Vargen
Ej att förväxla med Vargen i "Rymdens Hjältar", se Timber Wolf.
Vargen är en mycket god vän till Bamse i serien med samma namn. Men det har inte alltid varit så. De första åren som serien producerades, var Vargen Bamses ärkefiende.
Fiktiv biografi
Vargens liv har varit svårt. Han blev som spädbarn föräldralös efter en skogsbrand, och uppfostrades av tre kriminella vargar, som bodde i ett förfallet skjul i skogen. Hans tre "pappor" lärde honom att stjäla och luras, och de brydde sig inte ens om att ge den lille ett namn utan kallade honom kort och gott för "Vargen".
En dag ska alla fyra vargarna in i ett stort, fint hus och stjäla. Vargen är kär i flickan som bor i huset, Virginia, och vill inte följa med, men en av hans "pappor" tvingar honom. Villan har dock ett tjuvlarm, och alla fyra vargarna blir tillfångatagna, men Virginia räddar Vargen, som flyr. Eftersom hans "pappor" nu sitter bakom lås och bom börjar Vargen på en hederlig bana. Han lär sig läsa och han får jobb som springpojke i en handelsbod. En dag blir han igenkänd av en tant som han en gång stal från och han får sparken ("En gång tjuv alltid tjuv"). Då bestämmer han sig för att bli den värsta skurken av dem alla. Han ger sig av och hamnar till slut i kulan i Bamseskogen där han bott sedan dess.
I början umgås han bara med skurkar och Tuffa Tuffingars Förening utnämner honom till "Världsmästare i elakhet". När Bamsegänget låter honom vara med och ta hand om hästen Billy Boy och Åsnan börjar han så småningom att mjukna, och blir till sist vän med dem. Han blir ofta retad för det av sina gamla "vänner" – Vargkusinerna, Fixaresorkarna, Knocke & Smocke och Sjörövarna. Idag är Vargen för det mesta snäll men kan ibland drabbas av återfall.1
Föregångare till Vargen
I Rune Andréassons tidigare serie "Teddys äventyr" förekom en figur vid namn Martin Mickel som delvis kan ha funnits kvar i huvudet när Rune senare kom att skapad Vargen. Martin Mickel uppvisar även vissa likheter med såväl Krösus Sork som Reinard.
Fotnoter
1. Källa om Vargens uppväxt: Bamse nr 4, 5, 6 & 7/1988.
