Skillnad mellan versioner av "Yoko Tsuno"
Wakuran (diskussion | bidrag) m (Artikelrubriker) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
Rad 51: | Rad 51: | ||
|"Les titans" || 1978 || "[[Jätteinsekterna]]", nr 7 Semic (1983)|| "Titanerna", nr 7 || "Jätteinsekterna"<BR>Yoko Tsuno: Vinea i fara (2017) | |"Les titans" || 1978 || "[[Jätteinsekterna]]", nr 7 Semic (1983)|| "Titanerna", nr 7 || "Jätteinsekterna"<BR>Yoko Tsuno: Vinea i fara (2017) | ||
|- | |- | ||
|"La fille du vent" || 1979 || "[[Livsfarlig vind]]", nr 8 Semic (1983)|| "Vindens datter", nr 8 || | |"La fille du vent" || 1979 || "[[Livsfarlig vind]]", nr 8 Semic (1983)|| "Vindens datter", nr 8 || "Vindens dotter"<BR>Yoko Tsuno: Dunkla mysterier (2020) | ||
|- | |- | ||
|"La lumière d'Ixo" || 1980 || "[[Ljuset från Ixo]]", nr 9 Semic (1984)|| "Lyset fra Ixo", nr 9 || "Ljuset från Ixo"<BR>Yoko Tsuno: Vinea i fara (2017) | |"La lumière d'Ixo" || 1980 || "[[Ljuset från Ixo]]", nr 9 Semic (1984)|| "Lyset fra Ixo", nr 9 || "Ljuset från Ixo"<BR>Yoko Tsuno: Vinea i fara (2017) | ||
Rad 57: | Rad 57: | ||
|"La spirale du temps" || 1981 || "[[Tidsspiralen]]", nr 10 Semic (1984)|| "Tidsspiralen", nr 10 || | |"La spirale du temps" || 1981 || "[[Tidsspiralen]]", nr 10 Semic (1984)|| "Tidsspiralen", nr 10 || | ||
|- | |- | ||
|"La proie et l'ombre" || 1982 || || "Gengangerens Hævn", nr 11 || | |"La proie et l'ombre" || 1982 || || "Gengangerens Hævn", nr 11 || "Spöket och villebrådet"<BR>Yoko Tsuno: Dunkla mysterier (2020) | ||
|- | |- | ||
|"Les archanges de Vinéa" || 1983 || || "Dybets dronning", nr 12 || "Ärkeänglarna från Vinea"<BR>Yoko Tsuno: Vinea i fara (2017) | |"Les archanges de Vinéa" || 1983 || || "Dybets dronning", nr 12 || "Ärkeänglarna från Vinea"<BR>Yoko Tsuno: Vinea i fara (2017) | ||
Rad 71: | Rad 71: | ||
|"Les exilés de Kifa" || 1991 || || "Robotterna fra Kifa", nr 17 ||"De förvisade på Kifa"<BR>Yoko Tsuno: De gåtfulla robotarna (2018) | |"Les exilés de Kifa" || 1991 || || "Robotterna fra Kifa", nr 17 ||"De förvisade på Kifa"<BR>Yoko Tsuno: De gåtfulla robotarna (2018) | ||
|- | |- | ||
|"L'or du Rhin" || 1993 || || "Rhinguldet", nr 18 || | |"L'or du Rhin" || 1993 || || "Rhinguldet", nr 18 || "Rhenguldet"<BR>Yoko Tsuno: Dunkla mysterier (2020) | ||
|- | |- | ||
|"L'astrologue de Bruges" || 1994 || || "Den sorte død", nr 19 || | |"L'astrologue de Bruges" || 1994 || || "Den sorte død", nr 19 || |
Versionen från 18 november 2019 kl. 02.15
Ej att förväxla med den japanska serietecknaren Yuko Tsuno
"Yoko Tsuno", belgisk komisk äventyrsserie med science fiction-inslag, skapad av Roger Leloup, som på slutet av sin period vid Studios Hergé kände att han ville göra en egen serie, och efter att ha fått klartecken för att få den publicerad slutade han på Studios Hergé för att på heltid satsa på sin egen skapelse. 1970 (24 september) började så det första äventyret med "Yoko Tsuno" i Spirou och till dags dato (2015) har det kommit ut 26 album i serien.
Serien var från början tecknad närmast i Marcinelle-stil men gick efter några album mer och mer åt Ligne claire.
Figurgalleri
Huvudperson är Yoko Tsuno, en ung kvinnlig elektronikingenjör från Japan, bosatt i Europa, och hennes vänner Pol och Vic. Flera av äventyren involverar vineanerna, en utomjordisk ras som flytt undan sin hemplanets undergång och som i de första albumen bosatt sig i underjorden. Så småningom återvänder de till sin ödelagda hemplanet.
Utgivning
Tio album gavs ut på svenska 1979-1984, och samtliga album har getts ut på danska. 2015 påbörjades en samlingsutgivning av Cobolt, baserad på det belgiska originalet. Denna utgåva är huvudsakligen inte kronologisk, utan tematiskt baserad, och de olika samlingsalbumen har getts ut i olika ordning i länderna de kommit ut i; Frankrike/Belgien, Tyskland, Danmark och Sverige.
I andra medier
Leloup har även skrivit en roman om Yoko Tsuno: "L'Écume de l'aube" (1991).
Kuriosa
Figurerna Pol och Vic anses vara baserade på två andra seriefigurer, nämligen titelfigurerna i "Lukas och Sylvester".
Utgivning
Mer om Yoko Tsuno
- Nils Kroon: "Yoko Tsuno: Djävulens orgel" (Bild & Bubbla nr 2/1980)