Skillnad mellan versioner av "Mumintrollet och jordens undergång"
E.G. (diskussion | bidrag) m |
E.G. (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
Serien har inget direkt samband med Janssons senare tecknade serier om Mumintrollen och står utanför deras [[kontinuitet]]. | Serien har inget direkt samband med Janssons senare tecknade serier om Mumintrollen och står utanför deras [[kontinuitet]]. | ||
Serien var en omarbetad serieversion av boken "Kometjakten" (senare återutgiven i bearbetat format som "Mumintrollet på kometjakt" och senare återigen som "Kometen kommer"). Den som läser både serien och romanen märker lätt att det är samma berättelse men ser också många uppenbara skillnader. Till skillnad från boken, var serien inriktad på en vuxen publik. Ytterligare en version på samma tema finns i den senare dagsstrippsseriens sjuttonde avsnitt "[[Mumin och kometen]]" som publicerades 1958 | Serien var en omarbetad serieversion av boken "Kometjakten" (senare återutgiven i bearbetat format som "Mumintrollet på kometjakt" och senare återigen som "Kometen kommer"). Den som läser både serien och romanen märker lätt att det är samma berättelse men ser också många uppenbara skillnader. Till skillnad från boken, var serien inriktad på en vuxen publik. Ytterligare en version på samma tema finns i den senare dagsstrippsseriens sjuttonde avsnitt "[[Mumin och kometen]]" som publicerades 1958. På 1990-talet adapterades "Kometen kommer" mer direkt till seriemediet, nu av andra serieskapare, publicerat i albumen "[[Den stora kometen]]" och "[[Rädda Snorkfröken]]". | ||
== Handling == | == Handling == | ||
Versionen från 28 maj 2024 kl. 18.39
"Mumintrollet och jordens undergång" är titeln på Tove Janssons allra första serie med mumintrollen i huvudrollen, publicerad i Ny Tid 1947.
Från den 3 oktober 1947 till den 2 april 1948 publicerades serien i den finlandssvenska vänstertidningen Folktidningen Ny Tid. Jansson skrev och ritade serien på uppdrag av sin fästman, journalisten och riksdagsledamoten Atos Wirtanen[1], som var Ny Tids chefredaktör 1947–1953.
Anknytning till andra verk
Serien har inget direkt samband med Janssons senare tecknade serier om Mumintrollen och står utanför deras kontinuitet.
Serien var en omarbetad serieversion av boken "Kometjakten" (senare återutgiven i bearbetat format som "Mumintrollet på kometjakt" och senare återigen som "Kometen kommer"). Den som läser både serien och romanen märker lätt att det är samma berättelse men ser också många uppenbara skillnader. Till skillnad från boken, var serien inriktad på en vuxen publik. Ytterligare en version på samma tema finns i den senare dagsstrippsseriens sjuttonde avsnitt "Mumin och kometen" som publicerades 1958. På 1990-talet adapterades "Kometen kommer" mer direkt till seriemediet, nu av andra serieskapare, publicerat i albumen "Den stora kometen" och "Rädda Snorkfröken".
Handling
En komet är på väg mot jorden och mer exakt rakt mot Mumindalen, vilket gör att Mumintrollet får anledning att ge sig ut på äventyr.
Om serien
Serien saknade pratbubblor – såväl berättande text som repliker var placerad under rutorna på samma sätt som i exempelvis "Tom Puss". Jansson skrev och ritade varje avsnitt med bara någon veckas framförhållning hela tiden.
Någon politisk tendens i enlighet med Ny Tid kan inte märkas i serien. Serien skall tvärtom ha fått kritik från tidningens läsare, som inte gillade att Muminpappan läste en tidning som hette Monarkistbladet (många mindes fortfarande den heta debatten om statsskicket från Finlands första självständighetsår 1918) och att serien tycktes ha kapitalistiska tendenser. Därför kom Jansson och Wirtanen överens om att avsluta äventyret snabbare än vad som från början var tänkt. Trots att det är Jansson själv som har påstått detta[1] har uppgiften dock ifrågasatts, eftersom serien ser ut att ha ett genomtänkt slut och i stort sett innehåller hela den historia som i annan version blev barnromanen "Kometjakten"[2].
Denna allra första Muminserie gavs ut på nytt i en häftad bok kallad "Jorden går under!" 2007 (se källförteckningen nedan). I denna bok har också samlats en del kringmaterial, som intervjuer med Tove Jansson med mera.
Källor
Se även
- Slammerarkivet (Trygve Söderling): ”En lycklig serietecknare: Tove Jansson i Ny Tid”, läst 2020-08-23
