Mumin och marsmänniskorna

Omslag till finskspråkig utgåva av Muminäventyret ”Mumin och marsmänniskorna”.
© Tove Jansson/Moomin Characters/WSOY.

"Mumin och marsmänniskorna" är det elfte avsnittet i Tove Janssons strippserie "Mumin" och publicerades första gången 1957. Avsnittet är 68 strippar långt.

Avsnittet har också publicerats under titeln "Mumintrollet och marsinnevånarna".

Handling

Mumintrollet har fått en gammal radio av Sniff. Mumintrollet, Muminpappan, Muminmamman och Snorkfröken hör på radion att en marsmänniska ämnar landa på jorden med ett flygande tefat. Fånigt, tycker Muminmamman när hon diskar efteråt, inte kan väl någon flyga på ett tefat? Dagen efter hittar hon det flygande tefatet, som har landat i familjens köksträdgård.

Familjen hittar en underlig maskin i tefatet, som orsakar de mest märkliga ting, så att bland annat Filifjonkan blir helt förskräckt. De gömmer maskinen och sedan hittar de marsmänniskan, som dock inte kan tala svenska. När marsmänniskan äntligen har fått tag på sin maskin igen, kan han lära sig svenska genom att trycka på en knapp. Sniff säljer upplysningar till polismästaren som efter ett tag mest blir irriterad. Till sist kommer marsmänniskans föräldrar och hämtar hem marsmänniskan till Mars igen - det visar sig att marsmänniskan var ett barn som utan lov hade lånat sina föräldrars tefat.

Bakgrund

Inspiration till avsnittet kan tänkas ha kommit från britten H.G. Wells roman "Världarnas krig" och den kända amerikanska radioadaptionen av den romanen som Orson Welles låg bakom. I Tove Janssons version är dock marsianerna snälla.