Blixt Gordon

Blixt Gordon av Alex Raymond © Alex Raymond.

"Blixt Gordon" (i original "Flash Gordon") är en av de klassiska äventyrsserierna och stilbildande inom science fiction-genren.

Historik

Debut

Serien debuterade som en söndagssida den 7 januari 1934, tecknad av Alex Raymond. Raymond stod som ensam upphovsman, men i verkligheten var det Don Moore som skrev manuset. Bakgrundshistorien om hur den välkände idrottshjälten (ursprungligen en polostjärna) Blixt Gordon hamnar på planeten Mongo tillsammans med Dale Arden och Hans Zarkov för att kämpa mot den onde Kejsar Ming är välbekant för de flesta.

1940-talet

1940 utökades serien med en dagsstripp som tecknades 1940–44 av Austin Briggs. När Raymond 1944 tog värvning i marinkåren tog Briggs över söndagsversionen, och dagsstrippversionen upphörde. När Raymond så avslutade sin tjänstgöring vid Andra världskrigets slut hade King Features skrivit ett flerårskontrakt med Briggs, vilket hindrade Raymond från att fortsätta på serien. Istället gavs Raymond möjlighet att utveckla en ny serie, vilken kom att bli "Rip Kirby".

1948 blev Mac Raboy ny tecknare på söndagsversionen. Don Moore var fortfarande huvudsaklig manusförfattare.

I Belgien tecknade Edgar P. Jacobs en piratversion.

1950-60-talen

1951 återupplivades så dagsstrippversionen av "Blixt Gordon", med Dan Barry som ansvarig tecknare. Barry omgav sig med en stab av skickliga manus- och tecknarsassistenter, bl.a. Harvey Kurtzman, Harry Harrison, Frank Frazetta, brodern Sy Barry, Bob Fujitani och Al Williamson. Barrys version av "Blixt Gordon" blev onekligen väldigt lyckad, samtidigt som den skiljer sig väldigt mycket från den mer fantasy-inriktade ursprungsversionen av Raymond.

1967 dog Mac Raboy och Barry fick överta även söndagsversionen. Barry kom sedan att ansvara för serien ända fram till 1990. Periodvis var han enbart tuschare, ibland skissare, någon enstaka gång enbart manusförfattare, ibland helt ensam på serien (när gaget var för lågt för att han skulle ha råd med assistenter), men framför allt var han en skicklig arbetsledare och redaktör som såg till att konstant hålla kvaliteten på jämn nivå och samtidigt behålla sin egen prägel på slutprodukten.

Senare år

"Blixt Gordon" av Mac Raboy ur Levande Livet nr 33/1954. © KFS

När Barry och syndikatet inte kunde komma överens om ett nytt kontrakt lämnade han serien, och en turbulent tid följde. 1990 anställdes Bruce Jones som författare, och Ralph Reese som tecknare. Den senare fick dock svårt att hinna med deadlines och sparkades till förmån för Gray Morrow 1991. Den nya konstellationen byttes ut redan samma år, när Thomas Warkentin blev ny författare.

Vid det här laget hade serien förlorat så många tidningar att man lade ut teckningsjobbet på en studio i Buenos Aires för att spara pengar. Det gav dock inte något lyckat resultat och 1993 lades dagsstrippversionen helt sonika ner. Warkentin och de anonyma Buenos Aires-tecknarna fortsatte med söndagsversionen till 1996 (med undantag för några avsnitt som skrevs av Kevin VanHook).

Därefter fick Jim Keefe, som tidigare jobbat för KFS, chansen att föra serien vidare. Med stor berättarglädje och engagemang tog han sig an uppgiften, och serien var betydligt mer vital än på länge. Keefe har dock beskrivit villkoren som väldigt hårda under denna tid. Då serien gick i så få dagstidningar fick han knappt något betalt, samtidigt som han inte ville lägga ner mindre tid på sitt arbete. Likt sina föregångare använde sig Keefe därför flitigt av assistenter och hjälptecknare; både nya okända talanger (Mark McMurray, Loston Wallace) och etablerade veteraner (Al Williamson, George Evans, Joe Kubert, John Romita) som ställde upp ideellt för att hjälpa till att hålla serielegenden vid liv. Till skillnad från tidigare fick Keefes "assistenter" alltid sitt namn publicerat.

Till slut blev situationen ohållbar, och Keefes sista "Blixt Gordon"-söndagssida publicerades den 16:e mars 2003. Hans allra sista söndagssida publicerades dock veckan efter – men inte som en "Blixt Gordon"-sida utan "Morrgan och Klös" istället! Denna series tecknare Patrick McDonnell var den siste "assistenten" som skulle bidra till "Blixt Gordon", men i sista stund tyckte syndikatet att en crossover mellan "Blixt Gordon" och "Morrgan och Klös" skulle passa bättre i den senare serien.

Ingen ny serieskapare har jobbat på serien sedan dess, och den är numera endast tillgänglig i form av reprinter av tidigare Keefe-material.

Serietidningsversioner

Under olika perioder har serien haft egen serietidning i USA, med nya avsnitt som producerats direkt för tidningarna.

1966–70, 1978–82: 37 nummer utgivna av King Comics (#1–11), Charlton Comics (#12–18) och Gold Key Comics (#19–37). Äventyr från denna tidning publicerades i den svenska tidningen Blixt Gordon under 1960-talet.
1988–89: Maxiserie med 9 nummer utgivna av DC Comics.
1995: Miniserie med 2 nummer utgivna av Marvel Comics. Skrevs av Mark Schultz och tecknades av Al Williamson och har publicerats på svenska i Fantomen nr 20–23/1996.

Svensk utgivning

Blixt Gordon nr 6/1969, Semic Press. Omslag av Rolf Gohs. © Semic

"Blixt Gordon" dök upp i Sverige redan i Min tidning nr 12/1934, då under titeln "Äventyr i världsrymden". Huvudpersonen hette i denna version "Karl Blixt"!

1941–43 kom julalbum ut under titeln "Blixt Gordon – Äventyr i okända världar".

Blixt Gordon var namnet på den serietidning som gavs ut 1962–64 (av Formatic Press), 1967–69 (av Semic Press) och 1973–74 (av Red Clown). Därefter har den främst publicerats som biserie i tidningen Fantomen.

Enstaka avsnitt har publicerats i bl.a. Seriebiblioteket, Serie-Pressen, Stjärnmagasinet, Comix Pocket och "Comics – Den Stora Serieboken".

1980 gavs det ut ett seriealbum med serieversionen av den då aktuella långfilmen, tecknat av Al Williamson i en stil som påminner om Alex Raymonds gamla söndagssidor.

Ett inbundet album med äventyr av Dan Barry gavs ut 1994.

"Blixt Gordon" i andra medier

1935 bearbetades "Blixt Gordon" till en radioföljetong med titeln "The Amazing Interplanetary Adventures of Flash Gordon". I slutet av serien möter Blixt Djungel-Jim, en annan figur skapad av Alex Raymond. 1936 producerades en uppföljare, "The Further Interplanetary Adventures of Flash Gordon".
Hollywood var inte sent att haka på intresset för "Flash Gordon". Bara två efter serien startat hade den första filmföljetongen premiär, där huvudrollen spelades av den förre olympiske guldmedaljören i simning, Larry "Buster" Crabbe. (Crabbe har ironiskt nog gestaltat även Buck Rogers på vita duken.) Ytterligare två filmserier med Crabbe producerades 1938 och 1940. Den senare, "Blixt Gordon och Purpurdöden" ("Flash Gordon Conquers the Universe") har visats på svensk TV två gånger.
Under 1954 kunde man i amerikansk TV se en 39 avsnitt lång TV-serie om "Blixt Gordon" med Steve Holland i huvudrollen.
Två säsonger av en animerad TV-serie producerades 1979–80.
Den senaste filmatiseringen är från 1980, då den elake Ming spelades av Max von Sydow och musiken framfördes av rockgruppen Queen. Huvudrollen spelades av Sam J. Jones.
Blixt var en av huvudpersonerna i den animerade TV-serien "Defenders of the Earth" 1986.
En animerad TV-serie med kraftigt moderniserad handling producerades 1996.
En TV-serie producerades av Sci-Fi Channel med premiär under 2007, den gick emellertid endast i en säsong innan den avslutades. TV-serien sändes på TV6 under sommaren 2008 och en bit in på höstterminen innan den upphörde helt plötsligt innan alla avsnitten var genomgångna. Tidpunkten var 22-23 på fredagar efter Smallville, när den upphördes att sändas flyttades Smallville till den tiden. Serien avvek ganska kraftigt i från originalet på många punkter; Mongo beskrivs som en parallell värld i stället för att vara en plats i rymden (en modern publik skulle knappast se det som trovärdigt med en tidigare okänd planet så nära jorden), "hökmännen" hade inte vingar, utan ägnade sig i stället åt att glidflyga, och Ming såg inte ut som en kines utan som en vanlig vit man (men var lika vidrig ändå !).

Bokversioner

Några gånger har Blixt Gordon publicerats i romanform, och i två omgångar har dessa berättelser nått Sverige.

Första gången var 1955-56, då Sörlins förlag publicerade en serie om minst sex böcker. De baserades på tidiga seriemanus och som författare angavs Alex Raymond. Ursprunget till dessa är okänt, men det verkar inte som om de har publicerats i USA. Möjligen publicerades de först i Norge (de har även publicerats i Danmark).

1981-1983 utgavs sex Blixt Gordon-böcker som en del av B. Wahlströms ungdomsböcker (de klassiska med gröna ryggar). Även här angavs Alex Raymond som författare. Dessa publicerades ursprungligen i USA av Avon Books på 1970-talet och skrevs i själva verket av Ron Goulart och Bruce Cassiday. De svenska översättningarna försågs med nytecknade omslag, bland annat av Anders Ferm.

Blixt Gordon på andra språk

Danska: Jens Lyn
Franska: Guy l'Éclair
Japanska: フラッシュ・ゴードン (Furasshu Goodon)
Nederländska: Stormer Gordon
Norska: Lyn Gordon
Ryska: Флэш Гордон (Flesh Gordon)
Tyska: Blitz Gordon

Kuriosa

En belgisk licensproduktion tecknades av Edgar P. Jacobs, mer känd för Blake och Mortimer.

Artiklar i Bild & Bubbla

Janne Lundström: Blixt Gordon i bottenläge (Thud 1)
Janne Lundström: Alex Raymond (Thud 2)
Janne Lundström: Dan Barry (Thud 13)
Henri B. Holmgren: Al Williamson – serietecknare (B&B 4/1980)
Olof Siverbo: Äventyrshjältarna gör entré (B&B 4/1996)
Jostein Hansen: "Flash Gordon – Romeventyr i stjerneklasse" (B&B nr 2/2005, s. 48–55)

Recensioner i Bild & Bubbla

Ulf Nilsson: "Seriebiblioteket nr 5: Blixt Gordon" (B&B 3/1977)
Peter Lundberg: "Blixt Gordon: Roboten från rymden" (B&B 2/1980)
Sture Hegerfors: "Blixt Gordon: Kampen mot Ming" (B&B 2/1981)
Mikael Winterkvist: "Blixt Gordon – Dan Barrys klassiska äventyr 1951–1956" (B&B 2/1995)

Externa länkar

Serietidningen Fantomen

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!