Skillnad mellan versioner av "Kapten Stofil"
Keffy (diskussion | bidrag) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
| (En mellanliggande version av samma användare visas inte) | |||
| Rad 29: | Rad 29: | ||
== Utgivning == | == Utgivning == | ||
=== | ===''Galago''=== | ||
Figuren debuterade i ''[[Galago]]'' nr 44 (1996) och framträdde därefter i ytterligare några nummer. | Figuren debuterade i ''[[Galago]]'' nr 44 (1996) och framträdde därefter i ytterligare några nummer. | ||
| Rad 45: | Rad 45: | ||
===Övrig tidningspublicering=== | ===Övrig tidningspublicering=== | ||
Förutom ''Galago'' och den egna tidningen, har "Kapten Stofil" även publicerats i | Förutom ''Galago'' och den egna tidningen, har "Kapten Stofil" även publicerats i serietidningarna ''[[Mad Special]]'', ''[[Larson!]]'' och ''[[Pondus (serietidning)|Pondus]]'', samt i biltidningen ''Riksettan''. | ||
===Samlingsvolymer=== | ===Samlingsvolymer=== | ||
Nuvarande version från 21 augusti 2021 kl. 20.18
"Kapten Stofil" är en svensk superhjälteparodi av Joakim Lindengren. Figuren gjorde sitt första framträdande i nummer 44 av tidningen Galago 1996. Serietidningen Kapten Stofil startade 1999. Den lades ned 2011.
Handling
Titelfiguren Kapten Stofil, "världens främste bakåtsträvare", är Lindegrens eget alter ego, en bakåtsträvande förkämpe inte bara för rättvisa, utan även för hårpomada, portvinsgelé och andra "stofila fenomen", något som av allt att döma speglar Lindengrens egen syn på tillvaron. Joakim Lindengren, som utger sig för att vara Kapten Stofils brorson, fungerar i serierna som kaptenens täckmantel. Kapten Stofil för inte sällan sin kamp för ett stofilare samhälle genom att under signaturen "Vän av ordning" författa tillrättavisande tidningsinsändare, en scen som ofta avslutar äventyren.
Från början var det enbart Kapten Stofil själv som kämpade mot framåtskridandet (ibland med assistans av folk som Ulf Schenkmanis och Honken), men med tiden har ett helt superhjälteuniversum vuxit fram, med bifigurer som Lädernuckan, Stålfarfar, Jazzgossen, Doktor Glas, samt en av Lindengrens tidigare figurer, Balkongståarn.
Äventyren parodierar ofta andra serier och genrer – det vanligaste är antagligen amerikanska superhjälteserier från 50-talet, annars kan ett avsnitt t.ex. gå i ren "Tintin"-stil, medan nästa kan vara en klassisk västern. Ursprungligen bodde Kaptenen i Mariefred, men har sedan, med ett mellanspel i Töreboda, följt Lindengren till Göteborg.
Kapten Stofil kör en Stofilomobil, som med ett enkelt handgrepp kan förvandlas från en Volvo Duett till en Tatra sportbil. Volvons verkliga motsvarighet kunde ibland ses på Göteborgs gator med den kända Kapten Stofil-logotypen. Efter en reparationsolycka har dock bilen ersatts av en Peugeot.
I äventyren kan man känna igen göteborgsmiljöer som Juvelkvarnen vid Sannegården, Älvsborgsbron, Skansen Kronan, Stora Teatern (Göteborg), Göteborgs Naturhistoriska Museum, Lisebergstornet, Stigbergstorget, Spårvagn modell M25 med flera. Två äventyr har också utspelats i Lesjöfors respektive Strömsund.
Vänner av ordning
Vänner av Ordning är en organisation av superhjältar med syfte att motverka framåtskridandet, sitt högkvarter har de på taket till Stofilskrapan (i verkligheten ett äldreboende) i Slottsskogens bryn, i Göteborg.
Befälhavare i Vänner av Ordning är Stålfarfar[1] och övriga medlemmar är Jazzgossen, Hedersninjan[2], Senilo, Lädernuckan, Balkongståarn[3], Féskar'n och Doktor Glas. 2004 introducerades Stofilpojken, officiellt ett fosterbarn till Lädernuckan, vilken dock senare visar sig vara hennes och Kapten Stofils barn. Som alla superhjältar har de hemliga identiteter: Doktor Glas är Hjalmar Söderberg[4], Jazzgossen är Karl Gerhard[5], Senilo är David Nessle, Féskar'n är Johan Wanloo och Kapten Stofil är Joakim Lindengren själv. Kapten Stofils ärkefiende är Bunnyflickan, som först dök upp i äventyret "Fishfinger", men har onda planer på gång i ett flertal nummer av tidningen. Detta är väldigt olikt Lindengrens tidigare princip att aldrig använda en skurk två gånger.
Utgivning
Galago
Figuren debuterade i Galago nr 44 (1996) och framträdde därefter i ytterligare några nummer.
Album
Runt milennieskiftet publicerades flera seriealbum med serien:
- "Kapten Stofil: Världens främste bakåtsträvare" (Ordfront Galago 1998. Samlar avsnitten från Galago)
- "Kapten Stofil: Hut går hem" (Jemi 2000)
- "Kapten Stofil: En man steg av spårvagnen" (Optimal Press 2003)
Egen serietidning
"Kapten Stofil" blev snabbt populär och 1999 utkom det första numret av serietidningen Kapten Stofil. Tidningen överlevde i ett drygt och det sista, nr 40, gavs ut 2010. (Se eget avsnitt nedan.)
Julalbum
Efter att tidningen gått i graven publicerades 2011 julalbumet "Kapten Stofil – Jultidning", innehållandes såväl "Kapten Stofil" som serietidningens biserier. Efterföljande år följde "Kapten Stofils årsbok".
Övrig tidningspublicering
Förutom Galago och den egna tidningen, har "Kapten Stofil" även publicerats i serietidningarna Mad Special, Larson! och Pondus, samt i biltidningen Riksettan.
Samlingsvolymer
Serien har samlats i fyra inbundna böcker.
- "Kapten Stofil: Gammalt bröd rostar aldrig" (Optimal Press 2005)
- "Kapten Stofil: För en handfull folkvett" (Optimal Press 2007)
- "Kapten Stofil: Gammal är äldst" (Optimal Press 2009)
- "Kapten Stofil: Dåligt är det nya bra" (Cobolt Förlag 2018)
Serietidningen Kapten Stofil
Första numret av tidningen Kapten Stofil kom ut 1999 och gavs ut av Jemi förlag. Samma år grundade Lindengren tillsammans med David Nessle och Martin Kristenson förlaget Skadeglatt Leende, som tog över utgivningen i och med nr 2 (1/2000).
Nessle assisterade på slutet ofta på huvudserien, och bidrog även med biserien "Den Maskerade Proggaren". Dessutom förekom i tidningen ofta serier av John Andersson, Joakim Pirinen, Johan Wanloo, Daniel Ahlgren, Mats Källblad, Camilla Forsman, Freddie Wadling m.fl. Textmaterial i tidningen inkluderade Martin Kristensons kulturhistoriska avdelning Stupido (som tidigare publicerats som eget textfanzin i fem nummer).
Tidningen lades ner 2010, men återuppstod som jultidning 2011.
Enskilda nummer
Nr 1/2006 fick titeln Kapten Stofil & C:o och omslaget var en parodi på Kalle Anka & C:o. Omslaget (hela omslaget inklusive annonser på insidorna och baksidan och fliken på sista sidan) är en parodi på Kalle Anka & C:o från 1960–70-talen. Första serien, "Herr Kantarell", är en parodi på "Björnligan hugger till" av Carl Barks[6], med lätt förklädda björnbusar i modekläder, Kajsa Anka som Lädernuckan och Kapten Stofil själv som Oppfinnar-Jocke. [7].
Övrigt
Redaktionen på tidningen Kapten Stofil har grundat en egen supporterklubb kallad Kungliga Svenska Stofilsällskapet.
Mer om Kapten Stofil
- Jens Lindell: "Kapten Stofil – nostalgins förkämpe" (Bild & Bubbla nr 2/2005, s. 22)
Recensioner
- David Haglund: "Kapten Stofil: Hut går hem" (Bild & Bubbla nr 1/2001, s. 74)
- Jan-Olav Rönning: "Kapten Stofil: Gammalt bröd rostar aldrig" (Bild & Bubbla nr 3–4/2007, s. 73)
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ Nils Gustav Håkansson (1885–1987), blev rikskänd som Stålfarfar vid 66 års ålder i samband med cykeltävlingen Sverigeloppet.
- ↑ Synbarligen identisk med Läkerolgubben från gamla Läkerolförpackningar och -reklam. Denne har tidigare förekommit i Lindengren-serier som utspelar sig i Trade Mark City
- ↑ En av Lindengrens tidigare figurer, känd från Krystmarodören
- ↑ Hjalmar Söderberg (1869–1941), var en svensk författare. Skrev 1905 dagboksromanen "Doktor Glas", som beskriver hur titelpersonen dödar prästen Gregorius som han finner vara en helt omoralisk person. Romanen belyser den eviga frågan om det någonsin är rätt att döda.
- ↑ Karl Gerhard (1891–1964), var en svensk revyartist, teaterdirektör, skådespelare, författare samt revy- och kuplettförfattare. Skrev texten till revymelodin "Jazzgossen" 1922 till den danska melodin "En lille rystedans" av Edvard Brink. Texten driver med en effeminerad typ av moderiktiga och sysslolösa unga män samtidigt som den tar fasta på att begreppet "jazz" detta år fick sitt verkliga genomslag som modeord i svenskan.
- ↑ (Historiekod W US 28-01)
- ↑ "Björnligan hugger till" gick i Sverige som följetong i Kalle Anka & C:o nr 9–12/1974, "Kalle Ankas Guldbok" nr 15 och "Kalle Ankas Bästisar" nr 15. Publicerades ursprungligen i Uncle Scrooge nr 28, 1959.
