Superfolks

"Superfolks" är en kultroman av Robert Mayer som kom ut för första gången 1977. Den är ingen serie utan en rent litterär roman, men har inspirerats av och parodierar flera av de klassiska superhjälteserierna, och har i sin tur även inspirerat en mängd senare serieskapare.

Översikt

Mayers "Superfolks" var det första verket som på ett seriöst (i motsats till enbart parodiskt) vis satiriserade över superhjältar och deras plats i samhället. Även om romanen är humoristiskt skriven finns en allvarlig botten i den, liksom flera utvecklade karaktärsteckningar. Mayer var redan en etablerad journalist och författare då han skrev "Superfolks" och den litterära nivån är förhållandevis hög för en superhjältehistoria, särskilt enligt vad man 1977 förväntade sig av en sådan. Romanen riktade sig också till en vuxen publik, vilket superhjälteserierna inte började göra förrän ett decennium senare.

Romanen inleds med de dystopiska meningarna: "There were no more heroes. Kennedy was dead, shot by an assassin in Dallas. Batman and Robin were dead, killed when the Batmobile slammed into a bus carrying black children to school in the suburbs. Superman was missing, and presumed dead, after a Kryptonite meteor fell on Metropolis.". Detta sätter tonen för resten av berättelsen: Hjältarna är döda, tiderna har förändrats och vi vet inte vad som väntar oss.

Centralgestalten i Mayers roman är en pensionerad superhjälte (som inte så lite påminner om Stålmannen) vid namn David Brinkley. Hans superhjältenamn nämns aldrig i boken, men han refereras då och då till under kodnamnet "Indigo" (efter sin lilafärgade mask). Liksom Stålmannen kommer han från en annan planet (Cronk), är sårbar för en radioaktiv substans från denna planeten (Cronkite) och arbetar som nyhetsankare på en dagstidning. Numera en lönnfet familjefar med medelålderskris, har Brinkley av okänd orsak förlorat större delen av sina krafter, och har inte mycket att sätta emot då en okänd fiende försöker locka fram honom i rampljuset igen. CIA är inblandade, så även ryssarna, och flera superskurkar framträder. Men vem ligger bakom den diaboliska planen att göra slut på de sista superhjältarna? För att ta reda på det måste Brinkley återigen plocka fram sina gamla trikåer ur malpåsen.

I "Superfolks" förekommer många ämnen och funderingar som tidigare aldrig hade kopplats ihop med superhjältar (men som idag är mer eller mindre vardagsmat i superhjälteserier), t.ex. superhjältarnas betydelse för samhällsbygget, deras passivissering av vanliga medborgare och det faktum att deras närvaro kan öka den grova kriminaliteten istället för tvärtom. Den tar också upp funderingarna kring superhjältars medelålderskris och inte minst deras sexuella eskapader.

Utgivning

"Superfolks" gavs ursprungligen ut av Dial Press 1977 och blev en mindre succé. Den gavs ut på nytt 2003 av About Comics med ett nytt omslag av Dave Gibbons och förord av Kurt Busiek. Ytterligare en utgåva kom 2005, utgiven av St. Martin med omslag av Mike Allred och ett förord av Grant Morrison.

Referenser i figurgalleriet

Seriefigurer som parodieras

• David Brinkley/Rodney, huvudkaraktären, är en tydlig anspelning på Stålmannen (detta trots att Stålmannen själv nämns i romanen, se nedan). Hans superhjältenamn förekommer aldrig i boken, även om han då och då benämns under kodnamnet "Indigo". Han kommer från planeten Cronk (en anspelning på Krypton) och är sårbar för substansen Cronkite (en parodi på Stålmannens Kryptonit).
• Captain Mantra, alias Billy Button, en pensionerad superhjälte som är en parodi på Captain Marvel.
• Mary Mantra, alias Mary Button, är en parodi på Mary Marvel.
• Demoniac, en superskurk som är något av en mix av Captain Marvel Jr. och Black Adam eller Sabbac.
• Elastic Man, alias "Stretch" O'Toole, en superskurk som är en parodi på Plastic Man.
• Pxyzsyzygy, en superskurk och parodi på Mr. Mxyzptlk.
• Lorna Doone, en parodi på Stålmannens ungdomskärlek Lana Lang.
• Peggy Poole, en parodi på Stålmannens vuxenkärlek Lois Lane.
• Logar, troligen en parodi på den onde vetenskapsmannen Lex Luthor.
• Univac, troligen en parodi på den onde rymdvarelsen Brainiac.
• Oreo, troligen en parodi på superskurken Bizarro.

Seriefigurer som medverkar eller nämns

• Batman (Läderlappen) och Robin (nämns som döda i bokens inledning).
• Superman (Stålmannen) (nämns som saknad och troligen död i bokens inledning).
• The Marvel Family (Captain Marvel, Mary Marvel och Captain Marvel Jr., nämns som döda i bokens inledning).
• The Lone Ranger (Ensamma Vargen, nämns som död i bokens inledning).
• Wonder Woman (Mirakelkvinnan, nämns som pensionerad i bokens inledning).
• Snoopy (Snobben, nämns som död i bokens inledning, men dyker sedermera upp vid liv).

Övriga framträdanden

• Polismannen Theo Kojak, från tv-deckaren "Kojak" samarbetar med David Brinkley.
• Charlie Chaplins klassiske luffare medverkar som en folkskygg hjälte i slumkvarteren.
• Peter Pan som nu vuxit upp, är här både homosexuell och pårökt, men en pålitlig allierad till David Brinkley.
• Powell Pugh, en parodi på industrimagnaten Howard Hughes.

Efterföljare

"Superfolks" har inspirerat åtskilliga av de serieskapare som under 1980- och 90-talen ägnade sig åt dekonstruktion av superhjältegenren. Till Mayers fans hör bland andra Alan Moore, Kurt Busiek, Stan Lee, Paul Dini och Grant Morrison. Bland de verk som troligen har inspirerats av "Superfolks" kan nämnas:

• "Miracleman" av Alan Moore och Alan Davis.
• "Whatever Happened to the Man of Tomorrow?", klassiskt Stålmannen-avsnitt av Alan Moore och Curt Swan
• "Watchmen" av Alan Moore och Dave Gibbons
• "Kingdom Come" av Mark Waid och Alex Ross
• "Astro City" av Kurt Busiek och Brent Anderson
• "The Incredibles" ("Superhjältarna"), animerad långfilm från Pixar Animation

Externa länkar

• Annotationer av John McDonagh (fansida)