Karl Alfred" publicerades i Aftonbladets seriebilaga Färglådan 1936–1939.
Dagens Nyheter publicerade det klassiska Segar-äventyret "Karl-Alfred och den mystiska melodin" under rubriken DN:s klassiker 20 september 1988–4 januari 1989.

Karl-Alfred på film

En animerad version av Karl-Alfred dök upp redan 1933 i kortfilmen "Betty Boop Meets Popeye the Sailor". Den blev en sådan succé att sjömannen snart fick sin egen serie tecknade filmer från Fleischer Studios, den första betitlad "I Yam What I Yam". Fleischer och dess senare ägare Paramount Pictures fortsatte med Popeye-filmerna till 1957. Sammanlagt blev det 227 stycken. På 1960-talet kom ytterligare en serie animerade kortfilmer producerade direkt för TV.

En spelfilm med Karl-Alfred kom 1980, regisserad av Robert Altman och med Robin Williams i huvudrollen. Inspelningsplatsen på Malta blev sedermera en populär nöjespark, kallad Sweethaven Village.

Kuriosa

Översättning

Den något otippade svenska översättningen "Karl-Alfred" från originalets "Popeye" har troligen sin förklaring i att det under den här tiden var ett ganska vanligt namn på generiska fiktiva sjömän. Ursprunget kommer sannolikt från Evert Taubes sångtexter, där namnet förekommer ymnigt jämte Fritiof Andersson och Calle Schewen. Sångfiguren baserades på en ungdomsbekant till Taube vid namn Karl-Alfred Bolin. Visan "Karl-Alfred" spelades in i januari 1921 av Evert Taube, och var en av hans allra första skivinspelningar.

Påverkan på andra serier

Karl-Alfred har inspirerat till ett flertal andra seriefigurer, däribland Disneys Moby Duck och DC:s Captain Strong. Knallhattens mamma uppvisar också stora fysiska likheter med Segars figur.

Idén att få superstyrka av en viss typ av föda har sedermera använts av bl.a. Hourman, Bamse, Asterix och Stål-Långben. Huruvida detta beror på en direkt påverkan från Karl-Alfred är osäkert, men Segar anses ha grundat denna tradition i serievärlden.