Stålmannen

Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut.

Tidig Stålman från 1938, tecknad av Joe Shuster. Copyright DC Comics.

Stålmannen (i original Superman) är den första egentliga superhjälten, skapad 1938 av Jerry Siegel och Joe Shuster i den amerikanska serietidningen Action Comics. Senare även utgiven i flera andra serietidningstitlar av DC Comics. Karaktären har också förekommit i många TV-serier och filmer.

Stålmannen föddes på planeten Krypton och skickades till jorden av sin far just innan hans planet exploderade. På Jorden växte han upp som en människa och antog alter egot Clark Kent för att kunna leva ett normalt liv medan han hjälpte världen. Stålmannen håller oftast till i storstaden Metropolis. Som Clark arbetar han där som nyhetsreporter på tidningen Daily Planet, där han får vara nära sin käresta Lois Lane.

Historik

Översikt

Stålmannen skapades av Jerry Siegel och Joe Shuster, men inte som en hjälte, utan en brottsling. Siegel och Shuster gav under sin tid i highschool ut ett fanzin med namnet Science Fiction och till januarinumret 1933 skapade Siegel en kort historia kallad The Reign of the Superman (ung. Stålmannens välde) som Shuster illustrerade. Den handlade om en flintskallig brottsling som hade som mål att erövra världen.

Senare samma år fick Siegel idén att göra en serie av sin Superman och flytta honom till rätt sida av lagen. Serien "The Superman" refuserades dock och en besviken Shuster förstörde alla sidor utom omslaget. De trodde dock fortfarande på figuren och året därpå fick Superman sin mer bekanta form. De tecknande raskt upp grundhistorien som strippserie men det var inte förrän 1937 som någon nappade på serien. För DC tecknade Shuster om stripparna till serietidningsform och den uppdaterade Stålmannen återfanns i Action Comics nr 1 (juni 1938).

Siegel och Shuster sålde rättigheterna till tidningen för 130 dollar år 1947. När figurens popularitet fick dem att stämma tidningen för att få mer pengar blev de sparkade.

Stålmannen har haft en ganska jämn popularitet under 1900-talet. Eftersom serien har funnits i snart 70 år har flera serier gjorts om mannen av stål: en radioserie, tecknade filmer, filmer, romaner, en musikal och flera sånger. Stålmannen har varit med i ett otroligt antal äventyr som försatt honom i nästan varje tänkbar situation: jorden och många andra planeter, nutid och många olika historiska eror.

Genom sin långa historia har han mött nästan varje upptänklig fara, och hans krafter har varierat från supermänniska till allsmäktighet. Då Stålmannen var allsmäktig skapade detta en otrolig press på de skribenter som arbetade med karaktären eftersom detta leder till ett nästan oöverstigligt hinder: "Hur skriver man om en karaktär som är nästan Gud?". Detta, blandat med flera andra skäl, skapade en nedgång i Stålmannens popularitet, särskilt under 1960- och 1970-talet då DC Comics konkurrent Marvel Comics flyttade karaktärsfördjupningen till en helt ny nivå på superhjältarna i sina serier. Under tidigt 1980-tal bestämde sig DC Comics för att en drastisk förändring behövdes för att öka Stålmannens popularitet och göra honom mer tilltalande för dagens tidningsköpare. Detta resulterade i en genomgripande moderniseringen av Stålmannen 1986, styrd av manusförfattaren och tecknaren John Byrne. Stålmannen återigen blev ett av DC:s flaggskepp.

Sedan nya Stålmannen släpptes har DC introducerat flera drastiska förändringar i karaktären, vilket har ökat försäljningen, men även startat en debatt bland fans om huruvida förändringarna verkligen var nödvändiga. Två förändringar i Stålmannen har haft en längre effekt. Den första är "Death and Life of Superman", då Stålmannen dödas av en brottsling vid namn Doomsday. Han återvänder från de döda för att slutligen besegra sin baneman, och hans död gav upphov till flera nya figurer och historier. 1995 gifte sig Stålmannen med Lois Lane och de tu har haft ett lyckligt äktenskap än så länge.

Stålmannens födelse

1940-talet

1950-talet

1960-talet

1970-talet

1980-talet

1990-talet

Idag

Figurgalleri

Figuren Stålmannen

Även om Stålmannen har förändrats på många sätt genom åren så finns det ändå en del centrala begrepp om honom som alltid finns med på ett eller annat sätt. Stålmannens riktiga namn är Kal-El (ibland Kal-L), och han är son till en framstående vetenskapsman (oftast känd som Jor-El eller Jor-L) på den avlägsna planeten Krypton. När Jor-El upptäcker att Krypton kommer att explodera inom en snar framtid, försöker han förgäves varna folket. Det enda han hinner göra är att bygga ett litet prototyp-rymdskepp med plats nog för lille Kal-El och skicka iväg honom innan Krypton går under.

Rymdskeppet når till slut Jorden och kraschar i Kansas, USA, nära den lilla staden Smallville. Den unge Kal-El adopteras av paret Kent och får det jordiska namnet Clark Kent. I takt med att man blir äldre upptäcker projken att han har fantastiska krafter (varför han har dem har i serierna berott på olika saker genom tiderna, ibland på gravitationen, ibland på jordens gula sol och ibland så har helt enkelt alla kryptonier sådana krafter, även på Krypton). Som vuxen bestämmer han sig för att använda sina krafter för mänsklighetens bästa, skaffar sig en dräkt med slängkappa och kallar sig för "Stålmannen" (i USA "Superman"). Han flyttar också till storstaden Metropolis, där han som Clark Kent skapar sig en hemlig identitet som ängslig nyhetsreporter på Daily Planet (från början Daily Star).

Övriga figurer i serien

Kända figurer kring Clark Kent inkluderar Lois Lane, fotografen Jimmy Olsen och ansvarige utgivare Perry White. Lana Lang är en TV-reporter som är besatt av att avslöja Clark Kent som Stålmannen. Precis som Clark är hon uppvuxen i Smallville.

I Metropolis har Stålmannen en nära relation med polismyndigheten - särskilt Special Crimes Unit (SCU), som arbetar med hot från superskurkar och leds av kapten Margaret Sawyer.

Före Crisis on Infinite Earths dör Stålmannens adoptivföräldrar när han blir vuxen. Numera är båda vid liv och besöks ofta av Clark när han är i svårigheter.

Vänner och allierade

I princip alla i världen gillar Stålmannen (förutom brotslingar), men han har ändå några speciella vänner. Clark Kent kallas ofta en "nära vän" till Stålmannen, fast de egentligen är samma person. Lois Lane är reporter på samma tidning som Clark Kent och har ofta varit förälskad i båda hans identiteter, utan att veta att de är samma person. Nyligen avslöjade dock Stålmannen sanningen, och de båda gifte sig.

En annan vän till Stålmannen är Jimmy Olsen, ung fotograf som ofta råkar ut i trubbel. Tur då för Jimmy att han har konstruerat en signalklocka som sänder ut en högfrekvent nödsignal som vara Stålmannen kan höra. Jimmy är känd som "Superman's Pal".

Bland de "vanliga" människor i Metropolis som är goda vänner med Stålmannen finns också Perry White, chefredaktör på Daily Planet där Clark Kent jobbar. Han syns ofta med cigarr och utropar saker som "Store Ceasars spöke!" Han är arketypen till den hårdföre tidningsredaktören med ett hjärta av guld (paralleller kan dras till t.ex. J. Jonah Jamesson i "Spider-Man").

Bland de lite mer ovanliga vännerna återfinns till exempel Stålflickan, stålhunden Krypto, Batman och de andra superhjältarna i Lagens Väktare.

Andra Superfigurer

Stålflickan är Stålmannens kusin från Krypton. Hon dödas i Crisis on Infinite Earths. Efter återställningen av Stålmannen 1986 blev Stålflickan återintroducerad som en mer komplex figur.

Det har funnits flera Stålpojkar. Den första introducerades 1944 och kan sammanfattas som "Stålmannen som pojke". Denna Stålpojke finns inte längre eftersom Clark Kent inte blev superhjälte förrän han blivit vuxen. Däremot finns det sedan tidigt 1990-tal en Stålpojke som är en klon av Stålmannen.

Ibland har Stålmannen en hund, Krypto, med samma krafter som sin husse. Före Crisis on Infinite Earths var Krypto Kal-Els husdjur på Krypton, som av misstag blev skickad till jorden i en testkörning. Krypto har alla fysiska fördelar som kryptonier har under gula solar samt intelligensen hos ett mänskligt barn. Efter John Byrnes omstrukturering av Stålmannen 1986 försvinner dock Krypto, för att återintroduceras senare i ett äventyr där Stålmannen är på en falsk Krypton. Denna gång har däremot hunden den intelligens man väntar sig från hunddjur, men kraften är lika stark. Detta gör Krypto mycket farlig och han hålls oftast inne i Stålmannens fort.

Fiender

Stålmannen har naturligtvis dragit på sig en hel del fiender genom årens lopp. I seriens barndom utgjordes skurkarna av vanliga gangsters eller spioner, men efter hand tillkom även skurkar med superkrafter som kunde ge mannen av stål en rejäl match.

En lista över Stålmannens viktigaste fiender inkluderar:

• Lex Luthor – Stålmannens ärkefiende. Ursprungligen var Lex en kriminell forskare med en vendetta mot Stålmannen. I den nya versionen är han ägaren till storföretaget LuthorCorp. Lex Luthor blir senare vald till USA:s president (om än tillfälligt).
• Brainiac – Ursprungligen en utomjordisk android som vill krympa städer och döda Stålmannen. I den nya versionen är han en utomjordisk, organisk varelse med samma ambitioner.
• Morgan Edge – Ursprungligen en bifigur i serien, Clark Kents chef på TV-stationen WGBS-TV. I den nya versionen är han kriminellt överhuvud i Metropolis och ledare för Intergang.
• Mr. Mxyzptlk – Skojaren från den femte dimensionen. Magiker med förkärlek för att tortera Stålmannen. Mxyzptlk far oftast iväg fredligt om Stålmannen klarar av en utmaning.
• Parasite – Superskurk med förmågan att absorbera andras krafter och minnen. Försöker naturligtvis att ta över Stålmannens krafter.
• Bizarro – Ofullkomlig kopia av Stålmannen som gör allt tvärtom, vilket mestadels orsakar förstörelse.
• Metallo – Kriminell cyborg som drivs av ett kryptonithjärta.
• Doomsday: Primitivt och kraftfullt monster som dödade Stålmannen i "Death of Superman"-historien.

Stålmannen som ikon

Utgivning

Dagspressversionen

Mindre än ett år efter debuten i Action Comics fick Stålmannen även en egen serie för publicering i dagstidningar. (Serien hade ju ursprungligen gjorts för publicering som just dagspresserie.) Dagsstrippen debuterade 6:e januari 1939, och söndagssidan 5:e november samma år. Inledningsvis var det upphovsmännen Jerry Siegel och Joe Shuster som producerade även denna version, men snart kom andra kreatörer att vara inblandade, bl.a. Wayne Boring, Curt Swan och Bill Finger.

Dagspressversionen upphörde 1966, men Stålmannen gjorde comeback i dagstidningarna när serien "The World's Greatest Superheroes" dök upp 1978. I denna serie hade olika DC-hjältar huvudrollen, men gradvis fokuserades allt mer på Stålmannen. Denna serie upphörde 1985.

Serietidningar

Stålmannen fick en egen serietidning i Sverige redan 1949. Den gavs ut t.o.m. 1991.

1988 blev Stålmannen en av de serier som roterade i tidningen Månadens Äventyr. Stålmannen var huvudserie i nr 3–5/1988.

Epix gav ut tidningen Stålmannen och Läderlappen med sex nummer 1992.

1999 återvände Stålmannen i en egen titel, som dock inledningsvis hade den otympliga titeln Superäventyr med Stålmannen. Endast sex nummer gavs ut.

Stålmannen har även förekommit i tidningar som Gigant och JLA.

Album

Stålmannens julalbum gavs ut åren 1960, 1970 och 1978–88. Ett omtryck av 1986 års album ingick i Tintins äventyrsklubb 1991.

Andra album som getts ut med Stålmannen i Sverige inkluderar:

• "Stålmannens hjältekavalkad" (1962)
• "Stålmannen, Läderlappen och Robin" (1972 och 1973)
• "Stålmannen Jubileumsalbum 25 år" (1974)
• "Stålmannen mot Spindelmannen" (1976)
• "Stålmannen mot Muhammad Ali" (1978)
• "Superman the Movie" (1979)
• "Stålmannen the Album" (1980)
• "Superman II" (1981)
• "Stålmannen går på en kryptonit" (1984)
• "Stålmannen och Spindelmannen" (1987)
• "Stålmannen Jubileumsalbum" (1989)
• "Stålmannen i Stockholm" (1990)
• "Superman – Klassiska serier" (2005)

Pocketböcker

Stålmannen var en av de roterande titlarna i Serie-Pocket och publicerades i nr 68, 77, 118, 131, 146 och 158.

Stålmannen i andra medier

Se separat artikel: Stålmannen i andra medier

Kopior och pastischer

Superduperman, tecknad av Wally Wood, skriven av Harvey Kurtzman. © Mad

Superman kan sägas vara alla superhjältars urfader, inte minst för att han har i princip alla krafter någon kunnat tänka på att ge till en superhjälte: han flyger, är supersnabb, superstark och har förhöjda sinnen. Det ligger därför nära till hands att hävda att alla moderna superhjältar på ett eller annat sätt är kopior av Superman. Dock finns det några figurer som kommer närmare än andra där kanske serieskaparna själva rent av hävdat att deras verk varit en hyllning till originalet.

• Apollo från "Stormwatch" och "The Authority" har samma krafter, en triangelformad symbol på bröstet och har ett homosexuellt förhållande med Midnighter, som i sin tur är en pastisch på Batman.
• Atoman från "Top 10" av Alan Moore.
• Captain Marvel, den smilande superhjälten i rött som ropar "Shazam". DC Comics tyckte att han var så lik Superman att de stämde förlaget Fawcett. Det senare förlaget gjorde upp i godo och lade faktiskt ner sin serie. Ironiskt nog kom DC senare att köpa Fawcett, inklusive Captain Marvel. "Rivaliteten" mellan förlagen har speglats även i serierna, där de bägge ofta slagits sedan dess.
• Hyperion var motsvarigheten till Superman i Marvel Comics' Squadron Supreme, som i sig var en tunt maskerad kopia av JLA.
• Kapten Stofil (?)
• Maximortal var en parodi av hela genren, skriven och tecknad av Rick Veitch.
• Mighty Mouse, även känd som Stålmusen.
• Mr. Majestic
• The Saint från "The Pro" av Garth Ennis och Amanda Conner
• Samaritan är Superman-varianten i Kurt Busieks "Astro City".
• Stål-Långben (Super Goof)
• Superdupont av Gotlib
• Superlopéz är en spansk parodi av Jan från 1973.
• Supreme skapades av Rob Liefeld men förädlades av Alan Moore, som införde många referenser till Silver Age-versionen av Superman.
• Superduperman av Harvey Kurtzman och Wally Wood ur Mad.
• Ultiman från Big Bang Comics

Handling

Stålmannens ursprung är en science fiction-version av hjältehistorien där huvudpersonen, exempelvis Gilgamesh, Mose, Kung Arthur och Jesus Kristus, räddas från att dö vid späd ålder genom att skickas bort.

Stålmannen föddes som Kal-El på planeten Krypton. Som spädbarn räddades han från undergången genom att av sina föräldrar Jor-El och Lara skickas iväg i ett rymdskepp innan Krypton exploderade. Skeppet landade på jorden där Kal-El blev adopterad av en familj från Smallville, Kansas. I vuxen ålder flyttade han till Metropolis. I ursprungsserien (1938–1985) är Stålmannen den verkliga personen och Clark Kent den fasad han visar upp för världen. Som reporter på Daily Planet, en av Metropolis större tidningar, kan Stålmannen tidigt få vetskap om hotfulla händelseförlopp och hjälpa mänskligheten på allra bästa sätt. Kent jobbar där med Lois Lane som Kent är förälskad i. Han får inget gensvar eftersom Lane är förälskad i Stålmannen – ett triangeldrama med skruv.

Under årtionden avbildades Clark Kents klädombyte till Stålmannen i telefonkiosker. Detta var egentligen ovanligt i serietidningen, p.g.a. risken för upptäckt. Faktum är att Stålmannen oftast bytte om i en städskrubb på Daily Planet eller på något improviserat ställe.

1986, efter Crisis on Infinite Earths-serierna, anlitade DC Comics skribent/artisten John Byrne för att återskapa Stålmannenkaraktären från grunden. All tidigare kontinuitet dumpades. Nu skapades Stålmannen likt alla Kryptoniter från in vitro-fertilisering på Krypton. När han fortfarande var ett foster stoppade hans far ner honom i rymdskeppet och skickade iväg det. När skeppet slutligen landade i Smallville hade fostret blivit ett fullt utvecklat spädbarn. Han blev illegalt adopterad av Martha och Jonathan Kent och växte upp som människa. Med tiden började Clarks krafter utvecklas. Först började hans osårbarhet utvecklas och sist möjligheten att flyga - sent i tonåren. Efter att han lämnade Smallville reste han runt i världen för att slutligen flytta till Metropolis där han anlitades som reporter för Daily Planet.

I serien efter 1986 är Clark Kent den riktiga personen och Stålmannen är den hemliga identiteten som han använder för att undvika att hans fiender skadar hans familj eller vänner. Större delen av världen vet däremot inte om att Stålmannen har en vanlig identitet eftersom han inte är maskerad, vilket annars skulle tyda på att han skulle ha något att dölja. Konceptet är att Clark är en riktig man, mer skapad av hans adoptivföräldrars etik än utomjordiska krafter, vilket är en medveten förändring från de tidiga serietidningarna. Lois Lane har dock samma roll: hon är Clarks förälskelse som är förälskad i Stålmannen. I denna serie säger Clark till slut att han är Stålmannen, vilket riskerar att bryta upp deras förhållande, men de gifter sig till slut.

Angående det svenska namnet: svenskan tog namnet från undertiteln "the Man of Steel" - "Mannen av stål" - "Stålmannen" - bl.a. för att kunna ha kvar symbolen med ett S på hans kostym. Orginaltiteln "Superman" betyder "övermänniska".

Stålmannens krafter

Stålmannen marknadsfördes under 1950-talet med att han var "snabbare än en gevärskula, starkare än ett lokomotiv och med styrkan att hoppa över höghus i ett enda svep". En mer detaljerad översikt av krafterna ser ut så här:

• Viss osårbarhet. På 1940-talet kunde artillerield skada honom, men inte döda honom. Under 1970-talet kunde han flyga genom stjärnor och med lätthet klara sig igenom en kärnvapenexplosion. I dag är Stålmannen fortfarande extremt kraftig och kan klara av dussintals artillerieldar, lasrar och bomber, men skulle dödas om han flög in i en stjärna eller var nära centrum av en kärnvapenexplosion. Dessutom gör hans kraftiga immunsystem honom immun mot de flesta gifter och sjukdomar.
• Synrelaterade krafter (kallas vanligen Supersyn)
  • Röntgensyn: Förmågan att se genom nästan vilken substans som helst, förutom bly. Stålmannen kan se genom väggar, men inte genom människor på andra sidan.
  • Teleskopsyn: Förmågan att se saker på mycket långa avstånd (några mil).
  • Stålmannen kan se hela det elektromagnetiska spektrumet om han så önskar, vilket inkluderar infrarött och ultraviolett och detta ger honom möjlighet att se i mörker.
  • Mikroskopsyn: Möjligheten att se extremt små objekt.
  • Värmesyn: Möjligheten att skicka värme till allt han kan se, likt en laser. Strålarna är vanligtvis osynliga för vanliga människor, så att han kan vara diskret då det krävs.
• Superhörsel: Möjligheten att höra vilket ljud som helst, utan några begränsningar på volym eller gällhet.
• Superlungor: Möjligheten att skapa orkanvindar genom att blåsa med lungorna. Han kan även frysa ner objekt med andedräkten.
• Superhastighet: Möjlighet att röra sig med mycket hög hastighet, likt The Flash. Detta inkluderar att springa och att flyga.

Under 1940- och 1950-talet var krafterna mer begränsade. De växte till gudomliga proportioner under 1960-, 1970- och tidiga 1980-talet. Vid höjden av sin kraft kunde han färdas miljoner ljusår genom universum på kort tid. Så kunde han också oskadd dyka in i stjärnor och med lätthet färdas i tiden genom att färdas snabbare än ljuset. Han kunde flytta planeter och lyfta vilken vikt som helst.

När han gjordes om 1986 blev hans krafter reducerade till en mindre orimlig nivå, vilket kan göra hans äventyr mer spännande. Dock är han fortfarande en av de kraftfullaste av alla superhjältar. Han kan inte längre flyga snabbare än ljuset och skulle dö om han blev träffad av ett kärnvapen. Han har överlevt kärnvapenexplosioner på nära håll, men det har skadat honom rejält. Detta ses som den övre gränsen för Stålmannens superförmågor.

Stålmannens krafter har dock ökat det senaste årtiondet. Sen han kommit tillbaka till livet kan nu Stålmannen överleva kärnvapenexplosioner och har överlevt att åka in i solen, vilket faktiskt ökade hans krafter under en kort period. Stålmannens styrka är återigen högre och han kan flytta mycket tyngre vikter än vad han kunde förut.

Under de glada 1950- och 1960-talen begåvades Stålmannen med en mängd bisarra krafter såsom "superbuktaleri", "superhypnos" m.m. Dessa krafter finns inte längre med i kanon.

Svagheter

Kvarlevorna av den sprängda planeten Krypton spred sig runt universum som en grön kristallisk eller metallisk substans känd som kryptonit. Kryptoniten är skadlig för Stålmannen och tar bort hans krafter när den är i närheten av honom. En variant av kryptonit är röd kryptonit, vilken inte skadar honom direkt, men har mycket oförutsägbara effekter på hans psyke och krafter (exempelvis förvandlade en gång kryptoniten Stålmannens huvud till ett myrhuvud). Guldkryptonit tar bort Stålmannens krafter när han är under vår gula sol, men denna sort är mycket ovanlig. Det har förekommit ett antal olika varianter av kryptonit under åren, sporadiskt infogade där de krävdes för att föra historien framåt och, efter detta, bortglömda. I återskapelsen 1986 försvann dessa helt.

Magi är den andra företeelse som Stålmannen är känslig för. Vid flera tillfällen blir Stålmannen förvandlad, eller hypnotiserad, av illusionister eller voodoo-utövare. Främst av dessa är Mr Mxyzptlk.

Stålmannen får sina krafter från vår sols strålning, som skiljer sig från den strålning som Kryptons stjärna sänder ut. Jordens gula sol ger honom krafter han inte skulle ha haft under Kryptons röda sol. Många historier handlar om hur Stålmannens fiender utsätter honom för syntetisk strålning lik den från röda solar för att neutralisera hans krafter.

Utrustning

• avskildhetsfortet (Fortress of Solitude), en stor installation i Arktis (versionen innan Crisis on Infinite Earths) eller Antarktis (efter Crisis on Infinite Earths), ett ställe där Stålmannen kan ta det lugnt Före Crisis on Infinite Earths hade fortet laboratorier tex för att finna en kur mot kryptonit, ett zoo för utomjordiska djur, ett monument över Krypton, ett troférum samt ett gym med specialutrustning anpassat för hans muskler. Han hade också tributrum över sina nära vänner där han hade speciella gåvor förberedda utifall Stålmannen avled. I fortets fanns också flaskstaden Kandor, en kryptonsk stad som krympts och stulits av Brainiac innan planeten förstördes. Under åratal arbetade han med att få staden till normal storlek igen och besökte ibland staden genom att tillfälligt krympa sig till dess storlek. Dessutom finns där en robot med artificiell intelligens. Dessutom hade Stålmannen androider som kunde härma honom och hans närmaste kompanjoner tillräckligt bra för att till och med lura nära vänner. Han tvingades dock göra sig av med dem när luftföroreningar började störa ut deras funktioner.
• som skydd mot kryptonit och likartade hot hade Stålmannen förr avskärmande blydräkter.
• när hans krafter blev utslagna eller då han behövde starkare skydd hade Stålmannen också ett fordon kallat Supermobilen, vilken kunde flyga i vilken miljö som helst och hade kraftfulla armar för att hantera objekt utanför skeppet från insidan.

Efter Crisis on Infinite Earths hade han också en arsenal av utrustning, vapen och fordon av kryptonsk design, vilket inkluderar en stor människoliknande robot han kunde sitta i.

Stålmannens dräkt innan Crisis on Infinite Earths var gjord av filtar som följde med hans rymdskepp. Eftersom dessa var från Krypton hade de samma resistens mot skada under den gula solen som Stålmannen har. Detta betydde att hans dräkt sällan blev skadad och även skyddade andra som hade den på sig - likt en rustning. När han flög brukade han svepa in eventuella passagerare i sin mantel för att skydda dem mot luftfriktion. Dessutom var Kents ursprungsglasögon gjorda av två små glasytor från rymdskeppet, vilket betydde att han kunde använda sin lasersyn genom dem utan att smälta glaset. När han hade staden Kandor i sin ägo byttes dessa ut mot produkter från professionella vävare och glasmästare från staden. Produkterna hade samma motståndskraft som allt från Krypton. Efter Crisis on Infinite Earths hade inte Stålmannen dessa material, utan istället en tunn aura runt sin kropp vilken skyddade allt som var tillräckligt nära honom. För att använda lasersynen blev Kent däremot tvungen att lyfta upp sina glasögon.

Stålmannens personlighet

Från början var Stålmannens personlighet mycket grov – och ibland tvivelaktigt destruktiv. Ett exempel är i en tidig historia då Stålmannen hör att regeringen inte tänker rusta upp ett slumdistrikt för inget mindre än att en katastrof inträffar och går bärsärk genom distriktet. När superhjältehistorier började rikta in sig mer mot barn fick Stålmannen sin välkända "scoutpersonlighet".

Stålmannen har blivit porträtterad som en människa som skulle offra sitt liv eller sina krafter för mänsklighetens bästa. Han anstränger sig med glädje för att rädda en katt som sitter fast i ett träd eller medverka i välgörenhet. Han arbetar gärna bakom kulisserna så att andra får ta berömmet för hans superdåd. Han är ödmjuk, vilket ofta förvirrar hans fiender som inte kan förstå varför en människa med hans krafter skulle använda livet till att göra gott.

Senare författare har försökt att göra Stålmannens karaktär djupare och ge en förklaring till varför han är så god. Den nya grundidén är att Stålmannen har ett tyngt samvete när det gäller hur han använder sina krafter. Han är rädd för frestelsen att missbruka sina krafter och därigenom förfalla till att bli ett monster eller en despot. Han försöker därför hjälpa de legitima auktoriteterna runt omkring sig, vilket får honom att känna att han håller sig till inom lagens råmärken. Hans scoutpersonlighet är ett ytterligare lager självbehärskning för att hjälpa honom att behålla kontrollen. En fortsatt motivation för hans karriär som reporter, förutom att han har tillgång till färska nyheter, är att han har arbete där han inte har något orättvist försprång genom sina fysiska attribut.

Stålmannens personlighet har ofta blivit gjord till åtlöje och parodierad, särskilt under de senaste 20 till 30 åren av seriehistorien då mörkare serier dominerat marknaden. Stålmannen kan ses som gammaldags när han jämförs med dagens besatta hämnare som säljer bäst på seriemarknaden, men hans dragningskraft lever kvar och han fortsätter att vara en av huvudaktörerna inom seriemediet efter snart 70 år.

Ytterligare läsning

Nedan följer några exempel på serieberättelser som sätter Stålmannen i en ny dager.

• "A Superman for All Seasons" - skriven av Jeph Loeb, illustrerad av Tim Sale

Skriven ett år före Smallville berättar den här boken sagan om Stålmannen som ung i ett tidlöst, rockwelliskt Amerika från en konfunderad gosse till en metropolit med superkrafter.

• "Kingdom Come" - skriven av Mark Waid, illustrerad av Alex Ross

En helt målad episk berättelse i Marvelstil. Det här är berättelsen om Stålmannen i framtiden. Stålmannen har gått i pension, tillsammans med många av de bästa hjältarna från DC-universumet, och därigenom banat väg för en ny årgång superhjältar, vilka är omdömeslösa och moraliskt handikappade.

• "The Death of Superman" / "World Without a Superman" / "The Return of Superman" – skrivna och illustrerade av flera kreatörer, mestadels Dan Jurgens.

Sagan om Stålmannens död och reaktionen på detta.

• "Superman: Red Son" - skriven av Mark Millar.

En saga baserad på premissen "Tänk om Stålmannen föddes i Sovjetunionen?". Istället för att slåss för den amerikanska livsstilen har Stålmannen en djupt rotad tro på arbetarrätt och strävan mot global jämlikhet och förespråkar kommunism runt världen.

Kulturella influenser

Både Stålmannens (i det här fallet Superman) namn och grunden till karaktären har stor skuld till Übermensch-konceptet utvecklat av filosofen Friedrich Nietzsche.

DC Comics har upphovsrätt på många variationer av super-temat, såsom Superdog, Supergal för att undvika parodisering och förvirring om varumärket. Trots detta har många imitationer och parodier på Stålmannen uppkommit med åren. En av de första Stålmannenimitationerna är Fawcett Comics Captain Marvel, vilket ledde till domstol. Flera parodier på Stålmannen finns att tillgå: Stål-Långben, Stål-Kalle, Mighty Mouse, m.fl.

Under 1990-talet skapade tecknaren och författaren Rob Liefeld en Stålmannenpastisch och skapade då en egen serie kallad Supreme. Serien sålde medelbra från början, men försäljningen sjönk, ända till serien vid nummer 41 togs över av manusförfattaren Alan Moore. Moore skrev 15 nummer av Supreme, som kan ses som en hyllning till Stålmannen innan omstruktureringen 1986.

En av de få karaktärerna med mycket inspiration tagen från Stålmannen som DC Comics inte tagit till juridiska åtgärder mot är karaktären Hyperion från Marvel Comics superhjältelag Squadron Supreme. Squadron Supreme skapades av författare på Marvel för att tillåta dem att göra inofficiella strider mellan Justice League och Avengers. Hyperion är deras version av Stålmannen, the Whizzer är The Flash, etc.

Stålmannen tros ha varit delvist inspirerad av Philip Wylies' science fiction-roman från 1930 kallad Gladiator. Den handlar om en man vars övermänskliga styrka inspirerar honom till att hjälpa den mänskliga rasen, men istället blir hatad av mänskligheten för de krafter han äger. Andra källor som brukar ses som inspiration till Stålmannen är Doc Savage och The Shadow.

Artiklar i Bild & Bubbla

• Magnus Knutsson: Superhjältar (Thud 3)
• Arn Saba: Superman... och hans kompisar i långkalsonger (B&B 1/1981)
• Rolf Geschwind: Sedelärande, superhjältar, sopnedkast och söndagssidor (B&B 1/1985)
• Peter Johansson: Det är en fågel! Det är ett flygplan! Nej det är John Byrnes Stålmannen! (B&B 1/1987)
• Hassan Yusuf: 50 år med Stålmannen (B&B 4/1988)
• David Haglund: Stålmannen på film – de första försöken (B&B 4/1998)
• David Haglund: Stålmannen på film – mot nya höjder (B&B 1/1999)

Recensioner i Bild & Bubbla

• "Stålmannen mot Spindelmannen" (Thud 34)
• "Stålmannen i Stockholm" (B&B 4/1990)

Externa länkar

• Superman Homepage (fansajt)
• Supermanica (Superman-wikipedia t.o.m. 1986)
• Superdickery (fansajt) Autentiska omslag under temat "Superman is a dick"

Artikeln, i den version den hade den 15 juli 2006, innehåller till stor del information hämtad från Wikipedia:Stålmannen.