Tintin och Hajsjön
"Tintin och Hajsjön" (Tintin et le lac aux requins) var ett inofficellt "Tintin"-äventyr från 1979 och en adaption (eller snarare återtryckta filmrutor) av den animerade långfilmen med samma namn. Berättelsen skrevs av den kända serieskaparen Greg. Det är en specialutgåva bland de klassiska seriealbum, skrivna och illustrerade av belgaren Hergé, vars huvudperson är den unge reportern Tintin. Detta album är dock inte skapat av Hergé själv utan av ett filmbolag. Albumet är gjort efter en tecknad film om Tintin och i efterhand har de sedan också gjort ett album baserad på filmen.
Handling
Spoiler-varning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!
I inledningen får man följa ett inbrott på ett museum. Världens största pärla blir stulen och det är mycket nära att de misslyckas. De byter dock ut den äkta pärlan mot en falsk kopia. Serien fortsätter sedan med att Tintin och Kapten Haddock landar på en stor internationell flygplats i Syldavien på en semesterresa. De tänker tillbringa sin tid tillsammans med deras väl Professor Kalkyl som har en villa ute på landet i Syldavien. De byter till ett litet flygplan men en olycka är nära att ske på det lilla flygplanet och det hade kunnat gå riktigt illa om de inte hade fått hjälp av två barn och deras hund. Barnen som är syldaver heter Niko och Nosjka. De blir goda vänner med Tintin och Kapten Haddock men blir förskräckta över att de ska till den villa som Professor Kalkyl bor i. Villan visar sig ligga vid en mystisk sjö som visar sig vara konstgjord. Det visar sig att en hel stad har dränkts för att sjön skulle anläggas. Hälften av sjön som heter Flechizaff-sjön visar sig ligga i grannlandet Bordurien vilket i historien visar sig ha vissa problem. Det visar sig också att folk är rädda för den där konstgjorda sjön och tror att det vilar en förbannelse över den. Mystiken tätnar allt mer i berättelsen då Professor Kalkyls ritningar till en maskin som kan kopiera föremål försvinner. Det visar sig att professorns hushållerska är en spion som stjäl ritningar och dessutom rapporterar till det stora högkvarter som stora skurkar besitter. Efter ett tag blir Tintins vänner Niko och Nosjka kidnappade av skurkar och bortförda till skurkarnas högkvarter som fångar. En mystisk man visar sig vara skurkarnas ledare möter Niko och Nosjka. Tintin upptäcker hushållerskan och tar henne helt plötsligt på bar gärning och kommenterar att hon inte precis liknar Mata Hari. Så småningom blir Tintin tvungen att söka sig till skurkarna och möter deras ledare som visar sig vara Tintins gamla ärkefiende Rastapopoulos. Tintin hittar Rastapopoulos sittande i en fåtölj framför en stor kontrollpanel där han kan kontrollera hela ligans aktivitet och även fjärrstyra maskiner som t ex undervattensfarkoster. Niko och Nosjka försöker rymma och stjäl en undervattensfarkost från skurkarna men misslyckas då Rastapopoulos lyckas fjärrstyra farkosten.
Inspirationer
Berättelsen har influenser från olika håll. De två syldaviska barnen Niko och Nosjka har i sitt beteende stora likheter med Johan och Lotta i Hergés album om Johan, Lotta och Jocko. De har samma lite lillgamla beteende och de är barn som kan ta upp kamper mot vuxna skurkar. De drar sig inte heller för att slåss mot vuxna skurkar. De har också samma uppfinningsrikedom som Johan och Lotta men också en egenskap som Tintin själv visar upp ibland. Det framgår också att Niko och Nosjka behärskar att hantera högteknologi mycket smidigt vilket även Johan och Lotta kan. Niko och Nosjka är dock syldaviska barn medan Johan och Lotta är franska. Rastapopoulos är här en superskurk av ett slag som avviker från de berättelser han tidigare varit med i. I den här berättelsen är han en storskurk som håller sig i en stor hemlig anläggning under vattnet med högteknologi. En del likheter finns med den undervattensanläggning i "SS Manitoba" svarar inte som är det första albumet med Johan, Lotta och Jocko. Men Rastapopoulos bär också drag av de superskurkar som finns i James Bond och den anläggning under vattnet som Rastapopoulos befinner sig i har också typiska drag från filmerna om James Bond. Berättelsen i detta album påminner också till en del om Bond-filmerna.
Tintins skapare Hergé hade ingenting att göra med produktionen och ville heller aldrig förknippas med den. Hergé har i efterhand aldrig velat kännas vid detta album och flera Tintin-fantaster vill inte heller ha med denna historia att göra. Det är flera som tycker att detta inte är något äkta Tintin-äventyr. Ändå finns nästan alla viktiga Tintin-figurer med i detta album.
