Skillnad mellan versioner av "Robert Crumb"

Versionen från 22 maj 2006 kl. 13.47

Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.

Robert Crumb (född 30 augusti 1943 i Philadelphia) är en av de mest betydelsefulla serieskaparna i vår tid. Han startade sin karriär inom undergroundrörelsen i USA på sextiotalet och gjorde sig känd för sitt provokativa innehåll i serier som "Fritz the Cat", "Mr. Natural", och den egna serietidningen Zap Comix.

Självporträtt av Robert Crumb. © upphovsmannen.

Historik

Redan som barn tecknade Robert Crumb och hans bror Charles mängder av serier för att roa sig själva och sin familj. Charles var Roberts storebror och den som tidigast medvetet satsade på serieteckningen. De startade även ett privat "serieförlag" tillsammans med brodern Maxon Crumb och sina två systrar. Inspirerad främst av klassiska dagspresserier av den gamla skolan, bestämde Robert sig tidigt för att satsa på en professionell karriär som tecknare.

Denna karriär inleddes 1962 då han fick arbete som tecknare av gratulationskort. Under samma period fick han kontakt med Harvey Kurtzman som gav honom ett jobb på sin tidning Help! i New York. Kort därefter lades tidningen ner.

"Mr. Natural" av Robert Crumb. © upphovsmannen.

Undergroundrörelsen

I slutet av 1960-talet rönte s.k. undergroundserier stor uppmärksamhet i det USA som präglades av "the love generation". Undergroundserier var serietidningar som gavs ut i fanzinform eller på småförlag och som ofta innehöll provocerande och utmanande innehåll, med mycket sex, våld och politisk satir. Robert Crumb blev en av förgrundsgestalterna, troligen den främste av dem alla, i undergroundsammanhangen.

Början på genombrottet skedde 1967, då Crumb, nu bosatt i Kalifornien, släppte det första numret av Zap Comix. Det sponsrades ursprungligen av tidskriften Yarrowstalks, som han tigare gjort en del serier för. Då Yarrowstalks utgivare försvann med originalteckningarna till första numret, tog Crumb sina kopior av dessa, samt de teckningar som han färdigställt till nummer två och lyckades få dem utgivna av förläggarna Don Donahue och Charles Plymell. Zap blev en succé inom de "alternativa" kretsarna i 60-talets USA, och i senare nummer fick Crumb sällskap av andra provokativa serietecknare såsom S. Clay Wilson, Gilbert Shelton och Rick Griffin. Zap följdes sedermera av tidningar som Jiz och Snatch Comics, och seriefigurer som Mr. Natural, Mr. Snoid och Fritz the Cat rönte stor popularitet.

"Fritz the Cat" av Robert Crumb. © upphovsmannen.

Fritz the Cat

I sin ungdom hade Crumb skapat en kattfigur som han kallade Fred the Cat. 1965 hade han återupplivat den under namnet Fritz the Cat, och ett avsnitt med honom hade publicerats i herrtidningen Cavalier. Under slutet av 1960-talet blev det fler avsnitt och Fritz blev populär, något som kulminerade då animatören Ralph Bakshi 1972 gjorde tecknad långfilm av figuren. Crumb själv blev inte nöjd med filmen och det kommersiella intresset gjorde honom så trött på det hela att han bestämde sig för att avliva katten Fritz. Detta skedde i tidningen People's Comics.

Senare karriär

Dirty Laundry
Weirdo
American Splendor
Self-Loathing Comics

m.m.

Övrig produktion

Skivomslag
Illustrationer
"Kafka"

m.m.

Crumb idag

Idag är Crumb fortfarande en aktiv serietecknare och närmast legendarisk. Han bor numera i Frankrike tillsammans med sin familj.

Influenser från andra serieskapare

Robert Crumb är framför allt påverkad av gamla tiders dagspresserier. Till de influenser han har nämnt när det gäller teckningarna hör E.C. Segar ("Karl-Alfred"), Bud Fisher ("Storklas & Lillklas"), Rube Goldberg, Billy DeBeck ("Tjalle Tvärvigg"), George Baker ("Sad Sack") och Harold Gray ("Little Orphan Annie"). När det gäller berättandet anser han sig ha påverkats av Carl Barks ("Kalle Anka") och John Stanley ("Lilla Lotta").

Han har citerats säga att han inte har mycket till övers för de nya dagpresserierna från 1960-talet och framåt. Det beror antagligen lika mycket på Crumb själv som på de moderna serierna. Crumb har länge framfört en nostalgisk romantisering av den gamla tiden, innan han själv föddes, och förakt gentemot den moderna tiden och nya fenomen.

Harvey Pekar porträttrerad av Robert Crumb. © Pekar/Crumb.

Influenser på andra serieskapare

Även folk som inte har imponerats direkt av Crumbs serier, har inspirerats av hans attityd att göra serier om varenda märklig liten tankegång som far genom skallen, och trycka upp och sälja tidningar utan inblandning av stora seriebolag i ryggen.

Harvey Pekar är en av de serieskapare (och vänner till Crumb) som påverkats direkt av honom och därmed beslutat sig för att göra och ge ut egna serier. Crumb själv illustrerade åtskilliga av de självbiografiska serier som Pekar skrev manus till i sin tidning American Splendor.

Samarbete med andra serieskapare

Crumb har bl.a. gjort serier tillsammans med Harvey Pekar och sin fru Aline Kominsky-Crumb.

Kuriosa

Robert Crumb är känd för att vara något av ett original. Han är nervös, folkskygg och ibland närmast misantropisk. Mer än en gång har han varit inbjuden som hedersgäst på en seriemässa och väl där vägrat att träffa några som helst människor.

Till Crumbs övriga kuriositeter hör en väl utvecklad "stofilism" (att föredra gammalt framför nytt), ett maniskt samlande på gamla 78-varvsskivor, samt flera sexuella fetischer, inklusive stora kvinnostjärtar, ridande på kvinnors ryggar och "kontorsionism", kvinnor med kroppen bänd i mer eller mindre omöjliga positioner.

Han spelar även banjo i bandet Les Primitifs du Futur.

Crumbs fru Aline Kominsky-Crumb, hans dotter Sophie Crumb och hans bror Charles Crumb är också serieskapare.

Filmen om Crumb

1994 gjorde vännen och independentfilmaren Terry Zwigoff en dokumentärfilm om Robert Crumb och hans minst sagt udda familj med det passande namnet "Crumb".

Historiskt omslag till Serie-Pressen nr 7/1972: Giganterna Robert Crumb, Jack Kirby och Hergé på samma omslag.

Crumb på svenska

Första svenska publiceringen av Crumbs serier skedde i tidningen Serie-Pressen nr 7/1972. Detta var dock bara frågan om ett minimalt gästspel i ett nummer.

Under 1980-talet publicerades hans serier på svenska i vuxenserietidningarna Epix och Pox, samt i egna album utgivna av RSR Epix.

Ett urval av Crumbs serier publicerades även i Bild & Bubbla nr 2/1982.

Artiklar i Bild & Bubbla

Sture Hegerfors: Adamson 1970 (Thud nr 11)
Svante Kjellberg: Underground comics (Thud nr 12)
Svante Kjellberg: Underground comics (Thud nr 27)
Magnus Knutsson: Markeringar (Thud 31)
Svante Kjellberg: R. Crumb (B&B nr 3/1982)
Göran Ribe: Crumb (B&B nr 2/1986)
Fredrik Jonsson: Crumbs inte som andra familjer (B&B nr 6/1995)
Olof Siverbo: Sex, droger och gammal dansmusik – Robert Crumb talar ut (B&B nr 3/1998)

Recensioner i Bild & Bubbla

Göran Ribe: "Underground nr 4: Fritz the Cat" [dansk utgåva] (B&B nr 1/1979)
Göran Ribe: "Underground nr 10: Den avskyelige snekvinde" [dansk utgåva] (B&B nr 3/1982)
Anders Berglund: "Fritz the Cat" (B&B 5–6/1984)
Svante Kjellberg: Pox special nr 1/1986: "Bombade skallar" (B&B 3/1986)
Johannes Nilsson: "Self-Loathing Comics" [amerikansk utgåva] (B&B nr 5/1995)
Peter Nilsson: "Kafka (B&B nr 1/1999)

Se även

Externa länkar

@@ Rad 16: / Rad 16: @@
 I slutet av 1960-talet rönte s.k. [[underground]]serier stor uppmärksamhet i det USA som präglades av "the love generation". Undergroundserier var serietidningar som gavs ut i [[fanzin]]form eller på småförlag och som ofta innehöll provocerande och utmanande innehåll, med mycket sex, våld och politisk satir. Robert Crumb blev en av förgrundsgestalterna, troligen den främste av dem alla, i undergroundsammanhangen.
-Början på genombrottet skedde 1967, då Crumb, nu bosatt i Kalifornien, släppte det första numret av ''[[Zap Comix]]''. Det sponsrades ursprungligen av tidskriften ''Yarrowstalks'', som han tigare gjort en del serier för. Då ''Yarrowstalks'' utgivare försvann med originalteckningarna till första numret, tog Crumb sina kopior av dessa, samt de teckningar som han färdigställt till nummer två och lyckades få dem utgivna av förläggarna [[Don Donahue]] och [[Charles Plymell]]. ''Zap'' blev en succé inom de "alternativa" kretsarna i 60-talets USA, och i senare nummer fick Crumb sällskap av andra provokativa serietecknare såsom [[S. Clay Wilson]] och [[Rick Griffin]]. ''Zap'' följdes sedermera av tidningar som ''[[Jiz]]'' och ''[[Snatch Comics]]'', och seriefigurer som [[Mr. Natural]], [[Mr. Snoid]] och [[Fritz the Cat]] rönte stor popularitet.
+Början på genombrottet skedde 1967, då Crumb, nu bosatt i Kalifornien, släppte det första numret av ''[[Zap Comix]]''. Det sponsrades ursprungligen av tidskriften ''Yarrowstalks'', som han tigare gjort en del serier för. Då ''Yarrowstalks'' utgivare försvann med originalteckningarna till första numret, tog Crumb sina kopior av dessa, samt de teckningar som han färdigställt till nummer två och lyckades få dem utgivna av förläggarna [[Don Donahue]] och [[Charles Plymell]]. ''Zap'' blev en succé inom de "alternativa" kretsarna i 60-talets USA, och i senare nummer fick Crumb sällskap av andra provokativa serietecknare såsom [[S. Clay Wilson]], [[Gilbert Shelton]] och [[Rick Griffin]]. ''Zap'' följdes sedermera av tidningar som ''[[Jiz]]'' och ''[[Snatch Comics]]'', och seriefigurer som [[Mr. Natural]], [[Mr. Snoid]] och [[Fritz the Cat]] rönte stor popularitet.
 [[Bild:Fritz_the_Cat.jpg|thumb|right|"[[Fritz the Cat]]" av [[Robert Crumb]]. &copy;&nbsp;upphovsmannen.]]
 ===Fritz the Cat===
 I sin ungdom hade Crumb skapat en kattfigur som han kallade '''Fred the Cat'''. 1965 hade han återupplivat den under namnet [[Fritz the Cat]], och ett avsnitt med honom hade publicerats i herrtidningen ''Cavalier''. Under slutet av 1960-talet blev det fler avsnitt och Fritz blev populär, något som kulminerade då animatören [[Ralph Bakshi]] 1972 gjorde [[animerad film|tecknad långfilm]] av figuren. Crumb själv blev inte nöjd med filmen och det kommersiella intresset gjorde honom så trött på det hela att han bestämde sig för att avliva katten Fritz. Detta skedde i tidningen ''[[People's Comics]]''.