Le Petit Vingtième: Skillnad mellan sidversioner

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
mIngen redigeringssammanfattning
E.G. (diskussion | bidrag)
mIngen redigeringssammanfattning
 
(17 mellanliggande sidversioner av 4 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Kategori:Serietidningar|Petit Vingtième, Le]]
{{DEFAULTSORT:Petit Vingtieme, Le}}
[[Kategori:Belgiska serietidningar|Petit Vingtième, Le]]
[[Kategori:Serietidningar]]
[[Kategori:Övriga publikationer innehållande serier|Petit Vingtième, Le]]
[[Kategori:Belgiska serietidningar]]
[[Kategori:Övriga publikationer innehållande serier]]
[[Bild:Le_Petit_Vingti%C3%A8me.png|thumb|''[[Le Petit Vingtième]]'', 13 februari 1930 med omslag av [[Hergé]], ur [[Tintin i Sovjet]]. © Hergé]]
[[Bild:Le_Petit_Vingti%C3%A8me.png|thumb|''[[Le Petit Vingtième]]'', 13 februari 1930 med omslag av [[Hergé]], ur [[Tintin i Sovjet]]. © Hergé]]
'''''Le Petit Vingtième''''' var en barnbilaga till den belgiska tidningen ''Le Vingtième Siècle''. Ej renodlad serietidning. I denna bilaga publicerade [[Hergé]] sina första äventyr om [[Totor]], [[Tintin]], [[Smecken och Sulan]], samt serierna om [[Johan, Lotta och Jocko]].
'''''Le Petit Vingtième''''' var en barnbilaga till den belgiska katolska och konservativa nyhetstidningen ''Le XXe Siècle''. Första numret utkom den 1 november 1928. [[Hergé|George Remi]], Hergé, var redaktör för bilagan. I denna bilaga publicerade Hergé serien "[[Totor]]" och sina första äventyr med "[[Tintin]]", "[[Smecken och Sulan]]", och även serierna om "[[Johan, Lotta och Jocko]]".


{{wikipedia|25 Februari 2006}}
==Historia==
När bilagans första nummer utkom innehöll den en serie ritad av Hergé, "[[Les Aventures de Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet]]", med manus av [[Desmedt]], sportredaktören för ''Le XXe Siècle''. Men Hergé kände att serien blev ganska gammaldags, och började att arbeta med helt egna serier.


{{stub}}
"Tintin" började som en följetång i bilagan den 10 januari 1929. Den första episoden var "[[Tintin i Sovjet]]" och den följdes av "[[Tintin i Kongo]]". Huvudtidnngens chefredaktör Norbert Wallez, som hade placerat Hergé som redaktör för barnbilagan, låg bakom beslutet att skicka Tintin på reportageresor till Sovjetunionen och Belgiska Kongo, för att "informera" de unga läsarna om kommunismens farlighet och om den belgiska kolonialismens förtjänster.<ref>[https://www.lambiek.net/artists/h/herge.htm Lambiek: Hergé]</ref> Hergé gifte sig 1932 med Wallez sekreterare Germaine Kieckens och det skall ha varit Wallez som parade ihop dem.<ref>Assouline, Pierre: "Hergé", Barcelona, Destiny, 1997. ISBN 84-233-2950-X., s. 56</ref> Norbert Wallez var nationalist och beundrade Italiens diktator Benito Mussolini, men han fick sparken från jobbet som chefredaktör 1933.
 
Mellan den 8 februari och den 16 augusti 1934 publicerades Hergés serie "[[Popol och Virginie i Vilda västern|Les aventures de Popol et Virginie chez les Lapinos]]", som vände sig till en något yngre läsekrets än Tintin. Under åren publicerades sammanlagt 310 strippar med "Smecken och Sulan".
 
Tidningen lades ned i maj 1940 i samband med att tyskarna invaderade Belgien. Tyskarna förbjöd tidningen på grund av dess kristna och belgisk-patriotiska inställning. Tidningens tidigare chefredaktör Norbert Wallez stödde däremot den rexistiska rörelsen under ockupationen, en belgisk rörelse som samarbetade med tyskarna, och han dömdes efter kriget till fyra års fängelse för sitt samarbete med ockupationsmakten. Hergés bekantskap med Wallez har ibland använts som argument för att påstå att även Hergé borde ha ansetts som kollaboratör under kriget.
 
==Publicering av "Tintin"==
* "[[Tintin i Sovjet]]", 10 januari 1929&ndash;8 maj 1930. (Album 1930.)
* "[[Tintin i Kongo]]", 5 juni 1930&ndash;11 juni 1931. (Album 1931.)
* "[[Tintin i Amerika]]", 3 september 1931&ndash;20 oktober 1932. (Album 1932.)
* "[[Faraos cigarrer]]", 8 december 1932&ndash;2 augusti 1934. (Album 1934.)
* "[[Blå Lotus]]", 9 augusti 1934&ndash;17 oktober 1935. (Album 1936.)
* "[[Det sönderslagna örat]]", 5 december 1935&ndash;25 februari 1937. (Album 1937.)
* "[[Den svarta ön]]", 15 april 1937&ndash;16 juni 1938. (Album 1938.)
* "[[Kung Ottokars spira]]", 4 augusti 1938&ndash;10 augusti 1939. (Album 1939.)
* "[[Det svarta guldet]]", 28 september  1939&ndash;8 maj 1940. Serien avbröts mitt i publiceringen då tidningen lades ned. Återupptogs inte förrän flera år senare.
 
==Källor==
<references/>
 
{{Tintin}}

Nuvarande version från 8 april 2025 kl. 21.50

Le Petit Vingtième, 13 februari 1930 med omslag av Hergé, ur Tintin i Sovjet. © Hergé

Le Petit Vingtième var en barnbilaga till den belgiska katolska och konservativa nyhetstidningen Le XXe Siècle. Första numret utkom den 1 november 1928. George Remi, Hergé, var redaktör för bilagan. I denna bilaga publicerade Hergé serien "Totor" och sina första äventyr med "Tintin", "Smecken och Sulan", och även serierna om "Johan, Lotta och Jocko".

Historia

När bilagans första nummer utkom innehöll den en serie ritad av Hergé, "Les Aventures de Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet", med manus av Desmedt, sportredaktören för Le XXe Siècle. Men Hergé kände att serien blev ganska gammaldags, och började att arbeta med helt egna serier.

"Tintin" började som en följetång i bilagan den 10 januari 1929. Den första episoden var "Tintin i Sovjet" och den följdes av "Tintin i Kongo". Huvudtidnngens chefredaktör Norbert Wallez, som hade placerat Hergé som redaktör för barnbilagan, låg bakom beslutet att skicka Tintin på reportageresor till Sovjetunionen och Belgiska Kongo, för att "informera" de unga läsarna om kommunismens farlighet och om den belgiska kolonialismens förtjänster.[1] Hergé gifte sig 1932 med Wallez sekreterare Germaine Kieckens och det skall ha varit Wallez som parade ihop dem.[2] Norbert Wallez var nationalist och beundrade Italiens diktator Benito Mussolini, men han fick sparken från jobbet som chefredaktör 1933.

Mellan den 8 februari och den 16 augusti 1934 publicerades Hergés serie "Les aventures de Popol et Virginie chez les Lapinos", som vände sig till en något yngre läsekrets än Tintin. Under åren publicerades sammanlagt 310 strippar med "Smecken och Sulan".

Tidningen lades ned i maj 1940 i samband med att tyskarna invaderade Belgien. Tyskarna förbjöd tidningen på grund av dess kristna och belgisk-patriotiska inställning. Tidningens tidigare chefredaktör Norbert Wallez stödde däremot den rexistiska rörelsen under ockupationen, en belgisk rörelse som samarbetade med tyskarna, och han dömdes efter kriget till fyra års fängelse för sitt samarbete med ockupationsmakten. Hergés bekantskap med Wallez har ibland använts som argument för att påstå att även Hergé borde ha ansetts som kollaboratör under kriget.

Publicering av "Tintin"

Källor

  1. Lambiek: Hergé
  2. Assouline, Pierre: "Hergé", Barcelona, Destiny, 1997. ISBN 84-233-2950-X., s. 56