Disneyserier från Storbritannien
Storbritannien var det första landet att licensproducera Disneyserier. Produktionen inleddes redan 1930; samma år som den första av Disneys dagspresserier, "Musse Pigg", debuterade, och ett par år innan de första amerikanska serietidningsserierna publicerades. Produktionens storhetstid avslutades dock i och med andra världskriget, och även om den fortsatte oavbrutet ända in i 1980-talet, var det i mindre utsträckning, och av mindre profilerade – i de flesta fall helt okända – serieskapare. Den förste och mest namnkunnige av de brittiska Disneykreatörerna var Wilfred Haughton, men även William A. Ward och Basil Reynolds utmärker sig.
Noterbart är också att framförallt femtiotalsproduktionen omfattar flera serier och figurer som är i stort sett opublicerade på andra håll i världen. På det hela taget har de brittiska Disneyserierna i stort sett aldrig återtyckts utanför hemlandets gränser, men en handfull serier omtecknades av svenska serietecknare för trettiotalsmagasinet Musse Pigg-tidningen. Ett mångårigt inslag var serieadaptioner av Disneystudions långfilmer (såväl spelfilmer som animationer) och under sextio- och sjuttiotalen är det framför allt dessa serier som utmärker sig.
Brittiskproducerade serier känns igen genom att deras seriekod börjar med ett U.
Historik
1930-talet
Vid jultid 1930, två år efter Musse Piggs debut i filmmediet, publicerade förlaget Dean & Son den första "Mickey Mouse Annual". Nästan samtidigt publicerades den första amerikanska Disneypublikationen, "Mickey Mouse Book", men till skillnad från denna bestod den brittiska utgåvan främst av nyproducerade serier, nästan uteslutande tecknade av Wilfred Haughton. och med Musse och Mimmi i rollerna. Under de kommande decenniet fortsatte Haughton att teckna de årligen utgivna albumen, som huvudsakligen fylldes med ensides humorserier, i uppenbar strävade att till ton och utseende efterlika Floyd Gottfredsons Musse. Även persongalleriet växte parallellt med dagspressversionens, och fick främst tillskott av Knutte Klös (1931); Klasse Häst, Klarabella Ko, Pluto, Singoalla So, Svarte Petter och Fusky (1932); Teddi och Freddi och Berra (1933); Mimmis pappa Markus (1934); Kalle Anka, Långben, Max Hare och Klara Kluck (1936); och Tobias Sköldpadda och Gotthold Edelrott (1937), men även mindre etablerade Gottfredson-skapelser dök upp. Efter 1939 producerades inga nya serier för "Mickey Mouse Annual", men Haughton fortsatte att teckna omslagen i ytterligare tre år.
I februari 1936 publicerade Odhams Press det första numret av serietidningen Mickey Mouse Weekly, en 12-sidig serietidning som dels återtryckte Disneys amerikanska dagspresserier (och sedermera även amerikanskt serietidningsmaterial), men också innehåll brittiska serier, såväl med Disneyfigurerna som annat material. 1936-1939 utkom utöver den ordinarie utgivningen dessutom en årlig julspecial, "Mickey Mouse Holiday Special". Mestadelen av de brittiska Disneyserierna som fyllde såväl tidningen som specialutgåvorna var serier på en sida eller mindre av okända tecknare och med samma figurgalleri som återfanns i "Mickey Mouse Annual", men det publicerades även material som utmärker sig extra:
- Wilfred Haughton tecknade 1936-1938 "The Defective Agency", en fortsättningsserie med Långben och Tobias Sköldpadda i huvudrollerna som privatdetektiver. Denna serie omtecknades av svenska tecknare och publicerades som "Defektivbyrån" i svenska Musse Pigg-tidningen 1937-1938.
- William A. Ward tecknade 1937-1940 fortsättningserien "Donald and Mac", en komisk äventyrsserie som följer Kalle Anka och nyskapelsen Mac the sailor, ofta med Gottfredson-skurken Snorre Snabel som antagonist.
- bland övriga nytecknade serier märks Basil Reynolds avsnitt av "Elmer Elefant".
Andra figurer som figurerade i tidningens originalmaterial under 1930-talet inkluderar Stora Stygga Vargen och de sju dvärgarna. Populariteten hos filmen som låg till grund för de senare resulterade även i att Dean & Son 1938 publicerade en "Snow White Annual" som även den fylldes med brittiska serier av okända upphovsmän.
Efterkrigstiden
I och med andra världskriget gick produktionen på sparlåga under större delen av 1940-talet, men när Storbritannien väl hade börjar återhämta sig efter krigsslutet återupptogs verksamheten, om än utan varken Haughton och Ward. Basil Reynolds återvände dock och tecknade bland annat de dokumentära "Doc's Woodland Wonders", en strippserie där dvärgen Kloker berättar om djur och natur, och "True Life Adventures", som baserades på Disneystudions filmserie med samma namn, samt strippar med serier som "Danny the Lamb", om lammet från studions hybridfilm "Det svarta fåret" ("So Dear to My Heart"), "Sigge Småkryp", "Bongo", "Lille Hiawatha", och såväl "Hattmakaren och Påskharen" som "Valrossen och Snickaren" från "Alice i Underlandet". Utöver detta publicerades under fyrtio- och femtiotalet dels nya avsnitt av serier som "Pinocchio", "Dumbo", "Stampe" och "Jack och Gus", men också flera mindre kända brittiska Disneyserier som "Sir Giles" (baserad på en figur från delvis animerade "Den fredliga draken" från 1941), "Cubby & Tubby" (baserad på "Silly Symphonies"-filmen "The Bears and the Bees" från 1932), "The Deeds of Sir Dauntless" (baserad på den aldrig färdigställda kortfilmen "Through the Picture Frame", vilken i sin tur bygger på H.C. Andersens "John Blund"), "Pecos Bill" (baserad på inslaget med samma namn från den animerade antologifilmen "Jag spelar för dig" från 1948), och "Valrossen och timmermannen" (baserad på duon från "Alice i Underlandet"). Härutöver producerades flera adaptioner av Disneystudions långfilmer.
Under 1950-talet skapade Ronald Neilson bland annat flera fortsättningsserier med Eta Beta och Musse Pigg. Andra kreatörer som medverkade under denna tid inkluderar Ernest Richardson, Harry Winslade, Bert Felstead och "Modesty Blaise"-tecknaren Jim Holdaway, som under ett halvår 1955-1956 tecknade "Davy Crockett", baserat på den spelfilmsversion som Disney hade skapat för tv 1954.
Senare år
Vid årskiftet 1957/1958 förlorade Odhams Press rättigheterna att såväl producera som publicera Disneyserier, och Mickey Mouse Weekly gick i graven efter 920 nummer. 1958-1961 publicerade Disney/Holding ersättaren Mickey Mouse, som 1959 bytte namn till Walt Disney's Weekly. Tidningens omfång var endast 12-16 sidor, men i och med att rättigheterna till att publicera de amerikanska serietidningsserierna hade tilldelats World Distributors, så var innehållet huvudsakligen inhemskt (som tidigare så samsades dock Disneyserierna med oberoende serier). Upphovsmännen till dessa serier, som till stor del var korta ank-, mus-, och vargserier, men även bland annat "Peter Pan" och serialiserade långfilmsadaptioner, är i allt väsentligt okända – dock skapade den inflytelserika italienske Disneytecknaren Romano Scarpa en handfull ensidesserier direkt för den brittiska marknaden.
Under sextio- och sjuttiotalet, innehades Disneyserierättigheterna av Fleetway/IPC, som till stor del förlitade sig på importerade serier – dock utmärker sig under under dessa år flera adaptioner av långfilmer, tecknade av bland andra Sam Fair, Stanley Houghton, och Rex Archer. Vid denna tid publicerades även barntidningen Disneyland Magazine, som bland annat innehöll serieliknande bildberättelser av okända upphovsmän.
1981 avslutade IPC den brittiska Disneyserieproduktionen, men under åren runt millennieskiftet återupptogs den temporärt för nyhetstidningen The Sunday Telegraphs bilaga Disney's Planet!. Nu bestod produktionen dels av en handfull ensidesserier med "Timon och Pumba", och dels ett femtiotal ensidesserier med kärntruppen Musse, Mimmi, Långben, Pluto, och Kalle, tecknade av Comicup Studio.
