Skillnad mellan versioner av "Klotjohan"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 25: Rad 25:


==Stil och innehåll==
==Stil och innehåll==
"Klotjohan" är en säregen humorserie. Humorn är vanligtvis inte skämtbaserad utan ligger till stor del i berättartonen, studentikos och snustorrt akademisk. Språket är medvetet högtravande och står i bjärt kontrast till trollens lätt infantila eskapader. Själv hävdade Gahlin att serien var menad som "en parodi på dåtidens töntiga barnserier".<ref name ="Förord">[[Sture Hegerfors]]: "Klotjohan och den mystifierande herr Gahlin", förord till "[[Roliga äventyr med Klot-Johan]]", [[Carlsen/if]] 1980, s. 9&ndash;16.</ref>
"Klotjohan" är en säregen humorserie. Humorn är vanligtvis inte skämtbaserad utan ligger till stor del i berättartonen, studentikos och snustorrt akademisk.<ref name ="Pratbubblan">[[Sture Hegerfors]]: "Klotjohan – trollet som kastade lasso med svansen, avsnitt i "Pratbubblan", Bokförlaget Bra Böcker 1978, s. 74.</ref> Språket är medvetet högtravande och står i bjärt kontrast till trollens lätt infantila eskapader. Själv hävdade Gahlin att serien var menad som "en parodi på dåtidens töntiga barnserier".<ref name ="Förord">[[Sture Hegerfors]]: "Klotjohan och den mystifierande herr Gahlin", förord till "[[Roliga äventyr med Klot-Johan]]", [[Carlsen/if]] 1980, s. 9&ndash;16.</ref>


Teman som återkommer är elaka busar och gatubarn, ett övernitiskt rättväsende och allmän folklig dumhet. Små tjuvnyp delas med jämna mellanrum även ut till några av Gahlins egna hatobjekt, såsom höga skatter, kommunister och socialdemokrater."<ref name ="Förord"></ref>
Teman som återkommer är elaka busar och gatubarn, ett övernitiskt rättväsende och allmän folklig dumhet. Små tjuvnyp delas med jämna mellanrum även ut till några av Gahlins egna hatobjekt, såsom höga skatter, kommunister och socialdemokrater."<ref name ="Förord"></ref><ref name="Pratbubblan"></ref>


Man skulle kunna debattera huruvida "Klotjohan" egentligen ''är'' en serie. Att berättelsen och dialogen placeras under bilderna istället för i [[textplattor]] och [[pratbubblor]], är i sig inte så ovanligt (andra serier där detta förekommer är till exempel "[[Prins Valiant]]", "[[Rasmus Nalle]]" och "[[Globi]]"). Mer kontroversiellt är det att texten inte är kopplad till specifika rutor, utan hela strippens text är placerad som löptext under samtliga rutor, vilket gör berättandet mer likt en bilderbok än en serie (precis som dagspressversionen av den holländska serien "[[Tom Puss]]"). Dock har "Klotjohan" publicerats i veckotidningarnas och dagstidningarnas serieavdelningar, och får anses vara en del av serietraditionen om än inte formmässigt "korrekt" enligt vanliga kriterier.
Man skulle kunna debattera huruvida "Klotjohan" egentligen ''är'' en serie. Att berättelsen och dialogen placeras under bilderna istället för i [[textplattor]] och [[pratbubblor]], är i sig inte så ovanligt (andra serier där detta förekommer är till exempel "[[Prins Valiant]]", "[[Rasmus Nalle]]" och "[[Globi]]"). Mer kontroversiellt är det att texten inte är kopplad till specifika rutor, utan hela strippens text är placerad som löptext under samtliga rutor, vilket gör berättandet mer likt en bilderbok än en serie (precis som dagspressversionen av den holländska serien "[[Tom Puss]]"). Dock har "Klotjohan" publicerats i veckotidningarnas och dagstidningarnas serieavdelningar, och får anses vara en del av serietraditionen om än inte formmässigt "korrekt" enligt vanliga kriterier.

Versionen från 25 oktober 2010 kl. 22.51

"Klotjohan" av Torvald Gahlin. © Gahlin.


Minilogo.gif Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.

"Klotjohan" eller "Klot-Johan", svensk klassisk serie om ett litet troll som flyttar till stan, skapad av Torvald Gahlin 1936.

Historik

Torvald Gahlin hade sedan 1932 medverkat med sin skämtteckningshörna "Salon Gahlin" i Dagens Nyheter och introducerade året därpå sin serie "Hjalmar" (snart omdöpt till "Fredrik") i Morgontidningen. 1935 erbjöd han en ny serie till Vårt hem, en välrenommerad veckotidning utgiven på Bonniers, som redan innehöll en diger serieflora; Knut Stangenbergs "Fridolf Celinder", och "Münchhausen-Bravader", Axel Bäckmans "Påhittiga Johansson" och "Rulle Rustibus", Elov Perssons "Kronbloms äventyr" och Disneys "Musse Pigg".

Vårt hem antog den då 25-årige Gahlins nya serie om ett litet bergstroll som flyttar till stan. Första skymten av trollet syntes i en "teaser" i Vårt hem nr 52/1935, och första serieavsnittet publicerades i numret därpå, nr 1/1936. Ursprungligen hade trollet inget namn. Figuren döptes genom en läsartävling; det vinnande bidraget "Klotjohan" introducerades i nummer 13/1936 och kläcktes av en fru Elvira Holmstrand i Karlskoga, som därmed vann prissumman på 500 kronor. (De näst bästa namnförslagen ansågs vara: Smutt, Slabben, Kulifax, Uschiamej och Vidrik i nämnd ordning.)[1]

Serien publicerades i Vårt hem fram till slutet av 1942. Ett julalbum med serien gavs ut redan 1940. 1945 återkom den i ficktidskriften OBS! och stannade där tills publikationen lades ned 1955. Efter ytterligare ett kort avbrott publicerades den som söndagsserie i Dagens Nyheter 1958–63. Därefter försvann den i sex år innan den slutade sin bana i Jordbrukarnas föreningsblad 1969–70. Efter detta drog sig Torvald Gahlin tillbaka från tecknandet.

Svenska Serieakademins president Sture Hegerfors är ett stort fan av serien och har arbetat aktivt med att bevara dess minne. Texter om serien dök upp i hans böcker "Serier och serietecknare" (1969) och "Pratbubblan" (1978). 1971 förärades Gahlin Serieakademins utmärkelse Adamsonstatyetten för "Klotjohan". Hegerfors låg också bakom samlingsboken "Roliga äventyr med Klot-Johan", utgiven 1980 av Carlsen/if.

Handling

I första avsnittet från Vårt Hem 1/1936 får läsarna följa hur ett ännu ej namngivet troll bestämmer sig för att flytta från sitt berg (han trivs inte där eftersom "bostaden var det si och så med") och in till staden. Efter att ha packat ner några ormar och hoppetossor och flugsvampar och annat av värde i en gammal kappsäck ger han sig i väg, glad i hågen, för han har aldrig tidigare varit i någon stad. Direkt efter ankomsten blir han dock gripen av en polis, som efter en stunds fundering anhåller trollet för förargelseväckande utseende och sätter honom i finkan. Trollet trollar sig snart ut ur fängelset, men blir därefter plågad av elaka gatpojkar som trampar honom på svansen och binder fast den i en lyktstolpe. Nitiska poliskonstaplar och flåbusar från det lägre samhällsskiktet skulle fortsätta att plåga Klotjohan under hela dennes seriekarriär.

Klotjohan (som får sitt namn i Vårt Hem nr 13/1936) anpassar sig med tiden någorlunda till stadslivet, får en egen lägenhet och lär sig hantera pengar och fira människornas högtider, om än med vissa svårigheter. Då och då blir han fortfarande utkastad från restauranger då han klagar över att de inte serverar flugsvamp, eller så hamnar han i bråk på grund av att han gjort intrång i någons lägenhet utklädd till Lucia. Efter en tid kommer Klotjohans större kusin på besök till staden och följer med på upptågen. Kusinen ersätts senare av en "morbror från Åreskutan" som även han sägs vara på besök, men blir en permanent figur i serien. Kusinen är i det närmaste identisk med morbrodern, förutom att den sistnämnde även har mustasch, så det är möjligt att de i praktiken är en och samma figur. Kusinen och morbrodern har dessutom det gemensamt att de som oftast ställer till fler problem för Klotjohan än vad han kan åstadkomma själv. Under slutet av Vårt Hem-perioden dyker Klotjohans moster upp i serien, en blondin som förefaller mer mänsklig till sin natur än både Klotjohan och morbrodern. Mostern får en mer framträdande roll i de senare avsnitten från OBS! och DN.

Då "Klotjohan" återkom i tidningen OBS! 1945 inleddes serien med förklaringen att trollet för några år sedan drog sig tillbaka till privatlivet och "sedan dess fört en fridfull tillvaro i det inre av Bohuslän." En påflugen turistande reporter från OBS! råkar dock på honom och tvingar honom handgripligen till Stockholm och tillbaka till offentligheten igen, detta till Klotjohans stora sorg och förtret.

Stil och innehåll

"Klotjohan" är en säregen humorserie. Humorn är vanligtvis inte skämtbaserad utan ligger till stor del i berättartonen, studentikos och snustorrt akademisk.[2] Språket är medvetet högtravande och står i bjärt kontrast till trollens lätt infantila eskapader. Själv hävdade Gahlin att serien var menad som "en parodi på dåtidens töntiga barnserier".[3]

Teman som återkommer är elaka busar och gatubarn, ett övernitiskt rättväsende och allmän folklig dumhet. Små tjuvnyp delas med jämna mellanrum även ut till några av Gahlins egna hatobjekt, såsom höga skatter, kommunister och socialdemokrater."[3][2]

Man skulle kunna debattera huruvida "Klotjohan" egentligen är en serie. Att berättelsen och dialogen placeras under bilderna istället för i textplattor och pratbubblor, är i sig inte så ovanligt (andra serier där detta förekommer är till exempel "Prins Valiant", "Rasmus Nalle" och "Globi"). Mer kontroversiellt är det att texten inte är kopplad till specifika rutor, utan hela strippens text är placerad som löptext under samtliga rutor, vilket gör berättandet mer likt en bilderbok än en serie (precis som dagspressversionen av den holländska serien "Tom Puss"). Dock har "Klotjohan" publicerats i veckotidningarnas och dagstidningarnas serieavdelningar, och får anses vara en del av serietraditionen om än inte formmässigt "korrekt" enligt vanliga kriterier.

Publicering

Vecko- och dagspress

Album

Kuriosa

Det finns även ett välkänt (och numera dyrt) designbord som heter "Klot-Johan", en bordsskiva vilande på fyra "klotben", formgivet av Erik Johansson för Reiners Möbelfabrik i Mjölby cirka 1940. Seriewikin har ännu inte hittat någon tillförlitlig källa om bordets ursprung, men det tycks som att Gahlins serie kom först och därmed kan ha inspirerat till namnet på denna möbel.[källa behövs]

Recensioner

Fotnoter

  1. "Klotjohan blev namnet på Gahlins troll", Vårt hem nr 13/1936
  2. 2.0 2.1 Sture Hegerfors: "Klotjohan – trollet som kastade lasso med svansen, avsnitt i "Pratbubblan", Bokförlaget Bra Böcker 1978, s. 74.
  3. 3.0 3.1 Sture Hegerfors: "Klotjohan och den mystifierande herr Gahlin", förord till "Roliga äventyr med Klot-Johan", Carlsen/if 1980, s. 9–16.