Tintin (seriefigur)
Tintin är huvudfiguren i serien med samma namn, skapad av belgaren Hergé.
För att vara en huvudfigur i en serie ger Tintin ett relativt blekt intryck. Han är i serien världens mest kända journalist, men syns sällan bedriva något riktigt journalistiskt arbete. Han utmärker sig inte på något särskilt sätt och överskuggas allt som oftast av sina bifigurer. Själva namnet betyder något i still med "inget alls" eller "inte alls" på franska. Hans ålder är obestämbar, även om han brukar anges vara "ung", han har inga egna drifter, och hans utseende är minst utpräglat av alla i hela serien. Tintins mest särskiljande utseendedetalj, hans upprättstående hårtofs, lade Hergé till för att läsaren skulle känna igen seriens huvudfigur. (Tofsen uppstod från början då Tintin körde en bil fort i "Tintin i Sovjet", men stannade kvar även efter att bilen kraschat.) Kanske är det det som gör honom till en utmärkt huvudkaraktär. Vem som helst kan identifiera sig med Tintin. Det är möjligen också en bidragande orsak till att serien kunde utvecklas i så många år utan att fastna. Tintin passar in lika väl i en sydamerikansk armé som i en månraket.
I övrigt uppfyller Tintin hjälterollen enligt alla arketypiska värden. Han är modig, listig, godhjärtad och omöjlig att besegra. Hans kunskaper och förmågor är bredare än de flestas, han är en utmärkt träsnidare, han kan flyga ett flygplan och han kan på en professionell nivå hantera en tvåvägsradio. Han är lojal mot sina vänner och redo att offra livet för en annan människa.
Hergé brukade säga "Tintin, c'est moi" ("Tintin, det är jag").
Tintin som journalist
Tintins yrke som journalist innebär att äventyren i de tre första avsnitten av serien, "Tintin i Sovjet"; "Tintin i Kongo" och "Tintin i Amerika", uttryckligen handlar om att han är på reportageresa. Han påstås skriva för tidningen Le Petit Vingtième, vilket var barn- och ungdomstidningsbilagan som serien "Tintin" då publicerades i. Det är dock bara i "Tintin i Sovjet" han faktiskt ses skriva en artikel, i de följande syns han inte ens skriva några anteckningar.
I nästa album, "Faraos cigarrer", får läsaren inledningsvis veta att Tintin är på semester, men vad som händer i detta och det direkt därpå följande avsnittet "Blå lotus" liknar annars hans äventyr när han var på reportageresa i de tidigare avsnitten och kan i så fall lika gärna också tänkas leda till artiklar som han, kanske i efterhand, skriver för någon tidning.
I de sjätte och sjunde albumen, "Det sönderslagna örat" och "Den svarta ön", agerar Tintin mer som en privatspanare än som en journalist, och även om man kan tänka sig att han skulle kunna skriva reportage om sina upplevelser så är det inget som framgår och han tycks inte ha någon yrkesmässig kontakt med någon nyhetsredaktion. I album 8, "Kung Ottokars spira", tar han jobb som sekreterare åt forskaren Halambique, ett arbete som väl är hyggligt nära en journalists profession, men det tyder å andra sidan på att han vid tiden för detta äventyr inte är yrkesmässigt knuten till någon tidning eftersom det inte synes inkräkta på något befintligt arbete. I "Den mystiska stjärnan", seriens tionde avsnitt, är det i sin egenskap av journalist som han följer med den vetenskapliga expedition som skall leta efter meteoriten som har slagit ner i Norra ishavet, men det framgår inte om han arbetar för någon särskild redaktion, så det kan tänkas att han är frilansjournalist vid det här laget.
I de två dubbelalbumen "Enhörningens hemlighet"/"Rackham den Rödes skatt" (album 11 och 12) och "De sju kristallkulorna"/"Solens tempel" (13 och 14) verkar Tintin återigen vara en äventyrare utan uttryckligt journalistiskt uppdrag. Han och vännen kapten Haddock klarar sig ekonomiskt ändå, inte minst sedan de faktiskt lyckas lösa gåtan med Rackham den Rödes skatt och professor Kalkyl dessutom delar med sig av sina intäkter från sina uppfinningar, eftersom denne erkänner att Tintin och Haddock har givit honom möjligheten att utveckla dem. Efter upptäckten av Rackham den Rödes skatt, förefaller han ha blivit ekonomiskt oberoende. Därefter[1] följer äventyret "Det svarta guldet" (album 15), i vilket Tintin bland annat arbetar som radiosignalist på ett fartyg, ett arbete som han möjligen tar för att som journalist kunna gå under-cover.
Nästa äventyr är dubbelalbumet "Månen tur och retur" (del 1 och del 2, Tintinalbum nr 16 och 17), där Tintin och hans vänner åker till Månen. De är de första människorna som besöker Månen och Tintins del i uppdraget är framför allt att skriva om det, vilket han uttryckligen anges vara lämplig för eftersom han är journalist.
I de följande albumen, "Det hemliga vapnet" (18), "Koks i lasten" (19) och "Tintin i Tibet" (20) råkar Tintin återigen ut för äventyr i andra länder där han inte uttryckligen agerar som journalist, även om man skulle kunna tänka sig att han tar erfarenheterna som grund för att i efterhand skriva någon form av reportage. Resan i "Tintin i Tibet" är uttryckligen en resa som Tintin och Haddock gör på eget initiativ och av privat skäl. Därefter följer "Castafiores juveler" (21), i vilket Tintin är gäst hos Haddock på slottet Moulinsart och äventyret mest går ut på dråpligheter i vardagen och hur man skall hantera objudna gäster, upptagna hantverkare och påträngande journalister (andra journalister än Tintin). I det följande äventyret, "Plan 714 till Sydney" (22), är Tintin, Haddock och Kalkyl på väg till Australien för att delta i en konferens där de skall berätta om sin månresa, något som alltså kan tänkas anknyta till det reportage om denna resa som Tintin skall ha skrivit. I seriens sista fullbordade äventyr, "Tintin hos gerillan" (23), är kontakten med journalistiken återigen mer lik den i "Castafiores juveler", nämligen att Tintin och Haddock mer får värja sig mot vad journalister påstår än att Tintin själv skulle vara den som ger läsare en bild av verkligheten, trots att den mest dramatiska händelsen i äventyret är en statskupp som de själva är med och planerar och genomför.
Källor
</REF>
- ↑ Äventyret har en utdragen och komplicerad tillkomsthistoria
