Skillnad mellan versioner av "James Bond"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 385: Rad 385:
*Nollnollsex – utseendemässigt baserad på Sean Connery – i seriealbumet "[[Asterix på irrvägar]]"
*Nollnollsex – utseendemässigt baserad på Sean Connery – i seriealbumet "[[Asterix på irrvägar]]"
*"[[Mumin och agent 008 1/2]]"
*"[[Mumin och agent 008 1/2]]"
*[[Dr. Yes]], parafras på James Bonds fiende Dr. No


== Externa länkar ==
== Externa länkar ==

Versionen från 15 juli 2024 kl. 01.48

James Bond vid spelbordet, ur "I Hennes majestäts hemliga tjänst", tecknad av John McLusky.© Glidrose Publications Ltd.

Ian Flemings klassiske romanfigur James Bond, agent 007 med rätt att döda, skapades 1953 för boken "Casino Royale", men är kanske mest känd för de filmer som fr.o.m. 1962 gjordes på böckerna.

Parallellt med filmerna gjordes även en serieversion som visat sig vara lika seglivad som filmproduktionerna.

Mini storbritannien.gif Dagspresserien

James Bond, av Yaroslav Horak, från The Hildebrand Rarity, 1967

Redan den 7 juli 1958 producerades den första serieversionen baserad på Ian Flemings skapelse James Bond, som hade introducerats i bokform fem år tidigare. Det var tidningen Daily Express som stod bakom projektet att flytta över figuren till seriemediet. Tecknare var Ian Flemings favorittecknare John McLusky[källa behövs] medan handlingen baserades på Flemings verk och bearbetades av Anthony Hern, Peter O'Donnell (ett äventyr vardera) och Henry Gammidge.

Den första omgången serier fick dock ett abrupt slut 1961, trots att den rönte stor framgång bland läsarna. Ian Fleming och tidningens ägare Lord Beaverbrook hade nämligen blivit ovänner då Fleming låtit en konkurrerande tidning publicera hans senaste roman som följetong. Det äventyr som just då publicerades i Daily Express ("Thunderball") fick ett hastigt, påtvingat slut.

Konflikten mellan Lord Beaverbrook och Fleming ordnade dock upp sig till slut, och 1964 kunde man åter se James Bond på seriesidorna i Daily Express. McLusky och Gammidge var åter seriens upphovsmän, men de efterträddes 1966 av tecknaren Yaroslav Horak och författaren Jim Lawrence. Man fortsatte att bearbeta romanförlagor, men fick sedan tillstånd att skapa helt nya berättelser för serieversionen.

1977 slutade Daily Express att publicera James Bond, och den andra omgången var därmed avslutad. Lawrence & Horak fortsatte dock omedelbart med att skapa nya äventyr för syndikering i andra dagstidningar, både i England och i resten av världen.

Horak avlöstes 1981 av Harry North för endast ett äventyr, innan John McLusky åter tog över ritstiftet. Slutligen blev det dock Horak som tecknade de två sista äventyren innan serien lades ner i mitten av 1980-talet. Vid det laget publicerades inte serien i någon brittisk tidning alls.

Publiceringsindex dagspressversionen

Utgivning 

Mini sverige.gif Den svenska serietidningen

James Bond nr 16/1971, med en omslagsbild där hjälten har fått Bond-skådespelaren Sean Connerys anletsdrag. Det var Roger Moore som spelade Bond i filmatiseringen av Bond-romanen Leva och låta dö, vars serieversion tidningen uppenbarligen innehöll, men filmen kom först 1973.
Omslaget baserat på samma promotionbild som första omslaget till tidningen.[1] © Semic
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Redan 1965 startade den svenska James Bond-tidningen. Innehållet hämtades från dagspressversionen av serien. Åren 1967–81 hade tidningen ovanligt nog löpande numrering.

Bristen på material gjorde dock att tidningen utkom ganska sporadiskt, och att andelen repriser var hög. Redaktionen bestämde sig därför för att skaffa rättigheter till egen produktion av James Bond-serier. Det första "svenska" James Bond-äventyret publicerades i nr 1/1982 under titeln "Den gyllene triangeln". Det skrevs av norrmännen Terje Nordberg och Eirik Ildahl under den fyndiga pseudonymen Johann Vlaanderen (en förvrängning av Ian Fleming), och tecknades av Escolano. Under de följande 10 åren producerade Semic Press ett 50-tal äventyr för tidningen och album. De allra flesta var originalhistorier, med undantag av ett fåtal filmbearbetningar.

Bland tecknarna var Juan Sarompas, Josep Gual och Manuel Carmona de mest produktiva, och bland författarna Sverre Årnes, Jack Sutter och Bill Harrington.

Dessa äventyr publicerades också i tidningens "systertitlar" i Norge, Danmark och Finland. Ett fåtal episoder har också exporterats till bl.a. Spanien, Tyskland, Ryssland och Indien, dock utan större framgång.

Avsnittet "Operation: Blücher" av Sverre Årnes och Josep Gual från nr 12/1984 handlade om ett tyskt fartyg som sjönk utanför Norge under andra världskriget. Denna berättelse var grunden till den norska filmen "Blücher" som filmades 1988, dock utan någon James Bond i huvudrollen.

Tidningen tappade popularitet under 1990-talet och den egna produktionen av äventyr upphörde. Förutom repriser av egna och dagsäventyr har tidningen också innehållit Bondserier från exempelvis Marvel Comics och Dark Horse. Den svenska tidningen lades ner 1996. Lisbeth Notini var länge tidningens redaktör, från 1977–91, och bidrog även efter det till tidningens redaktionella material.

Tidningen har även innehållit andra serier, som exempelvis "Carolina Yes", "Mike Steel", "Helgonet", "Jeff Cobb", "Toppreportrarna", "Roy Allen", "Kerry King" och "Peter Scratch".

Vid sidan av tidningen gavs även sju album ut 1981–89. Fem av dessa innehöll Semic-producerade äventyr, varav tre var baserade på aktuella Bond-filmer.

Redaktörer

Ansvariga utgivare

Index för den svenska licensproduktionen

Utgivning 

Mini storbritannien.gif Brittiska serietidningsversioner

Classics Illustrated nr 158A, "Dr. No" av Ian Fleming från den brittiska serien utgiven av Thorpe and Porter © Thorpe & Porter (Sales) Ltd/Fleming
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

I den brittiska utgåvan av Classics Illustrated kom en serieadaption av filmmanuset till "Dr. No" i nr 158A (1963). Serien tecknades av Norman Nodel direkt för Classics Illustrated i Storbritannien. Publicerades 1963 i USA av DC i Showcase nr 43 (1963), och i Sverige i Detektiväventyr nr 6/1963.

Mini usa.gif Amerikanska serietidningsversioner

Utgivning 

Avläggare och omtolkningar

Mellan 1991 och 1992 producerades det en amerikansk animerad TV-serie som utgick från James Bond-figuren; James Bond Jr. om James Bonds tonåriga brorson. Denna version adapterades också till seriemediet i en kortlivad månadstidning från Marvel Comics som utkom med tolv nummer 1992.

2005 släpptes den första boken i "Young Bond"-serien; SilverFin, där Charlie Higson skriver om James Bond som tonårig spion på Eton College under 30-talet. Den här boken omarbetades även 2008 till serieroman av Higson, illustrerad av Kev Walker.

Hyllningar och parodier i seriernas värld

Externa länkar

Källor

  1. ↑ Serietidningen James Bond på James Bond 007 Museum. (Svenska)


Serietidningen Agent X9
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=James_Bond&oldid=259858"