Snobben
- Uppslagsordet Snobben leder hit till serien. För seriefiguren, se Snobben (seriefigur). För andra betydelser, se Snobben (gaffelsida)
"Snobben", i original "Peanuts", är en amerikansk dagsstrippserie skapad av Charles M. Schulz och publicerad för första gången den 2 oktober 1950. På svenska har serien fått sitt namn från hunden Snobben, på engelska Snoopy, som spelar en central roll i serien.
"Snobben" räknas som en av de mest inkomstbringande serierna i världen. [1] Dess dagliga utgivning upphörde när Schulz gick bort 2000.
Historik
Ursprung och tidiga år
Seriens ursprung kan spåras tillbaka till Schulz' skämtteckningar om barn som regelbundet publicerades i dagstidningen St. Paul Pioneer Press 1947–49 under namnet "Li'l Folks", men när Schulz fick kontrakt med syndikatet United Feature Syndicate omarbetades den till en dagsstrippserie samtidigt som titeln på syndikatets begäran ändrades till "Peanuts" (efter det populära barnprogrammet "Howdy Doody Show", där sektionen med barnpublik kallades "the peanut gallery").
Serien blev inte alls någon omedelbar succé och riskerade i början till och med att läggas ner. Kanske var det ett problem att den inte hade någon egentlig huvudperson (ett arv från dess tid som skämtteckning), och många av de tidiga skämten byggde mest på att figurerna var skrattretande små i en värld i vuxenstorlek. Trots sin blygsamma början var "Peanuts" en av de första dagspresserierna att ges ut i bokform: det sägs att en förläggare på förlaget Holt, Rhinehart & Winston var så förtjust i serien att man där publicerade en första samlingsvolym redan 1952. Under hela 1950-talet utkom bara ytterligare två Peanuts-titlar, men idén att regelbundet ge ut dagspresserier också i bokform kom ju därefter att få många efterföljare.
Med tiden utvecklade Schulz sin serie så att huvudfigurerna fick levande och väl avrundade personligheter, samtidigt som den lilla beaglen Snobben fick en alltmer central position. Han fick tidigt tankeförmåga; 1958 reste han sig för första gången på bakbenen, och i samband med detta började han snart utveckla det rika fantasiliv som bidrog till seriens enorma genomslag på 1960-talet. I och med att Snobben tilläts iklä sig olika "roller" som flygaräss, författare, snabbköpskassör eller hockeyproffs fanns nu en obegränsad möjlighet till situationer och miljöer för nya skämt.
Genombrott och senare år
Serien blev under 1960- och 1970-talen enormt stor i kommersiella mått mätt – den såldes till så många dagstidningar att den konkurrerade om titeln som "världens mest lästa serie", och avsatte dessutom en mängd licensprodukter. De första tecknade filmerna med "Peanuts" producerades redan 1957, i samband med en reklamkampanj för bilen Ford Falcon. Ansvarig för dessa filmer var animatören Bill Melendez, som sedan också kom att leda arbetet när tecknade TV-filmer med "Peanuts" började produceras några år senare. "A Charlie Brown Christmas", den första TV-filmen från 1965, är än idag en jultradition på amerikansk TV, och närmare 80 halvtimmeslånga filmer och fem animerade långfilmer har sedan dess producerats i samma stil.
Samtidigt kom serien att också stå sig ovanligt väl i "finkulturella" och intellektuella sammanhang. Umberto Eco skrev ett beundrande förord till den första samlingsvolymen i Italien (1963) och argumenterade för att Schulz var en "poet" så god som någon. I Sverige skrev Åke Runnqvist om serien i Bonniers Litterära Magasin 1964 och tog med Schulz i sin presentation av "Moderna utländska författare" 1965 (där Schulz och Jules Feiffer är de enda serietecknarna). Teologen Robert Short lanserade samma år sin första, mycket uppmärksammade kristna uttolkning av serien, i boken "The Gospel According to Peanuts" (publicerad på svenska som "Snobben eller Ett sätt att möta livets bedrövelse").
Efter Schulz' död
Schulz drog sig av hälsoskäl tillbaka från serietecknandet i november 1999 och avled den 12 februari 2000, bara några timmar innan den allra sista söndagssidan med Peanuts publicerades i dagstidningarna. Redan 1979 hade syndikatet kommit överens med Schulz om att serien skulle betraktas som upphovsmannens skapelse och egendom, och alltså inte kunna fortsättas av någon annan tecknare efter Schulz' död. Ett stort antal tidningar har dock valt att fortsätta med repriser av serien, antingen från ca 1995 och framåt eller från 1975 och framåt.
Under åren med "Snobben" tecknade Schulz 15 391 dagsstrippar och 2 506 södagssidor, totalt alltså 17 897 avsnitt av serien.[2]
2004-2016 samlade Fantagraphics Books hela Schulzs "Snobben"-produktion i det 26 volymer stora verket "The Complete Peanuts".
Serietidningsversionerna
1957-1963 publicerade Dell Comics en serietidningsversion av serien som biserie i Nancy and Sluggo. 1958-1962 utkom serien dessutom i en egenbetitlad serietidning omfattande 13 nummer, varav de tre första utgavs inom ramen för Four Color.
1963-1964 följde Gold Key Comics upp med en ny Peanuts-tidning som dock enbart bestod av repriserat Dell-material.
Upphovsman till flertalet serietidningsavsnitt är Dale Hale, men även Jim Sasseville bidrog, och Charles M. Schulz skapade själv enstaka avsnitt.
Sedan 2012 har Boom! Studios producerat nya "Peanuts"-serier för serietidningsmarknaden. [3]
Figurer
© Peanuts Worldwide
När serien påbörjades 1950 bestod figurgalleriet av tre barn och deras beagle, men med tiden förändrades det. Många nya figurer tillkom, och somliga försvann under de femtio år som serien pågick. Enbart Karl och Snobben medverkade genom hela seriens levnad.
I original har många – men inte alla – av figurerna efternamn. På svenska har dock inga efternamn etablerats.
- Snobben (Snoopy) – vit beagle med många idéer och dessutom en bra basebollspelare.
- Karl (Charles "Charlie" Brown) – neurotisk pojke med runt, kalt huvud. Misslyckad drakflygare och besatt av tanken på att ingen tycker om honom. Husse till Snobben.
- Leonard (Schroeder. Debut 1951) – ljushårig pojke som dyrkar Beethoven och ständigt spelar hans och andra klassiska kompositörers musik på sitt leksakspiano.
- Gullan (Lucille "Lucy" van Pelt. Debut 1952) – svarthårig, auktoritär flicka. Obesvarat kär i Leonard.
- Linus (Linus van Pelt. Debut 1952) – Gullans lillebror, en filosofisk pojke, som alltid har sin älskade snuttefilt vid sin sida. Väntar förgäves varje år på att Pumpagubben ska komma vid Halloween.
- Lortis (Pig-Pen. Debut 1954, frånvarande 1968–1975) – en ständigt smutsig pojke som alltid har smuts och damm efter sig vart han än går. Hans kärlek till lerpölen är lika stor som ändernas kärlek till dammen. När någon klagade på att han var lortig svarade han att hans tanke var ren. Hans verkliga namn avslöjas aldrig i serien.
- Sally (Sally Brown. Debut 1959) – Karls enerverande lillasyster. Obesvarat kär i Linus.
- Den lilla rödhåriga (Little Red-Haired Girl. Omnämnd första gången 1961) – En ofta omtalad flicka som Karl är kär i och som han inte vågar tilltala. Syns aldrig i serien, men har medverkat i bild i ett par filmer.
- Woodstock (Debut 1966 men namngavs först 1970) – En gul liten fågel som ofta är tillsammans med Snobben och som har oräkneliga släktingar. Flyger ofta upp-och-ner.
- Peppiga Pia (Patricia "Peppermint Patty" Reichardt. Debut 1966) – pojkflicka; en relativt bra basebollspelare men får alltid dåligt betyg i skolan. Kallar alltid Karl för Kalleponken (på eng: Chuck). Bästa kompis med Maja. Det dröjde länge innan Peppiga Pia förstod att Snobben var en hund; hon envisades med att kalla honom för den där konstige killen med den stora näsan.
- Franklin (Debut 1968) – Afroamerikansk pojke som introducerades som upphittaren av Karls badboll på en semesterort. Flyttade sedan in i grannskapet.
- Maja (Marcie, ibland Maria eller Marie på svenska. Debut 1968) – Glasögonprydd tjej som alltid hänger runt med Peppiga Pia och kallar henne Magistern (på eng. Sir).
- Reprisen ("Rerun" van Pelt. Debut 1972) – lillebror till Gullan och Linus. Ser nästan likadan ut som Linus, bortsett från sina karaktäristiska hängselbyxor. Reprisens största skräck är att sitta bakom sin mamma på cykeln, något han ändå ofta blir tvungen att göra.
- Herman (Shermy. Medverkade 1950–1969) – En av Karls vänner under seriens första år. Han, Karl, Snobben och Bettan utgjorde seriens ursprungliga persongalleri.[4].
- Bettan (Patty. Medverkade 1950–1995) – Var med från första början, ursprungligen kompisgängets enda flicka.
- Viola (Violet Grey. Medverkade 1951–1997) – Nära vän med Bettan och sedan Gullan. Något märkvärdig av sig. Har hästsvans.
- Karla (Charlotte Braun. Medverkade 1954–1955) – Karls kvinnliga motpart i tio strippar. Utmärkte sig genom sin ovana att alltid prata för högt.
- Frida (Frieda. Medverkade 1961–1985) – Flicka med självlockigt hår, vilket hon är mycket stolt över. Under 1961 medverkade även Fridas katt Måns / Fjalar (eng. Faron), en antagonist till Snobben, som därefter försvann ur serien.
- 555 "5" 95472 (Medverkade 1963–1981) – Spelare i Karls baseball-lag. Hans två yngre tvillingsystrar, "3" och "4", medverkade i serien 1963-1968.
- Roy (Medverkade 1965–1984) – Kompis med Peppiga Pia, och den som presenterar henne för Karl, som han har lärt känna på ett sommarkollo.
- Lila (Även kallad Lily på svenska. Medverkade den 24 augusti 1968) – Snobbens matte innan han övergick i Karls ägo. Förekom en enda gång i serien, men är känd från ett par Snobben-filmer.
- Serva Surf (Molly Volley. Medverkade 1977–1990) – En argsint, något rundnätt flicka som var Snobbens tennispartner i mixed double-matcher - men som inte tålde att förlora.
- Eudora (Medverkade 1978–1987) – En ibland ganska så flummig flicka som Sally träffade på ett sommarläger och sedan flyttade in i samma kvarter. Bär oftast mössa och jeans.
- Lydia, eller vad hon nu behagar kalla sig för ögonblicket (Medverkade sporadiskt 1986–1999) – en flicka i Linus' klass, som ursprungligen hade för vana att byta namn en gång om dagen. Linus har blandade känslor för henne; han fascineras av henne, samtidigt som hennes nycker kan driva honom till vansinne.
- Lisa (Peggy Jean, ibland så även i Sverige. Medverkade 1990–1991, samt på en söndagssida 1999) – Karls flickvän under seriens sista tid.
- Spike (ibland också Robban eller Ludde på svenska. Medverkade 1975–1999) – Snobbens bror. Bär mustasch och hatt och är betydligt magrare än Snobben. Bor ensam i öknen där hans närmaste umgänge är en kaktus.
- Belle (Medverkade 1976–1981) – Snobbens syster. Har en röd rosett på huvudet, och en tonårig son.
- Pricken (Marbles. Medverkade 1982) – Snobbens bror. Har bruna fläckar och är en obotlig relatist.
- Olaf (Medverkade 1989–1999) – Snobbens bror. Är tjock och bär en keps.
- Andy (Medverkade 1994–1999) – Snobbens bror. Ser ut som Snobben men är lurvig. Bor tillsammans med Olaf.
- Snobbens far och mor dyker upp vid ett tillfälle vardera: 1989 respektive 1996.
Föräldrar, lärare och andra vuxna syns aldrig i bild, men vid mycket sällsynta tillfällen kan det visa sig att en replik i en pratbubbla från någon som inte syns i bild kommer från en vuxen. Annars förstår läsaren normalt något av vad de vuxna säger genom vad figuren säger till den vuxne som är utanför bilden. (I de tecknade filmerna motsvaras denna typ av utlämnad dialog normalt av att de vuxnas repliker aldrig är uttalade utan skildras genom instrumentala trombonljud.) De första åren då serien publicerades, kunde vuxnas ben ibland synas i bild, men aldrig deras ansikten.
Enstaka figurer har även skapats för seriens olika media-spinoffer, utan att någonsin ha förekommit i serien; t.ex. latina-flickan Dolores [5] och Linus kärleksobjekt Mimi.[6]
Återkommande skämt och andra teman
Karl, Gullan och fotbollen
Karl är det av barnen som förmodligen har sämst självförtroende, men han ger sig ändå aldrig. Gullan har en tendens att reta sina kompisar, och då särskilt Karl eftersom han så lätt tar åt sig. Ett återkommande skämt är att Gullan brukar uppmana Karl att sparka iväg en amerikansk fotboll som hon håller i åt honom. Varje gång går Karl på en nit, eftersom Gullan alltid rycker undan bollen i sista stund. Normalt ramlar Karl omkull, eftersom sparken inte får det motstånd han hade tänkt sig. Karl har svårt att förstå hur Gullan varje gång lyckas övertala honom att hon i alla fall den här gången faktiskt skall låta honom sparka till bollen.
I den amerikanska TV-serien "Vita huset" hänvisar president Jeb Bartlet (Martin Sheen) vid ett tillfälle till detta, han drar en parallell med militärledningens återkommande önskan att presidenten skall komma och bevittna ständigt nya försök att få ett missilförsvar att fungera.
Linus och pumpagubben
I samband med Halloween brukar Linus alltid vilja sitta uppe och vänta på att pumpagubben skall komma förbi.
Snobbens alter egon
Snobben har en livlig fantasi och många av skämten utgår från hans olika påhittade alter egon som han iklär sig. Han är ett flygaräss i första världskriget, han är slackern i universitetsmiljö Joe Cool, han är en advokat eller en världsberömd livsmedelskassör och så vidare, och så vidare. Woodstock fungerar ibland som hans sidekick i dessa sammanhang.
Skolan, vardagslivet, kärleken
Barnen i serien är i skolåldern. Det klarläggs aldrig exakt hur gamla de är (i strippen från den 11/7 1979 säger dock Karl att han är åtta och ett halvt år gammal), men man kan tänka sig att de är i den ålder att de i svensk skola skulle ha gått i lågstadiet - de uppgifter och hemläxor de får tycks dock ofta vara anpassade för betydligt äldre elever... Det förekommer därför ofta skämt om skolan och skolarbetet.
Många gånger diskuterar barnen också livsfrågor, ibland riktigt invecklade filosofiska frågor. Kärleken återkommer också i funderingarna. Karl är kär i "den lilla rödhåriga" men vågar aldrig säga det till henne (hon syns aldrig i bild) och han brukar vänta förgäves på att få kort från någon på alla hjärtans dag. Sally är kär i Linus men han vill inte veta av det. Gullan är svag för Leonard men han hyser bara kärlek till musiken.
Sport
Många skämt grundar sig på sport och den kamp om segern som en tävling kan erbjuda. Barnen spelar till exempel regelbundet baseboll och Karl är lagledare och pitcher. Även om Karl ofta blir retad av de andra barnen, visar det att han ändå åtnjuter en viss respekt hos dem genom att de erkänner honom som lagledare. I Karls lag ingår bland andra Gullan, Linus, Sally, Leonard och Snobben. Peppiga Pia är lagledare för ett annat basebollag som Karls lag brukar spela emot, i hennes lag ingår bland andra Maja och Franklin.
Snobben på Veterans Day
Snobben brukade på Veterans Day (den 11 november – stilleståndsdagen som avslutade striderna i första världskriget) gå hem till Bill Mauldins hus klädd som en soldat från andra världskriget eller som sitt alter ego världskrigsflygarässet, för att berätta gamla krigshistorier och dricka "root beer". Schulz skickade även handritade original till Mauldin som present. Mauldin själv förstod inte varför han förtjänade den här äran förrän han till slut träffade Schulz. Anledningen var att Schulz kände en samhörighet med Mauldin, eftersom båda var andra världskrigs-veteraner och hade upplevt krigets fasor.[7]
Svensk utgivning
Till Sverige kom serien så tidigt som 1954, då söndagssidan dök upp som biserie i tidningen Blondie under titeln "Vårat gäng", där Snobben kallades för "Beppo". Dagsstrippen dök upp i Fickjournalen under titeln "Pelle och Lisa". Det var dock Vecko-Revyns redaktör Mikael Katz som gav serien och dess figurer de svenska namn som skulle bli de "riktiga" – Snobben, Karl, Gullan, Leonard etc. Dagsstrippen började i kvällstidningen Expressen den 6 juli 1959; översättaren Olle Petrini övertog då figurernas svenska namn från Vecko-Revyn, men själva serien kom av någon anledning att under mer än sex år bära namnet "Jätten". Bland de veckotidningar som därefter publicerat serien finns Allers, och bland dagstidningarna Gotlands Allehanda. "Snobben" har också tryckts i Svenska Missionsförbundets barntidning Nytt för oss.
Snobben har inte haft en egen serietidning i Sverige, men serien har publicerats som biserier i ovan nämnda Blondie, samt Djurliv, Gustaf, Hälge, Serie-Nytt, Serie-Paraden, Toppserien, Uti vår hage och - med fokus på Snobbens fantasi-alter ego Världskrigsflygarässet - Pilot.
Flera förlag har dock gett ut seriealbum, seriepockets, och inbundna serieböcker med serien:
1963 publicerades en "Snobben"-volym som nr. 5 i Åhlén & Åkerlunds pocketbokserie "Roabok" och 1964-1970 publicerade Bokförlaget Forum årliga "Snobben"-album. Herthel förlag gav ut dels en pocketserie med nio böcker 1967-1970, dels två julalbum daterade 1968 och 1969, och dels tre album under rubriken "Snobben och hans värld" 1970. Illustrationsförlaget gav ut åtta volymer av "De små Snobbenböckerna" 1969-1970, Tidens förlag publicerade ett flertal utgåvor i olika format från 1967 till 1971, och Hallmark Grako gav ut nio små, inbundna böcker 1969-1971.
1975 publicerades den inbundna samlingsvolymen "Snobben-festivalen" av Coeckelbergs, och samma år inledde förlaget även albumserien "Snobbens äventyr". Från och med nummer 3 övertogs utgivningen av "Snobbens äventyr" av Rabén & Sjögren, som utgav totalt 4 nummer t.o.m. 1980. 1977-1980 utgavs fem pocketböcker med "Snobben" inom ramen för Hemmets Journals förlags seriepocketutgivning "Skrattoteket", och samma förlag publicerades 1979 och 1980 dessutom fyra nummer av pocketserien "Snobben TV-special". Även Wahlströms bokförlag gav ut totalt fyra pocketböcker med Snobben 1985-1987, och 1988 publicerade Semic Press ett seriealbum. 1990-1991 publicerade Atlantic förlag pocketserien "Peanuts Pocket" (2 nummer), som 1991 ersattes av pocketserien "Snoopy Stars" från Läsförlaget (4 nummer).
Libris förlag - som även gett ut flera upplagor av Robert L. Shorts "Evangelium enligt Snobben" och "Mera evangelium enligt Snobben", vilka kombinerar seriestrippar med teologi - har gett ut små inbundna serieböcker under rubrikerna "Snobben om..." (fyra volymer, 1999) och "Snobbens livsvisdomar" (tre volymer 2000).
År 2000 publicerade Carlsen Comics den inbundna samlingvolymen "Snobben - ett guldjubileum", vilken sammanfattar hela seriens levnad 1950-2000. 2000 och 2001 gavs julalbum ut av Egmont Serieförlaget, som 2004 även utgav ett tunnare häfte, "Snobben och kärleken". Känguru förlag gav ut två mindre inbundna böcker 2008, och sedan 2015 har Cobolt förlag publicerat inbundna samlingsvolymer som vart och ett presenterar ett decennium av serien: "Snobben: Det bästa från 1950-1959" (utgiven 2015), "Snobben: Det bästa från 1960-1969" (2016) och "Snobben: Det bästa från 1970-1979" (utgiven 2020).
"Snobben" har också publicerats i antologiböckerna "Comics – den stora serieboken" nummer 1-3 (1970-1972), "Serieboken" (1986), och "Comics – den nya stora serieboken" (1993). Utöver detta tillkommer diverse gratis- och reklampublikationer som använt sig av serien.
På 1960-talet hade serien en egen fan club i Sverige. Som 18-åring satt den blivande författaren och artisten Ulf Lundell i styrelsen som festansvarig.[8]
Serien "Snobben" på andra språk
Brasilien: "Minduim"
Danska: "Radiserne"
Finska: "Tenavat"
Franska: "Snoopy et les Peanuts"
Hebreiska: "פינאטס"
Japanska: "ピーナッツ" ("Piinattsu")
Norska: "Knøttene"
Ryska: "Пийнътс" ("Pijnats")
Tyska: "Die Peanuts"
"Snobben" i andra medier
Tecknad film
Flera filmer, både för bio och för TV, har skapats med figurerna från "Snobben". I filmerna förekommer ibland ytterligare figurer som inte finns med i serierna, men de brukar inte anses vara kanoniska.
Musikal
Snobben har satts upp som musikal på scen.
Böcker
Utöver serierna, har Schulz även skrivit ett antal bilderböcker med "Snobben".
Det finns också antologier där olika personer exempelvis har satt samman livsvisdomar hämtade från serien.
Merchandise
Leksaker, till exempel kramdjur och plastfigurer.
Datorspel
|
|
Hyllningar och parodier
- Serien har parodierats flitigt i Mad genom åren.
- "Snoppen" i Pyton nr 8/1992.
- "Weapon Brown" av Jason Yungbluth, en postapokalyptisk dystopi där huvudpersonerna har motsvarigheter i "Snobben" och andra serier.
- I Kalle Ankas Pocket 448 ingår serien "En vanlig ovanlig valp" där Snobben - som inte riktigt ser ut som i sin egen serie - gör ett gästspel i Kalle Ankas universum; i slutet av denna serie får vi veta att Snobben och hans vänner bor i en del av Ankeborg där Kalle och Knattarna aldrig tidigare har varit... [9] [10]
Kuriosa
- Amerikanske rapparen Snoop Dogg (även kallad Snoop Doggy Dogg) fick sitt namn för att han som tonåring såg ut som Snobben[11]. Det ligger nära till hands att anta att svenske rapparen Dogge Doggelito (Douglas Leon) från Latin Kings tagit sitt namn från Snoop Dogg, och indirekt även Snobben, men Dogge förnekar detta.[12] (Dogge har en venezuelansk far, och ändelsen -lito eller -ito är vanlig i spanska för att skapa smeknamn.)
Inom NASA
- Anropssignalerna för kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden var Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben).[13]
- Figuren Snobben används sedan slutet av 1960-talet som symbol och maskot för NASA:s arbete med säkerheten i sina rymdflygningar.[14][15]
- Ett Snobben-gosedjur följde 2022 med den obemannade månfärden Artemis 1 för att indikera nollgravitationen under resan.[16][17]
Mer om Snobben
- Håkan Boström: "Duger försöka? – Om tema och idéer i Snobben" (Bild & Bubbla nr 1/2001, s. 50–62)
- David Haglund och Peter Nilsson: "Snobben på film" (Bild & Bubbla nr 1/2001, s. 55)
Recensioner
- Göran Semb: "Around the world in 45 years – Charlie Brown's Anniversary Celebration" (Bild & Bubbla nr 1/1995, s. 45)
- Nicolas Krizan: "Snobben – Ett guldjubileum" (Bild & Bubbla nr 1/2001, s. 73)
Externa länkar
Officiella sidor
Inofficiella sidor med mycket och trovärdigt innehåll
- Peanuts Collector's Club (fansajt) Fyllig inofficiell sida
- FiveCentsPlease.org Fyllig inofficiell sida med information om serieinterna fakta
- AAUGH (fansajt) Fyllig inofficiell sida inriktad på alla böcker som innehåller Schulz verk
- "Peanuts Wiki" Innehåller inte bara information; här finns majoriteten av alla Snobben-serier inscannade
Fotnoter
- ↑ Tisha Apolinario: ”20 Best Selling Comics of All Time (Ranked)”, Fiction Horizon, den 29 mars 2022, läst den 8 juni 2022
- ↑ Charles M. Schulz Museum: Frequently Asked Questions
- ↑ Peanuts comic book preview på Aaugh.com (fanblogg, engelska)
- ↑ Peanuts FAQ (Derrick Bang, engelska)
- ↑ Dolores på Peanuts.fandom.com
- ↑ Mimi på Peanuts.fandom.com
- ↑ Van E. Harl: Snoopy In Combat och Veterans Breakfast Club: Snoopy and Bill Mauldin
- ↑ Nöjesbloggen: Snobben och Lundell
- ↑ Kalle Ankas Pocket n:r 448: Trubbel i rymden på Inducks
- ↑ "A Marvellous Mutt" på Inducks
- ↑ P3 Musikdokumentär: Snoop Dogg – Den sista gangstern
- ↑ P3 Musikdokumentär: Snoop Dogg – Den sista gangstern
- ↑ The Search for 'Snoopy': Astronomers & Students Hunt for NASA's Lost Apollo 10 Module
Engelska
Apollo 10 (NASA officiell hemsida) Engelska
- ↑ space.com: "Snoopy Celebrates 40th Anniversary of His Moon Flight" av Jeremy Hsu, 28 januari 2010, läst 29 maj 2022
- ↑ NASA: Silver Snoopy Award, läst 29 maj 2022
- ↑ space.com: "Artemis 1: Going Back to the Moon", av Colin Stuart, 14 januari 2022, läst 29 maj 2022
- ↑ NASA: "Snoopy to Fly on NASA's Artemis I Moon Mission", 21 november 2021, läst 29 maj 2022
