Skillnad mellan versioner av "Mumin"
Wakuran (diskussion | bidrag) (→Publicering i dagspress: +Lars som serieskapare.) |
E.G. (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 388: | Rad 388: | ||
* {{Flagga|Finland}} I Tammerfors konstmuseum finns [[Seriemuseer#Finland|museet]] Mumindalen som är tillägnat Tove Janssons verk. Jansson skänkte många av sina illustrationer och skisser till Tammerfors stad, och de kan beskådas i detta museum. Där finns också den modell av Muminhuset som Tove Jansson byggde tillsammans med sin livskamrat Tuulikki Piätilä och vännen Pentti Eistola. Museet låg till 2012 i stadsbibliotek Metso och utanför Metso finns en [[Statyer föreställande seriefigurer#Finland|staty]] av Mumintrollet i brons. | * {{Flagga|Finland}} I Tammerfors konstmuseum finns [[Seriemuseer#Finland|museet]] Mumindalen som är tillägnat Tove Janssons verk. Jansson skänkte många av sina illustrationer och skisser till Tammerfors stad, och de kan beskådas i detta museum. Där finns också den modell av Muminhuset som Tove Jansson byggde tillsammans med sin livskamrat Tuulikki Piätilä och vännen Pentti Eistola. Museet låg till 2012 i stadsbibliotek Metso och utanför Metso finns en [[Statyer föreställande seriefigurer#Finland|staty]] av Mumintrollet i brons. | ||
* {{Flagga|Finland}} I Nådendal finns [[Serierelaterade nöjesparker|nöjesparken]] Muminvärlden (på finska Muumimaailma, på engelska Moomin World). Nöjesparken baseras på Mumintrollen i deras inkarnationer såväl i serier som i böcker och tecknade filmer och innehåller bland annat ett stort runt blått Muminhus som liknar huset som det återgavs i Janssons illustrationer och serier. | * {{Flagga|Finland}} I Nådendal finns [[Serierelaterade nöjesparker|nöjesparken]] Muminvärlden (på finska Muumimaailma, på engelska Moomin World). Nöjesparken baseras på Mumintrollen i deras inkarnationer såväl i serier som i böcker och tecknade filmer och innehåller bland annat ett stort runt blått Muminhus som liknar huset som det återgavs i Janssons illustrationer och serier. | ||
* {{Flagga|Japan}} Akebono Kodomo mori park i staden Hannō i Saitama prefektur utanför Tokyo innehåller hus och miljöer inspirerade av Mumindalen. Muminhuset har dock ett helt eget utseende där.<ref>[http://www.city.hanno.saitama.jp/syoukoukankou/kankou/documents/travelguid.pdf Tour Guide of Hanno City] (pdf)</ref> | * {{Flagga|Japan}} Akebono Kodomo mori park i staden Hannō i Saitama prefektur utanför Tokyo innehåller hus och miljöer inspirerade av Mumindalen. Muminhuset har dock ett helt eget utseende där.<ref>[http://www.city.hanno.saitama.jp/syoukoukankou/kankou/documents/travelguid.pdf Tour Guide of Hanno City] (pdf)</ref> En ombyggd park kommer att öppna 2018.<ref>https://www.moomin.com/en/blog/stunning-moominvalley-park-opening-city-hanno-japan/</ref> | ||
* {{Flagga|Sverige}} Det finns också ett Muminhus på Junibacken i Stockholm.<ref>[http://www.junibacken.se/v%C3%A4lkommen-till-junibacken Välkommen till Junibacken]</ref> | * {{Flagga|Sverige}} Det finns också ett Muminhus på Junibacken i Stockholm.<ref>[http://www.junibacken.se/v%C3%A4lkommen-till-junibacken Välkommen till Junibacken]</ref> | ||
* {{Flagga|Japan}} ''Moomin House Café'', Tokyo: ett café med Mumin som tema i byggnaden Tokyo Sky Tree.<ref>[https://nihontastic.com/2014/05/31/moomins-in-japan/ The Moomins Go To Japan][http://dcloud.jpn.com/tokyoemojigirl/archives/1887/?lang=en bloggen Tokyo Emoji Girls], [https://www.facebook.com/media/set/?set=a.393062080744378.108804.185958374788084 bilder på Facebook]</ref> | * {{Flagga|Japan}} ''Moomin House Café'', Tokyo: ett café med Mumin som tema i byggnaden Tokyo Sky Tree.<ref>[https://nihontastic.com/2014/05/31/moomins-in-japan/ The Moomins Go To Japan][http://dcloud.jpn.com/tokyoemojigirl/archives/1887/?lang=en bloggen Tokyo Emoji Girls], [https://www.facebook.com/media/set/?set=a.393062080744378.108804.185958374788084 bilder på Facebook]</ref> | ||
Versionen från 27 december 2016 kl. 21.37
"Mumin" heter serieversionen av Tove Janssons böcker om Mumintrollen.
Bakgrund
Begreppet mumintroll använde Tove Jansson redan under tonåren i sin dagbok.[1] Enligt en historia skall ordet "mumintroll" ha myntats av Tove Janssons morbror Einar Hammarsten, som hon bodde hos i Stockholm när hon som tonåring studerade vid Tekniska skolan (det som numera heter Konstfack).[2]
På 1930-talet ritade Jansson teckningar till olika tidningar, framförallt till den kulturpolitiska högertidskriften Garm, där hon så småningom kom att rita politiska karikatyer som drev med framförallt Hitler och nazismen[3]. I målningar från 1930-talet syns en svart figur som med lite god vilja kan tolkas som en förstudie till mumintrollet.[4] I nyss nämnda Garm uppstod också mumintrollet slutligen på bild i en teckning som publicerades 1943, fast till en början kallade hon den för snork. Figuren blev en form av signatur för Tove Jansson. Detta var under finska fortsättningskrigets dagar (1941-1944). Kriget påverkade Jansson, hon ville gärna dra sig undan från den hemska verkligheten, och redan under finska vinterkriget (1939-1940) hade hon skrivit en eskapistisk berättelse om en annan mycket bättre värld. Den sagan kallade hon "Mumintrollets underliga resa", men den publicerades aldrig.[5]
Den första boken om mumintrollen publicerades 1945, den hette "Småtrollen och den stora översvämningen" och var en omarbetning av ovannämnda "Mumintrollets underliga resa" och av Janssons egna illustrationer framgick att mumintroll såg ut precis som den snork som hon använde som signatur i Garm. Boken gavs ut på Söderströms förlag i Helsingfors och det var förlaget som bestämde att ordet mumintroll inte skulle finnas i bokens titel, för ingen visste vad ett mumintroll var. Den gavs också ut på Hasselgrens förlag i Stockholm redan samma år.[6] Året efter kom "Kometjakten", som i omarbetat skick 1947 blev den allra första muminserien: "Mumintrollet och jordens undergång"[7] (se vidare nedan); romanen omarbetades senare ett par gånger och den sista upplagan heter "Kometen kommer".
Inkarnation 1: Den första muminserien
"Mumintrollet och jordens undergång"
Från den 3:e oktober 1947 till den 2:a april 1948 publicerades en serie av Tove Jansson med titeln "Mumintrollet och jordens undergång" i den finlandssvenska vänstertidningen Folktidningen Ny Tid. Det var en omarbetad serieversion av boken "Kometjakten", och den saknade pratbubblor – texten var placerad under rutorna på samma sätt som i exempelvis "Tom Puss". Jansson skrev och ritade serien på uppdrag av sin dåvarande fästman Atos Wirtanen, som var Ny Tids chefredaktör. Hon skrev och ritade varje avsnitt med bara någon veckas framförhållning hela tiden.
Denna allra första Muminserie gavs ut på nytt i en häftad bok kallad "Jorden går under!" 2007. I denna bok har också samlats en del kringmaterial, som intervjuer med Tove Jansson med mera.
Inkarnation 2: Den "klassiska" muminserien
Publicering i dagspress
Den mest klassiska muminserien skapades för publicering i dagspress. De första avsnitten skrevs och tecknades av Tove Jansson, med de efterföljande av Lars Jansson. Ursprungligen publicerade på engelska i en brittisk tidning.
Till skillnad från de skrivna berättelserna, bilderböckerna och de senare serierna, är denna version av muminserien inte bara ämnad för barn, även om den är barnvänlig. Tove Jansson kontaktades 1952 av Charles Sutton på Associated Newspapers i London, ett brittiskt dagstidningsförlag som även förser dagstidningarna med serier. Sutton ville att hon skulle rita en serie med mumintrollen, eftersom sådana figurer enligt hans mening skulle passa utmärkt i en samhällssatirisk serie.[8]
Kontrakt skrevs 1952, men inte förrän den 20 september 1954 började serien att publiceras. Sutton hade velat vänta på att en stor tidning skulle ta in serien, och den första tidningen var också The Evening News, som på den tiden var världens största dagstidning med en upplaga på 12 miljoner. Tove Jansson ritade och skrev alla serier själv, på svenska, och sedan översatte brodern Lars till engelska.[9]
Serierna är från början ämnade att publiceras i dagstidningar och är därför ritade i strippformat. Av samma anledning är episoderna olika långa, och pågår i så många strippar som Jansson tyckte att de behövde.
Det var till den tecknade serien som muminpappan i igenkänningssyfte försågs med sin svarta hatt och muminmamman med sitt förkläde, grafiska detaljer som Jansson därefter lånade över till sina illustrationer till muminböckerna. I inledningsrutan till varje avsnitt ser man mumintrollet ligga på mage med svansen mot läsaren och ovanför honom står avsnittets titel. Kanalerna mellan rutorna är normalt bara streck men är påfallande ofta ersatta med andra föremål som har någon anknytning till vad som just då försiggår i serien, något som har kallats för Janssons "mellanbalksrevolution".[10]
Första gången en muminstripp publicerades i Sverige var den 1 mars 1955.[11] Det året kom serien till flera nordiska tidningar, bl.a. Politiken i Danmark, Svenska Dagbladet i Sverige och Ilta Sanomat i Finland, och 1956 publicerades den i 20 länder; på sin höjdpunkt i 120 dagstidningar.[12]
Lars började assistera på serien 1957, och tog fr.o.m. 1960 helt över serien fram till dess nedläggning 1975.
Det gjordes totalt 73 episoder av serien.
Skillnader mellan serien och böckerna
Parallellt med att Tove Jansson skrev och ritade sin dagspresserie om mumintrollen, skrev hon också romaner om dem.
I jämförelse med Tove Janssons muminböcker, särskilt de senare, har hennes och Lars Janssons muminserie ett större och öppnare universum, där figurerna mer fritt rör sig i samhället och världen (och vid några tillfällen även i historien, med hjälp av en tidsmaskin). Figurgalleriet är bredare och rörligare och tonen mer lättsamt samhällssatirisk. I ett par fall har Tove Jansson utnyttjat idéer och element från serieepisoderna i sina senare prosaberättelser, som när serieepisoden "Den farliga vintern" fick låna ut en del inslag till boken "Trollvinter", och på samma sätt serien "Mumin och havet" till boken "Pappan och havet".
De flesta serierna har dock helt egna historier. Några av de återkommande figurerna i serieversionen saknar motsvarighet i böckerna. Dit hör den lurvige skurken Stinky (som förutom serien enbart är med i bilderboken "Skurken i muminhuset") och den rosenälskande polismästaren. Vid jämförelse med Filifjonkan som bor alldeles ensam i böckerna, så har Filifjonkan i serierna ett helt hushåll, bestående av tre barn, hembiträdet Mabel och en ko. Figurernas karaktärer är också något annorlunda. Man kan säga att seriernas mumintroll har sin egen kanon eller kontinuitet, skild från romanerna – men inte mindre "riktig" för det, eftersom det ju faktiskt är Tove Jansson som själv ligger bakom båda.
Teman och humor
Ett vanligt tema är kontrasten mellan muminfamiljens bohemiska livsstil och ett mer traditionellt vuxenliv, ofta representerat av grannen Filifjonkan. Jakten på rikedom och berömmelse är ett annat återkommande tema, som skildras i avsnitt som Familjen lever högt och Mumin och den gyllene svansen och i karaktären Sniffs ständiga försök att tjäna pengar.
Humorn i serien bygger ofta på det faktum att mumintrollen, som alltid vill vara artiga och snälla, inte kan säga "nej" när andra personer ber dem om någonting, vare sig det gäller att få bo i deras hus eller få dem att byta livsstil.
De satiriska inslagen rör ofta mänskliga egenskaper som fåfänga, girighet och konformism. Udden riktas även mot politiska ideologier (revolutionären i Snorkfröken i rokoko, välfärdsstaten i Mumin och medborgarkänslan) och olika samtidstrender.
Det förekommer även inslag av metahumor, där författarna refererar till tidigare avsnitt eller seriemediet som sådant. Ett exempel på detta stilgrepp är när Mumintrollet i Mumin och järnvägen föreslår att han och Sniff ska låna Filifjonkans ko, varpå Sniff svarar att de redan har gjort det flera gånger förut (en referens till bland annat Föreningsliv i Mumindalen). Ett annat annat exempel finns i inledningen till Mumin till sjöss, då mumintrollen undrar vad de ska hitta på härnäst för att underhålla läsarna.
Figurer
Figurgalleriet i serien är stort, och en del figurer som spelar en stor roll i ett visst avsnitt namnges inte och återkommer aldrig. Huvudsakligen har serierna samma figurer som böckerna om mumintrollen.
- Mumintrollet fungerar oftast som huvudroll. I det första avsnittet är han det enda mumintrollet i berättelsen.
- Muminmamman, Mumintrollets mamma och Muminpappans fru
- Muminpappan, Mumintrollets pappa och Muminmammans man
- Snorkfröken, Mumintrollets flickvän
- Sniff, Mumintrollets kompis, för det mesta besatt av pengar
- Snusmumriken, också kompis med Mumintrollet
- Lilla My, ständigt energiknippe, alltid antingen glad eller arg
- Mymlan, lilla Mys storasyster och Snorkfrökens väninna
- Too-ticki, lugn och jordnära vän till familjen
- Filifjonkan, familjens stränga granne
- Polismästaren, som älskar sina rosor
- Stinky, liten, hårig skurk
- Snorken, Snorkfrökens bror, har ingen framträdande roll i serien men när han dyker upp visar han sig vara Mumintrollets dubbelgångare
- Hattifnattarna, mystiska elektriska varelser
Avsnitt
Inkarnation 3
Den tredje inkarnationen kom på det sena 1990-talet efter succén med de Japanproducerade animerade filmerna. Denna serie tecknades av bl.a. Mårdøn Smet. Precis som filmerna, var serierna närmare baserade på romanernas mumintroll än vad den tidigare muminserien var. Till skillnad från den tidigare serien var den också direkt riktad till barn som främsta läsargrupp.
Denna version gavs i Sverige ut i serietidningen Muminmagasinet.
|
|
Inkarnation 4
En ny dagspresserie startade under 2000-talet av signaturerna Toto och Niffe. Den har bland annat publicerats på Svenska Dagbladets hemsida (medan den klassiska dagspresserien åter har börjat publicerats i den tryckta tidningen).
Svensk utgivning av inkarnation 2
Dagspress
Serien har gått, och går just nu (2015), i Svenska Dagbladet.
Serietidningen Mumin
Nummer 1/1981 till och med 1/1983 var utgivna av Albinsson & Sjöberg. Nummer 2/1983 och framåt är utgivna av Atlantic Förlags AB.
|
|
Utgivning
- 1981: 5 nr
- 1982: 8 nr
- 1983: 5 nr
- 1984: 12 nr (varav två dubbelnr)
- 1985: 4 nr
Album
Mumintrollet Ⅰ (1957-1974)
Utgavs av Gebers.
|
|
Utgivning
- 1957: 1, 2
- 1958: 3, 4
- 1960: 5
- 1962: 6
- 1963: 7
- 1964: 8
- 1965: 9, 10
- 1968: 11
- 1969: 12
- 1970: 13
- 1971: 14, 15
- 1972: 16, 17
- 1973: 18, 19
- 1974: 20, 21
Mumintrollet Ⅱ (1970)
Gratisutgåva från Göteborgs bank. Utgavs av Gebers.
Utgivning
- 1970: "Mumin och marsinnevånarna", "Föreningsliv i Mumindalen", "Vi bor i en djungel", "Mumin och den gyllene svansen"
Mumintrollet Ⅲ (1989-1992)
Nummer 1-4 utgavs av Norstedts och 5-8 av Schildts.
Utgivning
- 1989: 1 (128 sid), 2 (136 sid), 3 (104 sid), 4 (120 sid)
- 1992: 5 (112 sid), 6 (96 sid), 7 (104 sid), 8 (112 sid)
Mumintrollet Ⅳ (1994-)
Utgavs av Schildts.
Utgivning
- 1993: Del 1 (Mumintrollet, Muminfamiljen, Den ensliga ön), 128 sidor
- 1993: Del 2 (Familjen lever högt, Den farliga vintern, Låtsaslek), 136 sidor
- 1993: Del 3 (Att bygga ett hus, Vi börjar ett nytt liv, Vi bor i en djungel), 104 sidor
- 1993: Del 4 (Mumintrollet blir förälskat, Mumintrollet och marsinnevånarna, Muminfamiljen och havet), 120 sidor
- 2004: Del 5 (Mumin i Vilda västern, Snorkfröken i rokoko, Mumin blir social), 112 sidor
- 2004: Del 6 (Föreningsliv i Mumindalen, Den gyllene svansen), 96 sidor
- 2004: Del 7 (Mumin till sjöss, Mumin och kometen), 104 sidor
- 2004: Del 8 (Muminvinter, Klått-djurets frieri), 112 sidor
- 2001: Del 9 (Knappar och äktenskap, Dam i dilemma), 128 sidor
- 2001: Del 10 (Sniffs sportaffär, Polismästarens brorson), 86 sidor
- 2002: Del 11 (Hundliv i Mumindalen, Mymlans diamant), 88 sidor
- 2002: Del 12 (Den gamla goda tiden, Sniffs badort), 88 sidor
- 2004: Del 13 (Mumin och TV, Riddar Mumin), 88 sidor
- 2004: Del 14 (Vårkänslor, Mumin och sjöjungfrun), 104 sidor
- 2010: Del 15 (Mumin och järnvägen, Muminpappa och spionerna, Mumins lampa), 106 sidor
Mumin (1977-1981)
Utgavs av Jensen & Palmgren (1-5) och Alvglans förlag (6-10). Innehöll 120-140 sidor.
Utgivning
- 1977: 1, 2
- 1978: 3, 4
- 1979: 5, 6
- 1980: 7, 8
- 1981: 9, 10
Mumin. Tove Janssons samlade serier
Utgavs av Alfabeta med utgångspunkt i den engelskspråkiga utgåvan The Complete Tove Jansson Comic Strip, Drawn & Quarterly, Montreal, Kanada
- 2008: Del 1 (Mumintrollet, Muminfamiljen, Familjen lever högt, Den ensliga ön), 96 sidor
- 2009: Del 2 (Den farliga vintern, Låtsaslek, Att bygga ett hus, Vi börjar ett nytt liv) 88 sidor
- 2010: Del 3 (Mumintrollet blir förälskat, Vi bor i en djungel, Mumintrollet och marsinnevånarna, Muminfamiljen och havet, Föreningsliv i Mumindalen) 108 sidor
- 2010: Del 4 (Mumintrollet i vilda västern, Snorkfröken i rokoko, Mumin och medborgarkänslan, Mumin och kometen, Mumin och den gyllene svansen) 112 sidor
- 2011: Del 5 (Muminvinter, Mumin till sjöss, Klått-djurets frieri) 86 sidor
Svensk utgivning av inkarnation 3
Denna version har huvudsakligen publicerats i serietidningen Muminmagasinet, samt även i 4 album utgivna på Carlsen Comics. På danska utgavs 8 album.
|
|
Svensk utgivning av inkarnation 4
Denna har publicerats på Svenska Dagbladets hemsida
Mumin i andra medier
Böckerna, som består av flera romaner och en novellsamling, kommer ständigt i nya upplagor. Även bilderböckerna brukar nästan alltid finnas i tryck, bortsett från "Skurken i muminhuset" som länge hade varit slut på förlaget när den kom i nytryck i nytt format 2010. Serierna har tidvis varit svårare att få tag på.
Bortsett från böckerna och serierna har Mumin vid ett flertal tillfällen överförts till andra medier, däribland tecknad film, dockfilm och spelfilm. Muminberättelser har också lästs i radio.
Sveriges Radios TV-julkalender 1973 hette Mumindalen. Tove Jansson hade skrivit manus och rollerna spelades av skådespelare i muminkostymer. Denna julkalender kan köpas på video i DVD-format. Även ytterligare en mumin-TV-serie för svensk TV gjordes enligt samma koncept.
I Polen gjordes en dockanimerad mumin-TV-serie 1977-1982. Tre dockfilmer gjordes också i Sovjetunionen 1978.
Speciellt populär blev TV-Tokyos japansk-finska tecknade filmversion av Mumin, "楽しいムーミン一家" ("Tanoshii Mūmin Ikka"), som kom 1990. Den exporterades till många länder och innebar en nytändning av intresset för Mumin även i Sverige och Finland. I Sverige fick den namnet "I Mumindalen" och när den dubbades till svenska användes finlandssvenska skådespelare. Dess popularitet kan ha bidragit till att man byggde nöjesparken Muminvärlden utanför Nådendal (se nedan). En tidigare japansk tecknad Mumin-version från början av 70-talet var inte alls lika omtyckt.
En tecknad långfilm betitlad "Muminfamiljen på Rivieran" hade svensk premiär den 31 oktober 2014. Den baseras på serieavsnittet "Familjen lever högt".
|
|
Mumin/mumintrollen på olika språk
arabiska: مومين
bosniska: Mumijevi
bulgariska: Муминтроли (Mumintroli)
danska: Mumitroldene
engelska: the Moomins
estniska: Muumitrollid, muumid
finska: Muumi
franska: les Moumines- Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. georgiska: მუმინები
hebreiska: המומינים
isländska: Múmínálfarnir
italienska: Mumin
japanska: ムーミン (Mūmin)
kinesiska: 姆明
koreanska: 무민
kroatiska: Moomin, Moomini
lettiska: Trollīši Mumini
litauiska: Troliai Mumiai
nederländska: Moemin, Muumi
norska (bokmål): Mummitrollet- norska (nynorska): Mummitrollet
polska: Muminki
ryska: Муми-тролли (Mumi-trolli)
spanska: los mumins
tjeckiska: Muminci
turkiska: Moominler, Moomin
tyska: die Mumins
ukrainska: Мумі-тролі (Mumi-troli)
ungerska: Muminok- Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. vitryska: Мумітроль (Mumitrol')
Mumintrollen på museum och i nöjesparker m.m.
- I Tammerfors konstmuseum finns museet Mumindalen som är tillägnat Tove Janssons verk. Jansson skänkte många av sina illustrationer och skisser till Tammerfors stad, och de kan beskådas i detta museum. Där finns också den modell av Muminhuset som Tove Jansson byggde tillsammans med sin livskamrat Tuulikki Piätilä och vännen Pentti Eistola. Museet låg till 2012 i stadsbibliotek Metso och utanför Metso finns en staty av Mumintrollet i brons.
- I Nådendal finns nöjesparken Muminvärlden (på finska Muumimaailma, på engelska Moomin World). Nöjesparken baseras på Mumintrollen i deras inkarnationer såväl i serier som i böcker och tecknade filmer och innehåller bland annat ett stort runt blått Muminhus som liknar huset som det återgavs i Janssons illustrationer och serier.
- Akebono Kodomo mori park i staden Hannō i Saitama prefektur utanför Tokyo innehåller hus och miljöer inspirerade av Mumindalen. Muminhuset har dock ett helt eget utseende där.[13] En ombyggd park kommer att öppna 2018.[14]
- Det finns också ett Muminhus på Junibacken i Stockholm.[15]
- Moomin House Café, Tokyo: ett café med Mumin som tema i byggnaden Tokyo Sky Tree.[16]
Mer om Mumin
- Sture Hegerfors: Mumin Mumin wa suki suki (Thud nr 13)
- Horst Schröder: Oanständighet i djurriket (Bild & Bubbla nr 3/1977)
- Johannes Nilsson: "Mumin" – en förbigången klassiker (B&B nr 3/1996)
- Helena Magnusson: Dit och tillbaka igen: om Tove Janssons Mumintroll (B&B nr 3–4/2007)
- Emelie Wiktorén: "Tidlöst troll når pensionsåldern" (TT Spektra/olika dagstidningar kring 2010-04-20) Läs artikeln Läs artikeln Läs artikeln
- Johan Blixt: Muminindex
Recensioner
- Erling Frick: "Mumin nr 9" (B&B nr 3/1981)
- Göran Semb: "Mumin" nr 4: "Rädda Snorkfröken!" (B&B nr 1/1995, s. 44)
- Daniel Gustavsson: "Jorden går under! Tove Janssons första Muminserie i Ny Tid 1947–48" [finsk utgåva] (webbrecension, november 2008)
Fotnoter
- ↑ Anneli Ilmonen, Teija Waaramaa och Elina Bonelius (red.): "Tove Jansson. Minnesutställning", Tammerfors konstmuseums publkationer 103, Tammerfors konstmuseum/Birkalands regionalkonstmuseum, ISSN 0782-3746/ISBN 952-9549-71-7, s. 22 (cit. "Minnesutställning")
- ↑ Mirja Kivi: "Mumindalen. Figurerna som kom på museum", Schildts, 2000, ISBN 951-50-1113-2, s. 14
- ↑ "Minnesutställning", s. 22f; Christina Björk: "Tove Jansson – mycket mer än Mumin", Bilda förlag, Stockholm 2003, ISBN 91-574-5967-3, s. 65
- ↑ Christina Björk, a.a., s. 71; den svarta figuren kan ses på bild på YLE: Så här såg det första mumintrollet ut
- ↑ Christina Björk, a.a., s. 71f
- ↑ Christina Björk, a.a., s. 72f
- ↑ Christina Björk, a.a., ss. 76 och 82
- ↑ Christina Björk: a.a., s. 97
- ↑ Christina Björk: a.a., s. 99
- ↑ Juhani Tolvonen: "Vid min svans! Tove och Lars Janssons tecknade muminserie", 2000
- ↑ Informationstext från förlaget på s. 119 i samlingsseriealbumet Tove Jansson: "Mumin 2", Jensen & Palmgrens förlag, Lund 1977, ISBN 91-970186-2-7
- ↑ Boel Westin: "Tove Jansson. Ord, bild, liv", Albert Bonniers förlag, Stockholm 2007, ss. 282, 290
- ↑ Tour Guide of Hanno City (pdf)
- ↑ https://www.moomin.com/en/blog/stunning-moominvalley-park-opening-city-hanno-japan/
- ↑ Välkommen till Junibacken
- ↑ The Moomins Go To Japanbloggen Tokyo Emoji Girls, bilder på Facebook
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
