Skillnad mellan versioner av "Neil Gaiman"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 11: Rad 11:
Neil Gaiman föddes 10 november 1960 i Portchester i Storbritannien. 1965 flyttade hans familj till Portchester, för att föräldrarna skulle arbeta för Scientologikyrkan. Sin jobbkarriär började Gaiman som journalist, och hans första publicerade bok, en biografi om popbandet Duran Duran, kom 1984. 1986 publicerades den första serien på hans manus i ''[[2000 AD]]'', ett avsnitt av "[[Tharg's Future Shocks]]", betitlat "You're Never Alone With a Phone" med bild av [[John Hicklenton]], vilket följdes av några till avsnitt. Neil Gaimans första seriebok "[[Violent Cases]]", med bild av [[Dave McKean]], publicerades 1987 av [[Titan]].
Neil Gaiman föddes 10 november 1960 i Portchester i Storbritannien. 1965 flyttade hans familj till Portchester, för att föräldrarna skulle arbeta för Scientologikyrkan. Sin jobbkarriär började Gaiman som journalist, och hans första publicerade bok, en biografi om popbandet Duran Duran, kom 1984. 1986 publicerades den första serien på hans manus i ''[[2000 AD]]'', ett avsnitt av "[[Tharg's Future Shocks]]", betitlat "You're Never Alone With a Phone" med bild av [[John Hicklenton]], vilket följdes av några till avsnitt. Neil Gaimans första seriebok "[[Violent Cases]]", med bild av [[Dave McKean]], publicerades 1987 av [[Titan]].


Hans första jobb för USA-marknaden var [[miniserie]]n "[[Black Orchid]]" 1988, även den med Dave McKean. Black Orchid var en obskyr superhjältinna som fick en mycket mer sofistikerad bakgrund som knöt ihop serien med "[[Swamp Thing]]", en serie som landsmannen [[Alan Moore]] hade moderniserat bara några år tidigare. Gaiman passade också på att lämna förslag på en modernisering av en annan bortglömd hjälte, [[Sandman (Wesley Dodds)|Sandman]] till [[Karen Berger]], redaktör för DC:svuxenetikett [[Vertigo]]. Berger accepterade förslaget på villkoret att Gaiman skapade en ny figur med samma namn, och så föddes drömfursten [[Dream|Sandman]] 1989. Dave McKean och [[Leigh Baulch]] designade figuren, men de första numren av den nya tidningen tecknades av [[Sam Kieth]] innan tecknarstiftet övertogs helt av tucharen [[Mike Dringenberg]]. "Sandman" blev en oanad succé hos både kritiker och publik och förlaget fortsätter sälja stora upplagor av de tio samlingvolymerna av de totalt 75 lösnumren som kom ut fram till 1996. Tidningen lades inte ner på grund av vikande försäljning utan för att Gaiman redan på förhand bestämt historiens början och slut.
Hans första jobb för USA-marknaden var [[miniserie]]n "[[Black Orchid]]" 1988, även den med Dave McKean. Black Orchid var en obskyr superhjältinna som fick en mycket mer sofistikerad bakgrund som knöt ihop serien med "[[Swamp Thing]]", en serie som landsmannen [[Alan Moore]] hade moderniserat bara några år tidigare. Gaiman passade också på att lämna förslag på en modernisering av en annan bortglömd hjälte, [[Sandman (Wesley Dodds)|Sandman]] till [[Karen Berger]], redaktör för DC:s vuxenetikett [[Vertigo]]. Berger accepterade förslaget på villkoret att Gaiman skapade en ny figur med samma namn, och så föddes drömfursten [[Dream|Sandman]] 1989. Dave McKean och [[Leigh Baulch]] designade figuren, men de första numren av den nya tidningen tecknades av [[Sam Kieth]] innan tecknarstiftet övertogs helt av tucharen [[Mike Dringenberg]]. "Sandman" blev en oanad succé hos både kritiker och publik och förlaget fortsätter sälja stora upplagor av de tio samlingvolymerna av de totalt 75 lösnumren som kom ut fram till 1996. Tidningen lades inte ner på grund av vikande försäljning utan för att Gaiman redan på förhand bestämt historiens början och slut.


Under 1990-talet gjorde Gaiman även andra uppmärksammade inhopp vid sidan om "Sandman". För Vertigo skrev han "[[Books of Magic]]", en miniserie om hur den unge Timothy Hunter utforskar DC:s magiska universum. Miniserien gav upphov till en långlivad reguljär tidning och kan ha varit en inspiration till [[Harry Potter]].
Under 1990-talet gjorde Gaiman även andra uppmärksammade inhopp vid sidan om "Sandman". För Vertigo skrev han "[[Books of Magic]]", en miniserie om hur den unge Timothy Hunter utforskar DC:s magiska universum. Miniserien gav upphov till en långlivad reguljär tidning och kan ha varit en inspiration till [[Harry Potter]].

Versionen från 8 augusti 2008 kl. 22.57


Minilogo.gif Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.
Neil Gaimans "Sandman" i Brian Bollands tappning. © DC Comics.

Neil Gaiman är en uppburen brittisk serieskapare och författare till "vanliga" böcker som funnit en bred publik. Upphovsman till bland annat "Outrageous Tales from the Old Testament". Mest känd för sin version av figuren "Sandman".

Biografi

Neil Gaiman föddes 10 november 1960 i Portchester i Storbritannien. 1965 flyttade hans familj till Portchester, för att föräldrarna skulle arbeta för Scientologikyrkan. Sin jobbkarriär började Gaiman som journalist, och hans första publicerade bok, en biografi om popbandet Duran Duran, kom 1984. 1986 publicerades den första serien på hans manus i 2000 AD, ett avsnitt av "Tharg's Future Shocks", betitlat "You're Never Alone With a Phone" med bild av John Hicklenton, vilket följdes av några till avsnitt. Neil Gaimans första seriebok "Violent Cases", med bild av Dave McKean, publicerades 1987 av Titan.

Hans första jobb för USA-marknaden var miniserien "Black Orchid" 1988, även den med Dave McKean. Black Orchid var en obskyr superhjältinna som fick en mycket mer sofistikerad bakgrund som knöt ihop serien med "Swamp Thing", en serie som landsmannen Alan Moore hade moderniserat bara några år tidigare. Gaiman passade också på att lämna förslag på en modernisering av en annan bortglömd hjälte, Sandman till Karen Berger, redaktör för DC:s vuxenetikett Vertigo. Berger accepterade förslaget på villkoret att Gaiman skapade en ny figur med samma namn, och så föddes drömfursten Sandman 1989. Dave McKean och Leigh Baulch designade figuren, men de första numren av den nya tidningen tecknades av Sam Kieth innan tecknarstiftet övertogs helt av tucharen Mike Dringenberg. "Sandman" blev en oanad succé hos både kritiker och publik och förlaget fortsätter sälja stora upplagor av de tio samlingvolymerna av de totalt 75 lösnumren som kom ut fram till 1996. Tidningen lades inte ner på grund av vikande försäljning utan för att Gaiman redan på förhand bestämt historiens början och slut.

Under 1990-talet gjorde Gaiman även andra uppmärksammade inhopp vid sidan om "Sandman". För Vertigo skrev han "Books of Magic", en miniserie om hur den unge Timothy Hunter utforskar DC:s magiska universum. Miniserien gav upphov till en långlivad reguljär tidning och kan ha varit en inspiration till Harry Potter.

1995 skapade han ett flertal kocenpt åt kortlivade Tekno Comix, men han skrev ingen av serierna själv.

För Image Comics skrev han ett nummer av Spawn åt Todd McFarlane 1993 och skapade där figurerna Angela, Cogliostro och Medieval Spawn. McFarlane fortsatte att använda dessa figurer under årens lopp utan att kompensera Gaiman för det. Dessutom hävdade McFarlane att kan ägde rättigheterna till den brittiske superhjälten Miracleman (som Gaiman ägde 30 % av). Gaiman fick rätt när det gäller de första figurerna (han fick rätt till 50 % av inkomsterna från dem), men Miraclemans öde är fortfarande ovisst. För att täcka advokatkostnaderna bildade Gaiman bolaget Marvels and Miracles med hjälp av inkomsterna från miniserien "1602" som publicerades av Marvel Comics 2003.

Han har även skrivit annat än serier. 1996 skrev han manus till den engelska TV-serien "Neverwhere", som han senare gjorde tecknad serie av. Han har skrivit ett avsnitt av TV-serien "Babylon 5". Dessutom har han skrivit utkast till en film om Sandmans syster Death, manus till "MirrorMask" och "Beowulf". 2001 kom boken "American Gods" och 2005 uppföljaren "Anansi Boys".

I dag bor Gaiman i USA nära Minneapolis i Minnesota i ett 'familjen Addamshus', enligt honom själv [1].

Bibliografi

Övrigt

Han har även skrivet ett antal prosaböcker, bland annat "Neverwhere" och "American Gods", och barnböcker som "The Day I Swapped my Dad for Two Goldfish" och "Coraline".

Artiklar i Bild & Bubbla

Recensioner i Bild & Bubbla

Externa länkar

Fotnoter

  1. ↑ http://www.neilgaiman.com/p/About_Neil/Interviews/Neil_Gaiman:_'I_enjoy_not_being_famous'_by_Porter_Anderson,_CNN_(July,_2001)
Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Neil_Gaiman&oldid=108306"