Lille Nemo i Drömrike

"Lille Nemo i Drömrike" av Winsor McCay.

"Little Nemo in Slumberland" (senare känd som "In the Land of Wonderful Dreams") är en klassisk serie skapad 1905 av Winsor McCay. Den har även kallats "Lille Nemo i Drömrike" på svenska.

Historik

Redan innan Winsor McCay skapade sin Lille Nemo hade han intresserat sig för att göra serier om drömmar. I "Dream of the Rarebit Fiend", skapad 1904, upplevde huvudfigurerna i varje avsnitt en mardröm och vaknade upp ur den i sista rutan. En variation på samma grundtema blev det stående inslaget i "Little Nemo". Men till skillnad från "Rarebit Fiend" var "Little Nemo" en fortsättningshistoria med en övergripande kontinuitet (något som McCay tidigare hade försökt sig på i den kortlivade "The Story of Hungry Henrietta", skapad ett drygt halvår före "Little Nemo").

"Little Nemo in Slumberland" debuterade i New York Herald den 15 oktober 1905 och gick där som söndagssida varje vecka till den 23 april 1911. Den 30 april flyttade den över till William Randolph Hearsts New York-baserade dagstidningar där den gick fram till 1913. I samband med flytten bytte serien namn till "In the Land of Wonderful Dreams". Serien återupplivades en sista gång åren 1924–27.

Serien blev tidigt en klassiker, men dess sofistikerade innehåll sägs ha bidragit till att den aldrig nådde en stor popularitet under sin livstid.^{[källa behövs]}

Eftersom lejonparten av serien utspelade sig i ett fantasiland är det troligt att "Little Nemo" var den första fantasyserien.

Sedan 2005 är serien fri från upphovsrättsskydd och del av den så kallade public domain (den intellektuella allmänningen).

Handling

"In the Land of Wonderful Dreams" av Winsor McCay.

I första avsnittet av serien får vi möta Little Nemo, en liten pojke som ligger i sin säng och drömmer om fantastiska äventyr i en värld som kallas Slumberland (Drömrike på svenska). Sista rutan i varje avsnitt visar alltid hur Nemo vaknar efter att ha ramlat ur sängen. Ofta blir han också tröstad eller bannad av sina föräldrar. I de tidigaste avsnitten vaknar Nemo nästan alltid av mardrömslika situationer där han skräms eller är nära att dödas eller skadas.

De första äventyren har alla ett och samma mål, att nå fram till Drömrike dit han hade blivit kallad av Kung Morpheus för att bli lekkamrat åt kungens dotter Prinsessan. Under 1906 nådde Nemo slutligen Drömrikes portar, men var då tvungen att möta nya äventyr och faror och vara med om ständiga uppvaknanden för att kunna nå fram till Prinsessan. Tidigt dök det upp en figur vid namn Flip (som såg ut som en blandning av en cigarrökande luffare och en clown) som bar en hatt med texten "Wake up" (=vakna), och som i avsnitt efter avsnitt var orsak till att Nemo vaknade ur sin dröm istället för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Den småelake Flip utvecklades efter hand till att bli en av Nemos vänner och en återkommande figur i serien.

Den ena drömepisoden var egendomligare än den andra; Nemo träffade levande hus och vandrande sängar med långa spindelben, han blev förvandlad till en apa och åldrades 90 år på några sekunder. I senare avsnitt rörde sig Nemo bortom Drömrikes gränser. 1910 åkte han till Månen i en zeppelinare, och senare besökte han både Mars och "den verkliga världen".

Förutom Nemo, Flip, Kung Morpheus och Prinsessan fanns ett återkommande figurgalleri bestående av Dr. Pill, the Imp (en stereotyp "neger"-liknande varelse som tidigare förekommit i McCays serie skämtteckningar "Tales of the Jungle Imps"), the Candy Kid och Jultomten själv. I ett avsnitt träffar Nemo också på en dinosaurie som påminner starkt om Winsor McCays animerade skapelse Gertie the Dinosaur.

Mot slutet av seriens levnad trängde sig verkligheten allt mer på, med episoder som anspelade på såväl djupaste fattigdom som de rika och mäktigas girighet.

Form och stil

"Little Nemo" var inte en typisk barnserie för sin tid. Den innehöll mycket skräck- och hotfyllda scener, surrealistiska dimensioner och även en hel del våld.

McCay utnyttjade här till fullo sin skicklighet i att teckna avancerade perspektiv. Tillsammans med den udda och ofta mycket ordrika dialogen bidrog det starkt till den drömlika känslan i serien.

I "The Great American Comic Strip" har Judith O'Sullivan kopplat bildspråket i serien till McCoys bakgrund som tidningstecknare i Cincinnati, där han ritade såväl landskap (från fotoförebilder) som detaljerad inomhusarkitektur. De exotiska djuren, dansarna med mera kopplar hon till hans tidigare verksamhet som bild- och affischmakare åt såväl cirkusar som kuriosakabinett.

Kuriosa

"Nemo" betyder "ingen" på latin.

Samlingsutgåvor

USA

• "Little Nemo in the Palace of Ice and Further Adventures", Dover, 1976, ISBN 0-486-23234-4
• "The Complete Little Nemo in Slumberland", Vol. I: 1905–1907 Fantagraphics, ISBN 0-930193-63-6
• "The Complete Little Nemo in Slumberland", Vol. II: 1907–1908 Fantagraphics, ISBN 0-930193-64-4
• "The Complete Little Nemo in Slumberland", Vol. III: 1908–1910, Fantagraphics
• "The Complete Little Nemo in Slumberland", Vol. IV: 1910–1911, Fantagraphics
• "The Complete Little Nemo in Slumberland", Vol. V: "In the Land of Wonderful Dreams", Part 1: 1911–12 Fantagraphics
• "The Complete Little Nemo in Slumberland", Vol. VI: "In the Land of Wonderful Dreams", Part 2: 1913–14 Fantagraphics, ISBN 1-56097-130-4
• "Little Nemo" 1905–1914 Taschen, ISBN 3-8228-6300-9
• "The Best of Little Nemo in Slumberland" Stewart, Tabori, & Chang, ISBN 1-55670-647-2
• "Little Nemo in Slumberland: So Many Splendid Sundays" Sunday Press, ISBN 0-9768885-0-5
• "Daydreams and Nightmares", Fantagraphics, ISBN 1-56097-569-5

Frankrike

• "Little Nemo", Éditions Pierre Horay (övers. fr. italiensk utgåva Alodo Garzanti, Milano), 1969.

Sverige

Ett samlingsalbum med serien gavs ut på svenska av Alvglans förlag 1991. Albumet var i hårda pärmar:

• "Lille Nemo i Drömrike, del 1 1905–1907", Alvglans 1990. ISBN 91-7556-080-1 (inb.)

Även Medusa planerade en parallell utgivning med titeln "Little Nemo i drömmarnas land", men detta projekt sjösattes aldrig.

Little Nemo i andra medier

Filmer

• McCay var en av pionjärerna inom animation och gjorde även animerade kortfilmer baserade på serien Little Nemo. Den första, "Little Nemo", hade premiär den 8 april 1911. 1921 kom kortfilmen "Flip's Circus".
• 1984 regisserade John Boorman filmen "Nemo", en långfilm med riktiga skådespelare med Jason Connery i huvudrollen. Likheterna med serien är dock ytliga och begränsas till att det handlar om en pyjamasklädd pojke som reser till en fantasivärld.
• 1989 kom en japansk tecknad långfilm kallad "Little Nemo: Adventures in Slumberland", regisserad av Masami Hata, Masanori Hata och William T. Hurtz.

Spel

• Capcom släppte 1990 tv-spelet "Little Nemo: The Dream Master" (även känt som "Little Nemo: Pajama"). Under tidigt 1990-tal kom även arkadspelet "Nemo". Båda spelen baserades på ovan nämnda film "Adventures in Slumberland".

På scen

• 1907 satte Marcus Klaw och A. L. Erlanger upp en pjäs baserad på teatern, en extravagant produktion för 100.000$. Teatern blev väldigt populär och turnerade för utsålda hus fram till december 1910, då de enorma omkostnaderna tvingade de ansvariga att lägga ned projektet.

• 2007 aviserades att operan i Sarasota, Florida, skulle sätta upp en operaversion av "Little Nemo", komponerad av Ned Rorem med planerad premiär 2009. 2008 meddelades Rorem att han inte hade möjlighet att avsluta arbetet. Men arbetet återupptogs senare av kompositören Daron Hagen och librettisten Sandy McClatchy. Beräknat premiärdatum för operan är nu^[när?] maj 2012.

Hyllningar och parodier

Ego vaknar upp ur "Little Ego" av Vittorio Giardino. © Giardino

• "Nibsy the Newsboy in Funny Fairyland" var en tidig parodi av George McManus (mer känd för "Gyllenbom").
• För Berkeley Comix Convention 1973, den första riktiga amerikanska undergroundmässan, så parafraserades serien som "Slight Omen in Slumberland" (som reklam för mässan) i programbladet. Den här ensidesserien tecknades av Jim Pinkowski.
• En erotisk travesti på "Little Nemo" är italienaren Vittorio Giardinos serie "Little Ego".
• "Lille Nallo i Slummerland" är en serie av Joakim Pirinen som publicerades i hans album "Split Vision".
• En pastisch på berättelserna i "Little Nemo" görs i Neil Gaimans serie "Sandman", för att gestalta den drömvärld som pojken Jed Walker tar sin tillflykt till.
• Samma stilgrepp används i Stuart Immonens huvudserie i Superman Villains Secret Files (1998) för att berätta bakgrundshistorierna till Stålmannens fiender.
• I antologin "Sandman: Book of Dreams" från 1996 bidrar ett flertal författare med sina litterära (ej serier) tolkningar av Neil Gaimans seriefigur Sandman. I novellen "Seven Nights in Slumberland" av George Alec Effinger möter Sandman Little Nemo.
• I sin serie "Doom Patrol" berättar serieförfattaren Grant Morrison att Slumberland/Drömrike, tillsammans med andra fantasiplatser som Underlandet, Aldrigstans och Oz, egentligen är identiska med den levande gatan Danny the Street.
• Lille Nemos kumpan Flip dyker upp som en bakgrundsfigur i Alan Moores och Gene Has "Top Ten: The Forty-Niners".
• Musikvideon till popartisten Tom Pettys låt "Running Down a Dream" är en animation baserad på "Little Nemo".
• Ett avsnitt av serien "Ove, den 34:årige hårdrockaren" är en pastisch på "Little Nemo".

Mer om Lille Nemo

• Göran Ribe: "Amerikanska drömmar" (Bild & Bubbla 6/1983)
• Håkan Andersson: "Nattskjortor och stalltips" (Bild & Bubbla 3/1996)

Recensioner

• Isabella Nilsson: "Lille Nemo i Drömrike del 1: 1905–1907" (Bild & Bubbla 3/1991)

Se även

• Barnaby
• Sandman (DC)
• Dream
• The Dreaming

Externa länkar

• The Comic Strip Library – Little Nemo Här kan du läsa Little Nemo online (Amerikansk public domain).
• Golden Age Comics Downloads – Little Nemo Här kan du ladda ned Nemo-söndagssidor i CBR-format.