James Bond
Ian Flemings klassiske romanfigur James Bond, agent 007 med rätt att döda, skapades 1953 för boken "Casino Royale", men är kanske mest känd för de filmer som fr.o.m. 1962 gjordes på böckerna.
Parallellt med filmerna gjordes även en serieversion som visat sig vara lika seglivad som filmproduktionerna.
Dagspresserien
Redan den 7 juli 1958 producerades den första serieversionen baserad på Ian Flemings skapelse James Bond, som hade introducerats i bokform fem år tidigare. Det var tidningen Daily Express som stod bakom projektet att flytta över figuren till seriemediet. Tecknare var Ian Flemings favorittecknare John McLusky[källa behövs] medan handlingen baserades på Flemings verk och bearbetades av Anthony Hern, Peter O'Donnell (ett äventyr vardera) och Henry Gammidge.
Den första omgången serier fick dock ett abrupt slut 1961, trots att den rönte stor framgång bland läsarna. Ian Fleming och tidningens ägare Lord Beaverbrook hade nämligen blivit ovänner då Fleming låtit en konkurrerande tidning publicera hans senaste roman som följetong. Det äventyr som just då publicerades i Daily Express ("Thunderball") fick ett hastigt, påtvingat slut.
Konflikten mellan Lord Beaverbrook och Fleming ordnade dock upp sig till slut, och 1964 kunde man åter se James Bond på seriesidorna i Daily Express. McLusky och Gammidge var åter seriens upphovsmän, men de efterträddes 1966 av tecknaren Yaroslav Horak och författaren Jim Lawrence. Man fortsatte att bearbeta romanförlagor, men fick sedan tillstånd att skapa helt nya berättelser för serieversionen.
1977 slutade Daily Express att publicera James Bond, och den andra omgången var därmed avslutad. Lawrence & Horak fortsatte dock omedelbart med att skapa nya äventyr för syndikering i andra dagstidningar, både i England och i resten av världen.
Horak avlöstes 1981 av Harry North för endast ett äventyr, innan John McLusky åter tog över ritstiftet. Slutligen blev det dock Horak som tecknade de två sista äventyren innan serien lades ner i mitten av 1980-talet. Vid det laget publicerades inte serien i någon brittisk tidning alls.
Publiceringsindex dagspressversionen
Den svenska serietidningen
Omslaget baserat på samma promotionbild som första omslaget till tidningen.[1]© Semic
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
Redan 1965 startade den svenska James Bond-tidningen. Innehållet hämtades från dagspressversionen av serien. Åren 1967–81 hade tidningen ovanligt nog löpande numrering.
Bristen på material gjorde dock att tidningen utkom ganska sporadiskt, och att andelen repriser var hög. Redaktionen bestämde sig därför för att skaffa rättigheter till egen produktion av James Bond-serier. Det första "svenska" James Bond-äventyret publicerades i nr 1/1982 under titeln "Den gyllene triangeln". Det skrevs av norrmännen Terje Nordberg och Eirik Ildahl under den fyndiga pseudonymen Johann Vlaanderen (en förvrängning av Ian Fleming), och tecknades av Escolano. Under de följande 10 åren producerade Semic Press ett 50-tal äventyr för tidningen och album. De allra flesta var originalhistorier, med undantag av ett fåtal filmbearbetningar.
Bland tecknarna var Juan Sarompas, Josep Gual och Manuel Carmona de mest produktiva, och bland författarna Sverre Årnes, Jack Sutter och Bill Harrington.
Dessa äventyr publicerades också i tidningens "systertitlar" i Norge, Danmark och Finland. Ett fåtal episoder har också exporterats till bl.a. Spanien, Tyskland, Ryssland och Indien, dock utan större framgång.
Avsnittet "Operation: Blücher" av Sverre Årnes och Josep Gual från nr 12/1984 handlade om ett tyskt fartyg som sjönk utanför Norge under andra världskriget. Denna berättelse var grunden till den norska filmen "Blücher" som filmades 1988, dock utan någon James Bond i huvudrollen.
Tidningen tappade popularitet under 1990-talet och den egna produktionen av äventyr upphörde. Förutom repriser av egna och dagsäventyr har tidningen också innehållit Bondserier från exempelvis Marvel Comics och Dark Horse. Den svenska tidningen lades ner 1996. Lisbeth Notini var länge tidningens redaktör, från 1977–91, och bidrog även efter det till tidningens redaktionella material.
Tidningen har även innehållit andra serier, som exempelvis "Carolina Yes", "Mike Steel", "Helgonet", "Jeff Cobb", "Toppreportrarna", "Roy Allen", "Kerry King" och "Peter Scratch".
Vid sidan av tidningen gavs även sju album ut 1981–89. Fem av dessa innehöll Semic-producerade äventyr, varav tre var baserade på aktuella Bond-filmer.
Redaktörer
- ingen uppgift (nr 1–2/1965)
- Per-Erik Gustavsson (nr 3/1965-6/1968)
- Per-Anders Jonsson (nr 7/1968–10/1969)
- Lennart Hartler (nr 11/1970–12/1970)
- Janne Lundström (nr 13/1970)
- Peter Ingemark (nr 14/1971–15/1971)
- Lennart Hartler (16–46)
- Lisbeth Notini (nr 47–nr 4/1991)
- Janne Eriksson (nr 5/1991–6/1993)
- Lotta Fjelkegård (nr 1–4/1994)
- Janne Eriksson (nr 1–2/1995)
- Mats Jönsson (nr 3/1995–4/1996)
Ansvariga utgivare
- ingen uppgift (nr 1–2/1965)
- Ebbe Zetterstad (nr 3/1965-12/1969)
- ingen uppgift (nr 13)
- Jan E. Israelsson (nr 14?–21)
- Börje Nilsson (nr 22–nr 1/1985)
- Anders Eklund (nr 2–8/1985)
- Lena Gustavsson (nr 1/1986–10/1988)
- Anders Eklund (nr 11/1988–nr 4/1991)
- Ulf Granberg (nr 5/1991–nr 4/1996)
Index för den svenska licensproduktionen
Brittiska serietidningsversioner
_158_A.jpg)
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
I den brittiska utgåvan av Classics Illustrated kom en serieadaption av filmmanuset till "Dr. No" i nr 158A (1963). Serien tecknades av Norman Nodel direkt för Classics Illustrated i Storbritannien. Publicerades 1963 i USA av DC i Showcase nr 43 (1963), och i Sverige i Detektiväventyr nr 6/1963.
Amerikanska serietidningsversioner
- Ovan nämnda Showcase nr 43 (DC Comics 1963) återtryckte "Dr. No" från brittiska Classics Illustrated.
- Serieadaption av "For Your Eyes Only" (1981) av Larry Hama, Howard Chaykin och Vince Colletta.
- Serieadaption av "Octopussy" (1983) av Steve Moore och Paul Neary.
- Serieadaption av "License to Kill" (1989) av Richard Ashford, Mike Grell m.fl.
- Miniserien "Permission to Die" (1989-91) av Mike Grell.
- Miniserien "Serpent's Tooth" (1992-93) av Doug Moench and Paul Gulacy.
- Ofullbordade miniserien "A Silent Armageddon" (1993) av Simon Jowett och John M. Burns.
- Följetongen "Light of my Death" i Dark Horse Comics #8-11 (1993) av Das Petrou och John Watkiss.
- Miniserien "Shattered Helix" (1994) av Simon Jowett, David Jackson och David Lloyd.
- Avsnittet "Minute of Midnight" i Dark Horse Comics #25 (1994) av Doug Moench och Russ Heath.
- Miniserien "The Quasimodo Gambit" (1995) av Don McGregor och Christopher Moeller.
- Ofullbordad serieadaption av "GoldenEye" (1996) av Don McGregor, Claude St. Aubin och Rick Magyar.
- "James Bond", löpande tidningspublicering (2015) av Warren Ellis och Jason Masters.
Avläggare och omtolkningar
Mellan 1991 och 1992 producerades det en amerikansk animerad TV-serie som utgick från James Bond-figuren; James Bond Jr. om James Bonds tonåriga brorson. Denna version adapterades också till seriemediet i en kortlivad månadstidning från Marvel Comics som utkom med tolv nummer 1992.
2005 släpptes den första boken i "Young Bond"-serien; SilverFin, där Charlie Higson skriver om James Bond som tonårig spion på Eton College under 30-talet. Den här boken omarbetades även 2008 till serieroman av Higson, illustrerad av Kev Walker.
Hyllningar och parodier i seriernas värld
- Campion Bond, James Bonds förfader i "The League of Extraordinary Gentlemen". En lätt förtäckt James Bond (kallad "Jimmy") dyker själv upp i League-äventyret "Black Dossier".
- James Börd
- James Hund
- Jane Bondy – Agent 006 med rätt att älska
- King Faraday
- Steve Pops
- "Nollnollsex" – utseendemässigt baserad på Sean Connery – i seriealbumet "Asterix på irrvägar"
Externa länkar
- James Bond Ultimate Web Site (officiell webbplats) MGM:s officiella webbplats
- Just Johnny's James Bond Comics Website (fansajt) (arkiverad länk)
Källor
- ↑ Serietidningen James Bond på James Bond 007 Museum. (Svenska)
