Luke Cage
"Luke Cage" är en amerikansk superhjälteserie, skapad av Archie Goodwin och George Tuska (samt i viss mån Roy Thomas, John Romita Sr. och Billy Graham) för Marvel Comics 1972. Serien har även gått under namnen "Hero for Hire", "Power Man" och "Cage" i sina olika inkarnationer. (I Sverige publicerades serien en kort tid på 70-talet under titeln "Jet Black". Figuren har också kallats Kraftmannen på svenska.)
Historik
Debuten skedde i tidningen Hero for Hire nummer 1, juni 1972, där den hårdföre afroamerikanen Cage förvärvade sina krafter – superstyrka och osårbarhet. Dessa förmågor använde han för att mot betalning erbjuda sina tjänster som superhjälte. Serien inspirerades av 70-talets s.k. "blaxploitation"-trend i filmvärlden. Även om man kan invända mot att personteckningen var stereotyp och "gatuspråket" både otidsenligt och fördomsfullt, var serien unik för sin tid i det att den överhuvudtaget lanserade en svart hjälte, därtill en som inte gick i andras ledband utan uttryckte sin ilska över orättvisor i samhället. Marvels Black Panther fanns redan, men hade startat sin karriär som bifigur. Cage var den första svarta superhjälten som debuterade i sin egen serietidning (och banade därmed väg för bl.a. Black Lightning, Static och Spawn).
Några år senare började Cage kalla sig för Power Man, detta för att bättre passa in i Marvels superhjälteutbud. Det hjälpte nu inte nämnvärt. Blaxploitationtrenden tog slut och försäljningen dalade. 1977 slogs serien ihop med "Iron Fist", en annan superhjälteserie som skapats för en gatutrend vars popularitet börjat dala (Kung fu-fenomenet, se kampsportsserier). Hjältarna bildade tillsammans gruppen Heroes for Hire och Cages tidning bytte namn till Power Man & Iron Fist. Sammanslagningen var lyckad, och tidningen höll ut ända till 1986.
Därefter blev Luke Cage främst en gäst i andra hjältars serier. Under sin karriär har han gästspelat flitigt i serier som "Spindelmannen", "Fantastiska Fyran", "Defenders", "Hulk" och "Punisher".
1992–1993 gjordes ett nytt försök att lansera Luke i en tidning med titeln Cage av Mark McLaurin och Dwayne Turner. Den höll i knappt två år.
En miniserie med titeln Cage kom 2002, denna gång under Marvels vuxenetikett Max, vilken ansågs vara lämpad för en urban hjälte som Luke Cage. Serien gjordes av erkända storheterna Brian Azzarello och Richard Corben. Fans klagade dock över att "vuxen" i detta fall innebar ett överflöd av svordomar och anspelningar på sex, våld och "tufft gatuliv". Många tyckte att det gav en stereotyp bild av afro-amerikaner och att figuren inte längre var den Cage de hade lärt känna. Under samma tid var Cage även bifigur i tidningen Alias, skriven av Brian Michael Bendis, men samma kontroversiella porträttering gällde även här (bl.a. i en omtalad sexscen som påstods alludera till analsex).
2005, slutligen, tog Bendis helt över figuren Luke Cage och gjorde honom till en av frontmedlemmarna i supergruppen Avengers, i vars tidning han fortfarande huserar.
Svensk publicering
Soloäventyr med Luke Cage har publicerats i tidningen Helgonet på 1970-talet, då under titeln "Jet Black". Cage har även figurerat i svenska översättningar av andra Marvelserier, såsom "Spindelmannen" och "Hulk". Då de svenska namnen fortfarande översattes kallades figuren vanligtvis för Kraftmannen.
I andra medier
En TV-serie med Luke Cage har premiär på Netflix under 2016.
Kuriosa
Den amerikanske filmskådespelaren (och seriefantasten) Nicholas Cage hette ursprungligen Coppola i efternamn, och inspirerades till sitt nya namn av figuren Luke Cage.
