Mumin

Tove Jansson med några av sina figurer från "Mumin". © upphovskvinnan.

"Mumin" heter serieversionen av Tove Janssons böcker om Mumintrollen.

Inkarnation 1

Den första muminserien

Från den 3:e oktober 1947 till den 2:a april 1948 publicerades en serie av Tove Jansson med titeln "Mumintrollet och jordens undergång" i den finlandssvenska vänstertidningen Folktidningen Ny Tid. Det var en omarbetad serieversion av boken "Kometjakten", och den saknade pratbubblor – texten var placerad under rutorna på samma sätt som i exempelvis "Tom Puss". Jansson skrev och ritade serien på uppdrag av sin vän Atos Wirtanen, som var Ny Tids chefredaktör. Hon skrev och ritade varje avsnitt med bara någon veckas framförhållning hela tiden.

Serien fick kritik från tidningens läsare, som inte gillade att Muminpappan läste en tidning som hette Monarkistbladet och att serien tycktes ha kapitalistiska tendenser. Därför kom Jansson och Wirtanen överens om att avsluta äventyret snabbare än vad som från början var tänkt.

Denna allra första Muminserie gavs ut på nytt i en häftad bok kallad "Jorden går under!" 2007. I denna bok har också samlats en del kringmaterial, som intervjuer med Tove Jansson med mera.

Den "klassiska" muminserien

De första avsnitten skrevs och tecknades av Tove Jansson, med de efterföljande av Lars Jansson. Ursprungligen publicerade på engelska i en brittisk tidning.

Till skillnad från de skrivna berättelserna, bilderböckerna och de senare serierna, är denna version av muminserien inte bara ämnad för barn, även om den är barnvänlig. Tove Jansson kontaktades 1952 av Charles Sutton på Associated Newspapers i London, ett brittiskt syndikat som förser olika dagstidningar med serier. Sutton ville att hon skulle rita en serie med mumintrollen, eftersom sådana figurer enligt hans mening skulle passa utmärkt i en samhällssatirisk serie.

Kontrakt skrevs 1952, men inte förrän den 20 september 1954 började serien att publiceras. Sutton hade velat vänta på att en stor tidning skulle ta in serien, och den första tidningen var också The Evening News, som på den tiden var världens största dagstidning med en upplaga på 12 miljoner. Tove Jansson ritade och skrev alla serier själv, på svenska, och sedan översatte brodern Lars till engelska.

Serierna är från början ämnade att publiceras i dagstidningar och är därför ritade i strippformat. Av samma anledning är episoderna olika långa, och pågår i så många strippar som Jansson tyckte att de behövde.

Det var till den tecknade serien som muminpappan i igenkänningssyfte försågs med sin svarta hatt och muminmamman med sitt förkläde, grafiska detaljer som Jansson därefter lånade över till sina illustrationer till muminböckerna.

År 1955 kom serien till flera nordiska tidningar, bl.a. Politiken i Danmark, Svenska Dagbladet i Sverige och Ilta Sanomat i Finland, och 1956 publicerades den i 20 länder; på sin höjdpunkt i 120 dagstidningar.

Skillnader mellan serien och böckerna

I jämförelse med Tove Janssons muminböcker, särskilt de senare, har hennes och Lars Janssons muminserie ett större och öppnare universum, där figurerna mer fritt rör sig i samhället och världen (och sedermera rentav i historien, med hjälp av en tidsmaskin). Figurgalleriet är bredare och rörligare och tonen mer lättsamt samhällssatirisk. I ett par fall har Tove Jansson utnyttjat idéer och element från serieepisoderna i sina senare prosaberättelser, som när serieepisoden "Den farliga vintern" fick låna ut en del inslag till boken "Trollvinter", och på samma sätt serien "Mumin och havet" till boken "Pappan och havet".

De flesta serierna har dock helt egna historier. Några av de återkommande figurerna i serieversionen saknar motsvarighet i böckerna. Dit hör den lurvige skurken Stinky (som förutom serien enbart är med i bilderboken "Skurken i muminhuset") och den rosenälskande polismästaren. Vad beträffar Filifjonkan, som bor alldeles ensam i böckerna, så har hon i serierna ett helt hushåll, bestående av tre barn, hembiträdet Mabel och en ko. Figurernas karaktärer är också något annorlunda. Man kan säga att seriernas mumintroll har sin egen kanon eller kontinuitet, skild från romanerna – men inte mindre "riktig" för det, eftersom det ju faktiskt är Tove Jansson som själv ligger bakom båda.

Humorn i serien bygger ofta på det faktum att mumintrollen, som alltid vill vara artiga och snälla, inte kan säga "nej" när andra personer ber dem om någonting.

Det blev till slut 73 olika episoder av Mumin-serien.

Inkarnation 2

Den andra inkarnationen kom på det sena 90-talet efter succén med de Japanproducerade animerade filmerna. Denna serie tecknades av bl.a. Mårdøn Smet. Precis som filmerna, var serierna mycket närmare baserade på romanernas mumintroll än vad den tidigare muminserien var.

Denna version gavs i Sverige ut i Muminmagasinet.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Svensk utgivning av inkarnation 1

Dagspress

Serien har gått, och går just nu (2010), i Svenska Dagbladet.

Serietidningen Mumin

Nummer 1/1981 till och med 1/1983 var utgivna av Albinsson & Sjöberg. Nummer 2/1983 och framåt är utgivna av Atlantic Förlags.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Utgivning

• 1981: 5 nr
• 1982: 8 nr
• 1983: 5 nr
• 1984: 12 nr (varav två dubbelnr)
• 1985: 4 nr

Album

Mumintrollet Ⅰ (1957-1974)

Utgavs av Gebers.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Utgivning

• 1957: 1, 2
• 1958: 3, 4
• 1960: 5
• 1962: 6
• 1963: 7
• 1964: 8
• 1965: 9, 10
• 1968: 11
• 1969: 12
• 1970: 13
• 1971: 14, 15
• 1972: 16, 17
• 1973: 18, 19
• 1974: 20, 21

Mumintrollet Ⅱ (1970)

Gratisutgåva från Göteborgs bank. Utgavs av Gebers.

Utgivning

• 1970: "Mumin och marsinnevånarna", "Föreningsliv i Mumindalen", "Vi bor i en djungel", "Mumin och den gyllene svansen"

Mumintrollet Ⅲ (1989-1992)

Nummer 1-4 utgavs av Norstedts och 5-8 av Schildts.

Utgivning

• 1989: 1 (128 sid), 2 (136 sid), 3 (104 sid), 4 (120 sid)
• 1992: 5 (112 sid), 6 (96 sid), 7 (104 sid), 8 (112 sid)

Mumin (1977-1981)

Utgavs av Jensen & Palmgren (1-5) och Alvglans (6-10). Innehöll 120-140 sidor.

Utgivning

• 1977: 1, 2
• 1978: 3, 4
• 1979: 5, 6
• 1980: 7, 8
• 1981: 9, 10

Mumin. Tove Janssons samlade serier

Utgavs av Alfabeta med utgångspunkt i den engelskspråkiga utgåvan The Complete Tove Jansson Comic Strip, Dawn & Quarterly, Montreal, Kanada

• 2008: Del 1 (Mumintrollet, Muminfamiljen, Familjen lever högt, Den ensliga ön), 96 sidor
• 2009: Del 2

Svensk utgivning av inkarnation 2

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Mer om Mumin

• Sture Hegerfors: Mumin Mumin wa suki suki (Thud nr 13)
• Horst Schröder: Oanständighet i djurriket (Bild & Bubbla nr 3/1977)
• Johannes Nilsson: "Mumin" – en förbigången klassiker (B&B nr 3/1996)
• Helena Magnusson: Dit och tillbaka igen: om Tove Janssons Mumintroll (B&B nr 3–4/2007)
• Emelie Wiktorén: "Tidlöst troll når pensionsåldern" (TT Spektra/olika dagstidningar kring 2010-04-20) Läs artikeln Läs artikeln Läs artikeln
• Johan Blixt: Muminindex

Recensioner

• Erling Frick: "Mumin nr 9" (B&B nr 3/1981)
• Göran Semb: "Mumin" nr 4: "Rädda Snorkfröken!" (B&B nr 1/1995, s. 44)
• Daniel Gustavsson: "Jorden går under! Tove Janssons första Muminserie i Ny Tid 1947–48" [finsk utgåva] (webbrecension, november 2008)

Fotnoter

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!