Rumiko Takahashi

Rumiko Takahashi © Pony Canyon.

Rumiko Takahashi, 高橋留美子, japansk serieskapare född 1957. Kallas ofta för "Prinsessan av Manga". Hon är idag en av de mest populära serieskaparna framförallt i Europa, USA och Asien, och antagligen världens bäst säljande kvinnliga serieskapare, med över 100 miljoner sålda exemplar, samt en av Japans rikaste kvinnor.

Historik

Rumiko Takahashi anslöt sig på college till mangaskolan Gekiga Sonjuku, bildad av Kazuo Koike som under sin ledning hjälpte Takahashi med hennes första doujinshi 1975. Tecknade under pseudonymen "Kemo Kobiru".

Efter mangakursen blev det uppenbart att Rumiko hade talang, och hon bestämde sig för att flytta in tillsammans med sina assistenter i en 14 m² lägenhet, där hon enligt uppgift var tvungen att sova i garderoben.

Rumiko kände sig säker nog att satsa på mangatecknandet, trots risken med att komma hjälplöst efter på den konkurrensfyllda japanska arbetsmarknaden.

1978 började hon sin professionella karriär för tidningen Shōnen Sunday med "Kattena Yatsura". 1979 skapade hon sin första stora långkörande succé "Urusei Yatsura". 1980 kom "Maison Ikkoku" för seinen-tidningen Big Comic Spirits, 1984 kom "Mermaid Saga" i Shōnen Sunday, 1987 kom både "Ranma ½" för Shōnen Sunday och "Rumic Theater" för Big Comic Original, 1996 kom "Inu-Yasha" i Shōnen Sunday och 2009 Kyōkai no Rinne också för Shōnen Sunday.

Under 1990-talet började hennes serier översättas till språk som engelska, franska och italienska, som banade väg för hennes stora internationella genombrott. Ranma ½ gick också vid den här tiden som anime i Frankrikes populära ungdomsprogram "Club Dorothée".

Seriebibliografi

Utgivning 

År	Japansk titel	Översatt titel	Galleri
Längre verk markerade med fetstil
1975	"Kyojin no hoshi"	(ung. =En stjärna av meningslöst stoft)
1976	"Fuujin dai-2kai/Ninja no bitoku wa sei ka shi ka!? no maki"	(ung. =Som sand i vinden, episod 2: Är det en ninjas plikt/dygd att leva eller dö?)
	"Soshite hanbun inakunatta"	(ung. =Sedan var bara hälften kvar)
1977	"Bye-Bye road" (sic!)
1978	"Senaka no Sensou"	(ung. =Ett krig på rygg/en)
	"Eesu o mezase! dai 3 kai/oomen no maki"	(ung. =Sikta på ässet! Episod 3: Omen)
	"Kattena Yatsura"	(ung. =Dessa själviska utomjordingar, am. titel "Those Selfish Aliens")
	"Harahara hooru"	(am. titel "Time Warp Trouble")
	"Ougon no Binbougami (Gold Hingaa)"	(ung. De gyllene gudarna av fattigdom, am. titel "The golden gods of poverty")
	"Ganbari masse"	(ung. =Jag skall göra mitt bästa, am. titel "Shake your Buddha")
	"うる星やつら" ("Urusei Yatsura") (1978–1985)
	"Furyou seinendan"	(ung. =Ett band unga busar)
	"Kemo no 24 jikan"	(ung. =Kemos 24 timmar)
1979	"Dust Spot!!" (sic!)	(=Förspillt förstånd/sopförstånd/avfallspunkten am. titel "Wasted minds") (1979)
	"Nehan no houteishiki" (1979)	(=Ekvationen Nirvana)
1980	"? no shitsubyou" eller "? no Shippi"	(ung. =?:s sjukdom eller den mystiska sjukdomen)	Bild ur "Maison Ikkoku". © Shogakukan
	"Zoushoku Nyoubou -fearii teeru-"	(Fearii Teeru = bokst. 'fairy tale'. ung. =Masskopierade fruar – en saga)
	"Fuufu"	(ung. =Äktenskapslycka, am. titel "Wedded Bliss")
	"Za choujo"	(ung. =Super-flickan. Har getts ut i USA som "Supergal" och "Maris The Chojo")
	"Boushoku no forumu"	(ung. =Frosseriets form)
	"Maison Ikkoku"/"めぞん一刻"	(ung. =Bostadshotellet Ikkoku, fr. titel "Juliette je t'aime") (1980–1987)
	"Sparkling Calendar" (sic) (1980)
	"Shoukan"	(ung. =Gnosjöanda eller bokst. "entrepenörens spöke". am. titel "The entrepeneurial spirit")
1981	"Warae Helpman"	(ung. =Den hemske "hjälp"-mannen, am. titel "A cry for help")
	"Kai Neko Myou"	(am. titel "That darn cat", ej att förväxla med disneyserien med samma namn)
	"Erufeeri/yousei jin"	(ung. =Älva/Halvalv/Människoälvan)
1982	"Sengoku seitokai"	(am. titel "War council")
	"Kemo Kobiru no nikki"	(ung. =Kobiru Kemos dagbok)
	"Yami o kakeru manazashi"	(am. titel "When my eyes got wings")
1983	"Warau hyouteki"	(am. titel "Laughing target")
	"Honoo (faiyaa) torippaa"	(am. titel "Fire Tripper")
	"Wasurete nemure"	(am. titel "Sleep and forget")
1984	"Warera ganmen nakama (face pack)"	(am. titel "The Face Pack")
	"Happy Talk" (sic!)	(utgiven i USA under samma titel)
	"Ningyo wa warawanai"	(am. titel "A mermaid never smiles")
1985	"Obaasan to issho"	(am. titel "To grandmother's house we go")
	"Tougyo no sato"	(am. titel "The Village of the fighting fish")
	"Inu de waruika!!"	(ung. =Ursäkta, jag är hund här!!, am. titel "Excuse me for being a dog")
1987	4 rutors seriestripp utan titel i Young Sunday		Bild ur Ranma ½. © Rumiko Takahashi.
	"Ningyo no Mori"/"人魚の森"	(am. titel "Mermaid Forest")
	"Roman no shounin (akindo)"	(am. titel "The merchant of Romance")
	"１ポンドの福音" ("1 Pondo no Fukuin") (1987– )	"One Pound Gospel"
	"らんま ½" "Ranma ½" (1987–1996)
1988	"Yume no owari"	(am. titel "Dream's end")
	"Hachi no naka"	(ung. =Gömd i lergodset, am. titel "Hidden in the pottery")
1989	"Uchi ga megami ja!!"	(=Jag är [seger]gudinnan!!, am. titel "Winged Victory")
1990	"L saizu no koufuku (shiawase)"	(am. titel "Extra-large size happiness")
	"Yakusoku no ashita"	(am. titel "Mermaid's promise")
	"Watashi no scandal"	(ung. =Min skandal)
	"Grand father" (sic!)	(am. titel "The Grandfather of all Baseball games")
	"Katte ni utsurundesu"	(ung. =Smittar med flit) Seriestripp i fyra rutor.]
1991	"Ｐの悲劇" ("P no higeki")	(am. titlar "The tragedy of P" och "P's Tragedy")
	"Surimu kannon"	(am. titel "The Diet Goddess")
1992	"人魚の森" ("Ningyo no kidzu")	(am. titel "Mermaid's scar")
	"Poi no ie"	(am. titel "House of Garbage")
	"Shari-hime"	(am. titel "The ash princess")
	"MOON dai pet ou" (1992–1993)	(ung. =Månen, det fantastiska husdjuret)
1993	"Yasha no hitomi"	(ung. =Yashas elev)
	"Hyakunen no koi"	(ung. =100 år av kärlek, am. titel "One hundred years of love")
	"Takarazuka e no shoutai"	(ung. =Inbjudan till Takarazuka, am. titel "Reserved seat")
1994	"Saigo no kao"	(ung. =Det sista ansiktet)
	"Senmu no inu"	(ung. =Chefens hund, am. titel "The Dog of the Director")
	"1 or W"	(ung. =Kvitt eller dubbelt, bokst. One or daburu = One or Double. "W" (double-U) och "double" uttalas likadant för en japan, dvs. titeln är en japansk/engelsk ordlek) (am. titel "One or Double")
1995	"Meisou kazoku F"	(ung. =Resande familjen F)
1996	"Chanoma no love song"	(ung. =En kärlekssång till ett vardagsrum)
	"Inu Yasha: Sengoku otogizoushi"/"犬夜叉" (="Inu Yasha") (1996– )	am. titel "InuYasha: A Feudal Fairy Tale")
1997	"Oyaji rootiin"	(ung. =En medelålders tonåring)
	"Furyou (Waru)"	(ung. =Värsting)
1998	"Orei ni kaete"	(ung. =Utan tack)
1999	"Kimi ga iru dake de"	(ung. =Så länge du stannar hos mig)
	"With CAT" (sic!)	(ung.=Med katt)
2000	"Higaeri no yume"	(ung. =En dagdröm)
2001	"Oyaji grafitti"	(ung. =Graffiti pop)
2002	"Akai hanataba"	(ung. =Röd bukett)
2003	"Help!" (sic!)	(ung. =Hjälp!)
	"Kotoshi wa yuushou!"	(ung. =I år ett mästerskap)
	"Kawaii hana"	(ung. =En söt blomma)
2004	"Giri no vacation"	(ung. =En plikttrogen/pliktskyldig semester)
2005	"Permanent Love" (sic!)
	"1980"
2006	"Positive Cooking" (sic!)
	"1 pondo no fukuin; Kohitsuji no yakusoku"
Not: "am. titel" = utgiven under denna titel i USA. "fr. titel" = utgiven under denna titel i Frankrike.

Specialsamlingar

Dessa samlingar innehåller Takahashis olika korta serier och hobbyprojekt från hela hennes karriär.

• "Lumic World"/"るーみっくわーるど" (delvis utgiven på engelska som "Rumic World") (1995)
• "Kessaku Shuu: P no Higeki"/"傑作集Pの悲劇" (utgiven på engelska som "P's Tragedy") (1994)
• "Kessaku Shuu 2: Senmu no Inu"/"傑作集 2 専務の犬" (="Chefens hund") (1994)
• "1 or W" (="Kvitt eller dubbelt") (1995)

Priser och utmärkelser

• Takahashi fick Shogakukan Manga Award 1978 som bästa nykomling.

• Hennes Urusei Yatsura erhöll Shogakukan Manga Award 1981 som bästa shonenserie.

• Hennes Urusei Yatsura erhöll Seiun Award 1987 som bästa serie.

• Hennes "Mermaid Forest" erhöll Seiun Award 1989 som bästa serie.

• Hon erhöll Inkpot Award 1994.

• Hennes Inu Yasha erhöll Shogakukan Manga Award 2002 som bästa shonenserie.

• Blev 2018 invald i "Sci-Fi & Fantasy Hall of Fame" i Museum of Pop Culture, Seattle, USA.

• Erhöll 2018 Eisner Award som "The Comic Industry's Hall of Fame"

• Erhöll 2019 staden Angoulêmes stora pris på Festival International de la Bande Dessinée.

Kuriosa

• Takahashi är en av japans rikaste kvinnor och betalade 42,7 millioner yen i skatt 2004 , vilket motsvarar 2½ miljon kronor (2007).

Externa länkar

• Furinkan.com - (inofficiell webbplats på engelska)
• Takahashi no Tenjo - (inofficiell webbplats på franska)
• Rumiko Takahashi på engelska Wikipedia