Superhjältar

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
För TV-serien "Superhjältarna", se Superhjältarna (TV-serie). För filmen "Superhjältarna", se Superhjältarna (film).
"Stålmannen", den första superhjälten. Teckning av Joe Shuster. © DC Comics.

En superhjälte (engelska: superhero) kallas en hjälte med övermänskliga förmågor, så kallade superkrafter, som han eller hon använder i det godas tjänst. Genren har även en mängd andra traditioner som av vissa ses som kriterier för superhjältebegreppet – till exempel färgglada, kroppsnära dräkter och att hjälten ofta har en hemlig identitet som vanlig människa.

Även seriehjältar utan övermänskliga krafter, men som publiceras i samma serietradition (till exempel Batman) kallas ibland för superhjältar, även om en mer korrekt benämning kan vara maskerade brottsbekämpare. Samtidigt finns det seriefigurer med övernaturlig styrka som inte brukar räknas som superhjältar, eftersom de inte i övrigt faller in i genrekonventionerna, såsom Karl-Alfred, Pippi Långstrump, Asterix och Bamse.

Superhjältegenren har många föregångare med rötter i gamla gudasagor och hjältemyter, men den egentliga födelsen kom med Stålmannens första framträdande 1938.

Superhjältar är den enda större genre som skapats direkt för seriemediet. Det finns även starka kopplingar till science fiction-genren och pulp-litteratur.

Sedan 1960-talet har genren varit en grundstomme i tidningar utgivna hos Marvel och DC i USA (samt till viss mån även mindre bolag som Image), som tillsammans haft den största delen av den amerikanska serietidningsmarknaden.

Historia

Genrens rötter

Människan har sedan urtiden ägnat sig åt berättande och sagor som har skapats har ofta fått övernaturliga inslag, antingen för att förklara naturliga fenomen som människan ännu inte förstod eller för att helt enkelt fungera som underhållning. Figurer med övermänskliga förmågor har funnits i myter och sagor från hela världen.[1]

Pulphjältarna

Äventyrsberättelser publicerades i billiga underhållningsmagasin under 1900-talets början, vilka på engelska kallades pulpmagasin (de var tryckta på billigt papper, pulp) och deras innehåll därför pulpfiktion. Många berättelser kom att innehålla kriminalhistorier, ofta med brottsbekämpare som själva stod utanför lagen och som därför maskerade sig och som använde tekniska hjälpmedel för att bekämpa sina motståndare. Förutom att skildra den moderna storstaden, utspelade sig många historier också i vilda västern, där maskerade brottsbekämpare faktiskt hade förekommit, eller i exotiska länder. Andra vanliga genrer var skräck och science fiction.

Förfinad tryckteknik som inte längre var så dyr, hade lett till skapandet av både denna typ av skönlitteratur och de illustrerade bildberättelser som hade utvecklats till ett eget medium i sig, nämligen den tecknade serien.

Maskerade hämnare med en hemlig identitet förekom också i mer uppburen litteratur som exempelvis i romanerna om Röda nejlikan av Emma Orczy, vars första volym gavs ut 1905 och som brukar anses ha skapat idén om en hjälte med en hemlig identitet, med förklädnader och som förleder sina motståndare, något som senare blev vanligt hos pulphjältarna och inom superhjältegenren.[2][3]

Superhjältens födelse

I den kombination av text och tecknade bilder som serien utgör, kunde författare och tecknare skapa berättelser som inte kunde framställas i andra medier. En seriefigur kunde röra sig omedelbart från en ruta till en annan, utan att mycket text behövde användas för att förklara vad som skedde. Seriefiguren kunde lyfta tunga saker och kunde flyga, bara genom att tecknaren ritade figuren så.

Pulpfiktionens maskerade hjältar visade sig fungera bra i bild, så de flyttades med lätthet över till serierna. En maskerad hjälte som seriehistorikern Peter Coogan har betecknat som en slags övergångsfigur mellan å ena sidan pulpmagasinens maskerade hämnare som the Shadow och the Spider, djungeläventyrens Tarzan med flera och å andra sidan de trikåklädda superhjältarna som snart kom att framträda, är Fantomen, som skapades 1936 för seriemediet och var den förste som hade den kroppsnära dräkt som har blivit superhjältarnas kännetecken och vars mask gjorde att man inte såg hans ögon, något som också är vanligt för superhjältar.[4]

Ofta räknas "Stålmannen" som den allra första superhjälteserien och det är i vart fall säkert att det var Stålmannens debut som ledde till att superhjälteseriernas utveckling kom igång och genren blev typisk för serier, särskilt i USA. Stålmannens debut räknas som starten för det som i seriesammanhang kallas "the golden age" ("guldåldern"; se vidare i nästa avsnitt). Det finns dock exempel på superhjältar i serier innan Stålmannens kommersiella debut 1938. Maskerade hjältar hade redan tagit steget över till seriemediet. Superstarka seriefigurer hade funnits sedan tidigare, sådana som Patoruzú och Karl-Alfred. Den första figuren som uppträdde i serieform och som faktiskt kan kallas superhjälte, var kanske den japanska "Ōgon Bat" (黄金 バット , "Gyllene fladdermusen"), som skapades 1931. Mandrake, som debuterade 1934, kan med sina hypnotiskt magiska förmågor också ses som något av en superhjälte. Det var dock Stålmannens debut som snabbt ledde till flera nya superhjälteserier, såsom The Flame och Batman (båda 1939) och att en ny genre kan sägas ha skapats. En hel mängd nya superhjältar skapades redan under det därefter kommande decenniet.

Utveckling genom åren

Superhjältegenren har varit som mest framgångsrik i Amerika och i och med det landets straka kulturella ställning har superhjältarna därifrån präglat genren även globalt.

1938-1950: "the Golden Age"

Action Comics nummer 1, startskottet för Golden Age. © DC Comics.

Golden Age ("guldåldern") var en period i amerikansk seriehistoria där grunden till dagens amerikanska serietidningsmarknad började växa fram, en serieindustri skapades och superhjältar blev enormt populära.

Flera av de hjältar vilkas serier nyproduceras än idag debuterade under Golden Age. Bland dem finns Stålmannen, Batman och Wonder Woman från det som sedermera skulle bli DC Comics och Captain America och Sub-Mariner från det som skulle bli Marvel Comics. I andra fall skapades grundläggande hjältekoncept som levde vidare, även om figurers hemliga identitet eller fiktiva biografi senare gjordes om (genom så kallad retcon). Exempel på dessa är Flash och Green Lantern från DC Comics, vilka båda dök upp för första gången under 1940-talet för att sedan helt och hållet (sånär som på själva superkraften) göras om på 50-talet (dock är båda varianterna av både Flash och Green Lantern fortfarande, eller snarare åter, aktiva idag). Man kan också lägga till Marvels Human Torch från 60-talet, som kan anses vara en variant på förlagets Golden Age-figur, en eld-android.

Under Golden Age debuterade även konceptet om crossovers när flera av DC Comics hjältar gick samman och formade Justice Society of America i All-Star Comics nummer 3 skrivet av Gardner Fox. Att superhjältar från samma förlag skulle leva i samma fiktiva universum var på den tiden ett helt nytt koncept men det blev snabbt populärt.

En av anledningarna till att superhjälteserierna sålde så bra som de gjorde under 40-talet var att de skickades till USA:s trupper i Europa och Stilla havet under andra världskriget för att höja moralen. När USA gick in i kriget blev superhjältarna plötsligt också medvetna om Hitler och nazismen och de började användas som krigspropaganda. Detta fortsatte även när Tyskland blivit besegrat i maj 1945, ända fram till att Japan till slut gav upp, i augusti 1945.

Golden Age anses allmänt ha startat 1938, samtidigt som Stålmannen debuterade, och slutat runt sent '40-tal-tidigt '50-tal då superhjältar minskade stadigt i popularitet, till förmån för genrer som skräck och mörka kriminalserier, vilket i förlängningen ledde till Comics Codes bildande 1954, och övergången till Silver Age.

Enligt vissa bedömare innebar perioden från slutet av andra världskriget fram till mitten av 50-talet (alltså ca 1945-1955) en mellanperiod, Atomic Age.

1950-1970: "the Silver Age"

Omslaget till första numret av Fantastic Four nr 1, 1961, tecknat av Jack Kirby. © Marvel Comics.
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

The Silver Age (=silveråldern) är den benämning som brukar användas om perioden mellan sent 1950-tal och tidigt 1970-tal (ungefärligt) i amerikansk serietidningshistoria. Under The Silver Age fick de amerikanska serietidningarna, och särskilt superhjältegenren, en renässans i USA, och bröt den nedåtgående trend som pågått ända sedan slutet av 1940-talet, då den försäljningsmässigt oöverträffade guldåldern, the Golden Age, tog slut. Under den här tiden uppdaterade DC Comics sina gamla superhjältekoncept från 1940-talet, med serier som "Flash" och "Green Lantern". Viktiga initiativtagare här var bl.a. Julie Schwartz och Gardner Fox. Inspirerad av DC:s framgångar lanserade Marvel Comics med Stan Lee i spetsen sina nyskapande superhjälteserier som "Fantastic Four" och "Spider-Man" strax därefter.

1970-1985: "the Bronze Age"

The Bronze Age (=bronsåldern) omfattade ungefär tiden från tidigt 1970-tal till mitten av 1980-talet. Till skillnad från den föregående eran saknar bronsåldern en tydlig startpunkt. Föreslagna händelser innefattar bland annat Jack Kirbys övergång från Marvel till DC och debuten av hans DC-koncept "The Fourth World" (oktober 1970), Stan Lees avsked som huvudförfattare till Fantastic Four, Spider-Man, Captain America och Thor till förmån för uppdraget som utgivare (september 1971), etableringen av duon Green Arrow och Green Lantern under stjärnskotten Dennis O'Neil och Neal Adams (april 1970), tillsättningen av Julius Schwartz som ny Superman-redaktör (januari 1971), och premiärnumret av fantasyserietidningen Conan the Barbarian (oktober 1970) (där den sistnämnda händelsen inte har med superhjältegenren som sådan att göra, men ändå kan anses ha påverkat branschen). Erans avslut är desto tydligare – DC:s maxiserie Crisis on Infinite Earths (1985-1986), vars utgång orsakade en omfattande reboot av hela DC:s universum, och Marvel maxiserier Secret Wars och Secret Wars II (1984-1986). Den stämning som skulle komma att bli typisk för den efterföljande eran, Modern Age, introducerades i hårdkokta miniserier som The Dark Knight Returns (1986), Watchmen (1986-1987), och Elektra Assassin (1986-1987).

1985-nutid:

Modern superhjälteaction: "Savage Dragon" av Erik Larsen.

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Typer av superhjältar

Typerna kan givetvis överlappa, och gör som synes ofta det.

Superpolisen/super-scouten

Denna typ av superhjälte står alltid på det godas sida, har ett starkt rättvisepatos och samarbetar eller hjälper oftast de rättsvårdande myndigheterna.

Vigilanten

Vigilanten står utanför det organiserade samhället och tar lagen i egna händer, för att se till att brottslingar ställs inför rätta, men kan till skillnad från hämnaren oftast räknas som allierad till samhällsordningen.

Hämnaren

Gränsen till vigilanten är flytande, men som hämnare kan man räkna de som drivs av ett mer personligt hämndbegär och angriper brottslingar utan tanke på att själv följa samhällets regler och ge brottlingarna någon form av rättvis rättegång för sina gärningar. Hämnaren begär ofta brott själv med resonemanget att ändamålet helgar medlen.

Krigaren

Krigaren driver en mer militärliknande kamp mot brottsligheten.

Mystikern

Mystikern agerar ibland i det fördolda och superkrafterna är ofta av magiskt slag.

Den utstötte

Den ofrivillige

Anti-hjälten

Hjälteteamet

Flera superhjältar med olika krafter går ibland samman och arbetar gemensamt.

Gränsfall

Figurer utan superkrafter men där berättar- och teckningsstil till stor del anknyter till samma tradition som superhjälteserierna.

Superkrafter

För mer information, se huvudartikel: Superkraft

En av de saker som utmärker superhjältar är att de har övermänskliga förmågor av olika slag, så kallade superkrafter. Det finns många typer av superkrafter, förvärvade på olika sätt och med olika uttryck. Bland dem kan nämnas:

  • Utomjordiska förmågor
  • Vetenskapligt förvärvade krafter
  • Tekniska hjälpmedel
  • Magiska förmågor
  • Mutantkrafter

En del hjältar som saknar superkrafter, räknas ändå ofta till superhjältegenren för att deras serier ofta har stark anknytning till superhjälteserierna – många verkar inom samma fiktiva universum som olika superhjältar. De jobbar oftare som en form av avancerad detektiv, men brukar samtidigt ha tränad fysik och vara skickliga användare av olika vapen. Till denna grupp kan Batman, Fantomen och Green Arrow räknas.

Superhjältar i olika länder

Superhjältar har ända sedan starten varit mest framträdande i USA (där de under lång tid har varit själva sinnebilden för "mainstream"-serier) men genren har trots det utnyttjats av serieskapare från olika länder, och serieskapare verksamma för den amerikanska marknaden har även försökt skapa flera utländska superhjältar, ofta i ett direkt försök att locka till sig utländska läsare eller amerikanska minoritetsgrupper.

I Europa har genren inte tagits upp av särskilt många serieskapare, men desto oftare kommit att parodieras, så till exempel i den franska "Superdupunt" och de svenska "Kapten Stofil" och "Kapten Sverige".

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Genrekonventioner och attribut

Jerry Siegel och Joe Shuster visade i februarinumret av Look 1940 hur Stålmannen ställer Stalin och Hitler inför rätta hos Nationernas Förbund. – Även om detta avsnitt skrevs och tecknades av Stålmannens skapare, anses det apokryfiskt. I sin "egentliga" serie ingriper Stålmannen aldrig i världshändelserna på detta sätt.
© Siegel & Shuster.

Superhjältegenren har utvecklat många genrespecifika konventioner som är ovanliga i annan litteratur men för den vane läsaren utgör något som närmast förväntas i denna genre.

Superhjältarna förutsätts leva i vår egen värld (eller i alla fall en fiktiv värld som är snarlik vår egen) men blandar sig sällan i verklighetens världshändelser och konflikter. För exempelvis Stålmannen yttrar sig detta inom serien i, att han av respekt för mänskligheten som har tagit emot honom, har bestämt sig för att inte påverka mänsklighetens öde och egenbestämda utveckling mer än nödvändigt. (Annars hade det förstås varit hur lätt som helst för en hjälte med Stålmannens förmågor att göra upp med verklighetens diktatorer, terrorister och sjörövare.) I stället slåss de ofta mot superskurkar och science fiction-artade utomjordiska hot.[5]

En superhjälte utmärks ofta genom en kroppsnära superhjältedräkt i starka färger, som skall framhäva superhjälten som en annorlunda figur. Det var Lee Falks Fantomen som var den förste med en sådan dräkt, liksom med småbyxor utanpå, och sedan följde Stålmannen och andra hjältar efter. De små byxorna hittade Falk på för att det var snyggt att bryta av dräkten.[6]

De flesta superhjältar har också en parallell identitet som "vanlig människa". För de flesta superhjältar är det viktigt att hemlighålla att de två identiteterna, den som superhjälte och den som vanlig människa, egentligen är samma person. Härav kommer att många superhjältedräkter innehåller någon form av maskering av hjältens ansikte.

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Genreanalys

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Kända superhjältar

Mini sverige.gif Svenska superhjältar

Svenska superhjältar har det varit förhållandevis ont om. Ett fåtal har förekommit genom tiderna, varav de flesta har varit parodier:

Se även

Superhjältar på film och tv

Det har alltid varit populärt att göra film på superhjälteserier. Under de senaste år har genren upplevt en ny renässans på bioduken med framgångsrika filmversioner av såväl Batman som Spider-Man, X-Men och Hulk.

Mer om Superhjältar

Här listas inte artiklar om enskilda serier, utan endast allmänna artiklar om superhjälteserier och deras estetik.


Se även

Externa länkar

Källor

  1. ↑ Coogan, Peter: "Superhero: The Secret Origin of a Genre", Austin, Texas: MonkeyBrain Books (July 25, 2006), ISBN 1-932265-18-X
  2. ↑ Naversen, Ron: "The (Super) Hero's Masquerade", i Bell, Deborah (red.): "Masquerade: Essays on Tradition and Innovation Worldwide", McFarland (2015), ss. 217ff. ISBN 978-0-7864-7646-6
  3. ↑ Robb, Brian J.: "A Brief History of Superheroes: From Superman to the Avengers, the Evolution of Comic Book Legends", Hatchet UK (May 2014)
  4. ↑ Peter Coogan: "Superhero : The Secret Origin of a Genre", Austin, TX : MonkeyBrain Books, 2006. (s. 185) ISBN 193226518X
  5. ↑ Julian Darius: "On 'how Superman would win the war'", den 10 juni 2013, på engelska, läst den 27 november 2018
  6. ↑ Aftonbladet 2011-06-13: Stålmannen – nu tar han av kalsongerna
Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Superhjältar&oldid=256292"