Buster

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök


SERIETIDNING
Buster
Land:Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Sverige
Språk:Mini sverige.gif svenska
Startade:1967
Upphörde:2005

Denna artikel handlar främst om den svenska tidningen Buster och dess huvudserie. För den brittiska förlagan, se Buster (Fleetway)

Buster nr 15/1967. © Centerförlaget.
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Buster var en långlivad svensk serietidning som gavs ut åren 1967–2005. Den startade med blandade äventyrsserier, men blev tidigt en renodlad sportserietidning, vilket den nog är mest ihågkommen som. "Buster" var även namnet på huvudserien och den figur som blev tidningens galjonsfigur.

Både tidningen, serien och figuren är ursprungligen brittiska kreationer. Ganska snart började de svenska versionerna emellertid leva sitt eget liv, oberoende av förlagan.

Den svenska versionen gavs även ut i en närliggande norsk (1972–1994) och finländsk (1970– och 80-talen) utgåva.

Mini storbritannien.gif Brittiska "Buster"

Se huvudartikel: Buster (Fleetway)

Buster var ursprungligen en brittisk serietidning utgiven av Fleetway/IPC 1960–2000. Tidningen innehöll blandade äventyrs- och humorserier. Som ikon för tidningen skapade man en serie och seriefigur som också fick heta "Buster". I början lanserades figuren som Tuffa Viktors son. Serien tecknades bl.a. av Ángel Nadal och Hugh McNeill.

Mini sverige.gif Svenska "Buster"

Tidningen

1960-tal: Starten

Buster nr 26/1978. © Semic Press.
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

I januari 1967 utkom för första gången den svenska serietidningan Buster, utgiven av Centerförlaget. Liksom den brittiska versionen gavs den ut i det ovanliga formatet 21 x 28 cm, 32 sidor och med utgivningstakten ett nummer/vecka. Likt förlagan bestod innehållet främst av brittiska äventyrsserier. I de tidiga årgångarna förekom bl.a. den muskulöse superhjälten Dynamit-Charlie, Sherlock Holmes-kopian Sexton Blake, stuntmannen Mike Hardy, stridsflygaren Paddy Payne, formel 1-föraren Skid Solo och mc-polisen Zip Nolan. Humorserien "Buster" representerades med ett avsnitt per nummer. Ett av de allra populäraste inslagen var serien "Roy of the Rovers" om fotbollsproffset Roy Race och hans lag Melchester Rovers. "Rovers" popularitet bidrog till att den svenska Buster-tidningen tidigt gick över till att publicera sportserier i första hand.

Till det redaktionella innehållet hörde Buster-klubben, som dels var en äkta fanklubb, dels namnet på insändarsidorna. Från början hade Busterklubben utformningen av ett parti med Buster själv som partiledare. "Busters hörna" var mer av en redaktionell sida, där Busterfiguren hälsade läsarna välkomna med det udda tillropet "Ballong!"

Efter ett drygt halvår övergick tidningen till att ges ut varannan vecka. Strax därefter antog den ett klassiskt svenskt serietidningsformat (17 x 25 cm) och sidantalet ökades till 64 sidor. Sportinnehållet tog nu gradvis över tidningen, med nytillskott som wrestlingserien "Johnny Puma" (1968). Materialet hämtades fortfarande främst från den brittiska förlagan och andra Fleetway-titlar.

Då Centerförlaget köptes upp av Semic 1969 följde Buster med. Första Semic-utgivna numret kom året därpå.

1970-tal

Semic Press tog över utgivningen av tidningen 1970 som då på allvar påbörjade sin utveckling mot renodlad sporttidning. Man började även ta in mer icke-brittiskt material, däribland två klassiska amerikanska boxningsserier, "Ben Bolt" (med start 1970) och "Knock-Out Charlie" (som debuterade i tidningen 1974). Tidningens andra fotbollsserie (efter "Rovers") var "Dimport United" med start i nr 2/1970. Kort därefter kom den tredje, "Juniorerna" i nr 6/1970. Den mäkta populära "Benny Guldfot" debuterade i nr 9/1971.

Typiskt för decenniet var annars brittiska serier (från IPC och DC Thomson) om unga idrottsmän med sociala problem; serier som "Kid Cox", "Korpen", "Nicke", "Midge", "Lillen", "Häxmästaren", "Twisty" och "Lefty" handlade alla om idrottare från arbetarklassen, ofta med hetsigt humör och våldsamma, ibland rentav kriminella tendenser. Ett udda inslag var golfserien "Danny" om den fattige men superbegåvade golfspelaren Danny Boyd.

Kända fotbollshjältar utan större sociala problem inkluderade kanonskytten Super-Mac, målvaktsfantomen Gordon Stewart i "Greppet direkt", och den unge Fotbollsfantasten Tommy Barnes. Bland humorinslagen var David Rowes dagspresserie "Nobby Tåfjutt" särskilt populär.

Semic införde även svenskproducerat material i tidningen såsom Charlie Boods "Björn Borg"-serie, Erling Fricks och Reijo Piippos "Freddy King", samt Max Lundgrens och Piippos oerhört populära "Åshöjdens BK", som gjorde entré 1975. Under samma period byttes de brittiska "Buster"-avsnitten ut mot en svenskproducerad licensversion (se nedan).

Förutom serier publicerade man artiklar om sport och intervjuer med idrottsmän. På Buster-klubbens insändarsidor (Nya Buster-Klubben introducerades i nr 1/1971) kunde läsarna bräcka varandra under rubriker som "Läsarnas galna rekord" och "Busters hattrick". Buster Cup var ett idrottsevenemang för ungdomar som anordnades i flera sportgrenar. Från nr 4/1971 blev Nacka Skoglund krönikör under en tid. Senare hade Björn Borg både en egen tennisskola och en brevspalt.

1980-tal

På 1980-talet debuterade bl.a. de svenska serierna "Kom igen, Stefan!" och "IFK Trumslagaren", den argentinska fotbollsserien "Dick Skyttekungen", friidrottsserien "Raketen", rugbyserien "Det tuffa spelet" samt den humoristiska fotbollsserien "Bullen" av Fred Baker. Den sistnämnda slogs sedermera slogs ihop med Bakers andra serie "Super-Mac" till "Super-Mac och Bullen". Nya avsnitt och moderniserade versioner av klassiska serier som "Rovers", "Benny Guldfot", "Johnny Puma", "Greppet direkt", "Skid Solo" och "Åshöjdens BK" var också populära.

1990-tal

Sista (?) numret av svenska Buster, nr 6/2005. © Egmont Kärnan

Hela 1990-talet kämpade tidningen med sjunkande upplaga. 1990 publicerades färgbilagan Rekord-magasinet i varje nummer. Under en period blev Buster en renodlad fotbollstidning, men återgick därefter än en gång till att bli en bred sport- och serietidning. 1997 tog Egmont Serieförlaget över utgivningen.

2000-tal: Nedläggningen

Från och med nummer 6 1998 publicerades tidningen i färg. 2003 tog redaktören Mikael Tegebjer över rodret, vilket bl.a. innebar att tidningen bjöd på fler svenska originalserier såsom orienteringsserien "Majsan" och "Kishako, sportreportern". Under 2005 ändrades formatet till ett större magasinsformat, färre serier och fler idrottsartiklar, men detta kunde inte vända den negativa upplageutvecklingen och det sista numret blev nr 6/2005. Nedläggningen uppmärksammades intensivt med nostalgiska artiklar i svenska medier.[1][2]

Logotypen var sedan tidningens start identisk med den brittiska, och reviderades bara lätt under årens lopp.

Huvudserien

Huvudserien "Buster" importerades ursprungligen från den brittiska förlagan, men under 1970-talet började man med svensk licensproduktion av serien. Figurens utseende försvenskades först av Björn Ihrstedt och Bo Majgren, som bland annat retuscherade de brittiska avsnitten och bytte Busters "Tuffa Viktor"-keps mot en modernare baseballvariant.[källa behövs]

Senare gjordes helt nya avsnitt för en svensk publik. Den svenska versionen har bl.a. tecknats och/eller skrivits av Tibor Belay, Bertil Wilhelmsson, Kjell Broberg, Lars Mortimer, Alf Thorsjö och Nicolas Krizan och hade på senare år inte mycket gemensamt med sin brittiska tvillingbror.

Lista över biserier i svenska Buster

Serier som publicerats i den svenska Buster-tidningen inkluderar:

Redaktion

Redaktörer

Ansvariga utgivare

Utgivningsindex

Utgivningsår Antal nummer Noteringar
1967 1–27 Utgivare Centerförlaget. "Dynamit-Charlie" och "Roy of the Rovers" börjar i nr 1. Efter cirka ett halvår går man över från veckoutgivning till varannan vecka. De 23 första numren är i storformat (21 x 28 cm). Fr.o.m. nr 24 gäller reguljärt serietidningsformat.
1968 1–13 "Johnny Puma" debuterar i nr 8/1968.
1969 1–12
1970 1–13 Semic Press tar över utgivningen. "Ben Bolt" debuterar i tidningen. Tidningens andra fotbollsserie "Dimport United" debuterar i nr 2/1970. Den tredje, ”Juniorerna", i nr 6/1970.
1971 1–14 "Jimmy bolltrollaren" börjar i nr 7/1971. "Benny Guldfot" debuterar i nr 9/1971. Nya Buster-Klubben introduceras i nr 1/1971. Nacka Skoglund blir krönikör i 4/1971.
1972 1–22
1973 1–26
1974 1–26 "Knock-Out Charlie" börjar i nr 9/1974.
1975 1–26 Charlie Boods "Björn Borg"-serie börjar i nr 11/1975, "Åshöjdens BK" debuterar i nr 25/1975.
1976 1–26 "Super-Mac" debuterar i nr 17/1976.
1977 1–26
1978 1–26
1979 1–26 "Barry King" debuterar i nr 21/1979.
1980 1–26
1981 1–27 "Dick Skyttekungen" börjar i nr 11/1981.
1982 1–26
1983 1–26 "Kom igen, Stefan!" debuterar i nr 5/1983, "IFK Trumslagaren" i 15/1983.
1984 1–26
1985 1–26
1986 1–26
1987 1–26
1988 1–26
1989 1–26
1990 1–26 Färgbilagan Rekord-magasinet publiceras i varje nummer.
1991 1–13
1992 1–13
1993 1–13
1994 1–13
1995 1–13
1996 1–13
1997 1–13 Egmont Serieförlaget tar över utgivningen.
1998 1–13 Tidningen börjar publiceras i färg i och med nummer 6 1998.
1999 1–10
2000 1–6
2001 1–6
2002 1–6
2003 1–6
2004 1–6
2005 1–6 Tidningen får åter ett större magasinformat. "Kishako, sportreportern" debuterar i nr 1/2005. Nedläggning i och med nr 6/2005.
2015 - Första volymen av "Buster Retrobok" ges ut.

Sidoutgivning

Buster kom ut som julalbum i form av årsboken "Buster Sport Special" åren 1970–1990. En "Buster Årskrönika" kom 2005.

Material från tidningen repriserades även i Semics Serie-Pocket nr 13 (1973), 22 (1974), 29 (1975), 41 (1976), 56 (1977), 65 (1978), 82 (1979), 93 (1980), 101 (1981), 113 (1982), 126 (1983), 138 (1984), 150 (1985), och 161 (1986).

Ett samlingsalbum med "Sommar-OS genom tiderna" kom 1980. Ett specialalbum med "Åshöjdens BK" – "Edward landslagsliraren" – gavs ut 1986.

Buster retrobok

Hösten 2015 gav Egmont Publishing ut volym 1 av "Buster retrobok", ett samlingsalbum som repriserar avsnitt av "Rovers", "Benny Guldfot", "Super-Mac", "Åshöjdens BK", "Greppet direkt" och "Bullen". Första volymen innehåller även artiklar av Erik Niva och Tony Ernst, inklusive ett porträtt av Fred Baker och en text om Björn Borgs närvaro i tidningen.

Buster-klubben

Se huvudartikel: Buster-klubben

Buster-klubben var förutom namnet på tidningens insändarsidor en svensk fanklubb för dess läsare. Klubben fick totalt över 170 000 medlemmar men tynade bort i början av 2000-talet i samband med att tidningens upplaga sjönk.

Buster Cup

Se huvudartikel: Buster Cup

Buster Cup var ett namn som användes på ett flertal idrottsevenemang för barn och ungdomar som arrangerades i samarbete med tidningen. Bland idrottsgrenarna kan nämnas ishockey, innebandy och bordtennis. Några av dessa evenemang var fortfarande årligen återkommande i mitten av 2000-talet.

Mini norge.gif Norska Buster

Den svenska tidningen adapterades även till en närliggande norsk utgåva (1972–1994).

Mini finland.gif Finländska Buster

Den svenska tidningen adapterades även till en närliggande finländsk utgåva under 1970– och 80-talen.

Mer om Buster

  • Erik Niva: "Buster uppfostrade mig", artikel i "Buster retrobok" vol. 1, Egmont Publishing 2015, s. 6–7.
  • Tony Ernst: "Vän & uppfostrare – kortfattad biografi över Buster", artikel i "Buster retrobok" vol. 1, Egmont 2015, s. 8–11.
  • Tony Ernst: "Björn Borg – Busters egen redaktionssekreterare", artikel i "Buster retrobok" vol. 1, Egmont 2015, s. 14–15.
  • Tony Ernst: "Ballong! Buster och deras vilda läsarskara", artikel i "Buster retrobok" vol. 1, Egmont 2015, s. 16–19.

Fotnoter

  1. ↑ Erik Niva: "Gå vidare, grabben"; Aftonbladet/Sportbladet 22 december 2005 [länkad 19 mars 2009]
  2. ↑ Tomas Brolin: "Buster fick barnen att röra på sig"; Expressen Debatt 22 december 2005 [länkad 13 september 2009]

Externa länkar


Serietidningen Buster
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Buster&oldid=225705"