Skillnad mellan versioner av "Tintin hos gerillan"
Wakuran (diskussion | bidrag) m (→Handling) |
Wakuran (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 38: | Rad 38: | ||
Dupontarna har dömts till arkebusering och det blir en kamp mot klockan för att hinna stoppa avrättningen. Dagen efter blir Tintin, Haddock, Kalkyl samt medlemmarna i Muntra musikanter medlemmar i San Fernando-orden. | Dupontarna har dömts till arkebusering och det blir en kamp mot klockan för att hinna stoppa avrättningen. Dagen efter blir Tintin, Haddock, Kalkyl samt medlemmarna i Muntra musikanter medlemmar i San Fernando-orden. | ||
Detta sista Tintin-album avslutas med att Haddock säger till Tintin: "Jag blir inte ledsen över att komma hem till Moulinsart". Tintin svarar: "Inte jag heller". | Detta sista kompletta Tintin-album avslutas med att Haddock säger till Tintin: "Jag blir inte ledsen över att komma hem till Moulinsart". Tintin svarar: "Inte jag heller". | ||
==Svensk utgåva== | ==Svensk utgåva== | ||
Versionen från 19 september 2006 kl. 18.10
Tintin hos gerillan är det 23:e och sista fullbordade seriealbumet med Tintin som illustrerades och skrevs av Hergé.
Hergé tecknade albumet tillsammas med Bob de Moor. Hergé var nästan 70 år när han tecknade albumet och råkade göra albumet en sida för långt – 63 sidor i stället för 62. Mellan sidorna 22 och 23 togs en sida bort där överste Sponsz råkar förstöra en byst av Plekszy-Gladz. Tintinfiguren ter sig i vissa avseenden moderniserad i jämförelse med tidigare album. Till exempel gör Tintin yogaövningar i handlingens inledning. En annan nyhet är att Tintin bär vanliga långbyxor istället för golfbyxor.
Bakgrunden till albumet är en verklig händelse där en fransk författare, Régis Debray, fängslades i Bolivia för att ha hjälpt gerillaledaren Che Guevara. Huvudstaden Tapiocapolis i detta album är baserad på Brasiliens huvudstad Brasília.
Handling
Spoiler-varning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!
Tintin är på besök hos Kapten Haddock på Moulinsart när Haddock läser i tidningen att operasångerskan Bianca Castafiore, "Näktergalen från Milano", är på turné i Latinamerika. I San Theodoros har deras gamle vän general Alcazar störtats av general Tapioca med stöd av diktatorn Plekszy-Gladz i Bordurien. Alcazar leder nu en gerillarörelse i djungeln. Medan de pratar häller Haddock upp ett glas Loch Lomond, men när han dricker det förvrids hans ansikte i en grimas. Whiskeyn är helt odrickbar. Men när Tintin smuttar på den tycker han att den smakar helt normalt.
Morgonen efter borstar Haddock tänderna när radion meddelar att Castafiore har anhållits, anklagad för sammansvärjning mot general Tapioca. Till slottet kommer två journalister som berättar att Tapioca anklagar kapten Haddock, Tintin och professor Kalkyl för att ligga bakom sammansvärjningen. Det kommer fler journalister och Haddock förnekar alla anklagelser. Därefter föreslår han en skål för Castafiores snara frigivning. Journalisterna dricker med välbehag whiskeyn, men Haddock kan inte få ner en droppe: "Drick inte, säger jag! Det är rena rävgiftet!"
Två dagar senare får de veta att generalen har bjudit in trion till San Theodoros för att de ska kunna diskutera saken, något som Haddock accepterar. Professor Kalkyl följer med, men Tintin vill inte åka med då han anar att det är en fälla.
På flyfältet i Tapiocapolis tas de emot av överste Alvarez, generalens adjutant. De blir körda till en villa på landet och meddelas att generalen tyvärr inte kan ta emot dem på flera dagar. Till sin hjälp får de en personlig betjänst, Manolo.
Adjutanten återvänder sedan till inrikesdepartementet där överste Sponsz från Bordurien väntar. Sponsz har installerat dolda kameror i huset och kan därmed se vad Haddock och Kalkyl sysslar med. När översten får veta att Tintin inte följde med blir han besviken, "Men vi måste få hit honom..."
Ute i villan upptäcker Haddock snart att de är satta mer eller mindre i husarrest. Tintin anländer, och efter att ha satt på en skiva kan Tintin berätta att de övervakas med både mikrofoner och kameror. Överste Sponsz är nöjd, han har låtit anhålla Castafiore just för att hämnas på trion (som lurade honom i ett tidigare album, "Det hemliga vapnet").
Dagarna går utan att de får träffa Castafiore. Haddock fortsätter att försöka dricka whiskey med samma klena resultat. Deras gamle vän Pablo (från "Det sönderslagna örat") har bytt plats med Manolo och han kan berätta för dem att överste Sponsz tänker se till att de dödas vid ett iscensatt gerillaanfall mot villan två dagar senare. Istället har Alcazars gerilla arrangerat att frita dem när de besöker en pyramid dagen efter.
Vid besöket vid pyramiden klättrar Tintin, Haddock och Kalkyl upp till pyramidens topp tillsammans med Pablo. På toppen ger Pablo Tintin sin pistol och låter sig sedan bli bunden. Trion skyndar sig sedan ner på motsatt sida och springer in i skogen medan gerillan anfaller regeringssoldaterna. Men märkligt nog tackar adjutanten Pablo för hjälpen.
Inne i skogen hittar de en av gerillans lastbilar. Tintin träffar deras gamle vän Alcazar som berättar att han bestämde sig för fritagningen så fort han fick deras meddelande från Pablo. Tintin blir förvånad eftersom de aldrig sänt något meddelande. Plötsligt överaskas de av regeringssoldaternas kanoneld. De flyr ut i skogen tills de kommer till en indianby där Ridgewell (från "Det sönderslagna örat") håller till. Ridgewell förklarar att general Tapioca har gett indianerna whisky, vilket leder till att professor Kalkyl smyger ner tre piller i den stora grytan, och vid middagen kan ingen dricka whiskey utan att grimasera.
När de dagen efter kommer fram till gerillalägret är alla gerillasoldater kraftigt berusade eftersom general Tapioca sett till att slänga ner lådor med whiskey i fallskärm över djungeln. Berusade soldater kan ju inte göra revolution... Professor Kalkyl presenterar sin senaste uppfinning, piller som gör att en människa inte tål att dricka sprit. Tintin berättar för Alcazar att han kan bota gerillasoldaterna från misbruket, men bara på villkor att det inte får förekomma hämndaktioner eller dödsstraff vid revolutionen. Alcazar vägrar först, men går med på det efter att en berusad gerillasoldat kastat in en tårgasgranat i Alcazars hus.
Senare ser de på den TV-sända rättegången mot Castafiore. Både Castafiore, Dupondtarna, påkläderskan Irma och repetitören Igor Wagner är anklagade för sammansvärjning.
Vid middagen senare kommer plötsligt en turistbuss till djungellägret. Det är karnevalsgruppen Muntra musikanter med Serafim Svensson som ordförande som har kört fel. Tintin kommer på en plan och på kvällen dricks alla musikanter redlöst berusade så att gerillan kan låna deras karnevalskläder och ta bussen in till stan.
Inne i stan pågår den årliga karnevalen och den utklädda gerillan blandar sig med folket, dansar in i presidentpalatset och avväpnar palatsvakterna. General Tapioca och överste Sponsz står och tittar på karnevalståget. Med en pistol mot huvudet övertygas dock generalen om det förnuftiga i att överlämna makten till Alcazar.
Dupontarna har dömts till arkebusering och det blir en kamp mot klockan för att hinna stoppa avrättningen. Dagen efter blir Tintin, Haddock, Kalkyl samt medlemmarna i Muntra musikanter medlemmar i San Fernando-orden.
Detta sista kompletta Tintin-album avslutas med att Haddock säger till Tintin: "Jag blir inte ledsen över att komma hem till Moulinsart". Tintin svarar: "Inte jag heller".
Svensk utgåva
Albumet publicerades ursprungligen på svenska sida för sida 1976–77 i Dagens Nyheter. Det fick färgtryck, vilket var ovanligt i den tidens dagstidningar, och resultatet blev inte helt lyckat kvalitetsmässigt.
