Mandrake

"Mandrake gör en hypnotisk gest." Bild av Phil Davis.
© KFS.

Lothar var från början tämligen stereotyp. Ur debutserien (1934) av Phil Davis. © KFS.

Mandrake nr 2/1968, omslag av Rolf Gohs. © Semic Press

"Mandrake" (i original "Mandrake the Magician"), amerikansk dagspresserie om trollkonstnären Mandrake och hans svarte assistent Lothar, skapad av Lee Falk, som även skapat "Fantomen".

Historik

Falk sålde "Mandrake" 1934 till King Features Syndicate, vid dryga 20 års ålder. Han hade själv tecknat de första stripparna av serien men anlitade snart tecknaren Phil Davis. Serien debuterade 11:e juni 1934 och blev en omedelbar succé. Året efter utökades den med en söndagssida. Mandrake blev förebild för en mängd liknande serier om magiker, av vilka Zatara förmodligen är den mest kända och långlivade.

Ursprungligen hade verkligen Mandrake magiska krafter, men Falk insåg snart att det blev svårt att hitta på utmaningar för en så kraftfull huvudperson. Han ändrade då konceptet så att Mandrake endast är kapabel till omedelbar masshypnos, så att det som verkar ske egentligen är en illusion. Frasen "Mandrake gör en hypnotisk gest" har kommit att känneteckna serien sedan dess.

Davis tecknade serien fram till sin död 1964. Hans fru Martha tog över under en kort tid. Hon var en tidigare modedesigner som hade assisterat sin make under flera år. 1965 tog Fred Fredericks över ritstiftet, och han har hållit sig kvar på serien sedan dess. När Lee Falk dog 1999 tog han även över författarskapet.

Söndagsserien lades ner 2002 då Fredericks ville dra ner på arbetstempot, med dagsserien lever vidare än idag (2009).

Serietidningsversioner

Dell Comics publicerade ett nummer med nyproducerade "Mandrake"-serier i tidningen Four Color #752.
Det italienska förlaget Fratelli Spada producerade en mängd egna Mandrake-serier under 1960- och 1970-talen. Flera av upphovsmännen var desamma som för förlagets produktion av Fantomen-serier, däribland Usam och författaren Giovanni Fiorentini.
King Comics gav ut en Mandrake-serietidning 1966–67. Den innehöll nyproducerade serieavsnitt av bl.a. Andre LeBlanc och Ray Bailey. Den utkom endast med 10 nummer, och de sista innehöll material hämtat från Fratelli Spadas produktion. Mandrake-avsnitt publicerades även i Kings övriga serietidningar.
Marvel Comics gav ut en moderniserad version av serien 1995, skriven av Mike W. Barr och tecknad av Rob Ortaleza. Endast två av planerade tre nummer kom ut i butikerna. I samma veva gav Marvel även ut serietidningsversioner av King Features-hjältarna "Fantomen", "Blixt Gordon" och "Prins Valiant".
Moonstone Books producerar nya Mandrake-serier sedan 2008.

Svensk utgivning

Mandrake har publicerats som biserie i en mängd olika svenska tidningar, bl.a. Fantomen, Blixt Gordon, Swisch, Serie-Pressen, Karl-Alfred, Tarzan och Aftonbladet. (I den sistnämnda kvällstidningen fick serien (av misstag?) under en period det något mer målande namnet "Mandraken").

Dessutom har serien getts ut i en handfull egna utgåvor, bl.a. i julalbum på 1940-talet och två kortlivade egna serietidningar på 1960-talet. Serien ingick även i bokserien "De bästa serierna".

Serietidningen (Ⅰ)

Gavs ut med 6 nummer 1962–1964 på Formatic Press, stort format. Innehöll dagspresserier av Lee Falk och Phil Davis.

Serietidningen (Ⅱ)

Gavs ut med 6 nummer 1967–1968 på Semic Press för att sedan gå upp i Blixt Gordon. Tidningen var i färg och innehöll äventyr från den amerikanska Mandrake-tidningen utgiven av King Comics.

Serier som gick i Mandrake (Ⅱ)

Julalbum

1945, 1946 utgivna av Åhlén & Åkerlund
1949, 1950 utgivna av Allers förlag (1949 med undertiteln "Den vandrande mumien")
1954, 1955 utgivna av Åhlén & Åkerlund

Mandrake i andra medier

En svartvit filmserie i tolv delar producerades 1939 med Warren Hull som Mandrake,
En radioföljetong baserad på serien sändes i amerikansk radio 1940–42.
En TV-pilot som inte ledde till någon TV-serie producerades 1954, med Coe Norton i huvudrollen.
I Turkiet gjordes en oauktoriserad filmatisering av Mandrake 1967 under titeln "Mandrake Killing'e karsi" med Güven Erte i huvudrollen. Här möter Mandrake den italienska fumettifiguren Killing.
En TV-film med Anthony Herrera i huvudrollen producerades 1979.
Federico Fellini sades ha planer på en långfilm med Marcello Mastroianni i huvudrollen, men av detta kom intet.
Mandrake och Lothar var även två av frontfigurerna i den tecknade tv-serien "Defenders of the Earth" (tillsammans med Fantomen och Blixt Gordon).
En filmversion har varit under produktion under flera år, men projektet har bytt inriktning och är inte längre baserad på serien "Mandrake".

Kuriosa

Seriefiguren Mandrake har påfallande likheter inte bara med Lee Falk själv utan även ännu mer med Leon Mandrake, en kanadensisk illusionist som uppträdde på scen flera år innan seriefiguren skapades, och som sedermera även blev god vän med Lee Falk själv.

"Mandrake" är det engelska namnet på alrunan, en växt som förr ansågs ha magiska krafter. Växtens latinska namn, mandragora officinalis gav upphov till namnet "Dragos", under vilket serien lanserades 1938 i Danmark. Genom en förväxling av upphovsmannens två serier kom detta att bli Fantomens namn i Sverige i många dagstidningar under flera decennier framöver. – Källa: "Så gick det till när Fantomen blev Dragos", artikel av Hans Sidén i Göteborgs-Posten, "Världens gång", den 25 nov 2006.

"Mandrake" har figurerat i "crossovers" med "Fantomen". Första gången detta skedde var när Fantomen och Diana gifte sig 1977, och Lothar "med gäst" bjöds in till bröllopet.

Lee Falk och Fred Fredericks lade ofta in små hänvisningar till "Fantomen" i serien "Mandrake". Exempel på detta är en Fantomenmask som syns i en maskeradbutik, att Mandrake passerar en biograf där Fantomenfilmen visas, eller att Mandrake och Lothar besöker ett universitet där en viss Kit Walker fortfarande är känd för sina sportbragder! Dessa små cameos var dock mest menade som skämtsamma hälsningar till trogna Fantomen- och Mandrake-fans. Den första riktiga crossovern i "Mandrake"-serien var logiskt nog när Narda och Mandrake gifte sig 1998. Där förklaras också hur de två möttes första gången, när Mandrake var på resa i Afrika och även lärde känna Lothar.

Sedan Lee Falk dog och Fred Fredericks tog över författarskapet har det blivit allt fler crossovers med Fantomen. I det allra sista söndagsäventyret ("Shadows on Devil Road" från 2002) samarbetar Mandrake och Fantomen genom hela äventyret. Det är dessutom en uppföljare till ett gammalt Fantomenäventyr av Lee Falk och Wilson McCoy från 1947.

Hyllningar parodier

Mandrake blev förebilden för en mängd seriehjältar med magiska krafter, och de flesta som skapades under 1930- och 1940-talen var till stor del inspirerade av Mandrake.

Zatara från DC Comics är kanske den mest oblyga kopian. Den största skillnaden var att Zatara utövade äkta magi genom att uttala trollformlerna baklänges.
Kardak the Mystic Magician från Archie Comics.
Monako från Timely. Hade till och med en en egen Lothar, Pere.
Dakor the Magician från Timely. Största skillnaden var att Dakor tog (bra) betalt för sina tjänster.
Ibis the Invincible från Fawcett.
Mantor the Magician från Timely.
Sargon the Sorcerer från DC Comics. Bar turban och fick sina krafter från en magisk rubin.
Mr. Mystic, skapad av Will Eisner
The Wizard från Archie Comics. Hade visserligen inga magiska krafter men var i övrigt en dubbelgångare med Mandrake, övergick senare till att bära superhjältetrikåer.
Mysto, Magician Detective från DC Comics.

Rena parodier har förekommit i tidningar som MAD Magazine, Svenska Mad och Hjälp, bl.a.:

"Mandrake – Trallkarlen" av Lars Engström i Hjälp.

Mandrake på andra språk

Danska: Mandrake / Dragos
Finska: Taika-Jim
Tyska: Mandra der Zauberer / Mandrake der Zauberer
Italienska: Mandrake il Mago
Franska: Mandrake le magicien
Kroatiska: Mandrak
Spanska: Merlin el Mago / Mandrake el Mago

Externa länkar

Mandrake på Toonopedia

Serietidningen Fantomen