De sju kristallkulorna: Skillnad mellan sidversioner
E.G. (diskussion | bidrag) |
E.G. (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 39: | Rad 39: | ||
{{flagga|Belgien}} "De sju kristallkulorna" publicerades från början i [[dagspresserie|dagspressform]] i ''[[Le Soir]]'' 1943–44, under den tyska ockupationen av Belgien. Eftersom den publicerades i en dagstidning, publicerades den i svartvitt. När Belgien befriades 1944, lades ''Le Soir'' ned, eftersom den ansågs ha varit tyskvänlig under ockupationen, och publiceringen av "Tintin" avbröts därför. Eftersom Hergé hade arbetat för tidningen, utreddes även han beträffande om han skulle dömas för att ha sambarbetat med ockupationsmakten och först efter att utredningen hade lagts ner utan åtal kunde "Tintin" börja publiceras igen. "Solens tempel"; äventyrets fortsättning, blev det första äventyret som publicerades i den nya serietidningen ''[[Tintin (serietidning)|Tintin]]'', som Hergé startade 1946. "De sju kristallkulorna" tecknades om, färglades och samlades i ett album 1948 och samma år kom också "Solens tempel" ut som album. | {{flagga|Belgien}} "De sju kristallkulorna" publicerades från början i [[dagspresserie|dagspressform]] i ''[[Le Soir]]'' 1943–44, under den tyska ockupationen av Belgien. Eftersom den publicerades i en dagstidning, publicerades den i svartvitt. När Belgien befriades 1944, lades ''Le Soir'' ned, eftersom den ansågs ha varit tyskvänlig under ockupationen, och publiceringen av "Tintin" avbröts därför. Eftersom Hergé hade arbetat för tidningen, utreddes även han beträffande om han skulle dömas för att ha sambarbetat med ockupationsmakten och först efter att utredningen hade lagts ner utan åtal kunde "Tintin" börja publiceras igen. "Solens tempel"; äventyrets fortsättning, blev det första äventyret som publicerades i den nya serietidningen ''[[Tintin (serietidning)|Tintin]]'', som Hergé startade 1946. "De sju kristallkulorna" tecknades om, färglades och samlades i ett album 1948 och samma år kom också "Solens tempel" ut som album. | ||
{{Flagga|Sverige}} Den första svenska albumutgåvand av "De sju kristallkulorna" kom 1976 på förlaget [[Carlsen/ | {{Flagga|Sverige}} Den första svenska albumutgåvand av "De sju kristallkulorna" kom 1976 på förlaget [[Carlsen Comics|Carlsen/If]]. Översättningen till svenska gjordes av [[Karin och Allan B. Janzon]]. | ||
==Handling== | ==Handling== | ||
Versionen från 12 april 2025 kl. 10.00
| De sju kristallkulorna | |
De sju kristallkulorna (1968) | |
| Originalets titel: | Les Sept Boules de Cristal |
|---|---|
| Ursprungsland: | |
| Originalspråk: | |
| Bild: | Hergé |
| Serie: | Tintins äventyr |
| nr: | 13 |
| Föregående: | « Rackham den Rödes skatt |
| Nästa: | Solens tempel » |
| De sju kristallkulorna | |
| De sju kristallkulorna (2004) | |
| Serie: | Tintins äventyr |
"De sju kristallkulorna" är Hergés trettonde äventyr med "Tintin". Det är första delen i ett äventyr fördelat på två album, äventyret fortsätter i albumet "Solens tempel".
Publicering
"De sju kristallkulorna" publicerades från början i dagspressform i Le Soir 1943–44, under den tyska ockupationen av Belgien. Eftersom den publicerades i en dagstidning, publicerades den i svartvitt. När Belgien befriades 1944, lades Le Soir ned, eftersom den ansågs ha varit tyskvänlig under ockupationen, och publiceringen av "Tintin" avbröts därför. Eftersom Hergé hade arbetat för tidningen, utreddes även han beträffande om han skulle dömas för att ha sambarbetat med ockupationsmakten och först efter att utredningen hade lagts ner utan åtal kunde "Tintin" börja publiceras igen. "Solens tempel"; äventyrets fortsättning, blev det första äventyret som publicerades i den nya serietidningen Tintin, som Hergé startade 1946. "De sju kristallkulorna" tecknades om, färglades och samlades i ett album 1948 och samma år kom också "Solens tempel" ut som album.
Den första svenska albumutgåvand av "De sju kristallkulorna" kom 1976 på förlaget Carlsen/If. Översättningen till svenska gjordes av Karin och Allan B. Janzon.
Handling
Äventyret inleds med att Tintin och Milou är på väg med tåg till Moulinsart för att hälsa på hos kapten Haddock och professor Kalkyl, som numera bor på Moulinsarts slott (som de köpte i det närmast föregående albumet, "Rackham den rödes skatt"). Tintin läser i tidningen om en etnografisk expedition som just har kommit hem från Anderna, där de har undersökt gravar från inkafolket. Han kommer i samspråk med en medpassagerare, som tror att gravöppnandet kommer att bringa olycka över etnograferna.
När Tintin och Milou har kommit fram till Moulinsart, tar Haddock dem med sig på en varitéföreställning på en teater. Där förutspår en sierska att den etnografiska expeditionens medlemmar kommer att bli sjuka. Dessutom uppträder Bianca Castafiore med operasång och sedan en knivkastare som Tintin känner igen, det är nämligen general Alcazar från San Theodoros som har gått i exil efter att ha förlorat presidentposten i sitt hemland. Tintin och Haddock tar sig bakom kulisserna för att hälsa på generalen, som också presenterar dem för assistenten i sitt knivkastarnummer, inkaindianen Chiquito. Tintin presenterar också Haddock och Castafiore för varandra.
Det visar sig att den etnografiska expeditionens sju medlemmar faktiskt blir sjuka en efter en. De faller i koma, och hos var och en av dem hittar man bitar av krossade kristallkulor. Till slut är det bara en expeditionsmedlem kvar som inte har drabbats, och han är en gammal vän till Kalkyl. Tintin, Haddock och Kalkyl beger sig hem till honom för att se om de kan vara till hjälp, samtidigt som han också skyddas av polisen. Han har en mumifierad inkaindian hos sig och när Tintin läser en översättning av en förbannelse kring denne, bryter åskan ut och en klotblixt tar sig in i huset via skorstenen och mumien försvinner. Samma natt drabbas också Kalkyls vän av en kristallkula som gör att han hamnar i koma och dagen efter blir Kalkyl kidnappad.
När Tintin och Haddock snart därefter är tillbaka på Moulinsart, ringer polisen och meddelar att kidnapparnas bil har hittats i en hamn, så Kalkyl kan ha tagits ombord på ett fartyg. De beger sig dit och möter åter general Alcazar, som berättar att han är på väg hem, eftersom anhängare till honom har återtagit makten i San Theodoros och vill att han blir president igen. Han har inte längre Chiquito i sitt sällskap, Chiquito har nänligen försvunnit. Tintin och Haddock hittar inga ledtrådar i den aktuella hamnen och tar sig i stället tlll en annan hamnstad för att hälsa på Haddocks gamle vän kapten Chester. Där hittar de Kalkyls hatt och genom att fråga hamnpersonalen får de reda på vilket fartyg Kalkyl bör ha förts bort med, ett fartyg på väg till Sydamerika. De bestämmer sig för att följa efter. Fortsättningen "Solens tempel" utspelar sig i Sydamerika.
På andra språk
Originalspråket anges med fet stil.
- Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Armeniska: Յոթ բյուրեղապակյա գնդերը
Azerbajdzjanska: Yeddi kristal kürə
Baskiska: Kristalezko 7 bolak
Bengali: মমির অভিশাপ
Danska: De 7 krystalkugler
Engelska: The Seven Crystal Balls
Finska: Seitsemän kristallipalloa
Franska: Les Sept Boules de cristal
Galiciska: As sete bolas de cristal
Hebreiska: שבעת כדורי הבדולח
Indonesiska: 7 Bola Kristal
Japanska: ななつの水晶球
Katalanska: Les 7 boles de cristall
Kinesiska: 七個水晶球
Koreanska: 일곱 개의 크리스탈 공
Nederländska: De 7 kristallen bollen
Persiska: هفت گوی بلورین
Polska: Siedem kryształowych kul
Portugisiska: As 7 bolas de cristal
Ryska: Семь хрустальных шаров
Spanska: Las 7 bolas de cristal
Tjeckiska: 7 křišťálových koulí
Turkiska: 7 Kristal Küre
Tyska: Die sieben Kristallkugeln
| föregående Rackham den rödes skatt |
Album nr 13 i serien "Tintin" De sju kristallkulorna Text & bild: Hergé Originalpublicering 1943–1944 |
nästa Solens tempel |
