Plan 714 till Sydney: Skillnad mellan sidversioner
mIngen redigeringssammanfattning |
Wakuran (diskussion | bidrag) m →Övrigt |
||
| (9 mellanliggande sidversioner av 6 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori: Seriealbum]] | [[Kategori: Seriealbum]] | ||
[[Kategori:Seriealbum på svenska]] | |||
[[Bild:Plan_714_till_Sydney.png|thumb|Omslaget till "'''Plan 714 till Sydney'''". © [[Hergé]] och [[Carlsen Comics]]]] | [[Bild:Plan_714_till_Sydney.png|thumb|Omslaget till "'''Plan 714 till Sydney'''". © [[Hergé]] och [[Carlsen Comics]]]] | ||
[[Bild:Karl_Kalkyl.png|thumb|[[Professor Kalkyl]] ur "'''Plan 714 till Sydney'''". © [[Hergé]]]] | [[Bild:Karl_Kalkyl.png|thumb|[[Professor Kalkyl]] ur "'''Plan 714 till Sydney'''". © [[Hergé]]]] | ||
'''Plan 714 till Sydney''' ('''Vol 714 pour Sydney''' i | '''Plan 714 till Sydney''' ('''Vol 714 pour Sydney''' i original) är nummer tjugotvå i en serie av klassiska seriealbum skrivna och illustrerade av den belgiske serieskaparen [[Hergé]], vars huvudperson är den unge reportern "[[Tintin]]". | ||
Äventyret publicerades ursprungligen som följetong i serietidningen ''[[Tintin (serietidning)|Tintin]]'' 1966–67 och samlades i albumform 1968. | |||
==Serien== | ==Serien== | ||
* Lazlo Carreidas är modellerad på Marcel Dassault, den store industrialisten som aldrig skrattade. Själva namnet kommer från franskans ''carré d'as'' (=fyrtal i ess). | * Lazlo Carreidas är modellerad på Marcel Dassault, den store industrialisten som aldrig skrattade. Själva namnet kommer från franskans ''carré d'as'' (=fyrtal i ess). | ||
* Mik Ezdanitoff är modellerad efter ufologen Jacques Bergier och namnet kommer av brysseldialektens ''Is dat niet tof'' (=Är det inte toppen). | * Mik Ezdanitoff är modellerad efter ufologen Jacques Bergier och namnet kommer av brysseldialektens ''Is dat niet tof'' (=Är det inte toppen). | ||
==Publicering== | ==Publicering== | ||
| Rad 15: | Rad 18: | ||
==Synopsis== | ==Synopsis== | ||
{{spoiler}} | {{spoiler}} | ||
Under en resa till Sydney får | Under en resa till Sydney får [[Tintin]], [[kapten Haddock]] och [[Professor Kalkyl]] lift av en mångmiljardär, den ständigt sure ''Laszlo Carreidas'' (vars flygplan körs av [[Piotr Szut]], piloten från "[[Koks i lasten]]"). Men olyckligtvis tänker ett gäng skurkar kidnappa Carreidas för att stjäla hans pengar, och de tvingar ner planet på en ö. Snart visar det sig vem som ligger bakom alltihop: [[Roberto Rastapopoulos]]. | ||
==Övrigt== | |||
Den realism som kan ses i "Plan 714 till Sydney" baseras på noggranna undersökningar företagna av Hergé och [[Bob de Moor]], där den senare ansvarade för bildernas bakgrunder. Tekniska detaljer, såsom flygmaskiner, stod [[Roger Leloup]] för. Hergé hade ett omfattande bildmaterial avseende polynesisk klädstil och föremål, flora och fauna på Borneo, moderna livbåtar och till och med UFO:n. Dessutom är realismen högre genom att han här inte använder fiktiva länder som Syldavien eller San Theodoros, utan förlägger handlingen i verklighetens Indonesien. Berättelsen innehåller så många verklighetstrogna detaljer att man kan tänka sig att rent av flyget kunde preciseras till verkligheten. | |||
Berättelsen börjar med att Tintin, Haddock och Kalkyl reser med flygbolaget Qantas flyg 714 från London till Sydney, dit de är bjudna för att delta på en internationel konferens om rymden. Den Boeing 707 som de flyger med, mellanlandar i Jakarta. Boeing 707 hade presenterats 1959 och var tidens mest avancerade passagerarflygplan. Boeing färdigställde inte 747 förrän på hösten samma år. Qantas kallade London-Sydney-rutten för sin "Kangaroo Route" ("kängururutt"), eftersom den omfattade flera "hopp", eller mellanlandningar. Den längsta sträckan en Boeing 707 kunde flyga från början var ungefär 6 900 km. Av den vertikala stabilisatorn kan man avgöra den exakta flygplansmodellen. V-Jet var Qantas kännemärke för Boeing 707-138B, som var utrustad med dubbelströmsmotorer. Flygplanets målning motsvarar Qantas senaste grafiska profil, som godkändes den 12 oktober 1964. Gamla tidtabeller för Qantas som finns tillgängliga på Internet gör att man kan fastställa exakt vilket flyg som Tintin och hans vänner flög med. Av alla V-Jet-flugna rutter, var det bara en som mellanlandade i Jakarta, nämligen onsdagsflyget som lämnade London kl. 16:30, med mellanlandningar i Rom, Athen, Teheran, Bangkok, Singapore och Jakarta. Det betyder att man kan vara säker på att Tintin anlände till Jakarta 1968 på en torsdag kl. 19:55. Däremot går det inte att avgöra vilken årstid det är. | |||
I Jakarta träffar Tintin och Haddock på sin gamle bekant, den estiniske piloten [[Piotr Szut]], som nu är privatpilot för den schweiziske miljardären Laszlo Carreidas. Carreidas, "mannen som aldrig skrattar", är på väg till samma kongress och bjuder in, eller snarare kräver, att Tintin och hans vänner fortsätter färden med Carreides privatplan. Den excentriske och irritable flygplanstillverkaren Carreidas är en fascinerande figur. Verklighetens förebild var den franske affärsmannen [https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcel_Dassault Marcel Dassault] (1892–1986), vars klädstil också tycktes ha fastnat i 1930-talet. Carreidas är sjaskig och snål; han är också till besatthet fäst vid sin gamla hatt av märket Brosse & Clackwell. Alltfler detaljer om Carreidas framkommer under berättelsens gång, varav många inte är av positiv natur: Han föddes 1899 och var omoralisk och hjärtlös redan som liten. Hans morfar var en armenisk godishandlare från Erzurum (nnumera i Turkiet), men Carreidas förnamn tyder på ungerskt påbrå. Efternamnet är en av Hergés typiska ordlekar: ''carré d’as'' betyder "fyra äss", något som också finns i Carreidas varumärke. | |||
Carreidas har ett hemligt schweiziskt bankkonto under falskt namn, med över två miljoner dollar i kontanter. Det är en enorm summa, motsvarande omkring 18 miljoner euro 2025. För att stjäla beloppet, har ett gäng brottslingar ledda av [[Rastapopoulos]] — inklusive Carreidas brittiske betjänt Spalding, radiooperatör Hans Böhm och andrepilot Paolo Colombani — planerat att kapa planet över Sumbawa. Det går att rekonstruera den rutt som Carreidas 160 Golf Tango Fox tog baserat på de uppgifter som ges i albumet. På sidan 12 meddelar kapten Szut att planet just passerar över Mataram-radiomasten på ön Lombok och är på väg mot Sumbawa, Flores och Timor. Där är det tänkt att planet skall lämna Makassars flygledningszon till Darwins zon. Kaparna sänder sin sista lägesrapport på sidan 14: planet är över Sumbawa. Därefter sjunker de ner under radarkontrollshöjd och byter riktning mot Bandasjön och den obebodda ön Pulau-Pulau Bomba. Ön Pulau-Pulau Bomba är en fiktiv plats, men man kan konstatera att det är en vulkanö som ingår i ögruppen Små Sundaöarna, under andra världskriget var den ockuperad av japanska trupper och den befinner sig över 200 sjömil (370 km) från den planerade flygrutten. Japan erövrade öarna i Bandasjön mellan december 1941 och april 1942. Den sydligaste platsen som japanderna höll var Pulau Babar, ungefär 100 km söder om Pulau-Pulau Bombas uppgivna läge. Flera spår av kriget kan ses på ön förutom den japanska bunker där Carreidas och de andra hålls fångna. På sidan 16, när planet landar, syns vraket av en landstigningsfarkost och en mindre båt i det grunda vattnet. På sidan 17 syns resterna av en landstigningsfarkost och en flugplanspropeller. På sidan 42 syns ytterligare ett vrak vid stranden, en landstigningsfarkost utrustad med en luftvärnskanon. Vraken syns bara nätt och jämnt i serierutorna, vilket visar hur noggrann Bob de Moor var med detaljerna. | |||
Brottslingarna har hjälp av en lokal guerillagrupp som Rastapopoulos har lurat att de får hans hjälp i sin kamp för självständighet. Det fanns faktiskt en verklig guerillarörelse i den här delen av Indonesien vid denna tid, vilket åter visar Hergés djupa och aktuella detaljkunskap. Republiken Sydmoluckerna hade utropats 1950 och sedan erövrats av Indonesien 1955, men en separatiströrelse levde kvar. De flesta som bodde i området var kristna, till skillnad från den muslimska majoriteten i Indonesien. Även om separatistledaren Chris Soumokil redan hade avrättats 1966, fanns det guerrillaband kvar som stred på små öar i området. | |||
Ett litet fel förekommer emellertid på sidan 59, där en radionyhetsutsändning nämner att Pulau-Pulau Bomba är belägen i Celebessjön, trots att Småsundaöarna faktiskt ligger i Bandasjön. Det är förstås möjligt att Hergé använde en karta där haven inte var så tydligt utmärkta.<ref>[https://www.facebook.com/share/p/15zLqAmKSh/ Sampsa Rydman i gruppen "The Adventures of Tintin" på Facebook, 2025-02-04], läst 2025-02-04</ref> | |||
==Källor== | |||
<references/> | |||
<center> | |||
{| border="1" cellpadding="5" cellspacing="0" align="center" style="background:#efefef;" | |||
|align=center|föregående<br><small>[[Castafiores juveler]]</small> | |||
|align=center|Album nr 22 i serien "[[Tintin]]"<br>'''Plan 714 till Sydney'''<br><small>Text & bild: Hergé<br>Originalpublicering 1966–1967</small> | |||
|align=center|nästa<br><small>[[Tintin hos gerillan]]</small> | |||
|}</center> | |||
{{tintin}} | {{tintin}} | ||
Nuvarande version från 6 februari 2025 kl. 14.00
Plan 714 till Sydney (Vol 714 pour Sydney i original) är nummer tjugotvå i en serie av klassiska seriealbum skrivna och illustrerade av den belgiske serieskaparen Hergé, vars huvudperson är den unge reportern "Tintin".
Äventyret publicerades ursprungligen som följetong i serietidningen Tintin 1966–67 och samlades i albumform 1968.
Serien
- Lazlo Carreidas är modellerad på Marcel Dassault, den store industrialisten som aldrig skrattade. Själva namnet kommer från franskans carré d'as (=fyrtal i ess).
- Mik Ezdanitoff är modellerad efter ufologen Jacques Bergier och namnet kommer av brysseldialektens Is dat niet tof (=Är det inte toppen).
Publicering
- Publicerades ursprungligen som följetong i Tintin nr 39 (27 september 1966) till Tintin nr 48 (28 november 1967), 62 helsidesplanscher, fyrstripp i färg. Färgalbumet kom ut på Casterman 1968 (62 sidor).
- Publicerades ursprungligen i Sverige i färgalbum från Carlsen/If 1969 i översättning av legendariska Karin och Allan B. Janzon.
- Gavs ut 2005 med ny numrering och ny och omarbetad översättning av Björn Wahlberg på Carlsen Comics.
Synopsis
Spoiler-varning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!
Under en resa till Sydney får Tintin, kapten Haddock och Professor Kalkyl lift av en mångmiljardär, den ständigt sure Laszlo Carreidas (vars flygplan körs av Piotr Szut, piloten från "Koks i lasten"). Men olyckligtvis tänker ett gäng skurkar kidnappa Carreidas för att stjäla hans pengar, och de tvingar ner planet på en ö. Snart visar det sig vem som ligger bakom alltihop: Roberto Rastapopoulos.
Övrigt
Den realism som kan ses i "Plan 714 till Sydney" baseras på noggranna undersökningar företagna av Hergé och Bob de Moor, där den senare ansvarade för bildernas bakgrunder. Tekniska detaljer, såsom flygmaskiner, stod Roger Leloup för. Hergé hade ett omfattande bildmaterial avseende polynesisk klädstil och föremål, flora och fauna på Borneo, moderna livbåtar och till och med UFO:n. Dessutom är realismen högre genom att han här inte använder fiktiva länder som Syldavien eller San Theodoros, utan förlägger handlingen i verklighetens Indonesien. Berättelsen innehåller så många verklighetstrogna detaljer att man kan tänka sig att rent av flyget kunde preciseras till verkligheten.
Berättelsen börjar med att Tintin, Haddock och Kalkyl reser med flygbolaget Qantas flyg 714 från London till Sydney, dit de är bjudna för att delta på en internationel konferens om rymden. Den Boeing 707 som de flyger med, mellanlandar i Jakarta. Boeing 707 hade presenterats 1959 och var tidens mest avancerade passagerarflygplan. Boeing färdigställde inte 747 förrän på hösten samma år. Qantas kallade London-Sydney-rutten för sin "Kangaroo Route" ("kängururutt"), eftersom den omfattade flera "hopp", eller mellanlandningar. Den längsta sträckan en Boeing 707 kunde flyga från början var ungefär 6 900 km. Av den vertikala stabilisatorn kan man avgöra den exakta flygplansmodellen. V-Jet var Qantas kännemärke för Boeing 707-138B, som var utrustad med dubbelströmsmotorer. Flygplanets målning motsvarar Qantas senaste grafiska profil, som godkändes den 12 oktober 1964. Gamla tidtabeller för Qantas som finns tillgängliga på Internet gör att man kan fastställa exakt vilket flyg som Tintin och hans vänner flög med. Av alla V-Jet-flugna rutter, var det bara en som mellanlandade i Jakarta, nämligen onsdagsflyget som lämnade London kl. 16:30, med mellanlandningar i Rom, Athen, Teheran, Bangkok, Singapore och Jakarta. Det betyder att man kan vara säker på att Tintin anlände till Jakarta 1968 på en torsdag kl. 19:55. Däremot går det inte att avgöra vilken årstid det är.
I Jakarta träffar Tintin och Haddock på sin gamle bekant, den estiniske piloten Piotr Szut, som nu är privatpilot för den schweiziske miljardären Laszlo Carreidas. Carreidas, "mannen som aldrig skrattar", är på väg till samma kongress och bjuder in, eller snarare kräver, att Tintin och hans vänner fortsätter färden med Carreides privatplan. Den excentriske och irritable flygplanstillverkaren Carreidas är en fascinerande figur. Verklighetens förebild var den franske affärsmannen Marcel Dassault (1892–1986), vars klädstil också tycktes ha fastnat i 1930-talet. Carreidas är sjaskig och snål; han är också till besatthet fäst vid sin gamla hatt av märket Brosse & Clackwell. Alltfler detaljer om Carreidas framkommer under berättelsens gång, varav många inte är av positiv natur: Han föddes 1899 och var omoralisk och hjärtlös redan som liten. Hans morfar var en armenisk godishandlare från Erzurum (nnumera i Turkiet), men Carreidas förnamn tyder på ungerskt påbrå. Efternamnet är en av Hergés typiska ordlekar: carré d’as betyder "fyra äss", något som också finns i Carreidas varumärke.
Carreidas har ett hemligt schweiziskt bankkonto under falskt namn, med över två miljoner dollar i kontanter. Det är en enorm summa, motsvarande omkring 18 miljoner euro 2025. För att stjäla beloppet, har ett gäng brottslingar ledda av Rastapopoulos — inklusive Carreidas brittiske betjänt Spalding, radiooperatör Hans Böhm och andrepilot Paolo Colombani — planerat att kapa planet över Sumbawa. Det går att rekonstruera den rutt som Carreidas 160 Golf Tango Fox tog baserat på de uppgifter som ges i albumet. På sidan 12 meddelar kapten Szut att planet just passerar över Mataram-radiomasten på ön Lombok och är på väg mot Sumbawa, Flores och Timor. Där är det tänkt att planet skall lämna Makassars flygledningszon till Darwins zon. Kaparna sänder sin sista lägesrapport på sidan 14: planet är över Sumbawa. Därefter sjunker de ner under radarkontrollshöjd och byter riktning mot Bandasjön och den obebodda ön Pulau-Pulau Bomba. Ön Pulau-Pulau Bomba är en fiktiv plats, men man kan konstatera att det är en vulkanö som ingår i ögruppen Små Sundaöarna, under andra världskriget var den ockuperad av japanska trupper och den befinner sig över 200 sjömil (370 km) från den planerade flygrutten. Japan erövrade öarna i Bandasjön mellan december 1941 och april 1942. Den sydligaste platsen som japanderna höll var Pulau Babar, ungefär 100 km söder om Pulau-Pulau Bombas uppgivna läge. Flera spår av kriget kan ses på ön förutom den japanska bunker där Carreidas och de andra hålls fångna. På sidan 16, när planet landar, syns vraket av en landstigningsfarkost och en mindre båt i det grunda vattnet. På sidan 17 syns resterna av en landstigningsfarkost och en flugplanspropeller. På sidan 42 syns ytterligare ett vrak vid stranden, en landstigningsfarkost utrustad med en luftvärnskanon. Vraken syns bara nätt och jämnt i serierutorna, vilket visar hur noggrann Bob de Moor var med detaljerna.
Brottslingarna har hjälp av en lokal guerillagrupp som Rastapopoulos har lurat att de får hans hjälp i sin kamp för självständighet. Det fanns faktiskt en verklig guerillarörelse i den här delen av Indonesien vid denna tid, vilket åter visar Hergés djupa och aktuella detaljkunskap. Republiken Sydmoluckerna hade utropats 1950 och sedan erövrats av Indonesien 1955, men en separatiströrelse levde kvar. De flesta som bodde i området var kristna, till skillnad från den muslimska majoriteten i Indonesien. Även om separatistledaren Chris Soumokil redan hade avrättats 1966, fanns det guerrillaband kvar som stred på små öar i området.
Ett litet fel förekommer emellertid på sidan 59, där en radionyhetsutsändning nämner att Pulau-Pulau Bomba är belägen i Celebessjön, trots att Småsundaöarna faktiskt ligger i Bandasjön. Det är förstås möjligt att Hergé använde en karta där haven inte var så tydligt utmärkta.[1]
Källor
| föregående Castafiores juveler |
Album nr 22 i serien "Tintin" Plan 714 till Sydney Text & bild: Hergé Originalpublicering 1966–1967 |
nästa Tintin hos gerillan |
