Enhörningens hemlighet
"Enhörningens hemlighet" är Hergés elfte äventyr med Tintin, ursprungligen publicerat som dagsstripp i Le Soir 1942–43. Redigerades om, färglades och samlades i albumform 1943. Det översattes första gången till svenska 1961,[1] som Bonniers tredje Tintin-album.
Albumberättelsen kan läsas som ett avslutat äventyr, men har en direkt fortsättning i "Rackham den Rödes skatt". Både "Enhörningens hemlighet" och "Rackham den Rödes skatt" har givits ut i en samlingsutgåva. År 2011 blev seriealbumet filmatiserat i regi av Steven Spielberg.
Handling
Skepp på en marknad
Antalet fickstölder har ökat dramatiskt, och Dupondtarna spanar efter ficktjuvar. På loppmarknaden träffar detektiverna Tintin. De ska köpa ett parti promenadkäppar men uppdagar att de förlorat plånböckerna när det är dags att betala. Tintin betalar åt Dupondtarna. När de har gått hittar Tintin en modell av en vacker 1600-talsfregatt – han tänker att det blir en fin present åt kapten Haddock.[2] Han köper den för 50 franc, men när han ska betala stoppas han av en skäggig man som vill köpa fartyget. Den skäggige erbjuder Tintin dubbla priset för just det skeppet. Tintin avböjer när en tredje man i blå kostym och brun hatt dyker upp och kräver att få köpa skeppet. Tintin avböjer vänligt men bestämt trots att han erbjuds hundratals franc för skeppet.
Väl hemma uppsöks Tintin av den skäggige mannen. Denne presenterar sig som Ivan Ivanovitch Sackarin, samlare av modellfartyg. Tintin avböjer alla förslag att göra affär.
När mannen har gått får Tintin se att fartyget fallit ned på golvet och lidit mastbrott. Felet är dock snabbt åtgärdat och när kapten Haddock kommer på besök blir han förvånad över gåvan: "Anfäkta och anamma! Vilket egendomligt sammanträffande!". De halvspringer hem till kaptenen där han visar ett stort porträtt av riddaren Francois Haddoque, kaptenens förfader på 1600-talet. På målningen kan man klart och tydligt se skeppet Enhörningen som på pricken liknar Tintins fartygsmodell.
Ett par inbrott
Tintin springer tillbaka hem för att hämta modellen, men det har varit inbrott och modellen är stulen. Tintin går raka vägen till Sackarin och när han blir insläppt får han se att Enhörningen står på ett bord. Sackarin förklarar dock att detta är en exakt kopia och Tintin kan konstatera att Sackarins kopia har en mast som inte är bruten.
När Tintin åter kommer hem har han haft ett nytt inbrott. Någon har vänt upp och ned på allting som om inbrottstjuven har sökt efter något. Morgonen efter kommer Dupondtarna för att betala tillbaka pengarna de är skyldiga. De berättar att de var där kvällen innan när Tintin inte var hemma. I trappan blev de knuffade av en ohyfsad man i blå kostym och brun hatt.
När Dupondtarna har gått börjar Tintin städa upp. Under byrån på vilken fartygsmodellen stod ligger en pergamentrulle med texten:
Tre förenade bröder. Tre enhörningar som segla tillsammans mot södersolen tala här, ty ljuset skall komma från ljuset. Och det ska stråla. — | |
|
Under texten finns några konstiga siffror. Det verkar som om lappen ramlade ur modellfartygets mast när den knäcktes. Han skyndar sig hem till kapten Haddock men ingen verkar vara hemma. Portvakten, fru Näslund, är dock säker på att Haddock är hemma. Tintin kan höra något ljud inifrån lägenheten och slår in dörren. Där står kapten Haddock klädd i barett med en sabel i handen. "Undan, huggormars avföda!" skriker han. När han lugnat ned sig förklarar han att han hittat sin förfaders dagbok och hade blivit väldigt exalterad av berättelsen.
Historier och papperslappar
I sin dagbok berättar riddar Haddoque att hans fartyg Enhörningen lämnat Västindien på väg mot Europa när fartyget anfölls av pirater. Den fruktade piraten Rackham den Röde och hans män äntrar fartyget och övermannar Haddoques män. Piraterna byter skepp och bär över alla sina skatter till Enhörningen. Under natten lyckades dock Haddoque ta sig loss, döda piratkaptenen och spränga fartyget i luften. Sedan tog han sig till en ö där han levde i två år innan han kunde återvända till Europa. Vid sin död skänkte han sina tre söner varsin fartygsmodell. Han berättade kryptiskt för dem att om de sköt tillbaka stormasten skulle sanningen bli uppenbarad.
Tintin inser att det sista handlar om den lilla papperslapp han hittade och som han förvarar i plånboken. Men plånboken är borta – någon knuffade till honom på spårvagnen. Samlaren Sackarin måste dock ha en likadan lapp och de går hem till honom. Utanför porten står en kvinna och skriker, "Någon har mördat herr Sackarin!". På golvet i lägenheten ligger Sackarin avsvimmad. och bredvid står fartygsmodellen med stormasten avbruten. När han har kommit till sans berättar han att han föregående kväll fick besök av en man i blå kostym och brun hatt som kloroformerade honom.
Tintin och Haddock går besvikna därifrån. Utanför Tintins port står dock mannen i den blå kostymen och bruna hatten. På väg in genom porten kör en bil förbi och skjuter ned mannen. Innan han förlorar medvetandet varnar han att "de" tänker döda även Tintin. "Vilka då?" frågar Tintin men mannen pekar endast mot några fåglar en bit bort innan han blir medvetslös. I tidningarna dagen efter står det att mannen blev mördad, men egentligen överlevde han och ligger medvetslös på sjukhuset.
Dagen efter blir Tintin uppringd av Dupondtarna som berättar att de försökte gripa mannen som ligger bakom den senaste tidens fickstölder. Mannen kom undan men de fick tag i mannens bonjour där han hade sju plånböcker, däribland Tintins plånbok där pergamentbiten finns kvar.
Flyttlådor och plånböcker
Några dagar senare ringer två män på Tintins dörr, de har med sig en stor flyttlåda. De söver Tintin och packar ned honom i lådan och kör iväg. Milou följer efter lastbilen till fots.
När Tintin vaknar upp igen är han inlåst i en källare. Via en slags porttelefon kräver kidnapparna att Tintin berättar var han har gömt sina två papperslappar från Enhörningen. Tintin vill ta sig ur och med hjälp av sitt lakan hissar han upp en stor bjälke i taket och genom att slå bjälken mot tegelmuren lyckas han slå hål i muren. På andra sidan väggen finns ytterligare en källare fylld med antikviteter. De två kidnapparna hör oväsendet och dyker upp beväpnade. Tintin jagas genom huset. Tintin hittar en telefon och bredvid ligger ett brev med adressen - Tintin befinner sig hos bröderna Fogel på slottet Moulinsart. Brödernas trofaste betjänt Nestor dyker upp när Tintin talar med Haddock och Nestor försöker hindra Tintin. Nestor får telefonapparaten i skallen och därefter fortsätter jakten ut i trädgården. Till slut måste dock Tintin ge upp men plötsligt dyker Milou upp och hoppar på den ene av bröderna. Kapten Haddock kastar en flaska på den andre.
Snart dyker även Dupontarna upp och griper bröderna Fogel. Den ene, Maxim, lyckas dock slå ned Dupondtarna och fly i en bil. Men den andre brodern berättar att mannen i blå kostym och brun hatt var betald av dem för att hitta Enhörningen. Bröderna hittade den första fartygsmodellen för två år sedan och den lilla pergamentbiten. Som antikvitetshandlare har de därefter genom sina kontakter letat efter de andra två modellerna. Ett av deras ombud, Bartold, sökte igenom Tintins lägenhet och stal senare modellen från Sackarin. Han överlämnade den andra pergamentbiten till bröderna men därefter blev det bråk om betalningen och när Bartold tog kontakt med Tintin blev han nedskjuten.
Dagen efter följer Tintin med Dupondtarna när de ska arrestera den ficktjuv som de till slut spårat. Aristarkos Filokrates är en äldre gentleman som är kleptoman och han har nogsamt katalogiserat alla stulna plånböcker och lagrat dem i alfabetisk ordning. Tintin hittar Maxim Fogels plånbok med två av pergamentbitarna. Nästa morgon grips Maxim Fogel vid gränsen och Dupontarna överlämnar den tredje av pergamentbitarna till Tintin.
Med de tre bitarna sammanlagda får nu de meningslösa siffrorna i slutet av meddelandet mening. Det är en latitud och longitud, en positionsangivelse, som berättar var Enhörningen gick till botten. Nu kan Tintin och kapten Haddock ge sig ut på en skattjakt.
Fakta
- Enhörningens hemlighet publicerades först som seriealbum på franska 1943. På sidan 59 i den svenska utgåvan från 1981 anges dock att handlingen utspelas 1960. Serien publicerades ursprungligen 11 juni 1942–14 januari 1943.
- Innan Tintin kidnappas har han en av pergamenten och bröderna Fogel de två andra. Kidnapparna förklarar dock att Tintin har stulit deras två bitar. På sidan 58 säger Tintin att det är Sackarin som måste ha stulit de två bitarna. På sidan 59 hittar Tintin Maxim Fogels plånbok hemma hos kleptomanen med två av bitarna. Detta bör tolkas som att även bröderna Fogel har varit utsatta för fickstöld, men det är inte klart varför de skyller fickstölden på Tintin eller varför de bär omkring med dessa värdefulla dokument i plånboken.
- Det är anmärkningsvärt hur ett litet seglande piratskepp kan borda och överta ett stort örlogsfartyg med ungefär femtio kanoner som Enhörningen, som bör ha varit ungefär i samma storlek som Regalskeppet Vasa. Lika anmärkningsvärt är att så få besättningsmän syns till ombord på Enhörningen. Ett sådant skepp bör haft en besättning i storleksordningen 500 man.[3] Möjligen har Hergé medvetet utelämnat många besättningsmän för att upprätthålla den klara linjen i berättelsen.
- Piraten Rackham den Röde är förvisso fiktiv, men Hergé inspirerades av den verklige piraten John Rackham som hängdes 1720.
- I albumet dyker slottet Moulinsart och betjänten Nestor upp för första gången. Slottet är avritat av det verkliga slottet Cheverny i Loir-et-Cher fast utan de två flyglarna. Namnet Moulinsart är en ordlek på den belgiska staden Sarmoulin.
- "Enhörningens hemlighet" är ett av de två Tintinalbum där berättelsen bara utspelar sig hemma i Belgien. Det andra är "Castafiores juveler".
- I sekvensen där Kapten Haddock berättar historien om Rackham den röde så citerar han piraternas sång från Robert Louis Stevensons "Skattkammarön".
Victoire! ... Rackham le Rouge est liquidé! ... Et yo-ho-ho! et une boteille de rhum! — Kapten Haddock, "Enhörningens hemlighet". | |
|
|
Filmatisering
Steven Spielbergs film "Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet" från 2012 bygger på element från Tintinäventyren "Krabban med guldklorna", "Enhörningens hemlighet" och "Rackham den rödes skatt" kombinerat med en del nytt material.
Referenser
- ↑ Eliasson Thomas, Nederman Ulf, Hallin Jakob (red.): "Alla serier i Sverige 1907-2011", Alvglans, Malmö 2011, ISBN 9789175561264, ss. 230–231
- ↑ "The Secret of the Unicorn". Tintin.com. Läst 20 september 2013. (på engelska)
- ↑ Dick Harrison: "Anfäkta och anamma – inte många rätt i Tintin", Svenska Dagbladet 2019-05-21, läst 2021-03-20
Mer om Enhörningens hemlighet
- Björn Wahlberg: "Enhörningens hemlighet – jakten på den försvunna Tintinfilmen" (Bild & Bubbla nr 1/2012, s. 28–35)
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
| föregående Den mystiska stjärnan |
Album nr 11 i serien "Tintin" Enhörningens hemlighet Text & bild: Hergé Originalpublicering 1941–1942 |
nästa Rackham den rödes skatt |
