Julie Doucet

Ur Julie Doucets "My New York Diary". © Doucet.

Julie Doucet, franskspråkig serieskapare, konstnär och författare född i Montreal, Kanada den 31 december 1965. Känd för självutlämnande serier i sin tidning Dirty Plotte och serieromaner som "My New York Diary".

Biografi

Julie Doucet gick i en katolsk flickskola i St. Lambert, en förort till Montreal. Hon läste därefter på konstskolan CÉGEP du Vieux Montréal och studerade sedan konst vid Quebecs universitet i Monteal (Université du Québec à Montréal), där hon tog examen.

Serieskapandet

Hon började rita serier under studietiden, och en handfull av dessa publicerades i studenttidningen Tchiize 1987. I efterhand var hon inte särskilt förtjust i dessa alster eftersom de "var inte jag".

1987 startade hon tidningen Dirty Plotte, från början som ett fotokopierat fanzin. Hon ritade och skrev om sitt eget liv och sina känslor, på såväl franska som engelska. "Dirty" är engelska för "smutsig" eller "snuskig". "Plotte" är kanadensisk-fransk slang för "fitta", men syftar även på det engelska ordet "plot", det vill säga "komplott", "konspiration" eller "intrig", "handling".

Scen ur "Det forsar" av Julie Doucet från Pox nr 4/1990. © Doucet

Den första professionella publiceringen av hennes serier gjordes i den amerikanska serieantologin "Heck! Comic Art of the Late 1980's" 1989. Strax därefter började serierna plockas upp av amerikansk alternativpress i tidningar som Weirdo, Wimmin's Comix, Rip Off Comix och Real Stuff. Framför allt publiceringen i Weirdo ledde till att hon uppmärksammades av kritikerna. 1990 började hennes serier ges ut på förlaget Drawn & Quarterly, först i tidningen Drawn & Quarterly, senare i egen tidning som fortsatte med namnet Dirty Plotte. Hon belönades 1991 med en Harvey Award som bästa nya förmåga (Best New Talent).

Under 1990-talet flyttade Doucet flera gånger. 1991–1992 bodde hon i New York, en tid hon har skildrat i den självbiografiska serieromanen "My New York Diary", som först gick som följetong i de tre sista numren av Dirty Plotte och publicerades i samlad bokform 1999. 1992 flyttade hon till Seattle, som just vid denna tid uppmärksammades för sina många konstnärliga uttryck inom skilda konstriktningar. 1995 flyttade hon till Berlin, för att 1998 flytta hem till Montreal igen.

Efter serierna

Julie Doucet är idag en aktiv och uppmärksammad konstnär/skulptör och författare/poet i Montreal. Hon har i princip lämnat serieskapandet bakom sig, även om hon då och då gör serielika "hybridverk" såsom "365 Days" (2007) och "My New New York Diary" (2010). I en intervju i nyhetstidningen Montreal Mirror 2006 sade hon sig ha pensionerat sig från serierna, dels av ekonomiska orsaker, dels av en drift att gå vidare i sitt konstnärskap, dels på grund av dominansen av "manliga nördar" i serievärlden. I en intervju i Joel Speasmakers konstmagasin The Drama samma år hävdade hon: "I quit comics because I got completely sick of it. I was drawing comics all the time and didn't have the time or energy to do anything else. That got to me in the end. I never made enough money from comics to be able to take a break and do something else. Now I just can't stand comics."

Stil och innehåll

Doucet tecknade sina serier företrädesvis i en "underground"-inspirerad stil med grova linjer och naivt tecknade figurer. En stor del av hennes serier var vardagsrealistiska, självbiografiska eller semi-självbiografiska, en del rena dagboksserier, och ofta mycket självutlämnande. Men hon ägnade sig också åt rena humor- och satirserier i samma stil, och experimenterade med mer surrealistiska alster, ibland baserade på hennes egna drömmar. Även serier som var mestadels påhittade utgick ofta från någon detalj ur hennes eget liv. Såsom titeln Dirty Plotte antyder har hon inte dragit sig från att visa det osminkade och burleska – från könsorgan och kroppsvätskor till amputerade nakenposer. Hon har dock hävdat att hon aldrig är vulgär för vulgaritetens egen skull, men "Att vara hämmad inför sin egen kreativitet leder ingenstans."

Utgivning

Originalutgivning

Doucets serier har originalutgivits både på engelska och franska, främst i Kanada men även i USA och Frankrike.

Egna tidningar

• Dirty Plotte (vol. 1, fanzinversion) nr 1–12 (1988–89)
• Dirty Plotte (vol. 2, utgiven av Drawn and Quarterly) nr 1–12 (1991–98) [nr 9, 11 och 12 hade omslagstiteln Purty Plotte, vissa nummer innehöll även material av andra serieskapare]

Övrig tidningspublicering

(listan är ej fullständig)

• Tchiize
• Weirdo
• Wimmin's Comix
• Rip Off Comix
• Real Stuff
• Drawn and Quarterly
• Screw
• Raw

Seriealbum/serieböcker

• "My New York Diary" (Drawn and Quarterly, 1999)
• "My Most Secret Desire" (Drawn and Quarterly, 1995)
• "Lève Ta Jambe Mon, Poisson Est Mort! (Lift Your Leg, My Fish Is Dead!)" (Drawn and Quarterly, 1993)
• "The Madame Paul Affair" (Drawn and Quarterly, 2000)
• "Ciboire de criss!", (L'Association, 2002)
• "My New New York Diary" (PictureBox, 2010)

Serieantologier

• "Heck! Comic Art of the Late 1980's" (Rip Off Press 1989)

Övriga böcker

• "Long Time Relationship" (Drawn and Quarterly, 2001)
• "Journal" (L'Association 2004)
• "Elle Humour" (PictureBox, 2006)
• "J comme Je" (Seuil French, 2006)
• "À l’école de l’amour" (L’Oie de Cravan, 2006)
• "365 Days: A Diary by Julie Doucet" (Drawn and Quarterly, 2007)

Svensk publicering

Julie Doucets serier har publicerats i flera svenska tidningar:

• Pox nr 4/1990 ("Det forsar"), 2/1991 ("Dröm: 17 februari 1990"), 8/1991 ("Hunden är verkligen människans bäste vän"), 9/1991 ("Självporträtt i en möjlig situation"), 1/1992 ("Le Stripteuse du Lecteur"), 2/1992 ("Jag älskar kött"), 3/1992 ("Dags att städa")
• Galago nr 1/1996 ("Nån förort i juni 1983"), 6/1997 ("Casper det kärleksfulla alternativa spöket", tillsammans med Brian S.), fler nummer?
• MegaPyton nr 2/1999 ("Ånger"), 3/1999 ("Mellanspel"), 4/1999 ("Att komma hem på kvällen"), fler nummer?
• "Bild & Bubblas andra seriebok", Seriefrämjandet 1992 ("Dags att städa")

Mer om Julie Doucet

• Daniel Atterbom och Monica Hellström: "Julie Doucets doser av själens våndor", artikel i "Bild & Bubblas andra seriebok", Seriefrämjandet 1992, s. 109–110.
• Drawn & Quarterly: Julie Doucet, förlagspresentation (engelska)
• "Julie Doucet: It's Amazing I'm Able to Make a Living", artikel på Truth-out, publicerad den 22 november 2011 (engelska)

• Cyril Hellman: "Julie Doucet – vill inte bli förutsägbar" (Rocky Magasin nr 7/2010, s. 22–23)

Externa länkar

• juliedoucet.net (officiell webbplats på franska och engelska) [länkad 2012-01-01]

Fotnoter

Serietidningen Galago

 

Redaktion 

 

Lena Ackebo | Max Andersson | Lenö Backman | Olle Berg | Rolf Classon | Mats Jonsson | Martin Kellerman | Kerold Klang | Johannes Klenell | Janne Lundberg | Gunnar Lundkvist | Ulf Lundkvist | Johan Melbi | David Nessle | Marcus Nyblom | Sara Olausson | Thomas Olsson | Malin Petersson | Joakim Pirinen

Serieskapare (urval) 

 

Lena Ackebo | Daniel Ahlgren | John Andersson | Max Andersson | Peter Bagge | Olle Berg | Martina Bigert | Henrik Bromander | Jeffrey Brown | Charlie Christensen | Daniel Clowes | Julie Doucet | Ulf Frödin | Anneli Furmark | Sara Granér | Åsa Grennvall | Simon Gärdenfors | Fabian Göranson | Sara Hansson | Joanna Hellgren | Monica Hellström | Nina Hemmingsson | Anna Höglund | Nanna Johansson | Mats Jonsson | Loka Kanarp | Tom Karlsson | Kerold Klang | Martin Kellerman | Knut Larsson | David Liljemark | Joakim Lindengren | Gunnar Lundkvist | Pontus Lundkvist | Ulf Lundkvist | David Nessle | Marcus Nyblom | Christopher Nielsen | Joakim Pirinen | Joe Sacco | Lars Sjunnesson | Jan Stenmark | Liv Strömquist

Serier 

 

"Hate" | "Jalle Planka" | "Kapten Stofil" | "Rocky" | "Röde Orm" | "Socker-Conny" | "Åke Jävel"

Relaterat 

 

From the Shadow of the Northern Lights | Galagopartiet De Glada | Galagos Fula Hund | Hatgubbe-SM | Ordfront Galago | Ponti | På barrunda med Galago | Socker-Conny | Tago Förlag | Through a Panel Darkly