DC:s universum
Ej att förväxla med serieboken "DC:s universum – Klassiska serier av Alan Moore".
DC:s universum är det fiktiva universum (eller snarare multiversum) där DC-figurer som Superman, Batman, Lex Luthor, Jokern, Wonder Woman, Green Arrow m.fl. lever och verkar, från Anthro på stenåldern till Rymdens Hjältar i det trettioförsta århundradet.
Några av DC Comics' övernaturliga figurer som numera ges ut på den vuxnare etiketten Vertigo, t.ex. Swamp Thing och The Sandman, existerar fortfarande i DC:s universum, men interagerar sällan med det. Redaktionellt är detta ett medvetet drag.
Bakgrund
Superhjältegenren uppstod när serier som "Stålmannen" började publiceras 1938 och "Batman" 1939. DC Comics, som på den tiden hette National Periodical Publications, låg bakom många av dem och redan 1940 träffades flera av hjältarna från olika separata serier för första gången i en serie som publicerades i serietidningen All Star Comics #3, där de bildade gruppen Justice Society of America. Ansvariga för den här serien var redaktören Sheldon Mayer och författaren Gardner Fox. Senare skapdes superhjältegruppen Justice League of America (på svenska Lagens väktare) i tidningen The Brave and the Bold[1] Därigenom visades att de olika superhjältarna levde i samma verklighet, men under de första decennierna skrevs de flesta serierna om de individuella superhjältarnas äventyr utan att bry sig så mycket om någon gemensam kontinuitet.
DC introducerade under 1950- och '60-talen ibland nya hjältar som motsvarade gamla hjältar till förmågor och utseende, men som hade helt olika bakgrundshistorier. När man så småningom ville ge en förklaring till detta, hittade man på att de fanns i olika dimensioner. Jorden i respektive dimension numrerades, så att de blev jord 1, jord 2 och så vidare. Detta möjliggjorde också för superhjältar från de olika kontinuiteterna att understundom träffa varandra och hjälpa varandra mot gemensamma hot.
Omskapelser
Med ett ständigt ökat antal olika dimensioner och ökade krav från läsarna att den gemensamma kanoniska kontinuiteten mellan alla versioner åtminstone någorlunda skulle hålla ihop logiskt, blev serieförfattarnas jobb svårare. Några superhjältar hade också utvecklats på ett sätt som man ångrade, till exempel hade Stålmannen med tiden blivit så pass mäktig att det var svårt att hitta på spännande hot för honom att utmanas av. Man kände att retcons bara kunde användas till en viss gräns och att det sammanlagda multiversumets komplexitet kunde skrämma bort potentiella nya läsare. För att råda bot på detta, bestämde man sig för att göra en stor crossover-serie som skulle omfatta hela DC:s universum.
Crisis on Infinite Earths (1985)
För att omskapa och förenkla DC:s universum, publicerades således "Crisis on Infinite Earths" (ung. "Kris på oräkneligt många jordar") 1985. Genom denna serie försvann alla parallella världar från DC:s kanoniska universum och ersattes med ett enda universum utan namn. Efter "Crisis on Infinite Earths" var också Stålmannens krafter reducerade så att de mer liknade de krafter han hade haft vid sin series början 1938 och flera superhjältar, superskurkar och andra bifigurer fanns över huvud taget inte längre kvar.
Serien blev mycket uppmärksammad och ledde till bra försäljningssiffror för de serietidningar som den publicerades i.
Även om "Crisis on Infinite Earths" således löste en del av de problem man hade upplevt med det tidigare DC:s universum, upptäckte man dock snart att det fanns andra problem som hade uppstått i stället. Till exempel hade man inte tänkt på att man tidigare hade haft en förklaring till hur seriefigurerna kunde uppfattas som att de aldrig åldrades trots att tiden går och att de serier som utspelar sig i framtiden i viss mån hade tidigare berättelser som grundförutsättningar. Detta har lett fram till ytterligare omstöpningar av universumet. Nya omdaningar har sedan dess gjorts ungefär en gång per decennium, varvid seriefigurernas bakgrundshistorier skrivs om och uppdateras till den moderna världen.
Zero Hour (1994)
Genom den nya crossoverserien "Zero Hour" 1994 gjorde man en ny genomgripande förändring av DC:s universum. Genom denna tog man itu med några av de lösa ändar som inte hade knutits ihop i och med "Crisis on Infinite Earths", till exempel vilken version av Hawkman som skulle räknas som kanonisk och vilken inspiration som egentligen ledde till superhjältegruppen Rymdens Hjältar bildande.
I DC:s story arc "The Kingdom", som publicerades 1999, återinfördes ett koncept som liknade det tidigare multiversumet med flera dimensioner. Här kallades fenomenet dock "hypertime" (hypertid). Denna berättelse tog också itu med några av diskrepanserna i DC:s universum, dock utan att totalt omskapa det.
Infinite Crisis (2005)
En ny, totalt omskapande berättelse presenterades i och med "Infinite Crisis" som publicerades som en crossover under en längre period 2005-2006. Genom den därpå direkt följande serien "52", som publicerades i en egen eponym serietidning, framgick till exempel att det i DC:s universum efter "Infinite Crisis" återigen finns flera dimensioner.
Ytterligare omskapelse gjordes genom serien "Flashpoint" som publicerades 2011, som följdes av en uppföljare till "52" benämnd "The New 52".
Serier utanför den normala kontinuiteten
DC har också ibland publicerat berättelser som redan från börja anges som att de inte ingår i det kanoniska DC:s universum. Före "Crisis on Infinite Earths" benämndes dessa som Imaginary Stories och därefter har de publicerats med benämningen Elseworlds.
Källor
- ↑ Michael Eury: "The Justice League Companion", TwoMorrows Publishing, 2005, ISBN 1-893905-48-9, s. 10