Porrserier

"Birdland". © Gilbert Hernandez

Porrserier eller pornografiska serier är serier som återger sexuellt beteende i syfte att hetsa upp läsaren. Porrserier innehåller, och har som huvudsyfte att skildra, sexuella relationer såväl grafiskt som tematiskt.

Pornografi kontra erotik

I dagligt tal görs ofta en skillnad mellan pornografi (porr) å ena sidan, och erotik (erotika) å andra sidan. Vari den skillnaden består får nog anses som mer subjektivt än självklart och är en fråga som har debatterats i årtionden. Bland de olika sätten att använda begreppen kan nämnas:

• Ordet "pornografi" som beteckning på "hårdare", mer explicita sexskildringar, medan "erotik" står för det mjukare, mer sinnliga.
• Att det handlar om två olika vinklar på samma fenomen där "pornografi" betecknar att det finns ett syfte med att upphetsa, medan "erotiken" mer handlar om hur mottagaren uppfattar det.
• Pornografi som en specifik typ av erotik, den explicita sorten.
• Att olika ord används om samma fenomen, där "pornografi" används i förringande, vulgär eller explicit mening, medan "erotik" används som en förskönande eufemism.
• Rent subjektivt, beroende på var man vill sätta gränserna och vilket ord man föredrar.

I serievärlden så kan man generellt säga att om de sexuella handlingarna på ett lustfyllt sätt står i centrum för handlingen så är det oftast en "pornografisk" serie, medan om det är en mer utvecklad handling och de sexuella referenserna är av sekundär natur, eller om de sexuella inslagen är av upplysande eller upprörande natur, så är det nog en erotisk serie. Dock förekommer allehanda avvikelser och gränsen är mycket suddig.

Förekommer det grafiskt sex av något slag så är serien högst sannolikt en vuxenserie.

Olika undergenrer och traditioner

Tidiga pornografiska serier

Precis som det alltid har funnits oanständigheter inom konsten, så är porrserien som fenomen nästan lika gammal som seriekonsten. Under det tidiga 1900-talet var det dock inte så accepterat, i flera länder inte heller lagligt, att sprida grafiska sexskildringar, vilket ledde till att det skedde olagligt och i skymundan. Ett sådant exempel är s.k. tijuana bibles, små pornografiska seriehäften som började dyka upp i USA under 1920-talet. Innehållet var ofta grov humor och sexskildringar med kända seriefigurer, politiker eller filmstjärnor i huvudrollerna.

Traditionella porrserier

Traditionell pornografi där sexualiteten står i centrum på ett explicit och grafiskt vis, vanligtvis med utgångspunkt i stereotypt manliga fantasier, har ofta förekommit i serieform. I Sverige publicerades dylika serier förr i vissa herrtidningar. De har även förekommit i egna serietidningar såsom Serie-Fibban, Kiss Comix, Velvet och Sexiga serier, samt i samlade album i albumserier som Topas.

I Europa uppkom under 70- och 80-talen en strömning med serieskapare som ville införa konstnärliga världen i genren. Folk som Guido Crepax, Milo Manara och Roberto Raviola kombinerade hårdporr (och ibland mjukare erotik) med poetiskt berättande och genomarbetade bilder. Historierna i serier som Manaras "Click" och Raviolas "De 110 pillren" var emellertid ofta av det traditionella porrstuket.

På Internet finns idag en uppsjö av typiska porrserier.

Parodiska porrserier

"James Fjong" av Leffe.

Lika vanligt som "ordinära" porrserier har det varit med serier som kombinerar pornografin med ett humoristiskt eller parodiskt element. (Eventuellt kan detta bero på att tecknade bilder inte ansetts som ett lika "seriöst" sexuellt stimuli som t.ex. fotografier eller film.)

Signaturen "Leffe" gjorde crazy-aktiga porrserier som "James Fjong" och "Långe Orm" i den svenska herrpressen på 1970- och 80-talen. Ett annat känt exempel är amerikanen Larry Welz' hårdporriga Acke-parodi "Cherry Poptart" som startade 1982. Här kan även nämnas Phil Foglios "XXXenophile".

Denna genre ska inte förväxlas med de humorserier som främst använder sex för att satirisera, provocera eller chockera. Serieskapare som Robert Crumb, Dori Seda, Hunt Emerson och Ralf König använder ofta explicita sexscener i sina alster, men vanligtvis är dessa inte gjorda i upphetsningssyfte, och torde därför inte heller klassas som pornografi. Även i dessa sammanhang kan gränserna naturligtvis vara flytande.

Fumetti Neri

"Fumetti Neri" (ung. Svarta serier) är en samlingsbenämning på italienska serier av porrkaraktär, populära på 70-talet. Termen användes i början för serier som "Satanik" och liknande alster.

Pornografisk manga

Hentai-manga: Bloody Town av Souryu © KTC

Inom den japanska seriekonsten är pornografin en stor genre. Historiskt har man i Japan en lång tradition av erotisk konst, träsnitt o.s.v. Idag återfinns erotik rikligt inom både manga, anime och tecknade datorspel, på ett sätt som inte förekommer i väst, även om importen till t.ex. USA är ganska omfattande.

Hentai (ung. pervers) är en i västländer vanlig samlingsbeteckning för både manga och anime av pornografisk natur. I Sverige förekommer även termen "Manga-X" eller "X-manga", speciellt för den mildare ("erotiska") varianten. I väst används även termen "Ecchi" (ung. snuskig) för mildare porrserier ("mjukporr") samt vanliga serier med sexinslag.

En hård japansk censur, som ända in på 90-talet förbjöd avbildning av könsorgan har gjort att japansk porr sökt sig ovanliga vägar. En unik variant är så kallad "tentakelsex", där man på ett för en västerlänning egendomligt sätt kringgår förbudet.

Hentai-doujinshi: Fits av Yukimi (c) Chakpoko Honpou

Yaoi är en pornografisk genre som främst riktar sig till kvinnor och som handlar om vackra män som har sex med varandra (genren kan beskrivas som en hårdare form av den mer homo-romantiska genren Shonen ai). Yuri är en beteckning på den lesbiska motsvarigheten, men är en bredare etikett som kan beteckna erotiska, pornografiska, romantiska (Shōjo ai) och mer realistiska serier.

Japan har flera antologisamlingar av dessa sexserier, framförallt inom hentai och yaoi, men även josei-tidningen Comic Amour, som innehåller illustrerade sexfantasier och primärt riktas till kvinnor i 20–30-årsåldern. När det gäller erotisk manga i allmänhet, så finns 1000-tals titlar utgivna, med vad man i väst ger en 18-årsgräns. "Vanlig" manga med sexinslag är ännu vanligare, och är riktad till en tonårspublik, dock oftast inte så grov eller censurerad på olika sätt.

Det finns även en uppsjö av japanska hemmagjorda fanzin, (doujinshi), där välkända japanska seriefigurer figurerar. Sådana innehåller ofta (subgenre) sexserier (hentai doujinshi). På senare tid är dock originella skapelser allt vanligare, möjligen av copyrightskäl. Den konstnärliga nivån skiftar, men kan ibland vara hög.

"Alternativa" porrserier

Bittes Bästa nr 4/2006, antologitidning av Bitte Andersson. © Bitte Andersson.

Under senare år har det kommit allt fler serier som försöker kombinera den explicita pornografin med genomtänkta historier och ett perspektiv som inte enbart uppfyller de manliga stereotypa fantasierna (med påföljden att dessa ofta kallas "erotik" istället).

1990 startades den pornografiska etiketten Eros Comix på amerikanska Fantagraphics, ett förlag som gjort sig känt för att publicera de mest uppburna och rosade "alternativa" serieskaparna. Idag har man släppt flera hundra pornografiska och erotiska titlar. En av de mest kända är Gilbert Hernandez' "Birdland" från 1990–91. "Birdland" använde sig av många klassiska pornografiska fantasier och stilgrepp, men hade även en välutvecklad historia och ambitiösa karaktärsporträtt av både män och kvinnor.

"Lost Girls" av Alan Moore och Melinda Gebbie började publiceras 1991, men blev inte färdigställd förrän 2006. Serien är en skildring av tre kvinnliga litterära gestalter: Wendy från "Peter Pan", Alice från "Alice i Underlandet" och Dorothy från "Trollkarlen från Oz", som nu har vuxit upp. Temat är sexualitet och uppväxt på ett allegoriskt plan, men upphovsmännen själva anser att det de har gjort är en pornografisk serie.

Sverige

På den svenska marknaden har de "alternativa" porrserierna börjat dyka upp alltmer. Bitte Andersson har gjort queerfeministisk porr i sitt fanzin Bittes Bästa, och Kolik Förlag har gett ut bokserien "Femisex" med "Drift" av Liv Strömquist och Jan Bielecki 2007, och "Maran" av Lina Neidestam 2011. Nattserier har gett ut antologin "Swedish Comic Sin" 2010 och 2011.

Kända pornografiska serier

• "Angel" av U-jin
• "Birdland" av Gilbert Hernandez
• "Click" av Milo Manara
• "En doft av erotik" av Milo Manara
• "De 110 pillren" av Roberto "Magnus" Raviola
• "James Fjong" av Leffe
• "Lost Girls" av Alan Moore och Melinda Gebbie
• "Valentina" av Guido Crepax
• "Barbarella" av Jean-Claude Forest
• "The Adventures of Phoebe Zeit-Geist" av Michael O'Donoghue och Frank Springer

Rättsfall och censur

Förbjuden navel-teckning av Mort Walker. © King Features Syndicate

Pornografi i bildform har en lång historia, i det gamla Pompeji förekom erotiska väggmålningar, Kama Sutra är en uråldrig indisk bok (ca 300 f.Kr.) som bl.a. återger olika samlagställningar och blev förbjuden i det viktorianska England.

Under många tider och på olika platser har också pornografi som text varit förbjuden. Böcker som "Lady Chatterleys Älskare" och "Fanny Hill" blev lagliga att publicera först på 1900-talet. Även för film och andra visuella media har censur och förbud behålls in i vår tid. Porrserier har funnits länge, redan på 30-40-talen i USA (se THUD nr 13, Porr). Comics Code Authority var ett censurorgan för serietidningar som inrättades 1954 efter den moralpanik som uppstod efter publiceringen av Fredric Werthams anti-seriebok Seduction of the Innocent, och som satte stora begränsningar för skildringar av våld och sex.

I Sverige användes 80-talslagen om pornografisk våldsskildring (tillkommen efter uppmärksammade filmer som den då totalförbjudna skräckfilmen "Motorsågsmassakern") mot serier i och med Pox-rättegången som involverade Horst Schröders utgivning av vuxenserier.

I och med utvidgningen av barnpornografilagen till att omfatta även tecknat material (jmfr. Lolikon), så blev en känd översättare fälld i Uppsala tingsrätt till dagsböter för innehav av 51 teckningar av nakna barn i sin dator . Domen (som har överklagats) väckte debatt och uppmärksamhet, och krav på att riva upp lagen ställdes av bl.a. Piratpartiet och Jan Myrdal. En av punkterna i kritiken var att lagen när det gäller teckningar och serier inte handlar om sexutsatta barn, utan snarare är en censurlag riktad mot fiktion. Eftersom lagens tolerans för fotografier är mycket sträng, så kan den i sin tolkning på teckningar tillämpas på även vardaglig nakenhet, sex-parodier samt porrserier med figurer av obestämbar ålder. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, ansåg i en debatt i tv att lagen är ytterst viktig, men att det kanske var ett misstag att inkludera teckningar. 1 juli 2010 så utvidgades lagen ytterligare.

I USA har liknade fall förkommit, 2000 fälldes en ägare till en seriebutik för att ha sålt mangan Urotsukidōji, vilken domstolen bedömde som obscen i den amerikanska lagstiftningens mening. Ett annat fall rör Christopher Handley, som åtalats för innehav av en obscen manga, och riskerar 20 års fängelse .

Nakenhet i serier har alltid varit problematiskt. Inte minst i dagsserier. Mort Walker, skapare till Knasen, har beskrivit hur han under stora delar av 50- och 60-talen fick de navlar han ritat på sina seriefigurer borttagna av en speciell redaktör på King Features Syndicate före publicering för att undvika juridiska problem.

Se även

• Erotiska serier
• Vuxenserier
• Tijuana Bible
• Hentai
• Kategorin erotiska serier Seriewikins förteckning över erotiska (även pornografiska) serier