Björnligan
- För den svenska pocketserietidningen, se Björnligan (serietidning).
Björnligan eller Björnbusarna eller Björnbröderna (The Beagle Boys i original), är Disneyfigurer; en gäng antropomorfa beaglehundar och ärkefiender till Joakim von Anka. De misslyckas nästan alltid med sina kupper, ofta riktade mot Joakims pengabinge.
Historik
Björnligan skapades av Carl Barks 1951. [1] Antalet björnbusar varierade redan från början från serie till serie, men under 1960-talet började uppställningen stabiliseras till att vanligtvis omfatta tre stycken. Medlemmarna saknar vanligen individuella personligheter, och identifieras genom de fångnummer de bär på tröjan; de vanligast förekommande är 176-167, 176-671 och 176-761, och oftast har även övriga björnbusar nummer som börjar med 176. I Don Rosas serier förekommer många gånger sju medlemmar: 176-167, 176-671, 176-761, 176-176, 176-617, 176-716, samt en sjunde vars fångnummer aldrig visas i bild. Bland deras mest utmärkande svagheter märks ett tycke för sviskon.
I ett par serier av Carl Barks figurerar en äldre björnbuse, kallad Grandpa Beagle (fångnummer 186-802) [2] och Blackheart Beagle (inget nummer) [3]. Don Rosa tog på 1990-talet upp och utvecklade denna tråd, och förklarade att Grandpa och Blackheart var samma person – ligans grundare. I samband med detta fick han det svenska namnet Björn Bandhund, och översättaren Stefan Diös gav därmed en förklaring till det något missvisande svenska namnet (en liga av hundar (beaglar) som heter Björnligan). Enligt Rosas seriesvit "Farbror Joakims Liv" möttes Joakim och Björnligan första gången i Mississippi på 1880-talet[4], och den moderna generationen presenterades för Joakim under julen 1947.
Redan 1962 hade Grandpa Beagle plockats upp och gjorts till en återkommande figur i de italienska disneyserierna, då med namnet "Nonno Bassotto", och texten "Grazia" på skylten för fångnummer. När dessa serier översatts till svenska har han fått heta Björnfarfar och skylten bär texten "Nåd" (eller i undantagsfall "Benådad" eller "1"). Vid samma tid (1964) etablerade de italienska serierna dessutom Björnligans tax, Ottoperotto (på svenska vanligen kallad Max), med fångnummer 64 (därav hans italienska namn; otto per otto betyder åtta gånger åtta).
1964-1980 utkom amerikanska Gold Key Comics med serietidningen The Beagle Boys (fr.o.m. 1979 med titeln The Beagle Boys Versus Uncle Scrooge), vars innehåll främst skrevs av Vic Lockman och Mark Evanier, och med teckningar huvudsakligen av Tony Strobl, Pete Alvarado, Kay Wright, och Jack Manning. I denna tidning spelar björnbusarna huvudrollen och ett flertal mindre vanliga släktingar dyker upp i återkommande biroller. Näst efter Björnfarfar, så var dessa de första björnbusar som uppvisade individuella personligheter och utseende; bland de mest frekvent återkommande märks brorsönerna Björnglina (The Beagle Brats), men också den högintellektuelle IQ-176 (Intellectual-176); Överkänslige 666 (Supersensitive-666), vars främsta egenskap är hans superhörsel; gentlemannaskurken Farbror Noll (Uncle Zero); polisinformatören Tjallen 123 (Stoolie-123); katten Ratty; samt såväl Björnligans farmor, Björnfarmor (Granny Beagle), som deras i svensk översättning namnlösa faster (Auntie Beagle).
Björnglina figurerar alltjämt i nyproducerade serier, och Björnfarmor återkom i den danska produktionen av Disneyserier på 1980- och 1990-talen, men övriga ligamedlemmar från The Beagle Boys har huvudsakligen tagits upp av de brasilianska serierna, vilka även gett ett fortsatt liv åt (vanligen ej till svenska översatta) engångsfigurer som bland annat den otursförföljde Omen-1313; uppfinnaren Gizmo-020; bombexperten Boom Beagle; den laglydige privatdetektiven Sherlock Beagle och hans sidekick Doc Beagle; den kortväxte Half-Pint Beagle; den impulsive Shortfuse Beagle; och grävexperten Mole Beagle.
I flera serier beskrivs Björnligan som en enorm kriminell organisation med "filialer" över hela världen.
Det svenska namnet Björnligan
Det finns flera teorier om varför The Beagle Boys heter Björnligan I Sverige, men då översättaren Axel Norbeck inte längre kan tillfrågas så är det svårt att få fram svaret. En teori är att namnet skall ha kommit ifrån dagspressens beteckning på ungdomsgäng som under slutet av 1940-talet höll till i parken Björns Trädgård i Stockholm och kallades för "Björns-ligorna". En annan teori, kanske med mer kött på benen är att det svenska namnet Björnligan kommer från deras danska namn Bjørne-banden. Det är också möjligt att det är en kombination av flera influenser.
DuckTales
I "DuckTales" har de olika björnbusarna unika namn och personligheter och dessutom olika längd och kroppsstorlek. De har individuella namn som i original börjar på bokstaven "B", och i svensk översättning vanligen slutar på "-äng". De vanligast förekommande är sju till antalet, men det är sällan som samtliga medverkar i samma avsnitt – oftast förekommer de i en grupp på tre. Ofta förekommande, serien igenom, är också björnbusarnas mamma, Mamma Buse (Ma Beagle, på svenska även kallad Malla), skapad med den amerikanska brottslingen och ligaledaren Kate "Ma" Barker som förebild.
Av seriens sju huvudsakliga björnbröder förekommer fyra - Big Bäng, Kräng, Däng och Fläng - serien igenom, medan de övriga tre - Gamäng, Bergspräng och Bebop - förekommer sporadiskt under den första säsongens 65 avsnitt, och medverkar för sista gången (dock utan repliker) i "Super DuckTales", en av två femdelade följetonger som inleder den andra säsongen. I "Super DuckTales" (vilken bl.a. introducerar superhjälten Gizmo-Kvack) figurerar även björnbusen och datorgeniet Megabyte. Ytterligare björnbusar förekommer i enstaka avsnitt för att därefter aldrig synas till igen.
Värt att notera är också att i serietidningsserierna med DuckTales förekommer vanligen (men inte alltid) bara de "vanliga" björnbusarna, utan egennamn och separata personligheter.
| Original-namn | Svenskt namn | Fång-nummer | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Bigtime | Big Bäng | 167-671 | Huvudsaklig ledare, och den kortaste av björnbusarna. |
| Burger | Kräng | 761-176 | Har bitmärke i sin nummerskylt och är svag för all sorts mat. |
| Baggy | Fläng | 617-716 | Har säckiga kläder, och förefaller vara den minst intelligente björnbusen. |
| Bouncer | Däng | 716-167 | Saknar en tand – starkaste björnbusen, nästefter Bergspräng. |
| Bankjob | Bergspräng | 671-167 | Alternativ ledare. Längst och starkast av björnbusarna. |
| Babyface | Gamäng | 176-167 | Kortväxt, med en propeller på kepsen, och utan skäggstubb. |
| Bugle | Bebop | 671-761 | Utmärker sig genom sitt intresse för musik och poesi. Har beatnikklädsel och solglasögon. Kallas "Bebop" i ett avsnitt (vilket också är enda gången han nämns vid namn i den svenska dubbningen). |
Svenska serietidningen Björnligan
1986–1995 hade Björnligan en egen serietidning i pocketformat. Den innehöll mestadels italienska Disneyserier.
Björnligan på olika språk
| Språk | Namn |
|---|---|
 Brasiliansk portugisiska |
Irmãos Metralha (ung. Bröderna granatsplitter) |
 Chilensk spanska |
Los Chicos Malos (ung. De Dåliga Pojkarna) |
 Colombiansk spanska |
Los Chicos Malos (ung. De Dåliga Pojkarna) |
 Danska |
Bjørne-banden |
 Engelska |
The Beagle Boys |
 Estniska |
Penipoisid |
 Finska |
Karhukopla |
 Franska |
Les Rapetou |
 Grekiska |
Μουργόλυκοι (ung. Vargligan) |
 Holländska |
Zware Jongens (ung. De tunga/hårda pojkarna) |
 Isländska |
Bjarnabófar |
 Italienska |
Bassotti (ung. Taxarna) |
 Japanska |
ビーグルボーイ (transkribering av det amerikanska "Beagle Boys" och uttalas ungefär likadant.) |
 Kinesiska |
庀兄弟 |
 Kroatiska |
Braća Buldozi (ung. Bröderna Bulldog) |
 Lettiska |
Suņapuikas |
 Mexikansk spanska |
Los Chicos Malos |
 Norska |
B-gjengen |
 Polska |
Bracia Be (ung. Bröderna Be) |
 Portugisiska |
Irmãos Metralha (ung. Bröderna granatsplitter) |
 Ryska |
Братья Гавс (Brat'ja Gavs) |
 Samiska |
Bierdnaboját |
 Slovenska |
Buldogi |
 Spanska |
Los Golfos Apandadores |
 Tjeckiska |
Rafani |
 Turkiska |
Karabela Çetesi |
 Tyska |
Die Panzerknacker |
 Ungerska |
Kasszafúrók |
Fotnoter
- ↑ "Terror of the Beagle Boys", publicerad 1951 i Walt Disney's Comics and Stories nr 134. Historiekod: W WDC 134-02. I Sverige ursprungligen publicerad utan titel i Kalle Anka & C:o nr 6/1952 och därefter som "En så'n kanonbra idé" i 16/1970, 13/1986 och 27/1994 samt i Kalle Ankas Bästisar nr 8.
- ↑ Uncle Scrooge nr 21 (1958). Historiekod: W US 21-02
- ↑ Uncle Scrooge Goes to Disneyland (1957). Historiekod: W USGD 1-02
- ↑ Avsnittet "The Master of The Mississippi" (sv. titel "Mississippis betvingare") av Don Rosa ursprungligen publicerad i en bilaga till Donald Duck & Co nr 43/1992.
