Karl-Alfred

"Karl-Alfred" av E.C. Segar. © King Features.

"Karl-Alfred" ("Popeye" i original) är den världsberömda serien om den urstarke spenatätande sjömannen med samma namn. Från början hette serien "Thimble Theatre" och skapades 1919 av E.C. Segar. Karl-Alfred själv dök upp 1929.

Figuren är även känd från ett flertal tecknade filmer. Serietidningen Karl-Alfred var en av de tidigaste i Sverige.

Den amerikanska serien

Den amerikanska dagspresserien "Thimble Theater" skapades redan 1919 av E.C. Segar. Den 17 january 1929 dök den råbarkade och enögde sjömannen Popeye (Karl-Alfred) upp för första gången på seriesidan och inom ett år hade han tagit över hela serien.

Segar dog 1938 i leukemi. Dagspresserien har därefter tecknats av, i tur och ordning, Charles H. Winner, Bela Zaboly (med manus av Tom Sims och Ralph Stein), Bud Sagendorf, Bobby London och Hy Eisman. Den sistnämnde tecknar serien än idag.

På 1970-talet döptes serien "Thimble Theater" slutligen om till "Popeye". Sedan 1992 nyproduceras endast söndagsversionen av serien.

Bud Sagendorf gjorde även en serietidningsversion av serien som publicerades 1948–62.

De animerade filmerna som producerades från 1930-talet till 1950-talet, bidrog starkt till att popularisera serien och figuren över hela världen (se nedan).

2009, 75 år efter Segars död, slutade upphovsrätten att gälla för Karl-Alfred och därmed uppgick serien i public domain, vilket innebär att vem som helst har rätt att göra nya "Karl-Alfred"-serier. En av de första att producera nya serier med Karl-Alfred var svenske Johan Wanloo i tidningen Larson! nr 10/2009.

Handling

Serien "Thimble Theatre" var en av de allra första följetongsserierna och handlade ursprungligen om trion Olive Oyl (Olivia), hennes bror Castor Oyl, och hennes pojkvän Harold Hamgravy (även kallad Ham Gravy), som var med om diverse lycksökerier och äventyr tillsammans. 1928 köpte syskonparet en skuta och seglade till ön Dice utanför Afrika. Resan blev strapatsrik och Castor kände behovet av att anlita en tvättäkta sjöman. Popeyes alias Karl-Alfreds första framträdande var både klassiskt och odramatiskt. Castor hittade honom den 17 januari 1929 genom att gå fram till första bästa hamnfigur och säga "Hallå där! Är du sjöman?" "Tror du jag är en cowboy?" blev svaret, och Castor replikerade "OK, du är anställd!"

Karaktären Karl-Alfred blev så populär att han snart fick en större roll och blev inom ett år seriens huvudperson (men det dröjde ända till 1970-talet innan serien "Thimble Theater" bytte namn till "Popeye", även om den redan från början hette "Karl-Alfred" på svenska). Olivia lämnade snart Ham Gravy för att istället bli Karl-Alfreds flickvän, om än i ett flirtigt och stormigt förhållande. Castor fortsatte att engagera sina vänner i "bli rik snabbt"-förslag och drog med Karl-Alfred på äventyr världen över.

1933 hittade Karl-Alfred en baby i en låda som skickats till honom av en anonym användare. Sonen adopterades av Karl-Alfred och fick namnet Swee'Pea (Lill-Pär).

Andra figurer som introducerades efter hand var den manipulerande latmasken och hamburgerälskaren J. Wellington Wimpy (Frasse), den buttre skäggige skomakaren George W. Geezil, Karl-Alfreds kvinnohatande pappa Poopdeck Pappy (Pappis), och Eugene the Jeep, ett gult hundliknande djur med magiska krafter från vildaste Afrika (som tros vara förlagan till Franquins Marsupilami).

Figurgalleriet i "Karl-Alfred" av EC Segar. © King Features.

Bland fienderna fanns Sea Hag (Sjöhäxan) en kvinnlig pirat och häxa i en och samma person, den genomruttne och svartskäggige Bluto (som bara dök upp en enda gång i Segars originalserier, men fick en desto större roll i de tecknade filmerna), samt Alice the Goon, en monstervarelse som först var Sjöhäxans hejduk, men bytte sida och till slut fick rollen som Lill-Pärs nanny.

Den berömda spenaten hade inte en lika viktig funktion roll i Segars version av serien som den skulle få senare. Från början fick Karl-Alfred faktiskt sina övermänskliga krafter av en magisk hönas fjädrar (the Whiffle Hen). Senare introducerades spenatkonsumtion som förklaring, men det var inte förrän i de senare tecknade filmerna som spenaten fick rollen som omedelbar, nästan övernaturlig kraftförstärkare (likt trolldryck eller dunder-honung).

Serieversionerna efter Segars död 1938 tenderade att bli mindre äventyrsriktade och mer humorinriktade och lånade fler drag från de tecknade filmerna. Bland annat fick både spenaten och Bluto mer framträdande roller, och Lill-Pär lärde sig att tala.

Figurgalleri

Karl-Alfred (orig. Popeye) – spenatätande, superstark matros
Olivia (orig. Olive Oyl) – hans fästmö
Castor Oyl – hennes bror
Cole Oyl – Olivias pappa
Nana Oyl – Olivias mamma
Ham Gravy – hennes förra pojkvän
Frasse (orig. J. Wellington Wimpy) – hamburgarätande latmask
Rågren (orig. Rough House) – råbarkad kock
Lill-Pär (orig. Swee'Pea) – hittebarn
Pappis (orig. Poopdeck Pappy) – Karl-Alfreds återfunna pappa
Eugene the Jeep – ett fantastiskt underdjur från Afrikas djungler; inspiratör till Marsupilami
Bluto/Brutus – skurk, Karl-Alfreds återkommande fiende
Sjöhäxan (orig. The Sea Hag) – också en återkommande fiende
The Goons – Sjöhäxans trälar/torpeder; bl.a. Alice the Goon, som blev Karl-Alfreds vän
Geezil – öststatsinvandrad skomakare och surpuppa
Oscar – halvknasig matros, tidigare assistent till Kung Blozo
Toar – monstruös bjässe som är tusentals år gammal, fiende till Karl-Alfred som bytte sida och blev en lojal vän
Professor Watasnozzle – småfnattig professor och uppfinnare
Kung Blozo (orig. King Blozo) – kung över det fjärran landet Ezofagusta
Bernice the Whiffle Hen – magisk höna vars fjädrar gav Karl-Alfred hans styrka (det var innan spenaten introducerades)
Farmor (orig. Granny) – Karl-Alfreds farmor, introducerades efter Segars död
Bill Squid

Den svenska tidningen

Karl-Alfred nr 40/1950. © Allers förlag

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Serietidningen version 1: 1946–53

Tidningen Karl-Alfred gavs ut med början i januari 1946 av Allers. Formatet var dagstidningsstorlek och den utkom en gång i veckan. Varje serie fick högst en sida vilket gav en stor mångfald, men också gjorde att äventyrsserierna hackades upp avsevärt. När fler serietidningar började dyka upp på den svenska marknaden med avslutade avsnitt fick Karl-Alfred svårt att hävda sig i konkurrensen. Det sista året, 1953, bytte tidningen format till vanlig serietidningsstorlek, men behöll upplägget med högst en seriesida per serie (oftast uppförstorat över 2 tidningssidor). Totalt utgavs 409 nummer. Bland serierna som ingick fanns, förutom titelserien "Rip Kirby", "Mandrake", "Blixt Gordon", "Prins Valiant", "Garth", "Mästerdetektiven X-9" och "Pär och Polly".

Ett nytryck av Karl-Alfred 1/1946 medföljde Knasen 1/2006, då dock i vanligt serietidningsformat.

Serietidningen version 2: 1967–70

Gavs ut av Semic Press. 1967–68 hette tidningen egentligen Kul med... och vartannat nummer ägnades åt "Karl-Alfred" och vartannat åt "Åsa-Nisse". 1969 fick de både figurerna istället varsin tidning, men Karl-Alfred-versionen gavs bara ut ytterligare ett år.

Serietidningen version 3: 1980–83

Ytterligare en omgång av serietidningen Karl-Alfred gavs ut i Sverige av Allers 1980–83. Innehållet bestod huvudsakligen av avsnitt från Sagendorfs serietidningsversion av serien.

Serietidningen version 4: 1988–89

Under titeln Kul med... delade "Karl-Alfred" och "Blondie" tidning 1988. 1989 bytte tidningen namn till Blondie & Karl-Alfred, där serierna samsades om innehållet istället för att turas om i vartannat nummer som det varit tidigare.

Övrig utgivning på svenska

I serietidningar

Serien "Karl-Alfred" har publicerats i diverse andra svenska serietidningar under årens lopp.

Bela Zabolys version har gått i tidningen Blondie på 1960-talet.
Bud Sagendorfs söndagsversion gick i Serie-Pressen 1971–72.
Efter att Karl-Alfred 2009 uppgick i public domain har det varit fritt fram för vem som helst att skapa nya "Karl-Alfred"-serier. Ett av de första försöken gjordes av svenske Johan Wanloo i tidningen Larson! nr10/2009. Det fem sidor långa äventyret "Karl-Alfred & flykten från Sliskpalatset" utspelar sig i en postapokalyptisk värld, men är i många andra bemärkelser trogen originalet.

Seriealbum

"Karl Alfred: Kung Lill-Pär och demonerna" © KFS/Bulls/SEMIC

Första bokutgåvan med Karl-Alfred på svenska hette "Karl-Alfreds äventyr" och gavs ut 1934 av Elanders bokförlag.
Julalbum med Karl-Alfred publicerades årligen 1936–54.
Karl-Alfred medverkade i "Comics – den stora serieboken" nr 1 (1970).
Fyra album med Karl-Alfred gavs ut av Semic 1972-1981: "Lill-Pär och Quarken" (1972), "Kungen av Alfredien" (1973), "Ett ruskigt komplex" (1975) och "Kung Lill-Pär och demonerna" (1981). De två första albumen utgavs även i ett samlingsalbum: "Karl-Alfred special".
Hemmets Journal gav ut två album med Bud Sagendorfs version av Karl-Alfred i serien Skrattoteket 1977–78.
EC Segar-äventyret "Karl-Alfred och det stora råkurret" gavs ut som seriealbum i serien Stars & Strips av RSR Epix 1994.

Veckopress

Bud Sagendorfs söndagsversion gick i veckotidningen Allers på 1980-talet.

Dagspress

"Karl Alfred" publicerades i Aftonbladets seriebilaga Färglådan 1936–1939.
Dagens Nyheter publicerade det klassiska Segar-äventyret "Karl-Alfred och den mystiska melodin" under rubriken DN:s klassiker 20 september 1988–4 januari 1989.

Övrigt

Karl-Alfred medverkade i ostreklamtidningen Cheese Comics som utkom 1991.

Karl-Alfred på film

En animerad version av Karl-Alfred dök upp redan 1933 i kortfilmen "Betty Boop Meets Popeye the Sailor" från Fleischer Studios. Den blev en sådan succé att sjömannen snart fick sin egen serie tecknade filmer från studion, den första betitlad "I Yam What I Yam". Fleischer och dess senare ägare Paramount Pictures (under etiketten Famous Studios) fortsatte med Popeye-filmerna till 1957. Sammanlagt blev det 227 stycken. På 1960-talet kom ytterligare en serie animerade kortfilmer producerade direkt för TV av Famous/Paramount.

En spelfilm med Karl-Alfred kom 1980, regisserad av Robert Altman och med Robin Williams i huvudrollen. Manus skrevs av Jules Feiffer. Inspelningsplatsen på Malta blev sedermera en populär nöjespark, kallad Sweethaven Village.

De tidiga animerade filmerna präglade mycket av den bild av Karl-Alfred vi har än idag, och påverkade starkt serien som den kom att utveckla sig efter E.C. Segars död. Spenaten introducerades inte i filmerna, men det var där den fick sin betydelse som Karl-Alfreds superpreparat. Filmerna etablerade också Bluto (senare kallad Brutus) som återkommande fiende, och introducerade den världsberömda visan "I'm Popeye the Sailor Man" ("Här kommer Karl-Alfred Boy") komponerad av Sammy Lerner.

Kuriosa

Påverkan på andra serier

Karl-Alfred har inspirerat till ett flertal andra seriefigurer, däribland Marvels Powerhouse Pepper, Disneys Moby Duck och DC:s Captain Strong. Knallhattens mamma uppvisar också stora fysiska likheter med Segars figur.

Det märkliga djuret Eugene the Jeep tros ha inspirerat Franquin till skapelsen av Marsupilami.

Idén att få superstyrka av en viss typ av föda har sedermera använts av bl.a. Hourman, Bamse, Asterix och Stål-Långben. Huruvida detta beror på en direkt påverkan från Karl-Alfred är osäkert, men Segar anses ha grundat denna tradition i serievärlden (dock var spenatens betydelse här inte lika stark som i filmerna).

Påverkan på övrig kultur

Frasses originalnamn Wimpy användes senare av den brittiska hamburgerkedjan Wimpy's. [1]

En populär men obekräftad teori är att figuren Eugene the Jeep bidragit till att namnge DaimlerChryslers bilmärke "Jeep". Eugene kunde färdas varhelst han ville, liksom jeepen är lämplig att köra i många sorters terräng. Eugene the Jeep debuterade 1936 och Jeep som bil introducerades 1941. [2]

Segars serie anses också ha bidragit till att populisera (men inte uppfinna) "goon" som ett ord för "hejduk" eller "lakej". Alice the Goon och andra Goons i "Karl-Alfred" var storväxta muskulösa humanoida varelser med omarkerade ansikten och tomma ögon, vilka användes som slavkraft av Sjöhäxan.

Tacksamma spenatodlare i Crystal City, Texas, har som tack för många års gratisreklam rest en staty över Karl-Alfred, mitt på stadens stora torg.

Översättning

Den något otippade svenska översättningen "Karl-Alfred" från originalets "Popeye" har troligen sin förklaring i att det under den här tiden var ett ganska vanligt namn på generiska fiktiva sjömän. Ursprunget kommer sannolikt från Evert Taubes sångtexter, där namnet ymnigt förekommer jämte Fritiof Andersson och Calle Schewen. Sångfiguren baserades på en ungdomsbekant till Taube vid namn Karl-Alfred Bolin. Visan "Karl-Alfred" spelades in i januari 1921 av Evert Taube, och var en av hans allra första skivinspelningar.

Frasses hamburgare kallades ursprungligen för "parisare" i svensk översättning eftersom hamburgaren ännu inte introducerats i Sverige.