Joakim Pirinen

Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.

Socker-Conny. Bilden är hämtad från en reklamkampanj för Sveriges Radios finsk-svenska sändningar. © Joakim Pirinen.

Joakim Pirinen (född 1961) är en av Sveriges mest kända serietecknare, och är även erkänd som bildkonstnär, illustratör, författare och dramatiker. Hans första seriealbum var "Välkommen till sandlådan" 1983. Genombrottet kom två år senare med den gravt vedervärdiga figuren Socker-Conny i albumet med samma namn, vilket öppnade upp den nya svenska seriescenen. Sedan dess har Pirinen successivt sökt uttrycka sig i mer abstrakta former.

I albumet "Den universella bristen på respekt" ingår en tecknad självbiografi.

Biografi

Joakim Pirinen föddes den 28 maj 1961 och växte upp på Lidingö utanför Stockholm. Mamma var studierektor och pappa tandläkare. Familjens ursprung kan spåras till Savolax i Finland.

Pirinen har berättat att han läste mycket serier som barn. Titlar han nämnt inkluderar Kalle Anka & C:o, Seriemagasinet, X9, Serienytt och "Comics – den stora serieboken". Från sin morfar fick han tillgång till OA:s skämtteckningar och serier, vilka gjorde ett djupt intryck på honom.¹ I tonåren fick han smak på importerade vuxenserier och underground, vilka kunde inhandlas på Hörnan, en bokhandel vid Stureplan. Här fastnade han bl.a. för "Freak Brothers". ("Zap förstod jag inget av.")¹ Senare tillkom bl.a. Robert Crumb, Mark Beyer, Raw och Weirdo till den regelbundla läsningen. Även "Krazy Kat" var en stor favorit.

Han var aldrig någon älskare av eskapistisk litteratur, deckare och liknande. I tjugo–tjugofemårsåldern läste han gärna lyrik och dramatik som Lars Norén, Caesar Vallejo och Stig Larsson.²

Tecknandet och målandet kom in tidigt i livet. ("Jag målade på spånskivor när jag var liten. Sedan fick jag ett staffli. Efter det har jag inte kunnat måla alls.")³ Tecknandet var ingen yrkesambition i barndomen, snarare ett eget rum att gå in i, ett sätt att vara självständig.² Konstnärer som Pirinen tidigt nämnde som inspirationskällor inkluderar Einar Nerman och Aubery Beardsley.¹

Som barn ville Pirinen bli läkare. Innan han inledde sin serietecknarkarriär på heltid arbetade han bl.a. som långvårdsbiträde och brevbärare.

Galago och Tago

Huvudartikel: Galago

Galago nummer 27 (3/1990). Omslag av Joakim Pirinen. © upphovsmannen.

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Via en kamrat kom Pirinen 1978 i kontakt med Rolf Classon, som också bodde på Lidingö och hade en musikförening där. Även Classon var intresserad av tecknade serier. Inspirerade av de amerikanska serietidningarna som de inhandlade i bokhandeln Hörnan, startade Classon och Pirinen tillsammans med Olle Berg och Kerold Klang tidningen Galago 1979. Efter ett års förberedelser kom det första numret ut 1980. Grundplåten till tidningen, 8 000 kronor, var pengar som de dragit in genom att sälja öl, mackor och anordna poesiuppläsningar. Det första numret av Galago spreds bland annat från Tehuset i Kungsträdgården. Succén lät vänta på sig. Grundplåten tog slut och det verkade inte kunna bli några mer nummer, men bland annat tack vare en positiv recension i Dagens Nyheter och stöd från Konstfackselelever, och till slut även Statens Kulturråd, kunde tidningen fortsätta ges ut av Föreningen Galago, sedermera Tago Förlag.

Tidningen och förlaget skulle under många år bli två av de huvudsakliga hemvisterna för Pirinens alster. Sedan 1984 är han tecknare (och allkonstnär) på heltid.

Genombrott

Pirinens serier publicerades även i tidningar som Kannibal, Mammut och fanzinet Skunk. 1984 kom en Skunk Special med enbart serier av Pirinen. Han medverkade också i Medusas antologi "Elektriska Zerier" från 1983. Tidigt lyftes han fram som ett av de lovande unga hoppen i dåtidens hippa tidningar som rocktidningen Schlager och Aftonbladets bilaga UNG.

Den egna albumdebuten skedde 1983 på Tago Förlag. Albumet "Välkommen till sandlådan" rosades av en närmast enig kritikerkår och introducerade de djurliknande figurerna (oftast nallar) De små rackarna i sandlådan såväl som bärsärken Socker-Conny. Den sistnämnda skulle senare föräras ett eget seriealbum och innebära Pirinens stora genombrott som serieskapare.

Figurerna i sandlådan dök upp i dagsstrippen "Sandlådan", som fick inleda Dagens Nyheters satsning "DN:s gästserie" 1 april–4 maj 1985.

Joakim Pirinen har hävdat att det statliga seriestödet från Statens Kulturråd har varit avgörande för hans konstnärliga och kommersiella utveckling och säger i en intervju i Svenska Dagbladet 1992: "Det är otänkbart att 'Välkommen till Sandlådan' och 'Socker-Conny' skulle kommit till utan Kulturrådet, det där att bra saker kommer fram ändå, oavsett ekonomiskt stöd, är inte sant annat än i teorin. Kommersiella serieförlag är för fega för att stödja och upptäcka nya saker." ⁴

Socker-Conny

Huvudartikel: Socker-Conny

1985 gavs seriealbumet "Socker-Conny" ut på Tago Förlag. Här hade Pirinen utvecklat den figur som först dök upp i engångsserien "Socker-Conny hälsar på" från albumet "Välkommen till sandlådan", och gett honom huvudrollen i en albumslång historia. Socker-Conny är en barnslig, våldsam, brutal och till stora delar tragisk figur, en bärsärk som bryter mot de flesta tabun som finns i samhället med deviser som "Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!" Ändå hade figuren tonats ned något i sitt eget album jämfört med debutavsnittet, där han tar livet av både vuxna och barn.

Albumet "Socker-Conny" blev en succé med vuxenseriemått mätt (sålde ca 12 000 exemplar under det första året)³, och gick i bräschen för den nya svenska vuxenserievåg som kom i mitten av 80-talet. Många som inte läste vuxenserier visste åtminstone vem Socker-Conny var (något som i viss mån är sant ännu tjugo år senare). I Pirinens kölvatten slog en mängd andra svenska serieskapare igenom.

Vid en PR-fest för förlaget övertalade den stockholmsbaserade teatergruppen Sputnik Pirinen att skriva en pjäs om figuren, vilket han gjorde på fyra dagar. Sputnik repeterade i ytterligare två veckor och spelade sedan 200 föreställningar av "Socker-Conny" med Bengt Rydén i titelrollen.⁵ Figuren blev också frontfigur ("statsöverhuvud") i det nystartade skämtpartiet Galagopartiet De Glada 1988.

Socker-Conny dök upp i ytterligare ett fåtal korta serieepisoder, såsom "En första lektion i svensk poesi", "Socker-Conny Super Star" och "Socker-Conny lussar upp grannarna". Pirinen blev till slut trött på sin skapelse och tog livet av honom i en fingerad intervju i Galago nr 3/1989.⁶ Han har därefter återupplivats i enstaka mindre framträdanden.

Slutet av 1980-talet

Nästa album var "Gas", som gavs ut 1987 av Tago. Titelserien är en kriminalhistoria i den absurdistiska traditionen, med ytterligare en nalle i huvudrollen, Kommissarie Likanen (enligt Pirinen själv baserad på hans far).² Albumet innehöll även alla historier, bland annaat den klassiska och likaledes absurda "Vägspärren".

En av Pirinens mest kända skapelser från den här tiden är annars den neurotiska nallen Beppo, troligen en gestaltning av Pirinens egen blyghet och osäkra sidor. Beppo är typen som lämnar tillbaka ett paraply som han ärligen köpt eftersom han inte kan hitta kvittot, och som får panik över vad grannarna ska tro när han låter rullgardinen vara nerdragen till mitt på dagen. Beppo debuterade i Galago och har sedan dykt upp i flera av Pirinens album.

Pirinen testade även att skriva manus till kortfilmer som "En film om en sten" och "Dagen bräcks". Den sistnämnda handlar om en av Sandlådans rackare och ligger till grund för serien "Ny dag" som senare publicerades i Galago.

1989 kom samlingsboken "Kvarteret Kniven" som samlar merparten av Pirinens dittillsvarande produktion (dock ej albumet "Socker-Conny"). Kvarteret Kniven är namnet på det kvarter på Södermalm i Stockholm där Galago/Tago tidigare hade sin hemvist.

1990-tal

I början av 1990-talet hade Tago Förlag skulder på drygt en miljon. Rolf Classon och Joakim Pirinen hade tagit privata banklån för att utgivningen skulle kunna fortsätta, men det blev ohållbart. Ekonomin var körd i botten och för att rädda verksamheten sökte man ett större förlag som kunde tillföra pengar och resurser, först blev det Atlantic Förlags och därefter Ordfront. Pirinen blev dock kvar i tidningen i varierad utsträckning hela tiden. Under en period i början av 1990-talet kan man också skönja en lättsammare sida hos honom – de absurdistiska och surrealistiska alstren får då alltmer sällskap av lättsammare alster kring ordvitsar och slapstick, och mer traditionella skämtteckningar.

Fyra samlingsböcker gavs ut under 90-talet. "Familjen Bra och andra relationer" (Tago 1993) samlar Pirinens scenverk. "Den sjunde björnen" (Tago 1995) är en bok med udda illustrationer som, likt skämtteckningar, försetts med texter för att ge dem en extra betydelse. (En bild med tre kranieliknande fyrkanter fick t.ex. texten "Tre gamla tepåsar".) Seriealbumen "Split Vision" (Tago/Atlantic 1995) och "Den universella bristen på respekt" (Galago/Ordfront 1999) samlar serier som publicerats tidigare (främst i Galago) samt några nytecknade sidor.

"Den universella bristen på respekt" innehåller, förutom serier med Beppo, vuxna rackare och Socker-Connys storebror Gull-Ivar, även alster av mer självbiografisk karaktär, något som var en stark strömning i den svenska serievärlden under den här perioden. Pirinen har dock uttryckt en viss skepsis mot sina kollegors fokusering vid vardagsrealism, och gjorde även självbiografiska serier på sitt eget sätt.

2000-tal

"Den svenska apan" 2001, prosadebut.

Efter några år med Ordfront lämnade Rolf Classon 2004 Galago för att satsa på sitt förlag Kartago. I samma veva försvann även flera av de "gamla" kreatörerna från Galago. Pirinen gick vidare till Norstedts som gav ut hans album "Ingens bästa vän" 2004.

Kapten Stofil

Återkomst till Galago 2006.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Stil och innehåll

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Återkommande serier och figurer

"De små rackarna i sandlådan" av Joakim Pirinen. © Pirinen

Utgivna alster

Serier

Seriealbum

"Välkommen till sandlådan", 1983
"Socker-Conny", 1985
"Gas", 1987
"Kvarteret Kniven", 1989
"Split Vision", 1995
"Stora boken om Socker-Conny", 1998
"Den universella bristen på respekt, 1999
"Ingens bästa vän", 2004

Medverkan i serieantologier

Mammut nr 5, 1983.
"Elektriska Zerier", 1983
"DN-Serien", 1986
SERIER!, 1986
"Serieboken", 1986
"Gare du Nord", 1997

Medverkan i tidningar

Pirinen har medverkat regelbundet i tidningar som Aftonbladet, Galago, Kannibal, Ordfront och Kapten Stofil. Hans serier har även publicerats i Svenska Serier, Dagens Nyheter, Mammut, Comet, KRUT och Larson!.

Medverkan i fanzin

Prosa

"Den svenska apan", 2001

Dramatik

"Socker-Conny", 1985
"Familjen Bra", 1993

Film

"Ett rum", 1984 (manus)
"En film om en sten", 1985 (manus)
"Dagen bräcks", 1985 (manus)

Illustrationsböcker

"Den sjunde björnen", 1992

CD

Joakim Pirinen & Mikael Strömberg: "Afrika", 2005

Utställningar

Utställning i Malmö Konsthall 1986
Separatutställning på Moderna Museet 1992
Utställning av serieoriginal på Seriegalleriet 2 apr–4 maj 2005

Skrivet om serier

"Den tecknade seriens grafiska dräkt" i "Boken om Serier", Hammarstöm & Åberg, 1986

Övrigt serierelaterat

Joakim Pirinen har tidigare varit ledamot i Svenska Serieakademin.

Priser och utmärkelser

Svenska Serieakademins Adamsonstatyetten 1986
Seriefrämjandets pris Urhunden 1988, för 1987 års bästa originalsvenska serialbum "Gas"
Aftonbladets Axel Liffner-pris 1996
Stockholms Stads Stora pris 2001
Bildkonstnärsfondens stora stipendium 2005
Ugglepriset, Humanistiska Föreningen vid Stockholms Universitet, 2006

Referenser

1. "Allt går mot svart – men jag är glad ändå" (intervju i Bild & Bubbla nr 5/1983, s. 33–35)
2. MarieLouise Samuelsson: "Socker-Connys pappa tillbaka i stan" (intervju i Svenska Dagbladet 1 april 1987)
3. Marie Oskarsson: "Socker-Conny är bäst – ändå tänker Joakim Pirinen döda sin hjälte..." (intervju i Expressen 21 november 1986)
4. Svenska Dagbladet 4 maj 1992.
5. Betty Skawonius: "Årsta får ny teater", artikel i Dagens Nyheter 5 oktober 2007 [1]
6. "Det sista samtalet med Socker-Conny", Galago nr 3/1989, s. 14–15.

Artiklar i Bild & Bubbla

"Allt går mot svart – men jag är glad ändå" (B&B 5/1983)
Lars Thulin: Socker-Conny analyserad (B&B 1/1987)
Daniel Atterbom: Joakim Pirinen har tröttnat på mig (B&B 1/1987)
Henrik Gundenäs: Fyra tecknares serier skärskådas (B&B 4/1998)

Recensioner i Bild & Bubbla

Inger Edelfeldt: "Socker-Conny" (B&B 1/1985)
Olof Siverbo: "Gas" (B&B 1/1987)
Hans Anders Wallin: "Kvarteret Kniven – samlade serier" (B&B 3–4/1989)
Isabella Nilsson: "Den sjunde björnen" (B&B 5/1992)

Externa länkar

Presentation på Norstedts officiella webbplats

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!