Skillnad mellan versioner av "Franska nya vågen"
OlaHe (diskussion | bidrag) m (→Historik) |
OlaHe (diskussion | bidrag) m (bildexempel) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Seriehistoria]] | [[Kategori:Seriehistoria]] | ||
[[Kategori:Serietermer]] | [[Kategori:Serietermer]] | ||
'''Den franska nya vågen''' är i seriesammanhang en inofficiell beteckning på en rörelse eller en "generation" av serieskapare som slog igenom i Frankrike under 1990-talet och 2000-talet. | [[Bild:Donjon.jpg|thumb|200px|right|"[[Donjon]]" av [[Lewis Trondheim]] och [[Joann Sfar]]. © upphovsmännen.]] | ||
'''Den franska nya vågen''' är i seriesammanhang en inofficiell beteckning på en rörelse eller en "generation" av serieskapare som slog igenom i Frankrike under 1990-talet och 2000-talet. | |||
==Historik== | ==Historik== | ||
[[Bild:Epileptic.jpg|thumb|200px|right|"[[Epileptic]]" av [[David B.]]. © upphovsmannen.]] | |||
Termen '''franska nya vågen''', eller kort och gott '''nya vågen''' (''franska: La Nouvelle Vague'') kommer ursprungligen från filmens värld och var en övergripande term skapad av filmkritiker för att beteckna en grupp franska filmskapare under det sena 1950-talet och 1960-talet. Dessa filmkonstnärer var influerade av såväl klassisk Hollywoodfilm som den italienska Neorealismen och inkluderade bland andra Jean-Luc Godard, François Truffaut, Claude Chabrol och Alain Resnais. | Termen '''franska nya vågen''', eller kort och gott '''nya vågen''' (''franska: La Nouvelle Vague'') kommer ursprungligen från filmens värld och var en övergripande term skapad av filmkritiker för att beteckna en grupp franska filmskapare under det sena 1950-talet och 1960-talet. Dessa filmkonstnärer var influerade av såväl klassisk Hollywoodfilm som den italienska Neorealismen och inkluderade bland andra Jean-Luc Godard, François Truffaut, Claude Chabrol och Alain Resnais. | ||
Då en ny generation franska serieskapare slog igenom i början av 1990-talet återvändes termen även i seriesammanhang. | Då en ny generation franska serieskapare slog igenom i början av 1990-talet återvändes termen även i seriesammanhang. (Seriernas franska våg har dock inget gemensamt med filmens förutom namnet.) | ||
Rötterna till seriernas franska nya våg kan skönjas i slutet av 1960-talet då den franska vuxenserien slog igenom på allvar. Den hade en storhetstid under hela 1970-talet och en stor del av 1980-talet, men förde därefter en tynande tillvaro i några år. 1990 slog sig sex unga uppburna franska serieskapare samman och bildade förlaget [[L'Association]]. För [[Lewis Trondheim]], [[Stanislas]], [[Jean-Christophe Menu]], [[David B.]], [[Mattt Konture]] och [[Killoffer]] innebar detta både en kommersiell skjuts och en konstnärlig utveckling, och den nya vågen satte sitt avtryck på både mainstream-serier och den alternativa seriefloran. Småförlag som [[Amok (förlag)|Amok]] var en del av den framväxande rörelsen, men även det stora mainstreamförlaget [[Dargaud]] spelade en viktig roll med etiketten [[Poisson Pilote]]. | Rötterna till seriernas franska nya våg kan skönjas i slutet av 1960-talet då den franska vuxenserien slog igenom på allvar. Den hade en storhetstid under hela 1970-talet och en stor del av 1980-talet, men förde därefter en tynande tillvaro i några år. 1990 slog sig sex unga uppburna franska serieskapare samman och bildade förlaget [[L'Association]]. För [[Lewis Trondheim]], [[Stanislas]], [[Jean-Christophe Menu]], [[David B.]], [[Mattt Konture]] och [[Killoffer]] innebar detta både en kommersiell skjuts och en konstnärlig utveckling, och den nya vågen satte sitt avtryck på både mainstream-serier och den alternativa seriefloran. Småförlag som [[Amok (förlag)|Amok]] var en del av den framväxande rörelsen, men även det stora mainstreamförlaget [[Dargaud]] spelade en viktig roll med etiketten [[Poisson Pilote]]. | ||
| Rad 13: | Rad 15: | ||
==Serieskapare i {{PAGENAME}}== | ==Serieskapare i {{PAGENAME}}== | ||
[[Bild:Isaac.jpg|thumb|200px|right|"[[Isaac le Pirate]]" av [[Christophe Blain]]. © upphovsmannen.]] | |||
[[Bild:Persepolis.jpg|right|thumb|200px|right|''Stanna!'' "[[Persepolis]]" av [[Marjane Satrapi]]. © upphovskvinnan.]] | |||
Här följer några av de serieskapare som ofta nämns i samband med Franska nya vågen: | Här följer några av de serieskapare som ofta nämns i samband med Franska nya vågen: | ||
*[[Charles Berbérian]] | *[[Charles Berbérian]] | ||
| Rad 33: | Rad 37: | ||
==Efterföljare== | ==Efterföljare== | ||
[[Bild:Hergés äventyr.jpg|thumb||200px|"[[Hergés äventyr]]" med bild av [[Stanislas]] © upphovsmännen/[[Komika]]/[[Reporter]].]] | |||
*[[Guy Delisle]] (kanadensisk serieskapare verksam i bl.a. Frankrike) | *[[Guy Delisle]] (kanadensisk serieskapare verksam i bl.a. Frankrike) | ||
*[[Aaron Renier]] (amerikansk serieskapare som tecknar i en stil som påminner om [[Christophe Blain]]s eller [[Joann Sfar]]s) | *[[Aaron Renier]] (amerikansk serieskapare som tecknar i en stil som påminner om [[Christophe Blain]]s eller [[Joann Sfar]]s) | ||
Versionen från 19 december 2010 kl. 22.36
Den franska nya vågen är i seriesammanhang en inofficiell beteckning på en rörelse eller en "generation" av serieskapare som slog igenom i Frankrike under 1990-talet och 2000-talet.
Historik
Termen franska nya vågen, eller kort och gott nya vågen (franska: La Nouvelle Vague) kommer ursprungligen från filmens värld och var en övergripande term skapad av filmkritiker för att beteckna en grupp franska filmskapare under det sena 1950-talet och 1960-talet. Dessa filmkonstnärer var influerade av såväl klassisk Hollywoodfilm som den italienska Neorealismen och inkluderade bland andra Jean-Luc Godard, François Truffaut, Claude Chabrol och Alain Resnais.
Då en ny generation franska serieskapare slog igenom i början av 1990-talet återvändes termen även i seriesammanhang. (Seriernas franska våg har dock inget gemensamt med filmens förutom namnet.)
Rötterna till seriernas franska nya våg kan skönjas i slutet av 1960-talet då den franska vuxenserien slog igenom på allvar. Den hade en storhetstid under hela 1970-talet och en stor del av 1980-talet, men förde därefter en tynande tillvaro i några år. 1990 slog sig sex unga uppburna franska serieskapare samman och bildade förlaget L'Association. För Lewis Trondheim, Stanislas, Jean-Christophe Menu, David B., Mattt Konture och Killoffer innebar detta både en kommersiell skjuts och en konstnärlig utveckling, och den nya vågen satte sitt avtryck på både mainstream-serier och den alternativa seriefloran. Småförlag som Amok var en del av den framväxande rörelsen, men även det stora mainstreamförlaget Dargaud spelade en viktig roll med etiketten Poisson Pilote.
Den franska nya vågen är ingen homogen rörelse, utan härbärgerar serieskapare som arbetar i många olika stilar och genrer. Dock kan man hitta vissa gemensamma drag hos många, om än inte alla, av dem. Hergé och "Tintin" är uppenbara inspirationskällor för flera; dock har Hergés typiska klara linjen-stil (generellt) inte påverkat i lika hög grad som den yvigare och mer dynamiska Marcinelle-skolan med Franquin i spetsen – Joann Sfar, Christophe Blain och Manu Larcenet är tydliga exempel på detta. Vågens tecknare tecknar också företrädesvis i en mer spretig undergroundstil. Andra återkommande inspirationskällor är t.ex. art nouveau och amerikansk 50-talsillustration, och dito skämtteckningar.
Serieskapare i Franska nya vågen
Här följer några av de serieskapare som ofta nämns i samband med Franska nya vågen:
- Charles Berbérian
- Christophe Blain
- Blutch
- Nicolas de Crécy
- David B.
- Philippe Dupuy
- Emmanuel Guibert
- Killoffer
- Mattt Konture
- Manu Larcenet
- Olivier Marboeuf
- Jean-Christophe Menu
- Nancy Peña
- Marjane Satrapi
- Joann Sfar
- Stanislas
- Lewis Trondheim
Efterföljare
- Guy Delisle (kanadensisk serieskapare verksam i bl.a. Frankrike)
- Aaron Renier (amerikansk serieskapare som tecknar i en stil som påminner om Christophe Blains eller Joann Sfars)
Franska nya vågen på engelska
Ett flertal av franska nya vågens serier har getts ut på engelska (åtminstone på försök) av förlag som Pantheon Books, First Second och ComicLit.
Franska nya vågen i Sverige
I Sverige har vi sett utgivning av serier som "Persepolis" av Marjane Satrapi, "Rabbinens katt" av Joann Sfar, "Kaninos fantastiska äventyr" av Lewis Trondheim och "Donjon" av Sfar/Trondheim.
