Kvinnliga serieskapare

Från Seriewikin
Version från den 10 mars 2006 kl. 14.51 av OlaHe (diskussion | bidrag) (början på historik (översiktligt))
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Historiskt sett har de kvinnliga serieskaparna alltid varit en minoritet, men på senare år har de låtit tala om sig allt mer, i synnerhet i länder som USA, Frankrike och Sverige.

Historik

De tidiga serierna

Redan i slutet av 1800-talet tecknade fransk-brittiska Marie Duval en av de allra första återkommande serierna, "Ally Sloper" tillsammans med sin make Charles Ross. Äran till figurens tillkomst brukar dock, symtomatiskt nog, tillfalla den senare.

Efterkrigstiden

Serieskapandet fortsatte länge att vara en manlig domän, men i mitten av 1900-talet dök fler och fler kvinnliga serieskapare upp. I Japan märktes framför allt Machiko Hasegawa som med sin humorserie "Sazae-san" även skapade en kvinnlig huvudfigur som slog igenom i de breda folklagren. I Sverige hade vi under samma tid populära serieskapare som Birgitta Lilliehöök ("Spara och Slösa") och Gobi. Tove Janssons serieversion av "Mumin" satte Finland på serievärldskartan under 1950-talet.

Mainstream 1960–1970-tal

De amerikanska mainstreamserierna har varit ännu mer mansdominerade. Bland humorserier för dagspress var Cathy Guisewite länge en av de få representanterna med sin "Cathy". Idag har hon sällskap av bl.a. Lynn Johnston ("I nöd och lust"). När det gäller serietidningsserier har trenden varit densamma. En stor majoritet av amerikanska serietidningar handlar om superhjältar, vilket av tradition och hävd är en mansdominerad genre på alla sätt. Ramona Fradon tecknade superhjältar redan på 1960-talet, men först 20 år senare fick genren kvinnligt tillskott av tecknare som Jan Duursema pch Jill Thompson och författare som Louise Simonson, Devin Grayson och Gail Simone. Inom den närliggande fantasygenren är den kvinnliga representationen något starkare med namn som Jill Thompson, Wendy Pini, Linda Medley och Serena Valentino. Mansdominansen är emellertid fortfarande enorm.

Alternativserier 1960–1970-tal

Under 1960- och 70-talen fick en alternativ seriemarknad allt större genomslagskraft i västvärlden. Undergroundrörelsen och small press-serierna födde, direkt eller indirekt, serieskapare som Shary Flenniken, Aline Kominsky, Mary Fleener, Dori Seda, Roberta Gregory och Phoebe Gloeckner. I deras kölvatten kom bl.a. Julie Doucet och Debbie Drechsler under 1980- och 90-talen.

Sverige idag

I Sverige slog en mängd serietecknande kvinnor på 1980-talet igenom med alternativa satir- och humorserier, däribland Cecilia Torudd, Lena Ackebo, Gunna Grähs, Eva Lindström, Inger Edelfeldt och Christina Alvner. Under 1990-talet fortsatte utvecklingen och idag har fanzin- och small press-marknaden formligen exploderat av kvinnliga serieskapare, som i de flesta fall gör vardagsrealistiska och självbiografiska serier, med och utan humor. Här kan nämnas Åsa Grennvall, Coco Moodysson, Anneli Furmark, Sara Olausson, Nina Hemmingson, Li Österberg, Loka Kanarp och Liv Strömqvist. Flera av dem har publicerats i Galago och/eller i egna album. Idag finns emellertid ett stort spektrum av kvinnliga serieskapare i vårt land, och de flesta har förutom könet inte mycket gemensamt. Här finns även gammaldags bondkomik (Bia Melin), traditionella humorstrippar (Lena Asklund) och s.k. "svensk manga" (Åsa Ekström) representerade som genrer.

Världen idag

En av de idag mest hyllade serieskaparna är iransk-franskan Marjane Satrapi, som med sin självbiografiska "Persepolis" har blivit hyllad över stora delar av världen.

Den mest framgångsrika kvinnliga serieskaparen i världen är förmodligen japanskan Rumiko Takahashi, skapare av den populära mangan "Ranma ½".


Lista

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

R

S

T

V

W

Y

Ö

Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Kvinnliga_serieskapare&oldid=22911"