Fransk-belgiska serier

Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.

Exempel på några av de serier som under åren kommit från Frankrike och Belgien. Bl.a. Lucky Luke, Michel Tanguy, Iznogoud, Bécassine, Blake och Mortimer, Smurferna, Gaston, Asterix, Tintin och Milou, Spirou. © Glénat

Serieterm som används för de (franskspråkiga) serier som utges i Frankrike och Belgien, samt även i viss mån för franskspråkiga serier från exempelvis franskspråkiga Schweiz. Den fransk-belgiska seriemarknaden är i princip en enhetlig marknad baserad på språket, där nationella gränser i princip suddats ut.

Den fransk-belgiska seriemarknaden har även haft en väldigt stor påverkan på seriemediet internationellt, framför allt inom Europa, men i viss mån även för andra kultursfärer som exempelvis Nord- och Sydamerika, Afrika med flera. Exempel på sådana influenser är populära stilar som Ligne claire och Marcinelle-skolan, samt det klassiska albumformatet.

I flamländska Belgien finns det även en tradition av nederländskspråkiga (flamländska) serier, men bortsett från Finn och Fiffi har de sällan haft särskilt stora internationella framgångar.

Litteraturvetaren Horst Schröder analyserar det Fransk-Belgiska seriefenomenet och skriver: »Till den efterföljande serieutvecklingen bidrog säkert två produktionsvillkor som skilde den franska seriemarknaden från den i USA. För det första ägde serieskaparna sina serier själva, och hade alltså en helt annan kontroll över skapandet än sina kolleger i USA. För det andra producerades serier i oftast högklassigt färgtryck med upp till åtta sidplanscher i seriemagasin, för att sedan oftast tryckas upp som album, alltså nästan en bok. Produktionen var mindre pressad än i USA, och figurerna blev inte lika lätt utslitna som i långserierna. Dessutom lärde sig serieskaparna att tänka i större berättelseenheter med mer nyanserat persongalleri och handling. Det mest avgörande för den senare serieexplosionen tror jag dock paradoxalt nog var censurlagen från 1949, som nästan totalströp serieimporten från USA. Eftersom man ville ha serier ändå, fick man lov att producera dem själv. Den fransk-belgiska barnserietraditionen blev visserligen lite väl enahanda efter ett tag, men i gengäld kunde flera generationer serieskapare - som annars kanske aldrig hade fått chansen - lägga en nationell grund, utifrån vilken man senare på nytt kunde möta USA:s serier och kunna tillgodogöra sig dem på sina egna villkor. »

Stilen

Länge var Fransk-belgiska serier främst kända för komiska äventyr. En av pinonjärerna inom denna stil var Alain Saint-Ogan. Han påverkade de flesta av Frankrikes och Belgiens serietecknare. Tintins skapare Hergé påverkades tydligt av Saint-Ogan, men också av den amerikanske tecknaren George McManus.

I en intervju som Sture Hegerfors gjorde med André Franquin och Peyo säger Franquin: »Belgien — och även Frankrike — fick igång en egen storproduktion av serier under andra världskriget, när importen från USA stryptes. Våra föredömen blev Walt Disney och vår egen Herge' Om du tittar närmare på nästan alla våra serier, kan du se vad jag menar. Vi tog rundheten, vänligheten, från Disney och kompositionen — de detaljerade, mer eller mindre realistiska bakgrunderna — från Herge'». Peyo fortsätter: »Tecknarna i Belgien och Frankrike har alltid påverkat varandra något alldeles oerhört. Det var t ex Morris som uppfann de speciella hästarna, du vet, och Franquin som skapade de enkla karikerade ansiktena — allt detta som du nu för tiden hittar i minst ett tjog fransk-belgiska serier. Titta på alla mina serier, titta på 'Asterix' och 'Oumpah-Pah' av Goscinny och Uderzo! »

Serieskaparen Tardi har fortsatt i denna stil, med karikerade figurer och realistiska miljöer, även när han gör helt realistiska serier.

Det finns även realistiskt tecknade serier i Frankrike och Belgien. Under 1940-talet var det i vissa fall licenstecknade amerikanska serier som Stålmannen och Blixt Gordon, och i andra fall serier som bar tydliga drag av amerikanska äventyrsserier. Inte förrän aningen senare (ungefär när andra världskriget plötsligt tog slut) kom det fram realistiskt tecknade serier med en utpräglad franskbelgisk karaktär, den fantastiska äventyrsserien Blake och Mortimer och den historiska serien Alix är exempel från fyrtiotalet, westernserien Jerry Spring är ett exempel från femtiotalet medan science-fiction-serien Barbarella är ett exempel från sextiotalet. Det var vanligt att en och samma tecknare tecknade serier både i komisk stil och serier i realistisk stil. Två som behärskade detta särskilt bra var Jijé och Uderzo.

Fransk-Belgiska serier följde länge samma sidolayout, tre eller fyra strippar per sida, det var först i och med 60-talets konstserier, framför allt från Eric Losfelds förlag Le Terrain Vague, som sidokompositionerna blev friare och mer uppbrutna.

Serietidningar

Fransk-belgiska serier publiceras första gången som följetonger i serietidningar. Exempel på sådana tidningar är Spirou, Tintin och Pilote. Före serietidningarnas tid publicerades serierna i dags- och veckopress, ibland i särskilda illustrerade tidningsbilagor; Le Petit Vingtième var en sådan bilaga där Tintin och andra av Hergés serier först trycktes.

Förlag

Casterman, Dargaud, Dupuis, Glénat är exempel på förlag som ger, eller har gett ut, serier både i Frankrike och Belgien.

Franskbelgiska serier i Sverige

"Tintin", "Spirou" och "Lucky Luke" publicerades redan i slutet av 1940-talet, början av 1950-talet, i olika svenska tidningar. Ett försök att införa albumformatet gjordes 1960-62 med fyra Tintin-album. Två försök har gjorts med den speciella franskbelgiska följetongspubliceringen i serietidning; Banggg och Champion. Dessa tidningar fick lägga ner efter bara några få nummer. Det stora genombrottet för franskbelgiska serier kom med albumutgivning på 1970-talet. I Thud nr 4 1973 (thud 22) anar skribenterna att något är på gång och man gjorde ett helt nummer där man presenterade ”Serier i Frankrike och Belgien” och man skrev särskilda artiklar om "Tintin", "Spirou" (som då fortfarande kallades "Spirre"), "Asterix" och "Lucky Luke". Sex år senare gav Carlsen Comics ut presentationsboken ”En bok om Carlsen Comics” som i stort sett enbart handlar om serier från Frankrike och Belgien. Då hade även så kallade serier för vuxna börjat publiceras, ex ”Adeles extraordinära äventyr” och ”Corto Maltese”. Albumutgivningen fortsatte att vara stor en bit in på 1980-talet och tynade därefter ut. Under 1990-talet var det enbart de säkra försäljningsframgångarna, som "Asterix", som publicerades. Några försök gjordes med nyare serier; ex "Billy the Cat" som kom i två album på svenska. På 2000-talet har Albumförlaget börjat publicera franskbelgiska serier för äldre eller vuxna läsare.

Serieskapare (urval)

• Yves Chaland
• Charlier
• Derib
• André Franquin
• Jean "Moebius" Giraud
• René Goscinny
• Greg
• Hergé
• Edgar P. Jacobs
• Jidéhem
• Jijé
• Raymond Macherot
• Morris
• Eddy Paape
• Peyo
• Jacques Tardi
• Maurice Tillieux
• Albert Uderzo
• Will

Serier (urval)

• "Adele Blanc-Sec" av Jacques Tardi
• "Asterix" av René Goscinny och Albert Uderzo
• "Blake och Mortimer" av Edgar P. Jacobs m.fl.
• "Blueberry", av Jean-Michel Charlier, Jean Giraud m.fl.
• "Blårockarna" av Raoul Cauvin, Salvé och Willy Lambil
• "Gaston" av André Franquin
• "Iznogoud" av René Goscinny och Jean Tabary
• "Johan och Pellevin" av Peyo m.fl.
• "Linda och Valentin" av Pierre Christin och Jean-Claude Mézières
• "Lucky Luke" av Morris, René Goscinny m.fl.
• "Smurferna" av Peyo m.fl.
• "Spirou" av Jijé, André Franquin m.fl.
• "Tanguy et Laverdure" av Jean-Michel Charlier och Albert Uderzo
• "Tintin" av Hergé

Terminologi

Inom den franskspråkiga seriemarknaden används flera termer, som kan vara bra att känna till.

• Hebdo(madaire): Varje vecka, används för veckotidningar, från kyrkolatinets hebdomarius, från grekiska hebdomas (εβδομάς, vecka).
• Hors série: Material med populära figurer som inte är en del av den reguljära albumserien.
• Inédit: Material som inte samlats i album, kan vara enstaka serier, skisser etcetera.
• Intégrale: Samlingsalbum av tidigare utgivna album, ofta 3-4 album som bildar till exempel en komplett utgivning eller story arc.
• Mensuel: Månatlig, används för månadsutgivna tidningar.
• One-Shot: Används i huvudsak för enstaka album, utan direkt koppling till någon längre albumserie.
• Tome: Band, album i albumserie.

Se även

• Kategori:Franska serier
• Kategori:Belgiska serier
• Kategori:Franska serieskapare
• Kategori:Belgiska serieskapare
• Kategori:Franska serietidningar
• Kategori:Belgiska serietidningar

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!