Skillnad mellan versioner av "Daniel Ahlgren"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 29: Rad 29:


===Senare år och Bakhåll===
===Senare år och Bakhåll===
Fram till 2002 gavs i princip alla Ahlgrens album ut av Optimal Press. Ett enda gavs under den här tiden ut av [[Bonnier Carlen]] – "[[För fin för denna världen]]" (2000) förärades 2001 års [[Urhundenplakett]] för bästa originalsvenska seriealbum. 2002 tog förlaget [[Bakhåll]] över utgivningen av Ahlgrenalbum med "[[The girl who never fick nån post]]" och "[[Supertråken]]" (båda från 2002). Sedan dess (i oktober 2011) har han gett ut ytterligare fem album på Bakhåll. Ett avsteg från den i huvudsak vardagsrealistiska serieproduktionen var "[[SH 3]]", en superhjälteparodi med seriösa dimensioner, där Ahlgrens historier om skolleda ungdomar blandas med fantastik. Även denna serie gästas av en del kreationer från barndomens Slahad-tid.
Fram till 2002 gavs i princip alla Ahlgrens album ut av Optimal Press. Ett enda gavs under den här tiden ut av [[Bonnier Carlen]] – "[[För fin för denna världen]]" (2000) förärades 2001 års [[Urhundenplakett]] för bästa originalsvenska seriealbum. 2002 tog förlaget [[Bakhåll]] över utgivningen av Ahlgrenalbum med "[[The girl who never fick nån post]]" och "[[Supertråken]]" (båda från 2002). Sedan dess (i oktober 2011) har han gett ut ytterligare fem album på Bakhåll. Ett avsteg från den i renodlade vardagsrealismen var "[[SH 3]]", en superhjälteparodi – dock med med en diskbänksrealistisk inramning – om en svenk gymnasieskola med unga superhjälteaspiranter. Här fick Ahlgren möjlighet att bejaka både sitt superhjälteintresse och sin vurm för historier om missanpassade ungdomar. Även denna serie gästas av en del kreationer från barndomens Slahad-tid. "SH 3" har hittills kommit ut i två album från Bakhåll.


Daniel Ahlgrens senaste seriealbum är "[[Ensamhetens fort]]" från 2011.
Daniel Ahlgrens senaste seriealbum är "[[Ensamhetens fort]]" från 2011.

Versionen från 26 oktober 2011 kl. 10.17

"Döda farbrorn", omslag och självporträtt av Daniel Ahlgren. © Ahlgren & Optimal Press.

Daniel Ahlgren, svensk serieskapare född 30:e oktober 1971 i Kristianstad. Uppvuxen i Sölvesborg, numera bosatt i Malmö. Har framför allt blivit känd för sina vardagsrealistiska och självbiografiska serier.

Biografi

Tidiga serier

Daniel Ahlgrens första seriealster gjordes redan före skolåldern då han tecknade serien "Bamse och Topsy" under pseudonymen Sven Edwal. [sic!] Redan tidigt upplevde Daniel Ahlgren ett utanförskap, en känsla att inte höra hemma någonstans[1], något som skildrats ofta i hans serier. Skoltiden präglades av blyghet, ensamhet, idrottshat, ovilja att rätta sig i leden, och samvaro med endast ett fåtal kompisar. Under mellan- och högstadiet ritade han företrädesvis superhjälteserier tillsammans med vännerna Stefan Harrysson och Andreas Lindén under det fiktiva förlagsnamnet Slahad Comics Group. Bland skapelserna kan nämnas "Kex-männen" (en parodi på X-Men). Några av dessa serier publicerades flera år senare i Ola Forssblads fanzin Home Made Comics. En samlad utgåva kallad "The Complete SLAHAD" trycktes upp av upphovsmännen i tre exemplar 1994. Daniel har återvänt till flera av sina barndomskreationer i sin senare produktion.

Fanzintiden

Under sin gymnasietid i slutet av 1980-talet började Ahlgren ge ut egna fanzin. Det första var OM Bingt (1988), huvudsakligen bestående av tre rutor som upprepades över åtta sidor för att gestalta tillvarons monotoni och meningslöshet. Därefter kom Det försenade livet (1989) som handlade om depression. Som arbetsuppgift i ämnet "Ung företagsamhet" på ekonomisk linje på gymnasiet producerade Ahlgren ytterligare två fanzin. Efter att ett par samarbeten kring fiktiva företag i klassen havererat utsåg han fanzinen Rigor Mortis och Mål som sin tänkta produkt och baserade slutarbetet kring dessa. Rigor Mortis var ytterligare en misantropisk skildring, medan Mål (som gjordes tillsammans med vännerna Stefan och Andreas) var en uppgörelse med skolidrottens pina. Fanzinen (ibland utgivna under förlagsnamnet Härda ut comix) blev uppmärksammade inom svensk seriefandom och i Bild & Bubblas avigseriespalt. Ahlgren medverkade även i andras fanzin, såsom David Liljemarks Fizzo, Gunnar Krantz' Gunnars fanzine och Ola Forssblads Home Made Comics. Han tecknade även några serier till Mats Jonssons manus, bland annat i den sistnämndes Puerila serier. (De olika tecknarna och fanzinutgivarna träffade varandra på Bokmässan i Göteborg och Serie-Expo i Sollentuna och Älvsjö.)[2]

Genombrottet och Optimal

När Ingemar Bengtsson och Mikael Tegebjer 1991 startade serieförlaget Optimal Press var Daniel Ahlgren en av de lovande amatörtecknare som förlaget satsade på.[3] Ahlgren medverkade i Optimals första seriealbum, den mångsidiga antologin "Ulv i fårakläder" från 1991. Lagom till Bokmässan i Göteborg 1993 lanserade Optimal Press hans första soloalbum "Döda farbrorn", vilket samlade flera av hans fanzinalster blandat med nytecknat material. "Döda farbrorn" innehöll en typ av serier som kanske mer än andra kännetecknat den s.k. "Optimal-generationen"; vardagsrealism, självbiografi och ett serieskapande som sätter innehållet och berättandet främst. Tillsammans med Mats Jonsson och Gunnar Krantz gick Ahlgren i bräschen för de självbiografiska seriernas genombrott i Sverige.

1994 kom Ahlgrens andra album "Röja spettet" på samma förlag. Sedan dess har ytterligare sju album getts ut av Optimal. Många av dem skildrar i självbiografisk eller fiktiv form hans utanförskap. I "Samtalen med Stefan" (1997) tecknar han däremot ett varmt porträtt av sin vän sedan barndomen, Stefan Harrysson. I "Böggänget" (2002) berättar han om sin egen mellanstadietid.

Daniel Ahlgren har även medverkat i åtskilliga delar av Optimals nordiska antologititel "Allt för konsten".

Tidningspublicering

Tidiga försök att få serier publicerade i Galago och Svenska Serier refuserades, enligt egen uppgift på grund av de "krattiga teckningarna".[4] Detta ändrades då Mats Jonsson kom in i Galago-redaktionen och började föra in alltmer vardagsrealism och självbiografi i tidningen. Ahlgrens första serie i Galago var "Jag drömmer ofta om klassresor" i nummer 2/1996, och därefter fortsatte Galago-publiceringen mer eller mindre regelbundet fram till mitten av 2000-talet, då hans serie "Ropa på Ulrik" gick som följetong.

Till den mer burleska serietidningen MegaPyton producerade Ahlgren först lättsamma serier som "Pubertetspatrullen" (MegaPyton 3–4/1998), en superhjälteparodi som delvis byggde på barndomens Slahad-koncept. Under Mats Jonssons och Simon Gärdenfors redaktörskap förvandlades tidningen till en något seriösare publikation där även Ahlgrens självbiografiska alster hade en given plats. Ovan nämnda "Böggänget" publicerades först som följetong i MegaPyton innan den samlades i album. Ahlgrens serier publicerades i MegaPyton fram till tidningens nedläggning 2001.

Dagsstrippserien "Aldrig glömma, aldrig förlåta – Hat och multiplikationstabeller III" gick som gästserie i Dagens Nyheter 3 mars–28 april 1998.

I mitten av 2000-talet började Ahlgrens alster att dyka upp i tidningen Kapten Stofil. Ofta var det här fråga om superhjälteparodier och liknande.

Senare år och Bakhåll

Fram till 2002 gavs i princip alla Ahlgrens album ut av Optimal Press. Ett enda gavs under den här tiden ut av Bonnier Carlen – "För fin för denna världen" (2000) förärades 2001 års Urhundenplakett för bästa originalsvenska seriealbum. 2002 tog förlaget Bakhåll över utgivningen av Ahlgrenalbum med "The girl who never fick nån post" och "Supertråken" (båda från 2002). Sedan dess (i oktober 2011) har han gett ut ytterligare fem album på Bakhåll. Ett avsteg från den i renodlade vardagsrealismen var "SH 3", en superhjälteparodi – dock med med en diskbänksrealistisk inramning – om en svenk gymnasieskola med unga superhjälteaspiranter. Här fick Ahlgren möjlighet att bejaka både sitt superhjälteintresse och sin vurm för historier om missanpassade ungdomar. Även denna serie gästas av en del kreationer från barndomens Slahad-tid. "SH 3" har hittills kommit ut i två album från Bakhåll.

Daniel Ahlgrens senaste seriealbum är "Ensamhetens fort" från 2011.

Stil, innehåll och tematik

Daniel Ahlgrens teckningar visade tidigt upp en stark känsla för anatomi, perspektiv och rörelse. Samtidigt har hans teckningar i alla år behållit en spretighet och yvighet, och något som ofta beskrivits som en "krattighet".

Ahlgrens serier innehåller ofta återkommande teman såsom svårigheter med mänskliga relationer, ensamhet, alienation, cynism och svårigheter att passa in. Särskilt de tidiga serierna innehöll en hel del referenser till livet som lidande och självmord som utvägen, inspirerat av bl.a. författaren och filosofen E.M. Cioran.

Utbildningar

Har gått Kreativt friår på Serieskolan i Malmö.

Publicerade serier

Seriealbum

"Samtalen med Stefan", omslag av Daniel Ahlgren med Ahlgren och Stefan Harrysson på bilden. © Ahlgren & Optimal Press.

Medverkan i antologier

"Allt för konsten". Omslag Daniel Ahlgren. © Ahlgren & Optimal Press.
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Medverkan i tidningar

Fanzin

Ur "The Girl Who Never Fick Nån Post" av Daniel Ahlgren. © Ahlgren.

Webbserier

Övrig publicering (ej serier)

Priser och utmärkelser

Mer om Daniel Ahlgren

Recensioner

  • "Döda farbrorn" (Bild & Bubbla 5/1993)
  • "Röja spettet" (B&B 5–6/1994)
  • "Daniel Ahlgren klarar skivan" (B&B 2/1996)
  • "Typer och original – Serier som man inte skall ta på allvar" (B&B 1/1997)
  • "Samtalen med Stefan" (B&B 4/1998)
  • "Livet är en fest" (B&B 3/2000)
  • "För fin för denna världen" (B&B 1/2001)
  • "Härda ut" (B&B 1/2001)
  • "Idiot savant" (B&B 1/2002)
  • "Live på Lister" (B&B 3/2002)
  • "The girl who never fick nån post" (B&B 4/2002)
  • "Böggänget" (B&B 4/2002)
  • "Supertråken" (B&B 2/2003)
  • "Lantis nr 7–9" (B&B 4/2003)
  • David Haglund: "Advent" (B&B nr 2/2005, s. 35)
  • Ida Säll: "Ensamhetens fort" ("Bra och besvärande"), Svenska Dagbladet 2011-06-24 Läs recensionen [länkad 2011-10-16]

Externa länkar

Fotnoter

  1. ↑ Fredrik Strömberg: "Livet är ett helvete: en intervju med Daniel Ahlgren", Bild & Bubbla nr 2/1999 s. 4–17
  2. ↑ Thomas Fels/Fredrik Jonsson/Erik Nilsson: Intervju i Seriechock nr 14, december 1994, återtryckt i "Fanzineindex 2001" (Optimal 2001)
  3. ↑ Mats Nordström: "Ulvens årtionde – Guide till ett optimalt decennium", Bild & Bubbla 3/2002, s. 74–86
  4. ↑ Per A J Andersson: "Daniel Ahlgren visar allt", Bild & Bubbla nr 4/1993, s. 2.
Albumserien "Allt för konsten"
Serietidningen Galago
Serietidningen MAD
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Daniel_Ahlgren&oldid=155092"