Mafalda
"Mafalda", argentinsk humoristisk dagspresserie av tecknaren Quino (Joaquín Salvador Lavado) skapad 1964 och producerad fram till 1973. Serien handlar om en flicka i fem–tioårsåldern med stora funderingar.
Handling
Mafalda är ett litet flickebarn med stora funderingar och insikter om världen. Då serien startade var hon fem år gammal[1], och figurgalleriet tycks ha åldrats på "halvfart i realtid", d.v.s. under seriens nio år blev de fyra–fem år äldre.[1] Vanligtvis anges Mafalda vara "i sexårsåldern"[2] Mafalda är intresserad av vad som händer i världen och bekymrar sig ständigt för mänsklighetens tillstånd. Hennes föräldrar blir ofta svaret skyldiga då hon istället för att ägna sig åt normala femåringsaktiviteter kommer med komplexa (om än ur ett barnperspektiv) frågor om världspolitiken. Tillsammans med sina kompisar ägnar hon sig även åt typiska barnlekar, men samtalen halkar ofta in på de större frågorna.
Ursprungligen handlade serien enbart om Mafalda och hennes föräldrar – resten av figurgalleriet växte fram i takt med att serien utvecklades. Den politiska vinklingen fanns med redan från början, men blev mer framträdande efter att serien flyttat från veckotidningen Primera Plana till dagstidningen Mundo 1965; den dagliga publiceringen tillät Quino att tackla mer brännande aktuella frågor. Då serien 1968 flyttade vidare till veckotidningen Siete Días Ilustrados blev aktualiteterna färre.
"Mafalda" har vid flera tillfällen påståtts vara inspirerad av Charles M. Schulz' "Snobben", bland annat i en essä av Umberto Eco 1968.[3] Quino har dock uttryckt att han inte håller med utan ser "Mafalda" som en mer sociopolitisk serie.[1]
Figurgalleri
- Mafalda: En ung flicka med stora funderingar. Mafalda har en lätt pessimistisk världsbild. Ett utmärkande karaktärsdrag är att hon avskyr soppa. Debut: Primera Plana, 29 september 1964
- Pappa (Papá i original, inget förnamn har angetts): Kontorsarbetande medelklasspappa som försöker undvika att svara på Mafaldas frågor om världen. De övriga familjemedlemmarna kritiserar hans rökning. Gillar krukväxter. Debut: Primera Plana, 29 september 1964
- Mamma (Mamá Raquel): Hemmafru vars hemmafrustatus ifrågasätts av Mafalda. Anser att Mafalda ska ägna sig åt sysslor som passar hennes ålder bättre. Spelar piano. Debut: Primera Plana, 6 oktober 1964
- Filip (Felipe): Mafaldas bästa och äldsta vän, en godhjärtad och intelligent men ångestfylld drömmare. Serieläsare, cowboyälskare och ett stort fan av The Lone Ranger (Ensamma Vargen på svenska, men kallad "Viddernas ensling" i svenska "Mafalda"-översättningar.) Hemligt kär i Muriel. Debut: Primera Plana, 19 januari 1965
- Emanuel (Manolito/Manuel Goreiro, Jr.): Seriens lilla kapitalist och son till en speceriaffärsägare vars utseende och personlighet han tycks ha ärvt. Han har det svårt i skolan, är stark och lite klumpig och hamnar ofta i trubbel eller pinsamma situationer för att han är så fel. Älskar pengar och är mycket smart och kreativ när det gäller affärer, ibland till kompisarnas förtret. Väldigt konservativ och tycker att The Beatles är för långhåriga och skräniga. Avskyr Susanne. Debut: Mundo, 29 mars 1965
- Susanne (Susanita/Susana Beatriz Clotilde Chiruchi): Guldlockig flicka som uppfyller alla flickstereotyper som finns. Drömmer om en framtid som gift välbeställd mamma och hemmafru med hembiträde. Leker helst "mamma, pappa, barn" med sina dockor och älskar skvaller. Har ett småelakt drag (likt Gullan i "Snobben") och har vid några tillfällen visat upp rasfördomar. Ointresserad av kvinnlig frigörelse. Mafaldas bästa tjejkompis trots att deras ideal ständigt krockar. Avskyr Emanuel, men har vid något tillfälle visat amoröst intresse för (en ointresserad) Filip. Debut: Mundo, 6 juni 1965
- Mikael (Miguelito/Miguel Pitti): Yngst i Mafaldas kompisgäng. Något av en rebell, som gillar att röra om i grytan när man diskuterar. Debut: Mundo, februari 1966
- Lillen (Guille/Guillermo): Mafaldas smarta men busiga lillebror. Beroende av sin napp. Älskar soppa, vilket äcklar hans storasyster något fruktansvärt. Gillar precis som Mafalda att ta upp obekväma ämnen som inte är lämpliga för hans ålder. Debut: Siete Días Ilustrados, 21 mars 1968 (Mafaldas mamma var gravid redan i augusti 1967.)
- Fred (Libertad): Småväxt flicka (trots det svenska namnet) som ofta tros vara yngre än hon är. Träffade Mafalda på en semesterort, men dök sedan upp i hennes grannskap. Fred debuterade sent i seriens historia, och ändrade premisserna genom att vara radikalare och frispråkigare än t.o.m. Mafalda själv. Ifrågasätter allt och alla och har dräpande visdomar i alla diskussioner, personliga som politiska. Får ofta problem med sina lärare på grund av sina kontrapunkter. Debut: Siete Días Ilustrados, 5 februari 1970
- Muriel: Filips granne och drömflicka. Han har aldrig vågat prata med henne.
Historik
Mafalda och några andra i seriens figurgalleri skapades av Quino redan 1962, två år innan seriestrippen såg dagens ljus. De designades ursprungligen för en reklamteckning för företaget Siam di Tella, som skulle ha publicerats i den argentinska dagstidningen Clarín. Dagstidningen bröt dock kontraktet och reklamkampanjen publicerades aldrig.[4] Mafaldas namn inspirerades av David Viñas' roman "Dar la cara".[1]
Det var Quinos vän Julián Delgado som föreslog att "Mafalda" skulle bli en återkommande tecknad serie istället. Delgado var vid den här tiden chefredaktör på den veckoutgivna nyhetstidningen Primera Plana och den första "Mafalda"-strippen debuterade i just denna tidning den 29 september 1964. (Men redan före dess hade tre strippar publicerats i tidningen Leopláns humorbilaga Gregorio samma år.) "Mafalda" gick i Primera Plana i dryga fem månader. En juridisk tvist ledde till att strippen slutade publiceras i tidningen efter den 9 mars 1965.
Veckan därpå, den 15 mars 1965, började "Mafalda" att publiceras dagligen i den Buenos Aires-baserade dagstidningen Mundo. Den dagliga publiceringen gjorde att Quino kunde kommentera dagsaktuella ämnen effektivare. Serien publicerades i Mundo fram till den 22 december 1967, då tidningen lades ner. Sex månader senare återupptogs publiceringen än en gång, denna gång i veckotidningen Siete Días Ilustrados med start den 2 juni 1968. Eftersom seriestripparna här var tvungna att levereras två veckor före publiceringen, hade Quino inte möjlighet att vara dagsaktuell på samma sätt som han varit tidigare.
Den sista "Mafalda"-strippen publicerades i Siete Días Ilustrados den 25 juni 1973.
Serien nådde även stor popularitet i andra sydamerikanska länder, samt i Europa, Quebec och delar av Asien.
Efter seriens nedläggning har Quino använt figuren vid ett fåtal tillfällen, framför allt i kampanjer för mänskliga rättigheter.
Den 23 oktober 2009 återvände "Mafalda" efter 33 år för ett framträdande i den italienska tidningen La Repubblica för att kritisera kvinnoofientliga uttalanden av Italiens premiärminister Silvio Berlusconi.[5]
Utgivning
Argentina
"Mafalda" ursprungspublicerades i tidningarna Primera Plana (veckotidning, 1964–65), Mundo (dagstidning, 1965–67) och Siete Días Ilustrados (veckotidning, 1967–73).
Majoriteten av dagsstripparna återtrycktes kronologiskt i tio små böcker betitlade "Mafalda" 1–10, med två strippar per sida. De strippar som inte samlades var några av de mest dagsaktuella, samt de tidigaste från veckotidningen Primera Plana. Samlingarna gavs först ut av Editorial Jorge Álvarez (del 1–5), därefter av Ediciones de la Flor (del 6–10, samt senare upplagor av samtliga tio delar). 1989 samlades även de tidigaste stripparna från Primera Plana i samlingen "Mafalda Inédita". 1991 och 1992 kom två tjockare samlingar.
- "Mafalda" (1966)
- "Así es la cosa, Mafalda" (1967)
- "Mafalda 3" (1968)
- "Mafalda 4" (1968)
- "Mafalda 5" (1969)
- "Mafalda 6" (1970)
- "Mafalda 7" (1972)
- "Mafalda 8" (1973)
- "Mafalda 9" (1974)
- "Mafalda 10" (1974)
- "Mafalda Inédita" (1989)
- "10 Años con Mafalda" (1991)
- "Toda Mafalda" (1992)
2004 började Ediciones de la Flor att ge ut "Mafalda"-samlingar på engelska, under titeln "Mafalda & Friends".
I andra länder
Serien har exporterats till ett flertal dagstidningar i Sydamerika och Europa.
Även samlingarna har getts ut i flera andra länder i liknande men inte identiska versioner, bland annat i Spanien (utgivna av Editorial Lumen) och i Mexico (utgivna av Tusquets Editores).
I USA har serien publicerats i boken "The World of Quino" (1986).
Några strippar har även översatts till kinesiska.
Sverige
Serien har gått i flera omgångar i svensk dagspress. Den debuterade på svenska i Aktuellt i politiken lanserad av dess dåvarande chefredaktör Enn Kokk och sedan publicerades den i Dagens Nyheter 1976–1983, först i en originalomgång och sedan gick en del strippar i repris. Publicerades därefter i ett flertal morgon- och kvällstidningar, t.ex. Sydsvenska Dagbladet
Den har även publicerats i serietidningarna Larson!, SeriePressen (Ⅱ) och Svenska Puckomagasinet.
"Mafalda" gavs ut i albumform på svenska av Nordan – ett kollektivt förlag bestående av latinamerikaner och svenskar – i liggande format. 12 album gavs ut 1982–83. Förmodligen var utgivningen åtminstone delvis baserad på Ediciones de la Flors argentinska utgåvor. Dock skämdes den av en bitvis dålig språkhantering och textning.
Mafalda i andra medier
Två omgångar med animerade "Mafalda"-filmer har producerats. Daniel Mallo producerade 260 korta filmer á 90 sekunder för argentinsk television från 1972. Dessa redigerades om till en långfilm av Carlos Márquez som hade premiär 3 december 1982.[6]
1994 regisserade den kubanska filmskaparen Juan Padrón (vän till Quino[1]) 104 korta animerade "Mafalda"-filmer[7], delfinansierade av spanska producenter.[1]
Inspirerat av Mafalda
- 1976 gjorde Quino Mafalda-teckningar till en affisch för UNICEF för att illustrera FN:s barnkonvention.
- Mafalda kom på frimärke i Argentina år 1991(?).
- Mafalda sitter staty utanför Quinos tidigare hem vid Calle Chile 371 i stadsdelen San Telmo i Buenos Aires. Statyn är skulpterad i glasfiber av Pablo Irrgang och avtäcktes den 31 augusti 2009.[3]
- I Bryssel har gatan Rue de l'Étuve (fr.) / Stoof Straat (nl.) det alternativa namnet Rue Mafalda (fr.) / Mafalda Straat (nl.).[8]
- Ett torg i Angoulême, Frankrike, är döpt efter Mafalda.[1]
- Staden Gaineau, Quebec rapporteras ha fått tillstånd till att döpa en gata efter Mafalda, en del av ett större projekt att döpa en hel stadsdel efter kända seriefigurer.[9]
Hyllningar och parodier
- "Enfalda" i fanzinet Karlson! av David Liljemark och Thomas Fels 1989.
Externa länkar
- Quinos officiella webbplats [länkad 2011-11-24]
- Mafalda Online (fanwebbplats på tyska) [länkad 2011-11-24]
Fotnoter
- ↑ 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 Enligt artikeln "Mafalda" på engelska Wikipedia. [länkad 2011-11-22] Ytterligare källa behövs.
- ↑ "El Mundo de Mafalda" Editorial Lumen 1992, s. 44
- ↑ 3.0 3.1 "Lo que dice Umberto Eco sobre Mafalda", blogginlägg på Sur 2011-05-05. [länkad 2011-11-24]
- ↑ Enligt artikeln "Mafalda" på engelska Wikipedia. [länkad 2011-11-22] Det är osäkert om "promotional cartoon" här avser en reklamserie eller någon annan typ av reklam/propaganda.
- ↑ "Mafalda contra el machismo de Berlusconi", Ciudad 2009-10-22 [länkad 2011-11-25]
- ↑ IMDB: Mafalda (1982) [länkad 2011-11-24]
- ↑ IMDB: Mafalda (1994) [länkad 2011-11-24]
- ↑ Inlägg på Serieforum.se 22 nov, 2011. [länkad 2011-11-22]
- ↑ Artikel i Cyberpresse 2010-03-08 [länkad 2011-11-24]
